Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  topplåsbräken

Organismgrupp Kärlväxter Botrychium lanceolatum
Topplåsbräken Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Topplåsbräken är en 5–18 cm hög, flerårig kärlkryptogam, vars bladskiva är uppdelad i en fertil och en steril del. Det sterila “bladet” sitter fästat tätt under den fertila delen och är oskaftat och brett triangulärt. Det är i allmänhet minst lika brett som långt och glänsande mörkgrönt, med 2–4 par smala, lansettlika primärsegment, som i sin tur är delade i grunt flikiga sekundärsegment. Dess bladskiva är ibland något ljusare i färgen än de övriga låsbräknarna (undantaget dvärglåsbräken) men oftare går den ej att skilja ut på färgen.
Utbredning
Länsvis förekomst för topplåsbräken Observationer i  Sverige för topplåsbräken
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Topplåsbräken förekommer eller har förekommit spridd över norra Svealand och södra Norrlands lågland, med ströförekomster ända upp mot kalfjället. I Norrland följer den huvudsakligen älvarna och kusten. Enstaka äldre ströfynd från Götaland föreligger. Liksom sina släktingar har topplåsbräken drabbats hårt av kulturlandskapets förändring och har minskat kraftigt under de senaste 20 åren. Arten finns idag från Värmland (3 lokaler) över Dalarna (8) och Gästrikland (2) till Jämtland (15-tal) och Åsele och Lycksele Lappmark, Lule lappmark längs Lule älvdal till Kvikkjokk, samt längs kusten till Ångermanland, Västerbotten och långt upp i Tornedalen i Norrbotten (cirka 40 aktuella lokaler). En sydlig utpostlokal hittades 2002 i Stockholms skärgård (Uppland). I Norge förekommer topplåsbräken fr a i de centrala fjälltrakterna mellan 60º och 62º N upp till 1200 m ö h, medan den i Finland är mer jämnt spridd i låglandet. Arten är ej sällsynt på Island och Grönland, men saknas helt i Danmark. Arten är nordligt cirkumpolär, med tyngdpunkten i sin euroasiatiska utbredning i Norden. Utöver små reliktförekomster i Polen och Alperna finner man topplåsbräken sällsynt i Sibirien och Kina samt mer frekvent i nordvästra Nordamerika. I nordöstra Nordamerika växer en avvikande underart. Arten uppges ha minskat drastiskt inom hela sitt europeiska utbredningsområde (Island möjligen undantaget) och är upptagen som sårbar på Europarådets lista över hotade arter.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2abc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer från Värmland och Uppland till Norrbotten. Topplåsbräken påträffas vanligast i gräsbevuxen kulturmark, som tidigare slåttrats eller betats. De minst kulturpåverkade förekomsterna finner man i gräsmarker längs älvstränder, samt i fjälltrakterna. Upphörd hävd missgynnar arten kraftigt, men även för kraftigt bete kan utgöra ett hot. Arten har minskat kraftigt till följd av upphörd hävd och igenväxning. Arten omfattas av ett åtgärdsprogram som håller på att tas fram för att gynna tre av våra låsbräknar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1800 (800-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 175 (150-225). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 700 (600-900) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 40 (30-50) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2abc).
Ekologi
Topplåsbräken påträffas vanligast i gräsbevuxen kulturmark, som tidigare slåttrats eller betats. Särskilt väl tycks arten trivas i torr ängsmark vid gamla torp och på magra fäbodvallar, där den ej sällan växer tillsammans med andra låsbräkenarter. Den håller även tillgodo med annan ängsartad mark längs skogsvägar och stigar, utefter kraftledningsgator, vid skjutbanor och t.o.m. på mossdegenererade gamla åkervallar. I skogslandet har förr kolbottnar utgjort ett begärligt substrat, liksom antagligen svedjeland. De minst kulturpåverkade förekomsterna finner man i gräsmarker längs älvstränder, samt i fjälltrakterna, där arten påträffas i friska gräshedar ovan trädgränsen eller ibland i snöskredsröjd fjällbjörkskog och videsnår. Arten uppges ofta vara kalkgynnad, men förekommer frekvent i såväl kalkrika som kalkfattiga delar av utbredningsområdet. Liksom övriga låsbräkenväxter får man förmoda att topplåsbräken förökar sig i närvaro av vissa svampars mycel. Prothalliet av just denna art är ännu obeskrivet. I Nordamerika uppges arten sällsynt hybridisera med bl a rutlåsbräken.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Psilotopsida, Ordning Ophioglossales (låsbräkenordningen), Familj Ophioglossaceae (låsbräkenväxter), Släkte Botrychium (låsbräknar), Art Botrychium lanceolatum (S. G. Gmel.) Ångstr. - topplåsbräken Synonymer Osmunda lanceolata S. G. Gmel., Handlåsbräken, Spetsbladig låsbräken

