Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  träsksammetslöpare

Organismgrupp Skalbaggar, Jordlöpare m.fl. Chlaenius sulcicollis
Träsksammetslöpare Skalbaggar, Jordlöpare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 14–15 mm lång, rätt bred och platt jordlöpare med långa ben och antenner. Kroppen är enfärgat svart, översidan med svag bronsglans. Täckvingarna är beklädda med gyllene behåring, halsskölden är försedd med glatta åsar och däremellan grov punktur.
Utbredning
Länsvis förekomst för träsksammetslöpare Observationer i  Sverige för träsksammetslöpare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sedan gammalt känd från Skåne, Småland, Öland och Gotland, senast i Ystadtrakten (1909 och 1911). Från 1998 har flera populationer upptäckts i norra Uppland och Gästrikland. Närmast i Danmark, där den under 1800-talet troligen reproducerade sig åtminstone på Sydsjälland. Vidare längs södra Östersjökusten, i de baltiska staterna och norrut till St Petersburg och sydvästra Finland (tre fynd, senast 1939). Världsutbredningen sträcker sig från Frankrike och norra Italien till östra Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Ett rovdjur som lever på blöt, rikt bevuxen mark i öppna kärr och vid sjö- eller åstränder. Den var länge känd endast genom ett fåtal fynd från Skåne, Småland, Öland och Gotland. Det senaste sydsvenska fyndet gjordes i sydöstra Skåne 1911. Sedan 1998 har emellertid flera populationer upptäckts i norra Uppland och södra Gästrikland. Arten är till viss del förbisedd, men har utan tvekan minskat starkt. Dikning och torrläggning av kärr och myrar är säkerligen de främsta orsakerna till artens tillbakagång. Översvämningsmarker vid sjöstränder kan dessutom växa igen som en följd av övergödning eller vattenregleringar. I rikkärr är igenväxning med vass ett dokumenterat problem. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Ett rovdjur som lever på blöt, vegetationsrik mark i myrar och på sanka sötvattensstränder, bl.a. i öppna rikkärr med tidvis översvämmade kalkblekeytor, tuvig mossvegetation (Drepanocladus o.likn.), tuvor av axag, gles vass, pors m.m. Möjligen lever arten mer eller mindre amfibiskt, och söker föda åtminstone delvis under vattenytan. En individ har påträffats krypande under vattenytan, och vid fällstudier påträffades varken unga individer eller larver i fallrännor som placerats uppe i Sphagnum-tuvor. Arten är ett dagaktivt rovdjur som övervintrar som fullbildad och genomgår larvutvecklingen under sommaren. De fullbildade skalbaggarna påträffas dels under fortplantningstiden på försommaren, dels på sensommaren; då ofta på torrare mark långt från vatten, där övervintring sker.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· leddjur
· leddjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Carabidae (jordlöpare), Släkte Chlaenius, Art Chlaenius sulcicollis (Paykull, 1798) - träsksammetslöpare Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Ett rovdjur som lever på blöt, rikt bevuxen mark i öppna kärr och vid sjö- eller åstränder. Den var länge känd endast genom ett fåtal fynd från Skåne, Småland, Öland och Gotland. Det senaste sydsvenska fyndet gjordes i sydöstra Skåne 1911. Sedan 1998 har emellertid flera populationer upptäckts i norra Uppland och södra Gästrikland. Arten är till viss del förbisedd, men har utan tvekan minskat starkt. Dikning och torrläggning av kärr och myrar är säkerligen de främsta orsakerna till artens tillbakagång. Översvämningsmarker vid sjöstränder kan dessutom växa igen som en följd av övergödning eller vattenregleringar. I rikkärr är igenväxning med vass ett dokumenterat problem. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
En 14–15 mm lång, rätt bred och platt jordlöpare med långa ben och antenner. Kroppen är enfärgat svart, översidan med svag bronsglans. Täckvingarna är beklädda med gyllene behåring, halsskölden är försedd med glatta åsar och däremellan grov punktur.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för träsksammetslöpare

Länsvis förekomst och status för träsksammetslöpare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för träsksammetslöpare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sedan gammalt känd från Skåne, Småland, Öland och Gotland, senast i Ystadtrakten (1909 och 1911). Från 1998 har flera populationer upptäckts i norra Uppland och Gästrikland. Närmast i Danmark, där den under 1800-talet troligen reproducerade sig åtminstone på Sydsjälland. Vidare längs södra Östersjökusten, i de baltiska staterna och norrut till St Petersburg och sydvästra Finland (tre fynd, senast 1939). Världsutbredningen sträcker sig från Frankrike och norra Italien till östra Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Harpalinae  
  • Tribus
    Chlaeniini  
  • Släkte
    Chlaenius  
  • Art
    Chlaenius sulcicollis(Paykull, 1798) - träsksammetslöpare

Ett rovdjur som lever på blöt, vegetationsrik mark i myrar och på sanka sötvattensstränder, bl.a. i öppna rikkärr med tidvis översvämmade kalkblekeytor, tuvig mossvegetation (Drepanocladus o.likn.), tuvor av axag, gles vass, pors m.m. Möjligen lever arten mer eller mindre amfibiskt, och söker föda åtminstone delvis under vattenytan. En individ har påträffats krypande under vattenytan, och vid fällstudier påträffades varken unga individer eller larver i fallrännor som placerats uppe i Sphagnum-tuvor. Arten är ett dagaktivt rovdjur som övervintrar som fullbildad och genomgår larvutvecklingen under sommaren. De fullbildade skalbaggarna påträffas dels under fortplantningstiden på försommaren, dels på sensommaren; då ofta på torrare mark långt från vatten, där övervintring sker.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· leddjur - Arthropoda (Viktig)
Dikning och torrläggning av kärr och myrar är säkerligen de främsta orsakerna till artens tillbakagång i södra Sverige, liksom i Mellaneuropa. Översvämningsmarker vid sjöstränder kan dessutom påverkas av vattenregleringar, eller växa igen som en följd av upphörd våtmarksslåtter eller övergödning.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Den nyligen upptäckta lokalen i Gästrikland är naturreservat men tendenser till igenväxning eller förändringar i hydrologin bör följas. Om nya lokaler för arten påträffas bör dessa fredas.

Lindroth, C. 1986. The Carabidae, Coleoptera of Fennoscandia and Danmark. Fauna Ent. Scand. 15.

Wallin, H., Lindelöw, Å., Nylander, U. 2000. Träsksammetslöparen (Chlaenius sulcicollis (Paykull))(Coleoptera: Carabidae) i södra Gästrikland – aktivitet, käkslitage och ålder. Ent. Tidskr. 121: 161–170.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 1999. Rev. Håkan Ljungberg 2006, 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Harpalinae  
  • Tribus
    Chlaeniini  
  • Släkte
    Chlaenius  
  • Art
    Chlaenius sulcicollis, (Paykull, 1798) - träsksammetslöpare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 1999. Rev. Håkan Ljungberg 2006, 2015.