Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tuvnarv

Organismgrupp Kärlväxter Sagina caespitosa
Tuvnarv Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Tuvnarv är en flerårig, 2–3 cm hög ört som bildar mörkt grågröna täta kuddar. Stjälkarna är korta och enblommiga. Blommorna sitter på korta, raka blomskaft. Blommorna är cirka 8 mm breda, femtaliga med tio ståndare. Kronbladen är något längre än foderbladen. Foderbladen är violettkantade och har otydliga nerver. Kapseln är 2–3,5 mm, på rakt skaft. Arten blommar i juli-augusti.
Utbredning
Länsvis förekomst för tuvnarv Observationer i  Sverige för tuvnarv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tuvnarv är känd från cirka 30 lokaler i Lule och Torne lappmark. Det är en bicentrisk art men svenska förekomster finns endast inom det norra området. Dessa föredelar sig på tre områden: Padjelanta (Lule lappmark), området kring Torne träsk (Torne lappmark) och Pältsa (Torne lappmark). Ingen statusförändring är känd men från många lokaler saknas aktuell information. Notabelt är den massförekomst som finns på en lokal i Lule lappmark, Kierkevare. Där förekommer den med mer än 1000 ex vid inventering 1995 (Strid 2005). I Norge är arten känd från cirka 70 lokaler dels i södra fjällområdet, Jotunheimen, Dovre och Trollheimen, dels i norra Norge från Saltdal i Nordland till Nordkap i Finnmark. Tuvnarvens totala utbredning omfattar nordöstra Kanada (N och NO om Hudson bay), sydvästra Grönland, en förekomst på Östgrönland, Jan Mayen, Island, västra Svalbard och Skandinavien. De svensk-norska förekomsterna är artens östligaste.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer sällsynt från Pite till Torne lappmark. Tuvnarv växer på våt, kalkrik, ofta i övrigt vegetationsfri grus- eller sandmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (25-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 14632 (14000-17000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (100-164) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Tuvnarv växer på våt, kalkrik, ofta i övrigt vegetationsfri grus- eller sandmark, som flytjordsvalkar, blött vittringsgrus och jäsjord. Den växer från låg- till högalpin region.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Caryophyllaceae (nejlikväxter), Släkte Sagina (smalnarvar), Art Sagina caespitosa (J. Vahl) Lange - tuvnarv Synonymer Arenaria caespitosa J. Vahl, Spergella caespitosa (J. Vahl) Á. Löve & D. Löve

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer sällsynt från Pite till Torne lappmark. Tuvnarv växer på våt, kalkrik, ofta i övrigt vegetationsfri grus- eller sandmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (25-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 14632 (14000-17000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (100-164) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Tuvnarv är en flerårig, 2–3 cm hög ört som bildar mörkt grågröna täta kuddar. Stjälkarna är korta och enblommiga. Blommorna sitter på korta, raka blomskaft. Blommorna är cirka 8 mm breda, femtaliga med tio ståndare. Kronbladen är något längre än foderbladen. Foderbladen är violettkantade och har otydliga nerver. Kapseln är 2–3,5 mm, på rakt skaft. Arten blommar i juli-augusti.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tuvnarv

Länsvis förekomst och status för tuvnarv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tuvnarv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tuvnarv är känd från cirka 30 lokaler i Lule och Torne lappmark. Det är en bicentrisk art men svenska förekomster finns endast inom det norra området. Dessa föredelar sig på tre områden: Padjelanta (Lule lappmark), området kring Torne träsk (Torne lappmark) och Pältsa (Torne lappmark). Ingen statusförändring är känd men från många lokaler saknas aktuell information. Notabelt är den massförekomst som finns på en lokal i Lule lappmark, Kierkevare. Där förekommer den med mer än 1000 ex vid inventering 1995 (Strid 2005). I Norge är arten känd från cirka 70 lokaler dels i södra fjällområdet, Jotunheimen, Dovre och Trollheimen, dels i norra Norge från Saltdal i Nordland till Nordkap i Finnmark. Tuvnarvens totala utbredning omfattar nordöstra Kanada (N och NO om Hudson bay), sydvästra Grönland, en förekomst på Östgrönland, Jan Mayen, Island, västra Svalbard och Skandinavien. De svensk-norska förekomsterna är artens östligaste.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Sagina - smalnarvar 
  • Art
    Sagina caespitosa(J. Vahl) Lange - tuvnarv
    Synonymer
    Arenaria caespitosa J. Vahl
    Spergella caespitosa (J. Vahl) Á. Löve & D. Löve

Tuvnarv växer på våt, kalkrik, ofta i övrigt vegetationsfri grus- eller sandmark, som flytjordsvalkar, blött vittringsgrus och jäsjord. Den växer från låg- till högalpin region.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Blottad mark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Inga akuta hot är kända mot tuvnarv.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Merparten av tuvnarvsförekomsterna i Lule lappmark ligger inom Padjelanta nationalpark och bör ha ett fullgott skydd. De förekomster av arten som det inte finns några aktuella uppgifter ifrån bör återbesökas och arten bör övervakas av floraväktare. Det vore önskvärt att några av lokalerna i Torne lappmark blev skyddade, exempelvis Pältsa och/eller Nissontjårro.
Utländska namn – NO: Stuttarve, DK: Tue-Firling.

Gjærevoll, O. 1990. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. II. Alpine Plants. Trondheim.

Jakobsson, A.. 1997. Sällsynta fjällväxter i Torne lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stockholms Universitet.

Löf, Å. 1994. Hotade fjällväxter i Lule lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stockholms Universitet.

Nannfeldt, J. A. 1941. Sagina caespitosa (J. Vahl) Lge funnen i Lule Lappmark. Jämte en sammanställning av artens skandinaviska fyndorter. Bot. Not. 94: 279–284.

Selander, S. 1950. Floristic Phytogeography of South-Western Lule Lappmark I-II. Acta Phytogeographica Suecica 27–28.

Strid, T. 2005. Inventering av rödlistade kärlväxter i Padjelanta nationalpark 1994–2003. Sammanställning för SBF:s botanikkurs 2005.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1995. Rev. Thomas Strid 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Sagina - smalnarvar 
  • Art
    Sagina caespitosa, (J. Vahl) Lange - tuvnarv
    Synonymer
    Arenaria caespitosa J. Vahl
    Spergella caespitosa (J. Vahl) Á. Löve & D. Löve
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1995. Rev. Thomas Strid 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.