Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  toppskarv

Organismgrupp Fåglar Phalacrocorax aristotelis
Toppskarv Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Liknar storskarv men betydligt mindre och smäckrare, i storlek som en ejder. Näbben är klenare, huvudet mindre och halsen smalare. Dräkten är helsvart med grönaktig glans (syns på närhåll), under häckningstid gul mungipa och tydlig tofs på huvudet. Yngre fåglar är mer bruna. Vid direkt jämförelse med storskarv syns skillnaderna i storlek och proportioner relativt lätt, men den är annars ofta svår att skilja från storskarv i fält. I blandflock med storskarv sitter toppskarvarna oftast lägre och närmare vattnet, och aldrig i träd.
Utbredning
Länsvis förekomst för toppskarv Observationer i  Sverige för toppskarv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ett av de nyaste tillskotten till Sveriges häckfåglar, och en litet bestånd finns nu i det yttre havsbandet utmed Bohuskusten. Den första kända häckningen konstaterades 2004 vid Soteskär. Antalet ökar och det fanns ca 125 par 2015 (T Järås, i brev), fördelat på fem olika kolonier främst vid Väderöarna. Etableringen har skett efter en kraftig ökning av antalet övervintrande toppskarvar utmed Sveriges västkust. Från att ha varit en mycket sällsynt och tillfällig gäst började smärre antal att regelbundet övervintra på svenska västkusten, främst norra Bohuslän, i början av 1990-talet. Antalet har sedan dess ökat ytterligare och idag påträffas arten lokalt tämligen allmänt från Koster i norr till Hallands Väderö i söder. Toppnoteringen vintertid kommer från Kosterhavet där det år 2007 beräknades finnas 2800 toppskarvar. Den är dock en mycket sällsynt gäst i Östersjön och Öresund. Toppskarven häckar i kolonier på klippkuster i nordvästra Europa från västligaste Kolahalvön, runt Norge, på Island och Brittiska öarna samt i spridda kolonier utmed Atlantkusten i Frankrike, Spanien och Portual. Storbritannien och Irland har nära häften av världens bestånd av toppskarv, även om den har minskat under senare år, dock efter en långvarig ökning. Längs Marockos atlantkust, i Medelhavet och Svarta havet finns en annan ras av toppskarv (underarten desmarestii).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Toppskarv är numera regelbunden året runt på flera platser i Bohuslän och Halland. Häckningar, som sker på kala klippöar långt ut i skärgården i Bohuslän, har konstaterats alltsedan 2004. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (90-110). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (200-400) km² och förekomstarean (AOO) till 24 (20-30) km². Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Toppskarven är en utpräglat marin fågelart som helt undviker sötvatten. Den häckar i kolonier på otillgängliga kustklippor och kala öar. Kolonierna kan uppgå till flera tusen par. I Sverige häckar den på kala skär i Bohusläns ytterskärgård, ibland tillsammans med storskarv. Boet läggs under stenblock eller i klippskrevor, utanför Sverige även på klipphyllor. Häckningen påbörjas i april-maj, de oftast 3 äggen (1-6) ruvas 30-31 dygn och ungarna blir flygfärdiga efter drygt 50 dagar. Därefter matas de av föräldrarna ytterligare 20-50 dagar innan de är helt självständiga. Första häckning vid 4 års ålder. Toppskarven har hög hemortstrohet, häckar på samma plats varje år. Den födosöker i anslutande djupa och klara fiskevatten, enligt brittiska studier som regel inom ett par kilometer från kusten och till största delen inom några kilometer från häckningsplatsen. Längre fiskeutflykter upp till 17 km är dokumenterade. Toppskarven kan dyka ner till 45 meter och födosöker främst utmed havsbottnen. Den lever av en rad olika typer av fisk men enligt utländska studier matas ungarna helst med tobis. Arten uppehåller sig i huvudsak i närheten av häckplatserna året om, men ungfåglar och nordliga populationer flyttar kortare sträckor inför vintern. Ringmärkning visar att det förekommer ett utbyte mellan Norge och Brittiska öarna. Brittiska toppskarvar är också återfunna i Kattegatt. I samband med svåra stormar kan arten drabbas av hög dödlighet, och man har förklarat delar av den sentida minskningen i Storbritannien med några sådana incidenter.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Hav
Hav
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Vattenmassa
Vattenmassa
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Suliformes (sulfåglar), Familj Phalacrocoracidae (skarvar), Släkte Phalacrocorax, Art Phalacrocorax aristotelis (Linnaeus, 1761) - toppskarv Synonymer Pelecanus aristotelis Linnaeus, 1761, Leucocarbo aristotelis

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Toppskarv är numera regelbunden året runt på flera platser i Bohuslän och Halland. Häckningar, som sker på kala klippöar långt ut i skärgården i Bohuslän, har konstaterats alltsedan 2004. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (90-110). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (200-400) km² och förekomstarean (AOO) till 24 (20-30) km². Populationen är ökande. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Konventioner Bernkonventionens bilaga III
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Liknar storskarv men betydligt mindre och smäckrare, i storlek som en ejder. Näbben är klenare, huvudet mindre och halsen smalare. Dräkten är helsvart med grönaktig glans (syns på närhåll), under häckningstid gul mungipa och tydlig tofs på huvudet. Yngre fåglar är mer bruna. Vid direkt jämförelse med storskarv syns skillnaderna i storlek och proportioner relativt lätt, men den är annars ofta svår att skilja från storskarv i fält. I blandflock med storskarv sitter toppskarvarna oftast lägre och närmare vattnet, och aldrig i träd.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för toppskarv

