Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ullgrimmia

Organismgrupp Mossor Grimmia laevigata
Ullgrimmia Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten växer i upp till 3 cm höga, mycket täta, vitludna tuvor. Bladen är brett ovala till triangulära och något kupade, och de har en lång, färglös, tandad och karakteristiskt rak och upprätt hårudd. I tvärsnitt har bladen en rundad form och bladkanten är plan eller något inböjd. Bladskivan är två cellager tjock i större delen. Bladcellerna är mer eller mindre rundade och små: 6-8 µm breda. Bladbasens kantceller är mer eller mindre kvadratiska med jämntjocka väggar. Kapslarna är smalt ovala och släta, och de sitter på relativt korta, raka skaft. Arten är dock skildkönad, så kapslar är relativt sällsynta.
Ullgrimmia skiljer sig från de flesta andra svenska arterna i släktet på de okölade, något kupade bladen och den långa, karakteristiskt raka och upprätta hårudden. Däremot är den mycket lik alvargrimmia G. tergestina, som också växer på solvarma exponerade block men som bara förekommer på kalksten. Den senare känns främst igen på att fuktiga blad är tydligt tillbakaböjda, medan de hos ullgrimmia är upprätta. Dessutom har G. tergestina bara delvis tvåskiktad bladskiva i övre delen av bladet, och bladbasens kantceller är rektangulära med tydligt förtjockade tvärväggar.
Utbredning
Länsvis förekomst för ullgrimmia Observationer i  Sverige för ullgrimmia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten påträffas sällsynt i Sydsveriges jordbruksbygder, men lokalt kan den förekomma mer rikligt - bl.a. i Uppsalatrakten. Den förekommer sällsynt i Danmark och Norge men saknas i Finland och på Island. I Europa förekommer den spritt. Världsutbredningen är mycket vid, och arten är även funnen i Afrika, Asien, Australien samt i Nord- och Sydamerika.

Ett 20-tal gamla lokaler besöktes under 1995-97 i Uppsalatrakten och mossan hittades på 15 av dessa, varav den hade sporkapslar på två av dessa. Där den inte återfanns var den troliga orsaken till försvinnandet igenväxning eller exploatering.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Växer på stenblock och murar intill åkermark och ogödslad betesmark. I Uppland ser den ut att finnas kvar på flera lokaler, men den har även försvunnit från några. Status i andra delar av Sverige är sämre känd men mycket tyder på att arten minskar med fortsatt nedläggning av små jordbruk. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (200-6000). Antalet lokalområden i landet skattas till 35. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 470 (70-2400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Ullgrimmia växer på det öppna odlingslandskapets mest solexponerade block och klippor. Den skyr inte intensivt utnyttjade åkermarker, utan verkar snarare klara sig bättre där än på block i mellanbygd, där den ofta minskade hävden gör att träd och buskar växer upp och beskuggar. Substratet är oftast granit eller gnejs, men arten kan sannolikt även växa på mer lättvittrade substrat. Däremot förefaller den förekomma rikligast i de större slättbygderna, där något kalkrik jord ofta sprider damm över blocken. Den växer ofta tillsammans med kakmossa Hedwigia ciliata, blockgrimmia Grimmia muehlenbeckii och bergraggmossa Racomitrium heterosticum. Ullgrimmia saknar vanligen kapslar, men på block med riklig förekomst av arten hittar man ibland enstaka kapslar. Däremot saknar den specialiserade vegetativa spridningsorgan, vilket gör att den troligen är helt beroende av sporer för att sprida sig.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Grimmiales, Familj Grimmiaceae, Släkte Grimmia (grimmior), Art Grimmia laevigata (Brid.) Brid. - ullgrimmia Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Växer på stenblock och murar intill åkermark och ogödslad betesmark. I Uppland ser den ut att finnas kvar på flera lokaler, men den har även försvunnit från några. Status i andra delar av Sverige är sämre känd men mycket tyder på att arten minskar med fortsatt nedläggning av små jordbruk. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (200-6000). Antalet lokalområden i landet skattas till 35. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 470 (70-2400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten växer i upp till 3 cm höga, mycket täta, vitludna tuvor. Bladen är brett ovala till triangulära och något kupade, och de har en lång, färglös, tandad och karakteristiskt rak och upprätt hårudd. I tvärsnitt har bladen en rundad form och bladkanten är plan eller något inböjd. Bladskivan är två cellager tjock i större delen. Bladcellerna är mer eller mindre rundade och små: 6-8 µm breda. Bladbasens kantceller är mer eller mindre kvadratiska med jämntjocka väggar. Kapslarna är smalt ovala och släta, och de sitter på relativt korta, raka skaft. Arten är dock skildkönad, så kapslar är relativt sällsynta.
Ullgrimmia skiljer sig från de flesta andra svenska arterna i släktet på de okölade, något kupade bladen och den långa, karakteristiskt raka och upprätta hårudden. Däremot är den mycket lik alvargrimmia G. tergestina, som också växer på solvarma exponerade block men som bara förekommer på kalksten. Den senare känns främst igen på att fuktiga blad är tydligt tillbakaböjda, medan de hos ullgrimmia är upprätta. Dessutom har G. tergestina bara delvis tvåskiktad bladskiva i övre delen av bladet, och bladbasens kantceller är rektangulära med tydligt förtjockade tvärväggar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ullgrimmia

Länsvis förekomst och status för ullgrimmia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ullgrimmia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten påträffas sällsynt i Sydsveriges jordbruksbygder, men lokalt kan den förekomma mer rikligt - bl.a. i Uppsalatrakten. Den förekommer sällsynt i Danmark och Norge men saknas i Finland och på Island. I Europa förekommer den spritt. Världsutbredningen är mycket vid, och arten är även funnen i Afrika, Asien, Australien samt i Nord- och Sydamerika.