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2abc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer från Värmland och Uppland till Norrbotten. Topplåsbräken påträffas vanligast i gräsbevuxen kulturmark, som tidigare slåttrats eller betats. De minst kulturpåverkade förekomsterna finner man i gräsmarker längs älvstränder, samt i fjälltrakterna. Upphörd hävd missgynnar arten kraftigt, men även för kraftigt bete kan utgöra ett hot. Arten har minskat kraftigt till följd av upphörd hävd och igenväxning. Arten omfattas av ett åtgärdsprogram som håller på att tas fram för att gynna tre av våra låsbräknar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1800 (800-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 175 (150-225). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 700 (600-900) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 40 (30-50) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2abc).
Konventioner Typisk art i 6520 Höglänta slåtterängar (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Typisk art i 6210 Kalkgräsmarker (Boreal region (BOR))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Topplåsbräken är en 5–18 cm hög, flerårig kärlkryptogam, vars bladskiva är uppdelad i en fertil och en steril del. Det sterila “bladet” sitter fästat tätt under den fertila delen och är oskaftat och brett triangulärt. Det är i allmänhet minst lika brett som långt och glänsande mörkgrönt, med 2–4 par smala, lansettlika primärsegment, som i sin tur är delade i grunt flikiga sekundärsegment. Dess bladskiva är ibland något ljusare i färgen än de övriga låsbräknarna (undantaget dvärglåsbräken) men oftare går den ej att skilja ut på färgen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för topplåsbräken

Länsvis förekomst och status för topplåsbräken baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för topplåsbräken

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Topplåsbräken förekommer eller har förekommit spridd över norra Svealand och södra Norrlands lågland, med ströförekomster ända upp mot kalfjället. I Norrland följer den huvudsakligen älvarna och kusten. Enstaka äldre ströfynd från Götaland föreligger. Liksom sina släktingar har topplåsbräken drabbats hårt av kulturlandskapets förändring och har minskat kraftigt under de senaste 20 åren. Arten finns idag från Värmland (3 lokaler) över Dalarna (8) och Gästrikland (2) till Jämtland (15-tal) och Åsele och Lycksele Lappmark, Lule lappmark längs Lule älvdal till Kvikkjokk, samt längs kusten till Ångermanland, Västerbotten och långt upp i Tornedalen i Norrbotten (cirka 40 aktuella lokaler). En sydlig utpostlokal hittades 2002 i Stockholms skärgård (Uppland). I Norge förekommer topplåsbräken fr a i de centrala fjälltrakterna mellan 60º och 62º N upp till 1200 m ö h, medan den i Finland är mer jämnt spridd i låglandet. Arten är ej sällsynt på Island och Grönland, men saknas helt i Danmark. Arten är nordligt cirkumpolär, med tyngdpunkten i sin euroasiatiska utbredning i Norden. Utöver små reliktförekomster i Polen och Alperna finner man topplåsbräken sällsynt i Sibirien och Kina samt mer frekvent i nordvästra Nordamerika. I nordöstra Nordamerika växer en avvikande underart. Arten uppges ha minskat drastiskt inom hela sitt europeiska utbredningsområde (Island möjligen undantaget) och är upptagen som sårbar på Europarådets lista över hotade arter.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Psilotopsida  
  • Ordning
    Ophioglossales - låsbräkenordningen 
  • Familj
    Ophioglossaceae - låsbräkenväxter 
  • Släkte
    Botrychium - låsbräknar 
  • Art
    Botrychium lanceolatum(S. G. Gmel.) Ångstr. - topplåsbräken
    Synonymer
    Osmunda lanceolata S. G. Gmel.
    Handlåsbräken
    Spetsbladig låsbräken

