Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ullticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Phellinus ferrugineofuscus
Ullticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mörkt chokladbrun–rödbrun, flerårig ticka som växer helt utbredd och vidväxt (resupinat). Den bildar en valkformig, mer eller mindre sammanhängande oregelbunden skorpa, ca 1–6 mm tjock. Äldre exemplar kan täcka stora delar av undersidan på granlågor. Tickans ytterkanter och tillväxtpartier består av en slingrande rostbrun, filtad, steril zon utan porer. Konsistensen är segt korkartad. Porerna är runda eller kantiga och mycket små (ca 5–8 st/mm).
Utbredning
Länsvis förekomst för ullticka Observationer i  Sverige för ullticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En välkänd och lätt identifierbar art som uppmärksammats mycket under senare decenniers naturvärdesinventeringar i barrskog. Den förekommer i stora delar av granens naturliga utbredningsområde från norra Götaland till norra Norrland. I äldre grannaturskog i norra Sverige är den alltjämt en karaktärsart och förhållandevis vanlig. Längre söderut blir den allt mer sällsynt. I Götaland och delar av Svealand är den en god signalart för skyddsvärda granskogsmiljöer. Arten bedöms ha minskat starkt under senare år på grund av skogsavverkningar, då den framför allt växer på lågor i äldre granskog med långvarig grankontinuitet. Arten tycks saknas på lågor i anlagda granbestånd av produktionskaraktär.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i liggande, grova stammar av gran i gammal granskog i framförallt norra Sverige. Förekommer i äldre skogar av naturskogskaraktär liksom i dimensionsavverkad och plockhuggna skogar där grov död ved förekommer. En väl eftersökt och lätt identifierbar art, bl.a. genom nyckelbiotopinventeringen. Växer i samma granskogsmiljöer som gran- och ullticka liksom många andra ovanliga och rödlistade vedlevande svampar. Fortfarande en förhållandevis vanlig art i äldre granskog i norra Sverige. Uppträder dock inte i uppväxande produktionsskogar och den totala populationen bedöms därför ha minskat, och komma fortsätta att minska i takt med att grankontinuitetsskogar minskar i areal. Detta trots att arten är knuten till en skogstyp som varit i fokus för skogsnäringens naturvårdsarbete, och i viss utsträckning undantagits från produktionsskogsbruk. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 6000 (4000-12000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 30 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Ulltickan är en vednedbrytare som orsakar vitröta. Den växer på grova granlågor med ännu kvarsittande bark i alla typer av grannaturskog. Där den förekommer rikligt kan den någon gång även växa på lågor av tall. På svampens växtplatser förekommer vanligtvis många andra ovanliga och rödlistade vedsvampar, såsom granticka, gränsticka, blackticka, rosenticka, lappticka och rynkskinn.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor, Parasit
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Hymenochaetales, Familj Hymenochaetaceae, Släkte Phellinus, Art Phellinus ferrugineofuscus (P. Karst.) Bourdot - ullticka Synonymer Phellinus ferrugineofuscus (P.Karst.) Bourdot & Galzin, Poria ferrugineofusca P.Karst., Phellinidium ferrugineofuscum (P.Karst.) Fiasson & Niemelä

