Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  toppjungfrulin

Organismgrupp Kärlväxter Polygala comosa
Toppjungfrulin Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Toppjungfrulin är en flerårig ört som från basen grenar sig i flera uppstigande, 15–30 cm långa stjälkar. Bladen är smala, hela, centimeterlånga, oskaftade och alla sitter strödda längs stjälken, inga i rosett vid basen som hos rosettjungfrulin Polygala amarella. Hos blommorna, som sitter i en smal klase, dominerar två yttre, halvcentimeterlånga, elliptiska hylleblad. De är nästan alltid skära, vilket de också kan vara hos våra båda andra jungfrulinarter, även om blå blommor hos dem är långt vanligare. Också vita blommor förekommer hos alla tre arterna. Toppjungfrulin utmärks av att blommornas stödblad är så långa att de når förbi knopparna. En ung blomställning ser därför taggig ut i toppen. Fröna, som sprids med myror, är artens enda förökningsmedel. Den blommar i juni.
Utbredning
Länsvis förekomst för toppjungfrulin Observationer i  Sverige för toppjungfrulin
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Toppjungfrulin växer främst i kalkrika jordbruksbygder i landets södra och östra delar norrut till Gästrikland (tidigare även Hälsingland). Det visar stark koncentration till Öland, Gotland, Mälardalen och Uppland medan det saknas i rena skogsbygder och längs västkusten. Efter ett sannolikt uppsving under 1800-talet har arten särskilt i Mellansverige minskat starkt, mest på grund av ett rationaliserat jordbruk. I Norden finns arten i övrigt bara på Åland. Utbredningen i stort omfattar Central- och Östeuropa samt Centralasien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer från Skåne till Gästrikland samt på Öland och Gotland. Toppjungfrulin växer på solöppna, måttligt torra moränbackar, åssluttningar, alvartorrängar och dylikt. Toppjungfrulin är känslig för ohävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (7500-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 350 (300-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (1400-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Toppjungfrulin växer på solöppna, måttligt torra moränbackar, åssluttningar o dyl, helst på ganska finkornigt, gärna kalkrikt material. Den tycks kräva ett lågvuxet växttäcke och står gärna i ganska hårdbetade marker, men också i vägslänter, bryn, vid stigar, staket etc, så länge vegetationen är låg. Sådana trängda ståndorter är nu de vanligaste, åtminstone i Mellansverige.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Polygalaceae (jungfrulinsväxter), Släkte Polygala (jungfrulinssläktet), Art Polygala comosa Schkuhr - toppjungfrulin Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer från Skåne till Gästrikland samt på Öland och Gotland. Toppjungfrulin växer på solöppna, måttligt torra moränbackar, åssluttningar, alvartorrängar och dylikt. Toppjungfrulin är känslig för ohävd och igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (7500-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 350 (300-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (1400-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Toppjungfrulin är en flerårig ört som från basen grenar sig i flera uppstigande, 15–30 cm långa stjälkar. Bladen är smala, hela, centimeterlånga, oskaftade och alla sitter strödda längs stjälken, inga i rosett vid basen som hos rosettjungfrulin Polygala amarella. Hos blommorna, som sitter i en smal klase, dominerar två yttre, halvcentimeterlånga, elliptiska hylleblad. De är nästan alltid skära, vilket de också kan vara hos våra båda andra jungfrulinarter, även om blå blommor hos dem är långt vanligare. Också vita blommor förekommer hos alla tre arterna. Toppjungfrulin utmärks av att blommornas stödblad är så långa att de når förbi knopparna. En ung blomställning ser därför taggig ut i toppen. Fröna, som sprids med myror, är artens enda förökningsmedel. Den blommar i juni.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för toppjungfrulin

Länsvis förekomst och status för toppjungfrulin baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för toppjungfrulin

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Toppjungfrulin växer främst i kalkrika jordbruksbygder i landets södra och östra delar norrut till Gästrikland (tidigare även Hälsingland). Det visar stark koncentration till Öland, Gotland, Mälardalen och Uppland medan det saknas i rena skogsbygder och längs västkusten. Efter ett sannolikt uppsving under 1800-talet har arten särskilt i Mellansverige minskat starkt, mest på grund av ett rationaliserat jordbruk. I Norden finns arten i övrigt bara på Åland. Utbredningen i stort omfattar Central- och Östeuropa samt Centralasien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Polygalaceae - jungfrulinsväxter 
  • Släkte
    Polygala - jungfrulinssläktet 
  • Art
    Polygala comosaSchkuhr - toppjungfrulin

Toppjungfrulin växer på solöppna, måttligt torra moränbackar, åssluttningar o dyl, helst på ganska finkornigt, gärna kalkrikt material. Den tycks kräva ett lågvuxet växttäcke och står gärna i ganska hårdbetade marker, men också i vägslänter, bryn, vid stigar, staket etc, så länge vegetationen är låg. Sådana trängda ståndorter är nu de vanligaste, åtminstone i Mellansverige.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Toppjungfrulin är känsligt för åtgärder i jordbruksdriften som förstörelse av åkerholmar, igenväxning, t ex beroende på upphörd hävd av naturbeten, och skogsplantering.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Gödsling bör undvikas på lokaler med toppjungfrulin. Ett relativt intensivt bete är gynnsamt. Arten bör övervakas av floraväktare.
Många rika förekomster finns vid gravfält m fl fornlämningar under riksantikvarieämbetets vård. Det är angeläget, inte bara för toppjungfrulinets skull, att skötseln av dessa utförs också med tanke på artbevarandet. Utländska namn – NO: Toppblåfjør, DK: Top-Mælkeurt, FI: Tupsulinnunruoho, GB: Tufted Milkwort.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Lindberg, P. S. 1980. Toppjungfrulin, Polygala comosa, en växt på tillbakagång. Svensk Bot. Tidskr. 74: 213–219.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Stockholm.

Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22–33.

Ranta, P. 1997. Meritatar. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sterner, R. 1922. The continental element in the flora of south Sweden. Geografiska Annaler 1922: 221–444.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Jonsell 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Polygalaceae - jungfrulinsväxter 
  • Släkte
    Polygala - jungfrulinssläktet 
  • Art
    Polygala comosa, Schkuhr - toppjungfrulin
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Jonsell 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2007.