Topplåsbräken påträffas vanligast i gräsbevuxen kulturmark, som tidigare slåttrats eller betats. Särskilt väl tycks arten trivas i torr ängsmark vid gamla torp och på magra fäbodvallar, där den ej sällan växer tillsammans med andra låsbräkenarter. Den håller även tillgodo med annan ängsartad mark längs skogsvägar och stigar, utefter kraftledningsgator, vid skjutbanor och t.o.m. på mossdegenererade gamla åkervallar. I skogslandet har förr kolbottnar utgjort ett begärligt substrat, liksom antagligen svedjeland. De minst kulturpåverkade förekomsterna finner man i gräsmarker längs älvstränder, samt i fjälltrakterna, där arten påträffas i friska gräshedar ovan trädgränsen eller ibland i snöskredsröjd fjällbjörkskog och videsnår. Arten uppges ofta vara kalkgynnad, men förekommer frekvent i såväl kalkrika som kalkfattiga delar av utbredningsområdet. Liksom övriga låsbräkenväxter får man förmoda att topplåsbräken förökar sig i närvaro av vissa svampars mycel. Prothalliet av just denna art är ännu obeskrivet. I Nordamerika uppges arten sällsynt hybridisera med bl a rutlåsbräken.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Fjällbiotoper, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Det största hotet mot topplåsbräken är upphörd hävd av ängar och hagmarker, samt dessa gräsmarkers omförande till åker eller skog. Kvävegödsling av naturlig gräsmark är fatal för Botrychium-arterna, då såväl sporgroning som tidig tillväxt hämmas av nitrater.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
De gräsmarker där arten uppträder sköts i allmänhet bäst genom sen slåtter eller bete. På riktigt torra och sandiga marker kräver arten ingen speciell skötsel, så länge förbuskning inte hotar. Arten bör övervakas av floraväktare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Topplåsbräken är fridlyst. Utländska namn – NO: Handmarinøkkel, DK: Fliget månerude, FI: Suikealiuskainen noidanlukko.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Ekstam, U. 1992. Om hävden upphör. Statens Naturvårdsverk, Värnamo.

Laine, U. 1997. Suikeanoidanlukko. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Lucas, G. L. (Ed) 1983. Liste des plantes rares, menacées et endémiques en Europe. Conseil de l’ Europe, Strasbourg, Nat. et Env., n° 27.

Melan, M. A. & Whittier, D. P. 1990. Effects of inorganic nitrogen sources on spore germination and gametophyte growth in Botrychium dissectum. Plant, Cell and Environment 13: 477–482.

Stenberg, L. & Westerberg, S. 1998. Topplåsbräken i Norrbotten. Nordrutan 3: 55–63.

Toppe, R. 1981. Håndmarinøkkel, Botrychium lanceolatum, et nytt voksested på Vestlandet. Blyttia 39: 193–197.

Wagner, F. S. 1993. Chromosomes of North American Grapeferns and Moonworts. Contr. Univ. Michigan Herb. 19: 83–92.

Øllgaard, B. 1993. Scandinavian ferns. Rhodos, Copenhagen.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Ljung 1996. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Psilotopsida  
  • Ordning
    Ophioglossales - låsbräkenordningen 
  • Familj
    Ophioglossaceae - låsbräkenväxter 
  • Släkte
    Botrychium - låsbräknar 
  • Art
    Botrychium lanceolatum, (S. G. Gmel.) Ångstr. - topplåsbräken
    Synonymer
    Osmunda lanceolata S. G. Gmel.
    Handlåsbräken
    Spetsbladig låsbräken
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Ljung 1996. © ArtDatabanken, SLU 2006.