Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tretåig mås

Organismgrupp Fåglar Rissa tridactyla
Tretåig mås Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En gammal tretåig mås är i storlek ungefär som en fiskmås, som den till utseendet mycket påminner om. Den skiljer sig emellertid från fiskmåsen genom att vingspetsen är helt svart utan vita fläckar, att vingovansidan är mörkt grå på inre delen av vingen och märkbart ljusare längre ut samt att fötterna är mörka. Ungfåglarna har en svart W-teckning på den i övrigt ljusa vingovansidan samt ett svart nackband och kan förväxlas med dvärgmås som dock är betydligt mindre.
Utbredning
Länsvis förekomst för tretåig mås Observationer i  Sverige för tretåig mås
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tretåig mås har en cirkumpolär utbredning med förekomst inom såväl arktiska som tempererade klimatområden. Större förekomstluckor finns i Kanada och utmed sibiriska Ishavskusten. På flera håll finns individrika kolonier omfattande 100 000-tals häckande par. Häckningsförekomsten inom Nordsjöområdet och Kattegatt är av ungt datum. Helgolandskolonin i Tyskland tillkom år 1938 och den första danska kolonin i Kattegatt bildades 1941 på ön Tyvholm i Hirsholmene medan kolonierna utmed norska kusten söder om Ålesund har tillkommit efter 1949. År 1955 etablerade sig arten på den lilla ön Nordre Rønner norr om Læsö och fram till mitten av 1970-talet var detta den viktigaste häckningsplatsen i Danmark. Första häckningen i Sverige konstaterades på Nidingen utanför Onsalalandet i norra Halland år 1967. Ett par producerade då en unge. Den ena av föräldrarna var ringmärkt som bounge på Nordre Rønner år 1963. Efter denna första bosättning ökade beståndet successivt till som mest 60 par under åren 1977-1980. Efter en viss turbulens under åren 1981-1984, med som lägst 15 par, har kolonin därefter stabiliserats på en nivå om 30-40 par. Åren 2001-2009 häckade: 30, 36, 28, 29, 33, 33, 41, 40 respektive 36 par. Under de första 21 åren häckade arten på ett större stenblock och på ett stort sjömärke av trä. När kolonin var som störst fanns även en del bon på angränsande mindre stenblock i omgivningen. Från 1988, då ett par slog sig ner i en fönsternisch på en av fyrarna, har en successiv förflyttning av kolonin ägt rum till de tre fyrarna på ön, och på dessa häckar numera cirka halva beståndet. På den nära Nidingen belägna ön Yttre Lön i Kungsbackafjorden hittades ett bo med ägg 1973, men detta häckningsförsök resulterade aldrig i några ungar. I övrigt har inga nykoloniseringsförsök rapporterats från Sverige. Sedan första bosättningen och fram till 1993 hade ytterligare 60 ringmärkta fåglar uppväxta på den danska ön Nordre Rønner observerats, vilket visar varifrån en stor del av kolonin på Nidingen härstammar. Sedan 1975 har huvuddelen av rekrytering till kolonin utgjorts av Nidingenfödda fåglar och totalt hade t.o.m. 1993 cirka 70 exemplar kontrollerats på häckplatsen som vuxna. Även utvandring av fåglar uppväxta på Nidingen till Nordre Rønner har ägt rum, vilket konstaterades i ett tiotal fall t.o.m. 1993. Genom ringmärkning har påvisats att ungfåglarna kan vandra vida omkring under de första