Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tornseglare

Organismgrupp Fåglar Apus apus
Tornseglare Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Tornseglaren är i storlek ungefär som en stare. Den har en enhetligt svartbrun fjäderdräkt med ljus strupe. Den utmärker sig vidare genom de långa, spetsiga och till formen smala vingarna (vingspann cirka 40 cm). Tornseglaren (tidigare kallad tornsvala) sällskapar ofta med hus-, ladu- och backsvalor på insektsjakt över sjöar och våtmarker, men är inte närmare släkt med dessa. Flyger med snabba djupa vingslag omväxlande med långa svepande glid. Lätet är ett entonigt, ringande skri "srriiiir". Särskilt under högsommarkvällar är det vanligt med ansamlingar av tornseglare som skriker i kör när de flyger lågt förbi hustak och andra byggnader.
Utbredning
Länsvis förekomst för tornseglare Observationer i  Sverige för tornseglare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tornseglaren häckar allmänt till tämligen allmänt upp till södra Lappland, och beståndet beräknas uppgå till cirka 600 000 par. I södra Sverige saknas arten endast i ytterskärgården och i större sammanhängande skogsområden och slättbygder där lämpliga boplatser saknas. I norra Sverige avtar tätheterna inåt landet och desto längre norrut man kommer desto mindre bunden till bebyggelse blir tornseglaren. I de inre delarna av de två nordligaste länen (Lappland) häckar den huvudsakligen i ren skogsmiljö, framförallt i gammal gles tallskog.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Tornseglare förekommer i bebodda trakter från Skåne till Jämtland - Västerbotten, där den häckar främst under taktegel eller i håligheter på byggnader. Den finns även i Norrbotten och Lappland men där är den i stor utsträckning även knuten till skogsmark där den häckar i hålträd. Arten bedömdes som NT 2010, men enligt svensk häckfågeltaxering har beståndets minskningstakt ökat under de senaste 24 åren (tre generationer) vilket medför att den nu rödlistas som VU. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (boplatser) och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 35 (25-45) % under de senaste 24 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex (standardrutter) och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2bc).
Ekologi
Tornseglaren övervintrar i Afrika, huvudsakligen söder om ekvatorn. Den återkommer till Sverige i början av maj, flertalet dock inte förrän i slutet av denna månad. Tornseglaren är en typisk hålhäckare där majoriteten av beståndet numera är helt knutet till mänsklig bebyggelse. Den vanligaste boplatsen utgörs av de håligheter som finns under storkupiga takpannor, men den utnyttjar även andra håligheter och nischer i större byggnader. På platser med stort utbud av lämpliga boplatser kan seglarna häcka nära varandra och bildar då små kolonier. En mindre andel av beståndet häckar i mer ursprungliga miljöer, i första hand i gamla hackspetthål (främst spillkråkehål) och andra typer av håligheter i träd, men även i klippskrevor. Den utnyttjar även holkar av lämplig storlek, förutsatt att de är uppsatta i högt läge i träd, under takfot eller på husgavlar riktade mot öppen terräng med fria inflygningsmöjligheter. Värper normalt 2-3 ägg, mer ovanligt 1 eller 4, i månadsskiftet maj-juni, alltså ungefär samtidigt som starens ungar blir flygga. Ruvar i cirka 20 dygn. Ungarna är i boet i 37-56 dygn varefter de lämnar boplatsen och klarar sig på egen hand. Den varierande längden på uppväxtperioden beror på att föräldrafåglarna vid dåligt väder och födobrist själva blir tvingade att förtära alla luftplankton de finner. Ofta tvingas de t.o.m. att flyga ut ur eller runtom det lågtryck som orsakar det dåliga vädret. Detta medför att matning av ungarna uteblir varvid dessa sänker sin kroppstemperatur från normala 42 till cirka 20 grader (hypotermi). Denna typ av dvala kan sträcka sig över ett flertal dygn beroende på hur länge lågtrycket ligger kvar över häckningsområdet. Vid månadsskiftet juli-augusti startar flyttningen mot Afrika och efter augusti månad finns endast enstaka fåglar kvar i landet. Tornseglaren blir inte könsmogen förrän vid fyra års ålder och de vuxna fåglarna kan bli mycket gamla - den äldsta kända i Sverige blev 20 år. Tornseglaren lever hela sitt liv i lufthavet - hamnar den på marken är den som regel dödsdömd. De enda perioder den inte är luftburen är under häckningen samt när den vid extremt dåligt väder klamrar sig fast i hängande trädgrenar, på husväggar eller på klippstup. Tornseglaren övernattar på 1-3 km höjd över marken och den dricker vatten när den sveper lågt över sjöar med vidöppen näbb. Möjligen sker vid enstaka tillfällen även parning i flykten. Födan utgörs uteslutande av små till medelstora insekter (oftast 2-8 mm) samt spindlar som driver fram i luften med hjälp av spinntrådar. Födan samlas i strupsäcken där de bakas ihop av saliv till en boll. Dessa bollar kan innehålla upp till 1000 insekter som föräldrafågeln sedan flyger till boet och matar sina ungar med.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Barrskog
Barrskog
Sjöar
Sjöar
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Levande djur
Levande djur
· skalbaggar
· skalbaggar
· spindlar
· spindlar
· tvåvingar
· tvåvingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Apodiformes (seglar- och kolibrifåglar), Familj Apodidae (seglare), Släkte Apus, Art Apus apus (Linnaeus, 1758) - tornseglare Synonymer Hirundo Apus Linnaeus, 1758, tornsvala

