Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tundragräsfjäril

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Oeneis bore
Tundragräsfjäril Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Tundragräsfjäril är en medelstor dagfjärilsart. Framvingarna är på översidan nästan enfärgade i varierande mörkhetsgrad, vanligen gråaktigt ockragula och utan tydligt tvärband. Bakvingarna är på översidan mer grå med ett ljusare grågult tvärband som når ut till ytterkanten där det ibland finns otydliga mörka punkter. Ögonfläckar saknas helt och kvar på deras plats finns endast ljusa fläckar. Bakvingens undersida är utformad med en fin mörkare teckning som påminner om gråskalan hos marklavar. Vingspann 30-50 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för tundragräsfjäril Observationer i  Sverige för tundragräsfjäril
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tundragräsfjäril är en holarktisk art som i Norden hör hemma på Nordkalotten och i Sverige bara finns i de nordligaste delarna. I Sverige är den utbredd i Torne lappmark från fjällen på ömse sidor om Torne träsk och därifrån sannolikt mer eller mindre sammanhängande till fjällområdena Pältsan och Tuipal. Det senaste decenniet har sannolikt varit gynnsamt för arten och den har upptäckts på flera nya områden, sannolikt främst genom ett högre individantal, men möjligen också genom en expansion. Sommaren 2010 påträffades arten rikligt på fjället Cievrracohkka väster om Nikkaluokta och enstaka på ytterligare ett angränsande fjäll. Arten påträffades även på flygsandfält i Pulsujärvi väster om Karesuando. Detta kalfjällsområde befinner sig ganska nära skogsgränsen i öster. Det besöktes vid ett flertal tillfällen under 1970-talet vid gynnsam väderlek utan att arten då påträffades där. En äldre fynduppgift finns från Kvikkjokksfjällen i Lule lappmark. I norra Finland förekommer arten främst i lågfjällområden och på torra tallhedar ner till 67°N. Utbredningen i Norge omfattar västra och östra Finnmark, nordligast funnen vid Alta och Tana. Endast i Varangerfjorden längst i öster förekommer arten helt ned till havsnivån. Normalt är fjärilen ganska sällsynt och söderut mer lokal, men med ojämna intervaller ökar populationen och kan då vara en av de vanligare fjärilsarterna i Finnmark. Världsutbredningen sträcker sig från Fennoskandien och Kolahalvön genom Polarsibirien till Beringssund och vidare från Alaska till Labrador. Sydligast förekommer den i bergstrakter i Magadan i Östsibirien och i Klippiga bergen i Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Tundragräsfjärilen är en sällsynt art med några få kända förekomster i norra fjälltrakterna. Den påträffas på torra och steniga fjälltoppar med sparsam gräsvegetation, gärna där flacka steniga åsar finns omväxlande med fuktigare grässänkor. Längst i norr går den också ner i lågfjällsområden och har där under senare år påträffats på ett flygsandfält strax ovan trädgränsen. Larverna lever på torrmarksgräsarter såsom fårsvingel (Festuca ovina). Arten förväntas missgynnas av den globala uppvärmningen genom bl.a. vegetationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2000-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (40-70). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (540-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (160-350) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat (vegetationsförändringar genom den globala uppvärmningen), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Tundragräsfjäril är knuten till mer vegetationsfattiga miljöer i fjällvärlden än flertalet fjärilsarter. Den påträffas bara i de regioner som har en lägre årsnederbörd. I södra delen av utbredningen förekommer den främst på höga fjällhedar med ytor av blottlagd morän och vittringsgrus mellan områden med en sparsam ört- och gräsflora. I Nikkaluoktaområdet befinner sig livsmiljön på 900-1100 m ö.h. Längre mot norr förekommer tundragräsfjärilen på lägre fjälltoppar samt på öppna sandytor vid älvstränder och flygsandfält. I Pulsujärvi befinner sig livsmiljön runt 600 m ö.h. Längst mot nordöst i Finnmark följer arten älvarnas stränder ända fram till havet. Fjärilen är en av de tidigast kläckande dagfjärilarna i fjällen. Dock varierar kläckningen kraftigt från år till år beroende av sommarens ankomst och beroende av hur djupt snötäcket varit i den extremt vindexponerade miljön. Tidigast startar flygperioden i andra veckan av juni, men mer normalt under sista veckan i juni in i juli och sträcker sig cirka två veckor framåt. Fjärilarna är hårdföra och väl anpassade till den kärva miljön. Vid varmt väder flyger de mycket snabbt och skickligt, ofta helt nära markytan för att utnyttja markytans uppbromsning av vinden. Hanarna som kläcker 3-4 dagar före honorna både patrullerar och befäster revir som en del i sökandet efter en oparad hona. Under inflytande av midnattssolen är de längst i norr aktiva från klockan fem på morgonen till tio på kvällen om vädret är varmt och soligt. Fjärilarnas vingar blir då mycket fort slitna. Främst honorna, som också har längre livslängd, är flitiga blombesökare. Uppgifterna om artens utvecklingsstadier är från Finland och Norge. Äggen läggs förmodligen enstaka. Äggutvecklingen tar 12-14 dygn. Den enda värdväxt som med säkerhet noterats är fårsvingel, Festuca ovina. På älvstränder i Nordnorge har larverna påträffats från maj till slutet av augusti på fårsvingel. De tillväxer mycket långsamt och övervintrar troligen första gången som små larver. Andra övervintringen förbereds i september. Larverna gräver då ner sig ytligt i sanden mellan rötterna i en tuva av fårsvingel. Efter övervintringen förpuppar de sig i maj utan att lämna övervintringsplatsen och utan att spinna någon skyddande spånad. Puppstadiet varar 5-6 veckor. Larver och puppor är ofta hårt parasiterade.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fårsvingel
· fårsvingel
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nymphalidae (praktfjärilar), Släkte Oeneis, Art Oeneis bore (Schneider, 1792) - tundragräsfjäril Synonymer Papilio bore Schneider, 1792, Bores gräsfjäril, grågul gräsfjäril

