Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  trylobmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Trichopteryx polycommata
Trylobmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten kan knappast förväxlas med någon annan art. Framvingarna har en välvd framkant och ett kraftigt vinklat mellanfält vid en punkt på en tänkt linje från vingspetsen till vingroten. Mellanfältet är mörkbrunt med en ljusare gråbrun fläck vid framkanten. I övrigt är framvingarna gråbruna med en vitaktig linje i sömfältet närmare framvingarnas ytterkant, som nära vingspetsen fogas samman med en bred gråvit linje som följer den kraftiga vinkeln på mellanfältet till framkanten. Bakvingarna är utdraget droppformiga och enfärgat grå. Fjärilen ger ett skäckigt intryck genom många små teckningselement i avvikande nyanser och svärta på framvingeribborna. Vingbredd 24–28 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för trylobmätare Observationer i  Sverige för trylobmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Trylobmätare var mycket lite känd i Sverige fram till sekelskiftet, då den endast uppgavs från Uppland på Wallengrens auktoritet. Senare påträffades den i Medelpad, Liden 1901 och 1924. Fram till 1940-talet hade den våraktiva arten påträffats i Västergötland, Uppland, Värmland, Medelpad och Ångermanland. Senare har den även påträffats i Östergötland, Närke, Södermanland, Västmanland, Gästrikland och på Gotland. Arten är lokal och förekommer endast på områden med rikligare förekomst av den kalkgynnade busken skogstry Lonicera xylosteum, som är artens värdväxt. Den påträffas vanligen talrikt i sina förekomstområden men har en kort flygtid som infaller vid olika tidpunkter beroende av vårens ankomst. Trylobmätarens främsta förekomstområden befinner sig i Närke på kambrosilurkalk vid Kilsbergens fot, i sydvästra Västmanland på södra Sveriges största område med urkalk, i nordöstra Uppland och sydöstra Gästrikland där moränen genom inlandsisens inverkan har en kraftig kalkpåverkan från kambrosilurplattan under Bottenhavet. I denna östliga del av landet är arten inte påtagligt lokal i sin förekomst då värdväxten finns utbredd och talrikare över större arealer. Tillsammans med vissa områden på Gotland har norra Uppland den högsta kalkhalten i jordmånen i Sverige. I Västergötland har trylobmätare inte påträffats efter 1965 och då på Kinnekulle. Fynden i Södermanland, Mariefred och Uppland, Värmdö 1989 är de enda fynd som antyder att arten ibland kanske migrerar. De två exemplaren kan också härröra från tillfälliga populationer som uppstått genom införda ägg eller smålarver på planterade trybuskar. Att arten påträffades i Östergötland först 1996 är märkligt då området varit mycket flitigt besökt av fjärilssamlare under vårsäsongen ända sedan 1960-talet. Inga nyare fynd har meddelats från Gotland, Värmland eller Norrland. Dessa landsändar har färre permanent bosatta lepidopterologer med möjlighet att undersöka vårfaunan och arten får antas vara mer förbisedd här. Att trylobmätaren aldrig påträffats i Dalarna får dock tolkas som att den i Norrland, på grund av klimatmässiga orsaker, endast förekommer i kustzonen och ett stycke upp i älvdalarna. Artens förekomst i Medelpad och Ångermanland gynnas säkert av den rikare förekomsten av sydberg i dessa kustområden, samt de basiska vulkaniska bergarterna på framförallt Alnön, men även vid Nordingråkusten. Förmodligen saknas arten i Sverige på många till synes lämpliga områden på grund av att de ligger alltför isolerat. Fjärilen är en relativt svag flygare och har sannolikt svårt att återkolonisera områden där den av slumpmässiga orsaker försvunnit. Den tidiga och korta flygperioden drabbas ibland av hastiga avbrott till följd av sena snöfall, som rimligen kan minska reproduktionsframgången kraftigt. I Norge är trylobmätare tämligen sällsynt och utbredd i tre från varandra isolerade områden. Dessa omfattar Akershus och Östfold, inre och yttre Telemark och inre Hordaland. I Finland är trylobmätaren sällsynt och lokal och utbredningen sträcker sig från Åland/ Ahvenanmaa till Etelä-Savo och Pohjois-Savo. Den är mest talrik på Åland och från Tammerfors/Tampere längs sydkusten till Imatra. Isolerat förekommer den runt Kuopio. Under 1800-talet var arten endast känd från Ryska Karelen. I Tyskland saknas den i de nordligare delarna och är i mellersta Tyskland lokal och sparsam till sällsynt. I England förekommer trylobmätaren lokalt från Kent till Dorset och norrut mer isolerat i Staffordshire, Yorkshire, Cumbria och vid Skottlands kust mellan Galloway och Inverness. Den atlantiska utbredningen förklaras av att arten här har andra