Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ungersk hjorttryffel

Organismgrupp Storsvampar, Sporsäcksvampar Elaphomyces virgatosporus
Ungersk hjorttryffel Storsvampar, Sporsäcksvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ungersk hjorttryffel hör till de svarta tryfflarna. Fruktkroppen är hård och nästan klotrund, 1–2,5 cm i diameter och något tillplattad. Ytan är tätt besatt med små tagglika vårtor. Det yttre består av en mörkt brun ca 1 cm tjock krusta av mycel vars hyfer sammanbinder jord. Krustan är tät och fast förenad med fruktkroppens yta, och har enstaka smårötter av någon vedartad växt, troligen hassel. Innanför själva krustan finns en tät filt av hyfer som nästan helt täcker svampens yta. Peridiet har två skikt. Det yttre (exoperidiet) är svart, kolliknade och småvårtigt, 0,25–0,5 mm tjockt. Det inre skiktet (endoperidiet) är som färskt homogent, vitt, fast och köttigt. Gleban (spormassan inuti tryffeln) är före mognaden vit och trådig. Vid mognaden blir den slutligen svart till brunsvart och pulverartad. Sporsäckarna är oftast 8-sporiga. Sporerna är sfäriska och längstrimmiga, 8–20 µm stora.
Utbredning
Länsvis förekomst för ungersk hjorttryffel Observationer i  Sverige för ungersk hjorttryffel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ungersk hjorttryffel är extremt sällsynt i Sverige och är efter flera års metodiska eftersökningar bara funnen på två lokaler, en på Öland och en på Gotland (2005). Sannolikt utgör dessa förekomster relikter från värmetiden. Bildar underjordiska fruktkroppar men är samtidigt knuten till mycket exklusiva miljöer, där svampen också har eftersökts. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 20, vilket motsvarar ungefär 40 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 400 individer enligt IUCN:s definitioner). Svårt att bedöma ev. minskning. Förekomsterna är av reliktkaraktär och utgör troligen de enda i Europa. Även i övriga Europa är arten mycket sällsynt. Arten är känd från några få lokaler i Ungern samt från två lokaler i Schweiz, där svampen påträffas i bergsområden med avenboksdominerad lövskog. I USA, Mississippi, är svampen funnen en gång i en kustnära skog under ek (Quercus virginiana). Alla svarta tryfflar är sällsynta och är signalarter som indikerar miljöer med höga naturvärden i lövskog.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Bildar mykorrhiza med hassel, i löväng med bl.a. hassel och ek. Bildar underjordiska fruktkroppar och är knuten till mycket exklusiva miljöer. Uppenbarligen en extremt sällsynt art som efter flera års eftersökningar i landet bara är funnen på ett fåtal lokaler på Öland och Gotland. Sannolikt utgör dessa förekomster relikter från värmetiden. Mycket liten population. Missgynnas troligen även av EU's nya regler för miljöstöd. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (60-600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (10). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (3-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (816-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (24-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 50 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Ungersk hjorttryffel bildar ektomykorrhiza med hassel. Den växer underjordiskt, men ofta nära markytan, i hasseldominerade, hävdade eller igenväxande lövängar och i ädellövskog på kalkrik, sandig och blockrik mulljord. Båda lokalerna är busk- och skogsbevuxna forna lövängar som förmodligen kan misstänkas ha en skoglig kontinuitet som kan gå tillbaka till förhistorisk tid och öarnas ursprungliga lövskog. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· hassel
· hassel
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Eurotiomycetes, Ordning Eurotiales, Familj Elaphomycetaceae (hjorttryfflar), Släkte Elaphomyces, Art Elaphomyces virgatosporus Hollós - ungersk hjorttryffel Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med hassel, i löväng med bl.a. hassel och ek. Bildar underjordiska fruktkroppar och är knuten till mycket exklusiva miljöer. Uppenbarligen en extremt sällsynt art som efter flera års eftersökningar i landet bara är funnen på ett fåtal lokaler på Öland och Gotland. Sannolikt utgör dessa förekomster relikter från värmetiden. Mycket liten population. Missgynnas troligen även av EU's nya regler för miljöstöd. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (60-600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (10). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (3-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (816-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (24-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 50 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Ungersk hjorttryffel hör till de svarta tryfflarna. Fruktkroppen är hård och nästan klotrund, 1–2,5 cm i diameter och något tillplattad. Ytan är tätt besatt med små tagglika vårtor. Det yttre består av en mörkt brun ca 1 cm tjock krusta av mycel vars hyfer sammanbinder jord. Krustan är tät och fast förenad med fruktkroppens yta, och har enstaka smårötter av någon vedartad växt, troligen hassel. Innanför själva krustan finns en tät filt av hyfer som nästan helt täcker svampens yta. Peridiet har två skikt. Det yttre (exoperidiet) är svart, kolliknade och småvårtigt, 0,25–0,5 mm tjockt. Det inre skiktet (endoperidiet) är som färskt homogent, vitt, fast och köttigt. Gleban (spormassan inuti tryffeln) är före mognaden vit och trådig. Vid mognaden blir den slutligen svart till brunsvart och pulverartad. Sporsäckarna är oftast 8-sporiga. Sporerna är sfäriska och längstrimmiga, 8–20 µm stora.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ungersk hjorttryffel