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Tundragräsfjärilen är en sällsynt art med några få kända förekomster i norra fjälltrakterna. Den påträffas på torra och steniga fjälltoppar med sparsam gräsvegetation, gärna där flacka steniga åsar finns omväxlande med fuktigare grässänkor. Längst i norr går den också ner i lågfjällsområden och har där under senare år påträffats på ett flygsandfält strax ovan trädgränsen. Larverna lever på torrmarksgräsarter såsom fårsvingel (Festuca ovina). Arten förväntas missgynnas av den globala uppvärmningen genom bl.a. vegetationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2000-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (40-70). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (540-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (160-350) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat (vegetationsförändringar genom den globala uppvärmningen), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Tundragräsfjäril är en medelstor dagfjärilsart. Framvingarna är på översidan nästan enfärgade i varierande mörkhetsgrad, vanligen gråaktigt ockragula och utan tydligt tvärband. Bakvingarna är på översidan mer grå med ett ljusare grågult tvärband som når ut till ytterkanten där det ibland finns otydliga mörka punkter. Ögonfläckar saknas helt och kvar på deras plats finns endast ljusa fläckar. Bakvingens undersida är utformad med en fin mörkare teckning som påminner om gråskalan hos marklavar. Vingspann 30-50 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tundragräsfjäril

Länsvis förekomst och status för tundragräsfjäril baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tundragräsfjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tundragräsfjäril är en holarktisk art som i Norden hör hemma på Nordkalotten och i Sverige bara finns i de nordligaste delarna. I Sverige är den utbredd i Torne lappmark från fjällen på ömse sidor om Torne träsk och därifrån sannolikt mer eller mindre sammanhängande till fjällområdena Pältsan och Tuipal. Det senaste decenniet har sannolikt varit gynnsamt för arten och den har upptäckts på flera nya områden, sannolikt främst genom ett högre individantal, men möjligen också genom en expansion. Sommaren 2010 påträffades arten rikligt på fjället Cievrracohkka väster om Nikkaluokta och enstaka på ytterligare ett angränsande fjäll. Arten påträffades även på flygsandfält i Pulsujärvi väster om Karesuando. Detta kalfjällsområde befinner sig ganska nära skogsgränsen i öster. Det besöktes vid ett flertal tillfällen under 1970-talet vid gynnsam väderlek utan att arten då påträffades där. En äldre fynduppgift finns från Kvikkjokksfjällen i Lule lappmark. I norra Finland förekommer arten främst i lågfjällområden och på torra tallhedar ner till 67°N. Utbredningen i Norge omfattar västra och östra Finnmark, nordligast funnen vid Alta och Tana. Endast i Varangerfjorden längst i öster förekommer arten helt ned till havsnivån. Normalt är fjärilen ganska sällsynt och söderut mer lokal, men med ojämna intervaller ökar populationen och kan då vara en av de vanligare fjärilsarterna i Finnmark. Världsutbredningen sträcker sig från Fennoskandien och Kolahalvön genom Polarsibirien till Beringssund och vidare från Alaska till Labrador. Sydligast förekommer den i bergstrakter i Magadan i Östsibirien och i Klippiga bergen i Nordamerika.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Satyrinae - gräsfjärilar 
  • Tribus
    Satyrini  
  • Släkte
    Oeneis  
  • Art
    Oeneis bore(Schneider, 1792) - tundragräsfjäril
    Synonymer
    Papilio bore Schneider, 1792
    Bores gräsfjäril
    grågul gräsfjäril