värdväxter. I övriga Nordeuropa är den känd från Holland, Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Polen. Världsutbredningen sträcker sig endast från Europa till Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Trylobmätare förekommer möjligen i norra Götaland, men främst i mellersta och östra Svealand samt nedre Norrlands kustland. Arten är knuten till öppna skogs- och betesmarker med skogstry (Lonicera xylosteum) på kalkrik mark. Efterhand som skogsbetet och betet i mellanbygder upphör växer trylobmätarens habitat igen eller skogsplanteras, vilket hotar många lokala bestånd. Antalet reproduktiva individer skattas till 16000 (12000-40000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (240-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,v)).
Ekologi
Trylobmätarens värdväxt i Fennoskandien är så vitt känt endast skogstry, men kan i Hordaland möjligen vara ask Fraxinus excelsior. I England uppges endast ask och vild liguster Ligustrum vulgare som artens värdväxter och i Tyskland uppges samtliga ovannämnda växtarter samt dessutom lundalm Ulmus minor och naverlönn Acer campestre vara värdväxter. Fjärilen har vid så många tillfällen påträffats i vila strax efter kläckningen, sittande på eller strax intill trybuskar, att det inte råder någon tvekan om att förekomsten av skogstry är avgörande för artens reproduktion i Sverige. Larvutvecklingen infaller enligt uppgifter med okänt ursprung från början av juni till mitten av juli. De unga larverna uppges i Mellaneuropa leva av knoppar, men skogstry har en mycket tidig knoppsprickning och sannolikt påbörjas ibland larvernas tillväxt i Fennoskandien redan från slutet av maj. Larverna förpuppas i en ganska fast spånad på markytan och puppan övervintrar. Flygtiden varar vanligen endast en dryg vecka och infaller mycket olika beroende av vårens ankomst. Den flyger i Närke och Västmanland under inledningen av björkens lövsprickning, vanligen infallande mellan sista veckan i april och andra veckan i maj. I Uppland flyger trylobmätaren mellan andra veckan i april och sista veckan i maj. Avkylning från havet gör att den här kan påträffas under en längre period inom en relativt begränsad region. Den påträffades exempelvis i flera nykläckta individer 26–27 maj 1978 mellan Älvkarleö och kusten. Fjärilarna är aktiva från skymningen och lockas till UV-ljus. Nattemperaturerna medger dock inte alltid mer än ett par aktiva timmar och den kan istället påträffas sittande väl synligt på trybuskar med hjälp av en pannlampa. Mer sällan påträffas den under dagtid men går även då att störa till aktivitet. Trylobmätarens livsmiljö är solexponerade gläntor och skogskanter mot mindre ängar och vägar, gärna i blockrika marker, samt i torrlagda älvfåror, under rasbranter och vid berghällar, där skogstry kan utvecklas under gynnsamma solljusförhållanden. Trylobmätare angrips i England av brackstekeln Earinus transversus som utvecklas i larvstadiet och antas vara helt knuten till denna värdart.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· ask
· ask
· liguster
· liguster
· lundalm
· lundalm
· skogstry
· skogstry
· snöbär
· snöbär
· syren
· syren
· tryar
· tryar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Trichopteryx, Art Trichopteryx polycommata (Denis & Schiffermüller, 1775) - trylobmätare Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Trylobmätare förekommer möjligen i norra Götaland, men främst i mellersta och östra Svealand samt nedre Norrlands kustland. Arten är knuten till öppna skogs- och betesmarker med skogstry (Lonicera xylosteum) på kalkrik mark. Efterhand som skogsbetet och betet i mellanbygder upphör växer trylobmätarens habitat igen eller skogsplanteras, vilket hotar många lokala bestånd. Antalet reproduktiva individer skattas till 16000 (12000-40000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (240-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,v)).
Arten kan knappast förväxlas med någon annan art. Framvingarna har en välvd framkant och ett kraftigt vinklat mellanfält vid en punkt på en tänkt linje från vingspetsen till vingroten. Mellanfältet är mörkbrunt med en ljusare gråbrun fläck vid framkanten. I övrigt är framvingarna gråbruna med en vitaktig linje i sömfältet närmare framvingarnas ytterkant, som nära vingspetsen fogas samman med en bred gråvit linje som följer den kraftiga vinkeln på mellanfältet till framkanten. Bakvingarna är utdraget droppformiga och enfärgat grå. Fjärilen ger ett skäckigt intryck genom många små teckningselement i avvikande nyanser och svärta på framvingeribborna. Vingbredd 24–28 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för trylobmätare