levnadsåren. Av de på Nidingen märkta fåglarna föreligger bl.a. återfynd från sydvästra Grönland och södra Irland. Under hösten, särskilt vid starka västliga vindar, ses tidvis stora mängder tretåiga måsar förflytta sig utmed svenska västkusten och cirka 10 000 fåglar har noterats under en enda dag. Det danska beståndet har under 1990-talet successivt flyttat från Kattegatt till nordvästra Jylland och Nordsjökusten. Häckningsplatser finns i Hirtshals och Hanstholm samt på Bulbjerg öster om Hanstholm. Den sista häckningen på Nordre Rønner genomfördes 1995 och sedan dess är Nidingen den enda häckningsplatsen i Kattegatt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Tretåig mås, som är en marin pelagisk art, häckar i Sverige endast på ön Nidingen i Halland. Antalet reproduktiva individer skattas till 74 (62-82). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 0,25 km² och förekomstarean (AOO) till 4 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
En marin pelagisk fågelart som i motsats till de flesta andra måsar framlever det mesta av sitt liv över öppet hav. Den förekommer spridd över stora delar av norra halvklotet, som vanligast i arktiska områden. Under häckningstiden kolonilevande i fågelberg, ofta i närhet av sillgrisslor, men lägger på många håll sina boplatser även på byggnader. Livnär sig framför allt av ytlevande marina smådjur (havsborstmaskar, kräftdjur) och fiskar. Anses ha gynnats av fiskets avfallsprodukter och i viss utsträckning ha blivit kulturföljande. Återfynd under vinterhalvåret av fåglar från danska och norska häckplatser visar att fåglar från dessa områden bl.a. besöker västra Atlanten. Yngre icke häckningsdugliga fåglar stannar i vattnen kring Västgrönland och New Foundland, där de kan alternera mellan nordligare sommartillhåll och sydligare vinterkvarter tills de blir könsmogna. Nidingens tretåiga måsar brukar anlända till häckplatsen redan under mars månad, men först i början av maj påbörjas äggläggningen, vilken i regel är avslutad inom en månad. Under juli börjar ungarna ta sina första flygturer, men de blir kvar vid häckplatsen i ytterligare upp till två veckor. I början av augusti försvinner de sista fåglarna från ön och återvänder inte igen förrän nästföljande vår. De unga fåglarna återvänder till Nidingen i regel först efter 3-5 år, undantagsvis tidigare. Ett par treåringar har konstaterats häcka, men normalt sker häckningsdebuten i den svenska kolonin först vid 4-5 års ålder. Medelåldern hos Nidingens tretåiga måsar är relativt hög. Nära hälften av 1987 års häckfåglar var bevisligen minst 10 år, den äldsta 14 år. Den ena av de fåglar som etablerade kolonin på Nidingen 1967 (född 1963) sågs på häckplatsen sista gången i mars 1982, således nära 19 år gammal.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Vattenmassa
Vattenmassa
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Vattenyta
Vattenyta
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
· kräftdjur
· kräftdjur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Charadriiformes (vadarfåglar), Familj Laridae (måsfåglar), Släkte Rissa, Art Rissa tridactyla (Linnaeus, 1758) - tretåig mås Synonymer Larus tridactylus Linnaeus, 1758