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i liggande, grova stammar av gran i gammal granskog i framförallt norra Sverige. Förekommer i äldre skogar av naturskogskaraktär liksom i dimensionsavverkad och plockhuggna skogar där grov död ved förekommer. En väl eftersökt och lätt identifierbar art, bl.a. genom nyckelbiotopinventeringen. Växer i samma granskogsmiljöer som gran- och ullticka liksom många andra ovanliga och rödlistade vedlevande svampar. Fortfarande en förhållandevis vanlig art i äldre granskog i norra Sverige. Uppträder dock inte i uppväxande produktionsskogar och den totala populationen bedöms därför ha minskat, och komma fortsätta att minska i takt med att grankontinuitetsskogar minskar i areal. Detta trots att arten är knuten till en skogstyp som varit i fokus för skogsnäringens naturvårdsarbete, och i viss utsträckning undantagits från produktionsskogsbruk. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 6000 (4000-12000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 30 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Konventioner Typisk art i 9010 Taiga (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Typisk art i 9050 Näringsrik granskog (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Typisk art i 9030 Landhöjningsskog (Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
En mörkt chokladbrun–rödbrun, flerårig ticka som växer helt utbredd och vidväxt (resupinat). Den bildar en valkformig, mer eller mindre sammanhängande oregelbunden skorpa, ca 1–6 mm tjock. Äldre exemplar kan täcka stora delar av undersidan på granlågor. Tickans ytterkanter och tillväxtpartier består av en slingrande rostbrun, filtad, steril zon utan porer. Konsistensen är segt korkartad. Porerna är runda eller kantiga och mycket små (ca 5–8 st/mm).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ullticka

Länsvis förekomst och status för ullticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ullticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En välkänd och lätt identifierbar art som uppmärksammats mycket under senare decenniers naturvärdesinventeringar i barrskog. Den förekommer i stora delar av granens naturliga utbredningsområde från norra Götaland till norra Norrland. I äldre grannaturskog i norra Sverige är den alltjämt en karaktärsart och förhållandevis vanlig. Längre söderut blir den allt mer sällsynt. I Götaland och delar av Svealand är den en god signalart för skyddsvärda granskogsmiljöer. Arten bedöms ha minskat starkt under senare år på grund av skogsavverkningar, då den framför allt växer på lågor i äldre granskog med långvarig grankontinuitet. Arten tycks saknas på lågor i anlagda granbestånd av produktionskaraktär.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Phellinus  
  • Art
    Phellinus ferrugineofuscus(P. Karst.) Bourdot - ullticka
    Synonymer
    Phellinus ferrugineofuscus (P.Karst.) Bourdot & Galzin
    Poria ferrugineofusca P.Karst.
    Phellinidium ferrugineofuscum (P.Karst.) Fiasson & Niemelä

Ulltickan är en vednedbrytare som orsakar vitröta. Den växer på grova granlågor med ännu kvarsittande bark i alla typer av grannaturskog. Där den förekommer rikligt kan den någon gång även växa på lågor av tall. På svampens växtplatser förekommer vanligtvis många andra ovanliga och rödlistade vedsvampar, såsom granticka, gränsticka, blackticka, rosenticka, lappticka och rynkskinn.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Avverkning och fragmentering av naturskog och äldre granskog med lång trädkontinuitet.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Miljöhänsyn med avsättningar och områdesskydd.
På döda ulltickor i urskogsartad granskog växer mycket sällsynt en liten gulvit ticka med namnet ulltickeporing (Skeletocutis brevispora).
Utländska namn: FI - ruostekääpä, NO - granrustkjuke

Niemelä, T. 2005. Polypores, lignicolous fungi. Norrlinia 13: 1-320 (på finska med engelsk summary). (BILD).

Nitare, J. 2000 (red). Signalarter - indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen, Jönköping (BILD).

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1992. Svampar - en fälthandbok. 3:e reviderade upplaga. Interpublishing, Stockholm (BILD).

Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L. 1994. European Polypores, part 2. Fungiflora, Oslo. (BILD, mikrokaraktärer).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stephen Manktelow 2012. Rev. Johan Nitare 2014.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Hymenochaetales  
  • Familj
    Hymenochaetaceae  
  • Släkte
    Phellinus  
  • Art
    Phellinus ferrugineofuscus, (P. Karst.) Bourdot - ullticka
    Synonymer
    Phellinus ferrugineofuscus (P.Karst.) Bourdot & Galzin
    Poria ferrugineofusca P.Karst.
    Phellinidium ferrugineofuscum (P.Karst.) Fiasson & Niemelä
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stephen Manktelow 2012. Rev. Johan Nitare 2014.