Ett 20-tal gamla lokaler besöktes under 1995-97 i Uppsalatrakten och mossan hittades på 15 av dessa, varav den hade sporkapslar på två av dessa. Där den inte återfanns var den troliga orsaken till försvinnandet igenväxning eller exploatering.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia laevigata(Brid.) Brid. - ullgrimmia

Ullgrimmia växer på det öppna odlingslandskapets mest solexponerade block och klippor. Den skyr inte intensivt utnyttjade åkermarker, utan verkar snarare klara sig bättre där än på block i mellanbygd, där den ofta minskade hävden gör att träd och buskar växer upp och beskuggar. Substratet är oftast granit eller gnejs, men arten kan sannolikt även växa på mer lättvittrade substrat. Däremot förefaller den förekomma rikligast i de större slättbygderna, där något kalkrik jord ofta sprider damm över blocken. Den växer ofta tillsammans med kakmossa Hedwigia ciliata, blockgrimmia Grimmia muehlenbeckii och bergraggmossa Racomitrium heterosticum. Ullgrimmia saknar vanligen kapslar, men på block med riklig förekomst av arten hittar man ibland enstaka kapslar. Däremot saknar den specialiserade vegetativa spridningsorgan, vilket gör att den troligen är helt beroende av sporer för att sprida sig.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Buskmark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Igenväxning och exploatering utgör troligen de största hoten, men även dumpning av hö och halm etc. på en förekomst kan vara ett hot mot enstaka förekomster. Det är dock osäkert om bekämpningsmedel och gödsling utgör något hot.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Kända lokaler med ullgrimmia bör hållas öppna. Gödsling och användning av bekämpningsmedel på närliggande åkermark bör undvikas. Artens biologi behöver studeras ytterligare.
Utländska namn - NO: Fjordknausing, DK: Ø-Gråmos, GB: Hoary Grimmia.

Etymologi: laevigatus (lat.) = glatt, slät; eg. levigatus = perfekt particip av levigare (lat.) = glätta, polera.
Uttal: [Grímmia levigáta]

key facts Hoary Grimmia. Forms up to 3 cm high, conspicuously hoary tufts. Leaves broadly oval to triangular, slightly cupped. Hyaline point long, white, dentate, characteristically rigid and erect. Laminal cells small (6-8 µm), more or less rounded. Basal marginal cells approximately quadrate, with walls of equal thickness. Dioicous, capsules relatively rare. Mature capsules smooth, narrowly ovoid. Seta straight, fairly short. - Typically found on very sun-exposed siliceous cliffs and boulders (predominately granite or gneiss) in agricultural areas. Appears not to shun intensively cultivated arable fields but rather to prefer them, as such habitats are in little danger of becoming shaded.

Alpert, P. 1988. Survival of a desiccation-tolerant moss, Grimmia laevigata, beyond its observed microdistributional limits. J. Bryol. 15: 219-227.

Frisvoll, A. A. & Blom, H. 1993. Trua moser i Norge med Spetsbergen; raud liste. NINA Utredning 42: 1-55.

Ganeva, A. S. 1992. New chorological data concerning bryophyte flora in Bulgaria. Bulgarian Academy of Science Fitologia 43: 44-51.

Greven, H. C. 1995. Grimmia Hedw. (Grimmiaceae, Musci) in Europe. Backhuys Publishers. Leiden. The Netherlands.

Keever, C. 1957. Establishment of Grimmia laevigata on bare granite. Ecology 38 (3): 422-429.

von Krusenstjerna, E. 1945. Bladmossvegetation och bladmossflora i Uppsalatrakten. Acta Phytogeogr. Suec. 19.

Ludwig, G. m.fl. 1996. Rote Liste der Moose (Anthocerophyta et Bryophyta) Deutschlands. Schr.-R. f. Vegetationskde. 28: 189-306. BfN, Bonn-Bad Godesberg 1996.

Maier, E. & Geissler, P. 1995. Grimmia in Mitteleuropa: Ein Bestimmungsschlüssel. Herzogia 11: 1-80.

Marstaller, R. 1989. Zur Verbreitung einiger licht- und wärmeliebender Moosgesellschaften im Südwesten der DDR (Thüringen und Randgebiete). 41. Beitrag zur Moo.svegetation Thüringens. Hercynia 26(3): 281-294.

Marstaller, R. 1994. Zur Verbreitung bemerkenswerter Moose in der Umgebung von Budapest (Ungarn). Feddes Repertorium 105 (7-8) 531-547.

Möller, H. 1933. Lövmossornas utbredning i Sverige. 12. Ark. f. Bot. 26A (2).

Schmidt, C. 1994. Beitrag zur Moosflora Westfalens und angrenzender Gebiete. Herzogia 10: 235-263.

Snyder, J. M. & Wullstein, L. H. 1973. Nitrogen fixation on granite outcrop pioneer ecosystems. The Bryologist 76: 196-199.

Söderström, L. (ed.). 1996. Preliminary Distribution Maps of Bryophytes in Northwestern Europe. Vol 2 Musci (A-I). Mossornas Vänner. Trondheim.

Weibull, H. 2006. Grimmia laevigata ullgrimmia s. 106. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1992. Rev. Henrik Weibull 1997. Rev. Henrik Weibull 2006. Uppdaterad 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia laevigata, (Brid.) Brid. - ullgrimmia
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1992. Rev. Henrik Weibull 1997. Rev. Henrik Weibull 2006. Uppdaterad 2010.