Länsvis förekomst och status för toppskarv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för toppskarv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ett av de nyaste tillskotten till Sveriges häckfåglar, och en litet bestånd finns nu i det yttre havsbandet utmed Bohuskusten. Den första kända häckningen konstaterades 2004 vid Soteskär. Antalet ökar och det fanns ca 125 par 2015 (T Järås, i brev), fördelat på fem olika kolonier främst vid Väderöarna. Etableringen har skett efter en kraftig ökning av antalet övervintrande toppskarvar utmed Sveriges västkust. Från att ha varit en mycket sällsynt och tillfällig gäst började smärre antal att regelbundet övervintra på svenska västkusten, främst norra Bohuslän, i början av 1990-talet. Antalet har sedan dess ökat ytterligare och idag påträffas arten lokalt tämligen allmänt från Koster i norr till Hallands Väderö i söder. Toppnoteringen vintertid kommer från Kosterhavet där det år 2007 beräknades finnas 2800 toppskarvar. Den är dock en mycket sällsynt gäst i Östersjön och Öresund. Toppskarven häckar i kolonier på klippkuster i nordvästra Europa från västligaste Kolahalvön, runt Norge, på Island och Brittiska öarna samt i spridda kolonier utmed Atlantkusten i Frankrike, Spanien och Portual. Storbritannien och Irland har nära häften av världens bestånd av toppskarv, även om den har minskat under senare år, dock efter en långvarig ökning. Längs Marockos atlantkust, i Medelhavet och Svarta havet finns en annan ras av toppskarv (underarten desmarestii).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Suliformes - sulfåglar 
  • Familj
    Phalacrocoracidae - skarvar 
  • Släkte
    Phalacrocorax  
  • Art
    Phalacrocorax aristotelis(Linnaeus, 1761) - toppskarv
    Synonymer
    Pelecanus aristotelis Linnaeus, 1761
    Leucocarbo aristotelis

Toppskarven är en utpräglat marin fågelart som helt undviker sötvatten. Den häckar i kolonier på otillgängliga kustklippor och kala öar. Kolonierna kan uppgå till flera tusen par. I Sverige häckar den på kala skär i Bohusläns ytterskärgård, ibland tillsammans med storskarv. Boet läggs under stenblock eller i klippskrevor, utanför Sverige även på klipphyllor. Häckningen påbörjas i april-maj, de oftast 3 äggen (1-6) ruvas 30-31 dygn och ungarna blir flygfärdiga efter drygt 50 dagar. Därefter matas de av föräldrarna ytterligare 20-50 dagar innan de är helt självständiga. Första häckning vid 4 års ålder. Toppskarven har hög hemortstrohet, häckar på samma plats varje år. Den födosöker i anslutande djupa och klara fiskevatten, enligt brittiska studier som regel inom ett par kilometer från kusten och till största delen inom några kilometer från häckningsplatsen. Längre fiskeutflykter upp till 17 km är dokumenterade. Toppskarven kan dyka ner till 45 meter och födosöker främst utmed havsbottnen. Den lever av en rad olika typer av fisk men enligt utländska studier matas ungarna helst med tobis. Arten uppehåller sig i huvudsak i närheten av häckplatserna året om, men ungfåglar och nordliga populationer flyttar kortare sträckor inför vintern. Ringmärkning visar att det förekommer ett utbyte mellan Norge och Brittiska öarna. Brittiska toppskarvar är också återfunna i Kattegatt. I samband med svåra stormar kan arten drabbas av hög dödlighet, och man har förklarat delar av den sentida minskningen i Storbritannien med några sådana incidenter.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Hav, Öppen fastmark, Blottad mark, Vattenmassa, Havsstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Arten är nyinvandrad och har fortfarande en mycket liten population i Sverige. Dess framtid i Sverige hänger troligen i hög grad av utvecklingen i övriga nordvästeuropa. Slumpmässiga händelser som t.ex. hög dödlighet i samband med stormar eller födobrist kan mycket väl få beståndet att försvinna. Etablering av mink i häckningsområdet vid Väderöarna är ett hot. En koloni i Bohuslän härjades troligen av mink 2013 (T Järås, i brev). Födobrist genom minskad tillgång på lämplig fisk kan vara ett hot, liksom i viss mån miljögifter, störningar på häckningsplatserna, drunkning i fiskeredskap eller oljeskador. Samtliga svenska häckningsplatser är fågelöar med beträdnadsförbud (T Järås, i brev).

Påverkan
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Stor negativ effekt)
Häckningsplatser bör skyddas mot störningar genom beträdnadsförbud under häckningstiden. Jakt på mink är en viktig generell åtgärd på fågelskär i Bohuslän. Populationens utveckling bör följas genom regelbundna inventeringar.
ändska namn - NO: Toppskarv, DK: Topskarv, FI: Karimetso, GB: Shag.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. BirdLife International, Cambridge, U.K.

BirdLife International 2015. Species factsheet: Phalacrocorax aristotelis. Nerladdad från http://www.birdlife.org den 2015-05-25.

Cramp, S. and Simmons, K.E.L. (reds.) 1977. The Birds of the Western Palearctic, vol. I. Ostrich to Ducks. Oxford University Press, Oxford.

Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. - SOF, Halmstad.

Wernham, C.V., Toms, M.P., Marchant, J.H., Clark, J.A., Siriwardena, G.M. & Baillie, S.R. (reds.) 2002. The Migration Atlas: movements of the birds of Britain and Ireland. T. & A.D. Poyser, London.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn & Tommy Knutsson 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015-09-14.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Suliformes - sulfåglar 
  • Familj
    Phalacrocoracidae - skarvar 
  • Släkte
    Phalacrocorax  
  • Art
    Phalacrocorax aristotelis, (Linnaeus, 1761) - toppskarv
    Synonymer
    Pelecanus aristotelis Linnaeus, 1761
    Leucocarbo aristotelis
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn & Tommy Knutsson 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015-09-14.