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Tretåig mås, som är en marin pelagisk art, häckar i Sverige endast på ön Nidingen i Halland. Antalet reproduktiva individer skattas till 74 (62-82). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 0,25 km² och förekomstarean (AOO) till 4 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Konventioner Bernkonventionens bilaga III
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
En gammal tretåig mås är i storlek ungefär som en fiskmås, som den till utseendet mycket påminner om. Den skiljer sig emellertid från fiskmåsen genom att vingspetsen är helt svart utan vita fläckar, att vingovansidan är mörkt grå på inre delen av vingen och märkbart ljusare längre ut samt att fötterna är mörka. Ungfåglarna har en svart W-teckning på den i övrigt ljusa vingovansidan samt ett svart nackband och kan förväxlas med dvärgmås som dock är betydligt mindre.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tretåig mås

Länsvis förekomst och status för tretåig mås baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tretåig mås

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tretåig mås har en cirkumpolär utbredning med förekomst inom såväl arktiska som tempererade klimatområden. Större förekomstluckor finns i Kanada och utmed sibiriska Ishavskusten. På flera håll finns individrika kolonier omfattande 100 000-tals häckande par. Häckningsförekomsten inom Nordsjöområdet och Kattegatt är av ungt datum. Helgolandskolonin i Tyskland tillkom år 1938 och den första danska kolonin i Kattegatt bildades 1941 på ön Tyvholm i Hirsholmene medan kolonierna utmed norska kusten söder om Ålesund har tillkommit efter 1949. År 1955 etablerade sig arten på den lilla ön Nordre Rønner norr om Læsö och fram till mitten av 1970-talet var detta den viktigaste häckningsplatsen i Danmark. Första häckningen i Sverige konstaterades på Nidingen utanför Onsalalandet i norra Halland år 1967. Ett par producerade då en unge. Den ena av föräldrarna var ringmärkt som bounge på Nordre Rønner år 1963. Efter denna första bosättning ökade beståndet successivt till som mest 60 par under åren 1977-1980. Efter en viss turbulens under åren 1981-1984, med som lägst 15 par, har kolonin därefter stabiliserats på en nivå om 30-40 par. Åren 2001-2009 häckade: 30, 36, 28, 29, 33, 33, 41, 40 respektive 36 par. Under de första 21 åren häckade arten på ett större stenblock och på ett stort sjömärke av trä. När kolonin var som störst fanns även en del bon på angränsande mindre stenblock i omgivningen. Från 1988, då ett par slog sig ner i en fönsternisch på en av fyrarna, har en successiv förflyttning av kolonin ägt rum till de tre fyrarna på ön, och på dessa häckar numera cirka halva beståndet. På den nära Nidingen belägna ön Yttre Lön i Kungsbackafjorden hittades ett bo med ägg 1973, men detta häckningsförsök resulterade aldrig i några ungar. I övrigt har inga nykoloniseringsförsök rapporterats från Sverige. Sedan första bosättningen och fram till 1993 hade ytterligare 60 ringmärkta fåglar uppväxta på den danska ön Nordre Rønner observerats, vilket visar varifrån en stor del av kolonin på Nidingen härstammar. Sedan 1975 har huvuddelen av rekrytering till kolonin utgjorts av Nidingenfödda fåglar och totalt hade t.o.m. 1993 cirka 70 exemplar kontrollerats på häckplatsen som vuxna. Även utvandring av fåglar uppväxta på Nidingen till Nordre Rønner har ägt rum, vilket konstaterades i ett tiotal fall t.o.m. 1993. Genom ringmärkning har påvisats att ungfåglarna kan vandra vida omkring under de första levnadsåren. Av de på Nidingen märkta fåglarna föreligger bl.a. återfynd från sydvästra Grönland och södra Irland. Under hösten, särskilt vid starka västliga vindar, ses tidvis stora mängder tretåiga måsar förflytta sig utmed svenska västkusten och cirka 10 000 fåglar har noterats under en enda dag. Det danska beståndet har under 1990-talet successivt flyttat från Kattegatt till nordvästra Jylland och Nordsjökusten. Häckningsplatser finns i Hirtshals och Hanstholm samt på Bulbjerg öster om Hanstholm. Den sista häckningen på Nordre Rønner genomfördes 1995 och sedan dess är Nidingen den enda häckningsplatsen i Kattegatt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Charadriiformes - vadarfåglar 
  • Underordning
    Lari - måsfåglar 
  • Familj
    Laridae - måsfåglar 
  • Underfamilj
    Larinae - måsar och trutar 
  • Släkte
    Rissa  
  • Art
    Rissa tridactyla(Linnaeus, 1758) - tretåig mås
    Synonymer
    Larus tridactylus Linnaeus, 1758

En marin pelagisk fågelart som i motsats till de flesta andra måsar framlever det mesta av sitt liv över öppet hav. Den förekommer spridd över stora delar av norra halvklotet, som vanligast i arktiska områden. Under häckningstiden kolonilevande i fågelberg, ofta i närhet av sillgrisslor, men lägger på många håll sina boplatser även på byggnader. Livnär sig framför allt av ytlevande marina smådjur (havsborstmaskar, kräftdjur) och fiskar. Anses ha gynnats av fiskets avfallsprodukter och i viss utsträckning ha blivit kulturföljande. Återfynd under vinterhalvåret av fåglar från danska och norska häckplatser visar att fåglar från dessa områden bl.a. besöker västra Atlanten. Yngre icke häckningsdugliga fåglar stannar i vattnen kring Västgrönland och New Foundland, där de kan alternera mellan nordligare sommartillhåll och sydligare vinterkvarter tills de blir könsmogna. Nidingens tretåiga måsar brukar anlända till häckplatsen redan under mars månad, men först i början av maj påbörjas äggläggningen, vilken i regel är avslutad inom en månad. Under juli börjar ungarna ta sina första flygturer, men de blir kvar vid häckplatsen i ytterligare upp till två veckor. I början av augusti försvinner de sista fåglarna från ön och återvänder inte igen förrän nästföljande vår. De unga fåglarna återvänder till Nidingen i regel först efter 3-5 år, undantagsvis tidigare. Ett par treåringar har konstaterats häcka, men normalt sker häckningsdebuten i den svenska kolonin först vid 4-5 års ålder. Medelåldern hos Nidingens tretåiga måsar är relativt hög. Nära hälften av 1987 års häckfåglar var bevisligen minst 10 år, den äldsta 14 år. Den ena av de fåglar som etablerade kolonin på Nidingen 1967 (född 1963) sågs på häckplatsen sista gången i mars 1982, således nära 19 år gammal.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Vattenyta