Tundragräsfjäril är knuten till mer vegetationsfattiga miljöer i fjällvärlden än flertalet fjärilsarter. Den påträffas bara i de regioner som har en lägre årsnederbörd. I södra delen av utbredningen förekommer den främst på höga fjällhedar med ytor av blottlagd morän och vittringsgrus mellan områden med en sparsam ört- och gräsflora. I Nikkaluoktaområdet befinner sig livsmiljön på 900-1100 m ö.h. Längre mot norr förekommer tundragräsfjärilen på lägre fjälltoppar samt på öppna sandytor vid älvstränder och flygsandfält. I Pulsujärvi befinner sig livsmiljön runt 600 m ö.h. Längst mot nordöst i Finnmark följer arten älvarnas stränder ända fram till havet. Fjärilen är en av de tidigast kläckande dagfjärilarna i fjällen. Dock varierar kläckningen kraftigt från år till år beroende av sommarens ankomst och beroende av hur djupt snötäcket varit i den extremt vindexponerade miljön. Tidigast startar flygperioden i andra veckan av juni, men mer normalt under sista veckan i juni in i juli och sträcker sig cirka två veckor framåt. Fjärilarna är hårdföra och väl anpassade till den kärva miljön. Vid varmt väder flyger de mycket snabbt och skickligt, ofta helt nära markytan för att utnyttja markytans uppbromsning av vinden. Hanarna som kläcker 3-4 dagar före honorna både patrullerar och befäster revir som en del i sökandet efter en oparad hona. Under inflytande av midnattssolen är de längst i norr aktiva från klockan fem på morgonen till tio på kvällen om vädret är varmt och soligt. Fjärilarnas vingar blir då mycket fort slitna. Främst honorna, som också har längre livslängd, är flitiga blombesökare. Uppgifterna om artens utvecklingsstadier är från Finland och Norge. Äggen läggs förmodligen enstaka. Äggutvecklingen tar 12-14 dygn. Den enda värdväxt som med säkerhet noterats är fårsvingel, Festuca ovina. På älvstränder i Nordnorge har larverna påträffats från maj till slutet av augusti på fårsvingel. De tillväxer mycket långsamt och övervintrar troligen första gången som små larver. Andra övervintringen förbereds i september. Larverna gräver då ner sig ytligt i sanden mellan rötterna i en tuva av fårsvingel. Efter övervintringen förpuppar de sig i maj utan att lämna övervintringsplatsen och utan att spinna någon skyddande spånad. Puppstadiet varar 5-6 veckor. Larver och puppor är ofta hårt parasiterade.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fårsvingel - Festuca ovina (Viktig)
Artens miljökrav är sådana att den snabbt kan drabbas negativt av de förändringar som förväntas ske successivt genom den globala uppvärmningen. Hit hör en ökad årsnederbörd som gör att magra marker, dominerade av naken sand eller vittringsgrus, blir fuktigare med en sämre förmåga till upptorkning. Ökad medeltemperatur leder till att klimatzonen som formar kalfjället krymper och att allt högre nivåer i fjällen successivt koloniseras av mer värmekrävande växtarter, idag hemmahörande på lägre nivåer i fjällkedjan.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Motverka global uppvärmning genom att minska utsläppen av de gaser som mänskliga aktiviteter råder över. En övervakning av arten bör ske i den mån denna kan samordnas med övervakningen av de fjärilar som omfattas av habitatdirektiv. Arten bör inventeras i det stora fjällområdet mellan östra Torneträsk och fram till Pältsan och Tuipal. Detta stora område är i det närmaste helt ostuderat vad gäller fjärilsfaunan.
Arten har i tidigare svensk litteratur benämnts grågul gräsfjäril.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Bengtsson, O., Eide, W., Jacobsson, A., Ljungberg, H. & Westerberg, S. 2010. Öppna inlandsdyner i Norrbotten - doldisar på naturvårdsradarn. Fauna & Flora 105(3): 32-41.

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperidae-Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Elmquist, H., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Fjärilsfaunan i Sveriges nordligaste fjällmassiv, Pältsan och Duoibal - unik och hotad? Ent. Tidskr. 115(1-2): 1-10.

Kozlov, M. & Jalava, J. 1994. Lepidoptera of the Kola Peninsula, northwestern Russia, report no. 1 from the research projekt on the Entomological Bioindicators on Kola Peninsula. Ent. Fenn. 5: 65-85.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lingonblad, B. 1944. Iakttagelser över finska Lepidoptera III. Muonio, Enontekiö (Lkem, Le). Notulae ent. 24(1-2): 44-64.

Lukhtanov, V. & Lukhtanov, A. 1994. Die Tagfalter Nordwestasiens (Lepidoptera: Diurna). Herbipoliana bd. 3. Verlag U. Eitschberger, Marktleuthen.

Nordström, F. 1933. Lapplands fjärilar. Ent. Tidskr. 54: 145-214.

Nordström, F., Opheim, M. & Valle, K.J. 1955. De fennoskandiska dagfjärilarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Ohlsson, A. & Ryrholm, N. 1995. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1994. Ent. Tidskr. 116(3): 129-130.

Palmqvist, G. 2011. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2010. Ent. Tidskr. 132: 11-23.

Sandberg, G. 1883. Iakttagelser over arktiske Sommerfugles metamorphoser. Ent. Tidskr. 4: 9-28.

Scott, J.A. 1986. The Butterflies of North America. Stanford University press, Stanford.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011, rev. Claes U. Eliasson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Satyrinae - gräsfjärilar 
  • Tribus
    Satyrini  
  • Släkte
    Oeneis  
  • Art
    Oeneis bore, (Schneider, 1792) - tundragräsfjäril
    Synonymer
    Papilio bore Schneider, 1792
    Bores gräsfjäril
    grågul gräsfjäril
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011, rev. Claes U. Eliasson 2012.