Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  trehornad tordyvel

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Typhaeus typhoeus
Trehornad tordyvel Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 15-22 mm lång bladhorning med brett rundad och kraftigt välvd kropp och kraftiga grävben. Kropp och ben är enfärgat blanksvarta. Hanen är fullständigt omisskännlig genom att halsskölden bär tre spetsiga framåtriktade horn. Honan saknar horn och påminner därigenom om en tordyvel (släktet Geotrupes), men dessa har en starkt metallfärgad (blå, grön, violett) undersida till skillnad från Typhaeus som är svart även på undersidan.
Utbredning
Länsvis förekomst för trehornad tordyvel Observationer i  Sverige för trehornad tordyvel
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Arten är under 1800-talet funnen på minst tre lokaler i Skåne. Det sista fyndet gjordes vid Ängelholm 1893. Därefter är endast ett vinddrivet exemplar påträffadet, vid Sandhammaren i Skåne 1965. Närmast i Danmark, där arten är funnen på Jylland och Bornholm. Även i Danmark har arten minskat, och sentida fynd är begränsade till Jylland. Artens övriga utbredningsområde omfattar mellersta och sydvästra Europa och norra Marocko.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Lever i spillning på öppen, sandig, kustnära hedmark. Endast känd från Skåne, där den under 1800-talet påträffades på flera lokaler. Under vårt sekel endast känd genom ett vinddriftsfynd på 1960-talet. Orsaken till artens försvinnande från landet är okänd. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Lever i spillning på öppna, sandiga hedmarker. Särskilt i kaninspillning, men även i spillning av hjort eller får. Hanen och honan gräver 1–1,5 m djupa gångar i marken och anlägger där tvärgångar som fylls med spillning. I jorden i anslutning till varje tvärgång läggs äggen ett och ett. Larvutvecklingen sker under sommaren. De fullbildade skalbaggarna påträffas främst under försommaren då parningen sker, men även på hösten.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· får
· får
· hjortdjur
· hjortdjur
· vildkanin
· vildkanin
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Geotrupidae, Släkte Typhaeus, Art Typhaeus typhoeus (Linnaeus, 1758) - trehornad tordyvel Synonymer Typhoeus typhoeus (Linnaeus, 1758)

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Lever i spillning på öppen, sandig, kustnära hedmark. Endast känd från Skåne, där den under 1800-talet påträffades på flera lokaler. Under vårt sekel endast känd genom ett vinddriftsfynd på 1960-talet. Orsaken till artens försvinnande från landet är okänd. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
En 15-22 mm lång bladhorning med brett rundad och kraftigt välvd kropp och kraftiga grävben. Kropp och ben är enfärgat blanksvarta. Hanen är fullständigt omisskännlig genom att halsskölden bär tre spetsiga framåtriktade horn. Honan saknar horn och påminner därigenom om en tordyvel (släktet Geotrupes), men dessa har en starkt metallfärgad (blå, grön, violett) undersida till skillnad från Typhaeus som är svart även på undersidan.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för trehornad tordyvel

Länsvis förekomst och status för trehornad tordyvel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för trehornad tordyvel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är under 1800-talet funnen på minst tre lokaler i Skåne. Det sista fyndet gjordes vid Ängelholm 1893. Därefter är endast ett vinddrivet exemplar påträffadet, vid Sandhammaren i Skåne 1965. Närmast i Danmark, där arten är funnen på Jylland och Bornholm. Även i Danmark har arten minskat, och sentida fynd är begränsade till Jylland. Artens övriga utbredningsområde omfattar mellersta och sydvästra Europa och norra Marocko.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Geotrupidae  
  • Underfamilj
    Geotrupinae  
  • Tribus
    Chromogeotrupini  
  • Släkte
    Typhaeus  
  • Art
    Typhaeus typhoeus(Linnaeus, 1758) - trehornad tordyvel
    Synonymer
    Typhoeus typhoeus (Linnaeus, 1758)

Lever i spillning på öppna, sandiga hedmarker. Särskilt i kaninspillning, men även i spillning av hjort eller får. Hanen och honan gräver 1–1,5 m djupa gångar i marken och anlägger där tvärgångar som fylls med spillning. I jorden i anslutning till varje tvärgång läggs äggen ett och ett. Larvutvecklingen sker under sommaren. De fullbildade skalbaggarna påträffas främst under försommaren då parningen sker, men även på hösten.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· får - Ovis aries (Har betydelse)
· hjortdjur - Cervidae (Har betydelse)
· vildkanin - Oryctolagus cuniculus (Viktig)
Främsta anledningen till artens tillbakagång torde vara exploatering eller igenplantering av kustnära sandhedar. Även upphört bete är troligen en bidragande orsak.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Arten är med all sannolikhet försvunnen från landet.

Landin, B. -O. 1957. Bladhorningar. Svensk Insektfauna 9. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Geotrupidae  
  • Underfamilj
    Geotrupinae  
  • Tribus
    Chromogeotrupini  
  • Släkte
    Typhaeus  
  • Art
    Typhaeus typhoeus, (Linnaeus, 1758) - trehornad tordyvel
    Synonymer
    Typhoeus typhoeus (Linnaeus, 1758)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.