Länsvis förekomst och status för trylobmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för trylobmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Trylobmätare var mycket lite känd i Sverige fram till sekelskiftet, då den endast uppgavs från Uppland på Wallengrens auktoritet. Senare påträffades den i Medelpad, Liden 1901 och 1924. Fram till 1940-talet hade den våraktiva arten påträffats i Västergötland, Uppland, Värmland, Medelpad och Ångermanland. Senare har den även påträffats i Östergötland, Närke, Södermanland, Västmanland, Gästrikland och på Gotland. Arten är lokal och förekommer endast på områden med rikligare förekomst av den kalkgynnade busken skogstry Lonicera xylosteum, som är artens värdväxt. Den påträffas vanligen talrikt i sina förekomstområden men har en kort flygtid som infaller vid olika tidpunkter beroende av vårens ankomst. Trylobmätarens främsta förekomstområden befinner sig i Närke på kambrosilurkalk vid Kilsbergens fot, i sydvästra Västmanland på södra Sveriges största område med urkalk, i nordöstra Uppland och sydöstra Gästrikland där moränen genom inlandsisens inverkan har en kraftig kalkpåverkan från kambrosilurplattan under Bottenhavet. I denna östliga del av landet är arten inte påtagligt lokal i sin förekomst då värdväxten finns utbredd och talrikare över större arealer. Tillsammans med vissa områden på Gotland har norra Uppland den högsta kalkhalten i jordmånen i Sverige. I Västergötland har trylobmätare inte påträffats efter 1965 och då på Kinnekulle. Fynden i Södermanland, Mariefred och Uppland, Värmdö 1989 är de enda fynd som antyder att arten ibland kanske migrerar. De två exemplaren kan också härröra från tillfälliga populationer som uppstått genom införda ägg eller smålarver på planterade trybuskar. Att arten påträffades i Östergötland först 1996 är märkligt då området varit mycket flitigt besökt av fjärilssamlare under vårsäsongen ända sedan 1960-talet. Inga nyare fynd har meddelats från Gotland, Värmland eller Norrland. Dessa landsändar har färre permanent bosatta lepidopterologer med möjlighet att undersöka vårfaunan och arten får antas vara mer förbisedd här. Att trylobmätaren aldrig påträffats i Dalarna får dock tolkas som att den i Norrland, på grund av klimatmässiga orsaker, endast förekommer i kustzonen och ett stycke upp i älvdalarna. Artens förekomst i Medelpad och Ångermanland gynnas säkert av den rikare förekomsten av sydberg i dessa kustområden, samt de basiska vulkaniska bergarterna på framförallt Alnön, men även vid Nordingråkusten. Förmodligen saknas arten i Sverige på många till synes lämpliga områden på grund av att de ligger alltför isolerat. Fjärilen är en relativt svag flygare och har sannolikt svårt att återkolonisera områden där den av slumpmässiga orsaker försvunnit. Den tidiga och korta flygperioden drabbas ibland av hastiga avbrott till följd av sena snöfall, som rimligen kan minska reproduktionsframgången kraftigt. I Norge är trylobmätare tämligen sällsynt och utbredd i tre från varandra isolerade områden. Dessa omfattar Akershus och Östfold, inre och yttre Telemark och inre Hordaland. I Finland är trylobmätaren sällsynt och lokal och utbredningen sträcker sig från Åland/ Ahvenanmaa till Etelä-Savo och Pohjois-Savo. Den är mest talrik på Åland och från Tammerfors/Tampere längs sydkusten till Imatra. Isolerat förekommer den runt Kuopio. Under 1800-talet var arten endast känd från Ryska Karelen. I Tyskland saknas den i de nordligare delarna och är i mellersta Tyskland lokal och sparsam till sällsynt. I England förekommer trylobmätaren lokalt från Kent till Dorset och norrut mer isolerat i Staffordshire, Yorkshire, Cumbria och vid Skottlands kust mellan Galloway och Inverness. Den atlantiska utbredningen förklaras av att arten här har andra värdväxter. I övriga Nordeuropa är den känd från Holland, Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Polen. Världsutbredningen sträcker sig endast från Europa till Kaukasus.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Tricopterygini  
  • Släkte
    Trichopteryx  
  • Art
    Trichopteryx polycommata(Denis & Schiffermüller, 1775) - trylobmätare

