Polygala comosa
Toppjungfrulin
Kärlväxter
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Polygalaceae (jungfrulinsväxter), Släkte Polygala (jungfrulinssläktet), Art Polygala comosa Schkuhr - toppjungfrulin Synonymer
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Sårbar (VU)
-
2005 Sårbar (VU)
-
2000 Nära hotad (NT)
Dokumentation Förekommer från Skåne till Gästrikland samt på Öland och Gotland. Toppjungfrulin växer på solöppna, måttligt torra moränbackar, åssluttningar, alvartorrängar och dylikt. Toppjungfrulin är känslig för ohävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (7500-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 350 (300-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (1400-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Länsvis förekomst och status för toppjungfrulin baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Toppjungfrulin växer främst i kalkrika jordbruksbygder i landets södra och östra delar norrut till Gästrikland (tidigare även Hälsingland). Det visar stark koncentration till Öland, Gotland, Mälardalen och Uppland medan det saknas i rena skogsbygder och längs västkusten. Efter ett sannolikt uppsving under 1800-talet har arten särskilt i Mellansverige minskat starkt, mest på grund av ett rationaliserat jordbruk. I Norden finns arten i övrigt bara på Åland. Utbredningen i stort omfattar Central- och Östeuropa samt Centralasien.
-
RikePlantae - egentliga växter
-
UnderrikeViridiplantae - gröna växter
-
InfrarikeStreptophyta
-
ÖverstamEmbryophyta - landväxter
-
StamTracheophyta - kärlväxter
-
UnderstamEuphyllophytina - eufyllofyter
-
InfrastamSpermatophytae - fröväxter
-
ÖverklassAngiospermae - blomväxter
-
KlassMagnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter
-
OrdningFabales - ärtordningen
-
FamiljPolygalaceae - jungfrulinsväxter
-
SläktePolygala - jungfrulinssläktet
-
ArtPolygala comosaSchkuhr - toppjungfrulin
Toppjungfrulin växer på solöppna, måttligt torra moränbackar, åssluttningar o dyl, helst på ganska finkornigt, gärna kalkrikt material. Den tycks kräva ett lågvuxet växttäcke och står gärna i ganska hårdbetade marker, men också i vägslänter, bryn, vid stigar, staket etc, så länge vegetationen är låg. Sådana trängda ståndorter är nu de vanligaste, åtminstone i Mellansverige.
Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap
Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark
Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land
Substrat/Föda:Påverkan
- Igenväxning (Stor negativ effekt)
- Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
- Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
- Igenplantering (Viss negativ effekt)
Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.
Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.
Lindberg, P. S. 1980. Toppjungfrulin, Polygala comosa, en växt på tillbakagång. Svensk Bot. Tidskr. 74: 213–219.
Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Stockholm.
Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22–33.
Ranta, P. 1997. Meritatar. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.
Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Jonsell 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2007.
-
RikePlantae - egentliga växter
-
UnderrikeViridiplantae - gröna växter
-
InfrarikeStreptophyta
-
ÖverstamEmbryophyta - landväxter
-
StamTracheophyta - kärlväxter
-
UnderstamEuphyllophytina - eufyllofyter
-
InfrastamSpermatophytae - fröväxter
-
ÖverklassAngiospermae - blomväxter
-
KlassMagnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter
-
OrdningFabales - ärtordningen
-
FamiljPolygalaceae - jungfrulinsväxter
-
SläktePolygala - jungfrulinssläktet
-
ArtPolygala comosa, Schkuhr - toppjungfrulin
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Jonsell 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2007.