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Tornseglare förekommer i bebodda trakter från Skåne till Jämtland - Västerbotten, där den häckar främst under taktegel eller i håligheter på byggnader. Den finns även i Norrbotten och Lappland men där är den i stor utsträckning även knuten till skogsmark där den häckar i hålträd. Arten bedömdes som NT 2010, men enligt svensk häckfågeltaxering har beståndets minskningstakt ökat under de senaste 24 åren (tre generationer) vilket medför att den nu rödlistas som VU. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (boplatser) och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 35 (25-45) % under de senaste 24 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex (standardrutter) och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2bc).
Konventioner Bernkonventionens bilaga III
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Tornseglaren är i storlek ungefär som en stare. Den har en enhetligt svartbrun fjäderdräkt med ljus strupe. Den utmärker sig vidare genom de långa, spetsiga och till formen smala vingarna (vingspann cirka 40 cm). Tornseglaren (tidigare kallad tornsvala) sällskapar ofta med hus-, ladu- och backsvalor på insektsjakt över sjöar och våtmarker, men är inte närmare släkt med dessa. Flyger med snabba djupa vingslag omväxlande med långa svepande glid. Lätet är ett entonigt, ringande skri "srriiiir". Särskilt under högsommarkvällar är det vanligt med ansamlingar av tornseglare som skriker i kör när de flyger lågt förbi hustak och andra byggnader.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tornseglare

Länsvis förekomst och status för tornseglare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tornseglare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tornseglaren häckar allmänt till tämligen allmänt upp till södra Lappland, och beståndet beräknas uppgå till cirka 600 000 par. I södra Sverige saknas arten endast i ytterskärgården och i större sammanhängande skogsområden och slättbygder där lämpliga boplatser saknas. I norra Sverige avtar tätheterna inåt landet och desto längre norrut man kommer desto mindre bunden till bebyggelse blir tornseglaren. I de inre delarna av de två nordligaste länen (Lappland) häckar den huvudsakligen i ren skogsmiljö, framförallt i gammal gles tallskog.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Apodiformes - seglar- och kolibrifåglar 
  • Familj
    Apodidae - seglare 
  • Släkte
    Apus  
  • Art
    Apus apus(Linnaeus, 1758) - tornseglare
    Synonymer
    Hirundo Apus Linnaeus, 1758
    tornsvala