Trylobmätarens värdväxt i Fennoskandien är så vitt känt endast skogstry, men kan i Hordaland möjligen vara ask Fraxinus excelsior. I England uppges endast ask och vild liguster Ligustrum vulgare som artens värdväxter och i Tyskland uppges samtliga ovannämnda växtarter samt dessutom lundalm Ulmus minor och naverlönn Acer campestre vara värdväxter. Fjärilen har vid så många tillfällen påträffats i vila strax efter kläckningen, sittande på eller strax intill trybuskar, att det inte råder någon tvekan om att förekomsten av skogstry är avgörande för artens reproduktion i Sverige. Larvutvecklingen infaller enligt uppgifter med okänt ursprung från början av juni till mitten av juli. De unga larverna uppges i Mellaneuropa leva av knoppar, men skogstry har en mycket tidig knoppsprickning och sannolikt påbörjas ibland larvernas tillväxt i Fennoskandien redan från slutet av maj. Larverna förpuppas i en ganska fast spånad på markytan och puppan övervintrar. Flygtiden varar vanligen endast en dryg vecka och infaller mycket olika beroende av vårens ankomst. Den flyger i Närke och Västmanland under inledningen av björkens lövsprickning, vanligen infallande mellan sista veckan i april och andra veckan i maj. I Uppland flyger trylobmätaren mellan andra veckan i april och sista veckan i maj. Avkylning från havet gör att den här kan påträffas under en längre period inom en relativt begränsad region. Den påträffades exempelvis i flera nykläckta individer 26–27 maj 1978 mellan Älvkarleö och kusten. Fjärilarna är aktiva från skymningen och lockas till UV-ljus. Nattemperaturerna medger dock inte alltid mer än ett par aktiva timmar och den kan istället påträffas sittande väl synligt på trybuskar med hjälp av en pannlampa. Mer sällan påträffas den under dagtid men går även då att störa till aktivitet. Trylobmätarens livsmiljö är solexponerade gläntor och skogskanter mot mindre ängar och vägar, gärna i blockrika marker, samt i torrlagda älvfåror, under rasbranter och vid berghällar, där skogstry kan utvecklas under gynnsamma solljusförhållanden. Trylobmätare angrips i England av brackstekeln Earinus transversus som utvecklas i larvstadiet och antas vara helt knuten till denna värdart.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Trädbärande gräsmark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Har betydelse)
· liguster - Ligustrum vulgare (Har betydelse)
· lundalm - Ulmus minor (Har betydelse)
· skogstry - Lonicera xylosteum (Viktig)
· snöbär - Symphoricarpos albus (Har betydelse)
· syren - Syringa vulgaris (Har betydelse)
· tryar - Lonicera (Viktig)
Arten hotas främst av utskuggning av värdväxten till följd av igenväxning och igenplantering av hagmarker. Den hotas även av återupptagen beteshävd, speciellt när antalet betesdjur överskrider ett områdes bärkraft. Särskilt skadligt är fårbete under flera år i följd. Skogstry hotas också av missriktade naturvårdsåtgärder och röjs ibland bort på grund av okunnighet. Detsamma gäller bland annat vid röjning under kraftledningar. Buskarna klarar normalt denna typ av föryngring, men blir efter föryngringen utsatta för ett mycket hårdare betestryck från vilt och riskerar att bli utkonkurrerade av andra växter. Vidare hotas skogstry av användningen av herbicider på skogsomgärdade mindre åkrar. I Dalälvsområdet hotas arten av onaturligt sena utsläpp från överfyllda vattenmagasin. På flera naturskyddade områden missgynnas sannolikt trylobmätaren av att vindskyddande skogsridåer slutavverkas och av en alltför homogen parkstruktur med tätnande krontäckning som ger oväxtliga utskuggade trybuskar. Inom artens huvudsakliga förekomstområden är antalet lokala populationer tillräckligt stort för att arten skall tåla ett skonsamt skogsbruk.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Några av de viktigaste förekomsterna av trylobmätare i Sverige befinner sig i naturreservat. Undvik vid återupptagen beteshävd att hägna in tidigare avgränsningar och odlingshinder med skogstry, dvs. stenmurar, flyttblock och själva kantzonen. Lämna hellre några meter mellan dessa och betesytan. Detta låter sig särskilt lätt göras med hjälp av moderna elstängsel. Områden med trylobmätare och skogstry som har en obruten beteshävd kan skötas utan kontinuitetsavbrott förutsatt att betesdjurens art och antal förblir oförändrade. Undvik att slutavverka skogsridåer som utgör uppenbara vindskydd mot öppnare odlingsmarker. Låt inte naturreservat utvecklas till homogena, parklika skogar utan större solöppna gläntor. Ett antal rödlistade fjärilsarter har försvunnit från sina förekomster i reservatbildningar p.g.a. bristande variation i livsmiljön. Röjare av kraftledningsgator bör få en grundläggande utbildning om vilka slags buskar som aldrig når en sådan höjd att de verkar störande för elledningarna. Hit hör bl.a. skogstry, olvon, benved, berberis och getapel som samtliga vanligen är relativt sparsamt förekommande och som utgör värdefulla värdväxter för sällsynta och rödlistade fjärilsarter. Genom nuvarande höga takt i fragmenteringen av ogödslade hagmarker framstår kraftledningsgator idag som den väsentligaste livsmiljön för många rödlistade fjärilsarter. Trylobmätaren saknas i många till synes lämpliga livsmiljöer i kalkrika orkidémarker som avsatts som naturreservat. Mycket troligt är att arten försvunnit från flera tidigare förekomstområden till följd av ett alltför hårt betestryck under tidigare sekler. Utsättning av arten kan möjligen övervägas där isoleringen av ett sådant område bedöms vara för stort för naturlig återkolonisering.