Länsvis förekomst och status för ungersk hjorttryffel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ungersk hjorttryffel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ungersk hjorttryffel är extremt sällsynt i Sverige och är efter flera års metodiska eftersökningar bara funnen på två lokaler, en på Öland och en på Gotland (2005). Sannolikt utgör dessa förekomster relikter från värmetiden. Bildar underjordiska fruktkroppar men är samtidigt knuten till mycket exklusiva miljöer, där svampen också har eftersökts. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 20, vilket motsvarar ungefär 40 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 400 individer enligt IUCN:s definitioner). Svårt att bedöma ev. minskning. Förekomsterna är av reliktkaraktär och utgör troligen de enda i Europa. Även i övriga Europa är arten mycket sällsynt. Arten är känd från några få lokaler i Ungern samt från två lokaler i Schweiz, där svampen påträffas i bergsområden med avenboksdominerad lövskog. I USA, Mississippi, är svampen funnen en gång i en kustnära skog under ek (Quercus virginiana). Alla svarta tryfflar är sällsynta och är signalarter som indikerar miljöer med höga naturvärden i lövskog.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Eurotiomycetes  
  • Underklass
    Eurotiomycetidae  
  • Ordning
    Eurotiales  
  • Familj
    Elaphomycetaceae - hjorttryfflar 
  • Släkte
    Elaphomyces  
  • Art
    Elaphomyces virgatosporusHollós - ungersk hjorttryffel

Ungersk hjorttryffel bildar ektomykorrhiza med hassel. Den växer underjordiskt, men ofta nära markytan, i hasseldominerade, hävdade eller igenväxande lövängar och i ädellövskog på kalkrik, sandig och blockrik mulljord. Båda lokalerna är busk- och skogsbevuxna forna lövängar som förmodligen kan misstänkas ha en skoglig kontinuitet som kan gå tillbaka till förhistorisk tid och öarnas ursprungliga lövskog. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Det främsta hotet mot arten är avverkning av hassel, som den är helt beroende av. Som regel är svampindividers markmycel långlivade, flera decennier och mer, varför ett avbrott i tillgången till värdträd kan leda till utdöende på platsen. Även körskador och skogliga åtgärder som markberedning kan vara ödesdigert för artens markmycel. En igenväxning från öppna och halvöppna miljöer till helt slutna kommer att vara ogynnsamt. Om igenväxningen fortskrider så att lövträden successivt ersätts av barrträd innebär det ett hot mot artens fortlevnad i området.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
De kända lokalerna bör ges ett juridiskt skydd. Markanvändningen anpassas noggrant till artens krav. Värdträd och lämpliga blivande värdträd sparas på artens växtplatser. Lokalerna sköts med fortsatt hävd eller andra naturvårdsinriktade skogliga åtgärder i syfte att upprätthålla en viss luckighet. Markägare, brukare och myndigheter uppmärksammas på att arten är hotad. Arten kan vara förbisedd och bör eftersökas i andra områden med lämpliga miljöer. Dess utveckling bör övervakas genom floraväkteri, och dess ekologi behöver klarläggas ytterligare.

Kers, L. 1997. Elaphomyces virgatosporus funnen i Sverige. Svensk bot. tidskr. 91:25–36 Nitare, J. 2000. Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen. Sid. 267

Szemere, L. 1965. Die unterirdischen Pilze des Karpatenbeckens. Sid.100. Budapest.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2002.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Eurotiomycetes  
  • Underklass
    Eurotiomycetidae  
  • Ordning
    Eurotiales  
  • Familj
    Elaphomycetaceae - hjorttryfflar 
  • Släkte
    Elaphomyces  
  • Art
    Elaphomyces virgatosporus, Hollós - ungersk hjorttryffel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2002.