Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tuvbräckefjädermott

Organismgrupp Fjärilar, Mott Stenoptilia islandica
Tuvbräckefjädermott Fjärilar, Mott

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 17–22 mm. Framvingen är brungrå med brunaktiga fläckar vid basen av inskärningen mellan de två vingflikarna i vingens utkant och på den främre vingfliken samt något innanför mitten på vingen. Dessutom finns lite strödda brunaktiga vingfjäll mot basen av framvingen. Vingfransarna är svartgråa med nära vingspetsen en distinkt ansamling svartbruna fransar basalt liksom på den andra vingfliken där tre distinkta basala vingfransfläckar framträder. Bakvingen är brungrå med tre flikar och svartgrå vingfransar. Beskrivning av de olika utvecklingsstadiernas utseende saknas.
Utbredning
Länsvis förekomst för tuvbräckefjädermott Observationer i  Sverige för tuvbräckefjädermott
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är arten endast känd från Torne lappmark med mycket lokala förekomster. I Finland är förekomsterna begränsade till Enontekis lappmark och i Norge är arten funnen i provinserna Oppland, Sogn och Fjordane och Sör-Tröndelag i södra delen av landet samt i Troms och Finnmark i norr. Tuvbräckefjädermottet finns också på Island och kan där påträffas mer regelbundet från havsnivån och högre upp efter bergssluttningarna. Arten förekommer dessutom i Skottland och Ryssland, men uppgifter saknas om artens förekomstområden där.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Varma sydbranter runt Torne träsk, samt vid Pältsa. Branta skiffermarker. Endast känd från fem lokalområden. Förekomsterna troligen ej kraftigt fragmenterade. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2700 (300-2700) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-80) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)).
Ekologi
Fjärilen flyger från slutet av juni till slutet av juli vid klipphyllor, rasbranter, flytjordmarker och fjällhedssluttningar. Larven lever på klippbräcka (Saxifraga adscendes) och tuvbräcka (Saxifraga cespitosa) och är aktiv och äter på natten. På dagen sitter den gömd under bladen på värdväxten. De vuxna larverna är funna i mitten av juni. Larven är fortfarande obeskriven.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· klippbräcka
· klippbräcka
· tuvbräcka
· tuvbräcka
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Pterophoridae (fjädermott), Släkte Stenoptilia, Art Stenoptilia islandica (Staudinger, 1857) - tuvbräckefjädermott Synonymer Stenoptilia islandicus (Staudinger, 1857)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Varma sydbranter runt Torne träsk, samt vid Pältsa. Branta skiffermarker. Endast känd från fem lokalområden. Förekomsterna troligen ej kraftigt fragmenterade. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2700 (300-2700) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-80) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)).
Vingspann 17–22 mm. Framvingen är brungrå med brunaktiga fläckar vid basen av inskärningen mellan de två vingflikarna i vingens utkant och på den främre vingfliken samt något innanför mitten på vingen. Dessutom finns lite strödda brunaktiga vingfjäll mot basen av framvingen. Vingfransarna är svartgråa med nära vingspetsen en distinkt ansamling svartbruna fransar basalt liksom på den andra vingfliken där tre distinkta basala vingfransfläckar framträder. Bakvingen är brungrå med tre flikar och svartgrå vingfransar. Beskrivning av de olika utvecklingsstadiernas utseende saknas.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tuvbräckefjädermott

Länsvis förekomst och status för tuvbräckefjädermott baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tuvbräckefjädermott

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är arten endast känd från Torne lappmark med mycket lokala förekomster. I Finland är förekomsterna begränsade till Enontekis lappmark och i Norge är arten funnen i provinserna Oppland, Sogn och Fjordane och Sör-Tröndelag i södra delen av landet samt i Troms och Finnmark i norr. Tuvbräckefjädermottet finns också på Island och kan där påträffas mer regelbundet från havsnivån och högre upp efter bergssluttningarna. Arten förekommer dessutom i Skottland och Ryssland, men uppgifter saknas om artens förekomstområden där.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Pterophoroidea  
  • Familj
    Pterophoridae - fjädermott 
  • Underfamilj
    Pterophorinae  
  • Släkte
    Stenoptilia  
  • Art
    Stenoptilia islandica(Staudinger, 1857) - tuvbräckefjädermott
    Synonymer
    Stenoptilia islandicus (Staudinger, 1857)

Fjärilen flyger från slutet av juni till slutet av juli vid klipphyllor, rasbranter, flytjordmarker och fjällhedssluttningar. Larven lever på klippbräcka (Saxifraga adscendes) och tuvbräcka (Saxifraga cespitosa) och är aktiv och äter på natten. På dagen sitter den gömd under bladen på värdväxten. De vuxna larverna är funna i mitten av juni. Larven är fortfarande obeskriven.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· klippbräcka - Saxifraga adscendens (Viktig)
· tuvbräcka - Saxifraga cespitosa (Viktig)
Ett alltför stort betestryck och tramp av renar skulle kunna skada de mycket lokala populationerna. Den globala uppvärmningen med förändringar i växtsamhällena och trädgränsens förflyttning i höjdled till följd av ändrat nederbördsmönster, minskad solinstrålning och förändringar i årstidscyklerna är också ett potentiellt hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Fortsatt kraftfulla internationella åtgärder som minskar påverkan från växthusgaser. Då tuvbräckefjädermottet, vad vi känner till, är mycket begränsad i sina förekomster, behövs ökad kunskap om artens ekologi och habitatval samt utbredning i landet. Det som tycks märkligt är att arten saknas i de södra delarna av de svenska fjällen trots att artens värdväxter förekommer där.

Aarvik, L., Karsholt, O., Larsen, K. & Schnack, K. 1986. New and interesting records of Lepidoptera from Norway. Fauna Norv. Ser. B 33: 77–90.

Gielis, C. 1996. Pterophoridae. I: Huemer, P., Karsholt, O. & Lyneborg, L.(eds). Microlepidoptera of Europe 1: 1–222.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Pterophoroidea  
  • Familj
    Pterophoridae - fjädermott 
  • Underfamilj
    Pterophorinae  
  • Släkte
    Stenoptilia  
  • Art
    Stenoptilia islandica, (Staudinger, 1857) - tuvbräckefjädermott
    Synonymer
    Stenoptilia islandicus (Staudinger, 1857)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.