Andersson, G. & Birger, S. 1912. Den norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistoria med särskild hänsyn till dess sydskandinaviska arter. Almqvist & Wiksell, Uppsala.

Aurivillius, Chr. 1888–1891. Nordens Fjärilar. Hiertas AB bokförlag, Stockholm.

Eliasson, C. 1992. Riksintressanta fjärilar i Lindesbergs kommun, information för revision av naturvårdsöversikt över Lindesbergs kommun 1994, M. Andersson, Lindesbergs kommun.

Eliasson, H. 1945. Macrolepidopterfaunan i Älvkarleby. Ent. Tidskr. 66: 136–154.

Franzén, M. 1997. Storfjärilar i lövskogar i norra Östergötland. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län 1997: 5.

Haanshus, K. 1933. Fortegnelse over Norges Lepidoptera. Norsk Ent. Tidskr. bd. III:3.

Hultén, E. 1971. Atlas över växternas utbredning i Norden. Generalstabens litografiska anstalts förlag, Stockholm.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lejon, S. 1971. Utdrag ur mätarelistan. Nerikes ent. sällskaps årsskrift 3: 35–37.

Lundqvist, M. (red.) 1953–1971. Atlas över Sverige. Svenska sällskapet för antropologi och geografi, Stockholm.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935–41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59–120.

Palmqvist, G. 1990. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1989. Ent. Tidskr. 111: 61–68.

Shaw, M. R. 2005. Rediscovery of Earinus transverses Lyle (Hym.: Braconidae: Agathidinae), a parasitoid of Trichopteryx polycommata (D. & S.) (Lep.: Geometridae: Larentiinae). Entomologist’s record, 117: 85–88.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Sjöberg, G. 1995. Skydda Tröskenområdet; utbredningskartor. Insectifera 3(1): 6–35.

Svensson, I., Gustavsson, B., Imby, L., Elmquist, H., Hellberg, H. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999. Rev. Claes U. Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Tricopterygini  
  • Släkte
    Trichopteryx  
  • Art
    Trichopteryx polycommata, (Denis & Schiffermüller, 1775) - trylobmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999. Rev. Claes U. Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.