Tornseglaren övervintrar i Afrika, huvudsakligen söder om ekvatorn. Den återkommer till Sverige i början av maj, flertalet dock inte förrän i slutet av denna månad. Tornseglaren är en typisk hålhäckare där majoriteten av beståndet numera är helt knutet till mänsklig bebyggelse. Den vanligaste boplatsen utgörs av de håligheter som finns under storkupiga takpannor, men den utnyttjar även andra håligheter och nischer i större byggnader. På platser med stort utbud av lämpliga boplatser kan seglarna häcka nära varandra och bildar då små kolonier. En mindre andel av beståndet häckar i mer ursprungliga miljöer, i första hand i gamla hackspetthål (främst spillkråkehål) och andra typer av håligheter i träd, men även i klippskrevor. Den utnyttjar även holkar av lämplig storlek, förutsatt att de är uppsatta i högt läge i träd, under takfot eller på husgavlar riktade mot öppen terräng med fria inflygningsmöjligheter. Värper normalt 2-3 ägg, mer ovanligt 1 eller 4, i månadsskiftet maj-juni, alltså ungefär samtidigt som starens ungar blir flygga. Ruvar i cirka 20 dygn. Ungarna är i boet i 37-56 dygn varefter de lämnar boplatsen och klarar sig på egen hand. Den varierande längden på uppväxtperioden beror på att föräldrafåglarna vid dåligt väder och födobrist själva blir tvingade att förtära alla luftplankton de finner. Ofta tvingas de t.o.m. att flyga ut ur eller runtom det lågtryck som orsakar det dåliga vädret. Detta medför att matning av ungarna uteblir varvid dessa sänker sin kroppstemperatur från normala 42 till cirka 20 grader (hypotermi). Denna typ av dvala kan sträcka sig över ett flertal dygn beroende på hur länge lågtrycket ligger kvar över häckningsområdet. Vid månadsskiftet juli-augusti startar flyttningen mot Afrika och efter augusti månad finns endast enstaka fåglar kvar i landet. Tornseglaren blir inte könsmogen förrän vid fyra års ålder och de vuxna fåglarna kan bli mycket gamla - den äldsta kända i Sverige blev 20 år. Tornseglaren lever hela sitt liv i lufthavet - hamnar den på marken är den som regel dödsdömd. De enda perioder den inte är luftburen är under häckningen samt när den vid extremt dåligt väder klamrar sig fast i hängande trädgrenar, på husväggar eller på klippstup. Tornseglaren övernattar på 1-3 km höjd över marken och den dricker vatten när den sveper lågt över sjöar med vidöppen näbb. Möjligen sker vid enstaka tillfällen även parning i flykten. Födan utgörs uteslutande av små till medelstora insekter (oftast 2-8 mm) samt spindlar som driver fram i luften med hjälp av spinntrådar. Födan samlas i strupsäcken där de bakas ihop av saliv till en boll. Dessa bollar kan innehålla upp till 1000 insekter som föräldrafågeln sedan flyger till boet och matar sina ungar med.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Sjöar

Substrat/Föda:
Ved och bark (Har betydelse)
Levande träd (Har betydelse)
Dött träd (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· skalbaggar - Coleoptera (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
· tvåvingar - Diptera (Viktig)
Den svenska populationen har under en 20-årsperiod minskat med 25 (20-35) %. Minskande populationer har även konstaterats i flera andra västeuropeiska länder. Orsaken till minskningen kan dels bero på händelser i Sverige men möjligen även i Afrika. En trolig, eller åtminstone möjlig orsak här hemma i Sverige kan vara ökad brist på lämpliga boplatser. Senare tids förändrade takläggningsmetoder, t.ex. när plåttak, platta betongpannor eller annat material ersätter storkupiga tegelpannor, eller när fri inflygning till boet förhindras av hängrännor, medför att det blir alltmer svårt att finna boplatser med minskad föryngring som följd. Även för de tornseglare som häckar i träd i Norrlands inland har situationen sannolikt försämrats till följd av minskad mängd hålträd och av stora arealer tät produktionsskog. Andra tänkbara orsaker är minskad tillgång på föda, vilket kan gälla både för häcknings- som för övervintringsområdet.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
Genom att sätta upp holkar, specialdesignade för tornseglare, förbättras boplatsmöjligheterna. Viktigt i detta sammanhang är att holkarna placeras högt, helst på minst 3 m höjd över marknivå, och att det finns fria inflygningsmöjligheter riktade mot öppen mark. Kravet på fri inflygningsmöjlighet beror på att seglarna, när de anländer till boplatsen, susar direkt in i bohålet med hög hastighet (70 km/tim) och inte har någon möjlighet att väja för träd och buskar.
Utländska namn - NO: Tårnseiler, DK: Mursejler, FI: Tervapääsky, GB: Common Swift. Tornseglaren är förtecknad i Bernkonventionen bilaga III (skyddade djurarter) och är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Cramp, S., Brooks, D.J. m.fl. (red.) 1994. Handbook of the Birds of Europe, the Middle East and North Africa. The Birds of the Western Palearctic. Vol. 4. Oxford.

Fagerström, T. 1988. Tornseglare Apus apus L. I: Andersson, S. (red.). Fåglar i jordbrukslandskapet. Vår Fågelvärld, Suppl. 12:241-244.

Henningsson, P. 2010. Always on the wing - Fluid dynamics, flight performance and flight behavior of common swifts. Doctoral Dissertation, Lund University.

Lack, D. 1956. Swifts in a Tower. Methuen, London.

Thomson, D.L. m.fl. 1996. Breeding success and survival in the common swift Apus apus: a long-term study on the effects of weather. Journal of Zoology 239: 29-38.

Ulfstrand, S. 2007. Fågelliv - inblickar i 30 nordiska fågelarters levnadssätt. Ellerströms, Pozkal.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Martin Tjernberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Apodiformes - seglar- och kolibrifåglar 
  • Familj
    Apodidae - seglare 
  • Släkte
    Apus  
  • Art
    Apus apus, (Linnaeus, 1758) - tornseglare
    Synonymer
    Hirundo Apus Linnaeus, 1758
    tornsvala
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Martin Tjernberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.