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Har betydelse)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
Tretåig mås har minskat kraftigt i stora delar av Atlanten sedan 1980-talet. Runt de Brittiska öarna har mer än en tredjedel av beståndet försvunnit och längs norska kusten har beståndet mer än halverats (generellt sett -60-80 %, på vissa lokaler upp till -86 % 1980-2008). Häckningsframgången har varit låg under 2000-talet och mycket tyder på att det finns en koppling till minskande bestånd av tobis Ammodytes marinus till följd av ett omfattande industrifiske. Små och perifera bestånd såsom det svenska i Kattegatt är extra känsliga för förändringar i miljön. Lokaliseringen av de svenska fåglarna till en enda häckningsplats utgör dessutom i sig en icke oväsentlig risk. Lokala oljeutsläpp, förändringar av boplatsmiljön, sviktande näringsunderlag etc. kan få förödande verkningar. I maj 1987 blev en stor del av de häckande fåglarna mer eller mindre nedsmetade av olja. Av allt att döma övergavs ett par bon av de mest drabbade fåglarna, men de flesta lyckades putsa sig tillräckligt rena för att kunna genomföra sina häckningar. Enstaka boplundrande trutindivider kan utgöra ett potentiellt hot, vilket sannolikt var en bidragande orsak till den kraftiga minskningen av kolonin i början av 1980-talet. Under senare delen av 1980-talet bidrog en fortsatt trutpredation till en relativt låg produktion av flygga ungar, men efter det att större delen av kolonin flyttat till fyrarna har ungproduktionen ökat.

Påverkan
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
Nidingen med omgivande vatten förklarades som naturreservat 1980 och häckplatsen är därtill skyddad med tillträdesförbud årligen under tiden 1/4-15/7. Eftersom bona till viss del läggs på och nedanför större stenar är ägg eller ungar lättåtkomliga för eventuella äggplundrare eller marklevande predatorer såsom mink. Ön är visserligen minkfri, men tillfälliga besök av detta rovdjur har noterats. Bästa skyddet mot nämnda hot är fortsatt daglig bevakning under häckningstiden. Sedan 1980 har ön varit bemannad av ornitologer på Nidingens fågelstation eller av personal från Naturvårdsverket.
Utländska namn – NO: Krykkje DK: Ride, FI: Pikkukajava, GB: Kittiwake. Tretåig mås är förtecknad i Bernkonventionen bilaga III (skyddade djurarter) och är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Asbirk, S. 1988. Ynglebestanden av Ride Rissa tridactyla i Danmark 1977-87. Dansk Ornitologisk Forenings Tidskrift 82: 133-134.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Lorentsen, S-H. & Christensen-Dalsgaard, S. 2009. Det nasjonale overvåkningsprogramme for sjøfugl. Resultater til og med hekkesesongen 2008. NINA Rapport 439.

Mathiasson, S. 1968. Tretåig mås (Rissa tridactyla) - för första gången påvisad häckande i Sverige. Vår Fågelvärld 27: 43-51.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, suppl. 31, Stockholm.

Tucker, G.M. & Heath, M.F. 1994. Birds in Europe: their conservation status. Cambridge, U.K.: BirdLife International (Bird Conservation Series no. 3).

Unger, U. 1980. Häckfågelfaunan på Nidingen under 1970-talet. Fåglar på Västkusten 14: 46-56.

Unger, U. 1983. Vegetation och fauna inom Nidingens naturreservat. Rapport till Länsstyrelsen i Hallands län. Stencil.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Uno Unger 1988. Rev. Uno Unger 1994, Mikael Svensson 2002, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Charadriiformes - vadarfåglar 
  • Underordning
    Lari - måsfåglar 
  • Familj
    Laridae - måsfåglar 
  • Underfamilj
    Larinae - måsar och trutar 
  • Släkte
    Rissa  
  • Art
    Rissa tridactyla, (Linnaeus, 1758) - tretåig mås
    Synonymer
    Larus tridactylus Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Uno Unger 1988. Rev. Uno Unger 1994, Mikael Svensson 2002, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.