Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  uppländsk klippfibbla

Organismgrupp Kärlväxter Hieracium oreades
Uppländsk klippfibbla Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En särpräglad art med vanligtvis mycket stora och breda, på ovansidan håriga blad och lång och ljus hårbeklädnad på holkarna. Liksom många andra arter av sektionen klippfibblor modifieras uppländsk klippfibbla lätt av växtmiljön, och det finns många morfologiskt avvikande insamlingar från typlokalen vid Gottsunda utanför Uppsala.

Stjälk och bladskaft tämligen grova, ända från basen gröna och där med relativt tät 4–5 mm lång behåring. Stjälk även vid mitten relativt tätt borsthårig. Blad blågröna, ovan glest men jämnt långhåriga och med ca 3 mm långa kanthår. Bladskiva tämligen brett elliptisk med killik bas och grund till medeldjup, oregelbundet triangulär till såglik tandning. Stjälkblad 2–5, oftast utan stjärnhår. Korgställning som välutvecklad enkel men relativt kortgrenig med medellångt akladium. Holkskaft med tätt sittande hår och glandler i något varierande proportioner. Holkfjäll 9–11 mm, breda, smaltrubbiga till kortspetsiga, de yttre löst anlagda. Holkglandler oftast glest sittande, korta, mer eller mindre svarta. Holkhår tätt sittande, medellånga till långa, nästan från basen ljusa. Holkstjärnludd sparsamt till tämligen rikligt, ofta koncentrerat till fjällens kanter. Spetstofs ofta välutvecklad. Märke rent gult. Kronbräm glest men långt cilierat.

Cytogenetiska data saknas för denna art.

Välutvecklade exemplar av denna art kan knappast förväxlas med någon annan art, men klena exemplar skulle möjligen kunna förväxlas med borstig klippfibbla H. extensiforme även om uppländsk klippfibbla normalt har mycket bredare blad som är jämnt håriga även på ovansidan samt större dominans av ljusa och långa hår på korgskaft och holkfjäll.
Utbredning
Länsvis förekomst för uppländsk klippfibbla Observationer i  Sverige för uppländsk klippfibbla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Uppländsk klippfibbla var åtminstone förr glest spridd i Mälardalen, men inga fynd har gjorts sedan 1960. Se även bild med separat karta över validerade fynd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i)
Känd från spridda förekomster i Södermanland och Uppland. Troligen endemisk för området. Senast funnen 1960. Många av de gamla lokalerna är numer bebyggda. Antalet reproduktiva individer skattas till 1050 (700-1400). Antalet lokalområden i landet skattas till 14 (1-21). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10625 (5000-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 56 (4-84) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i)).
Ekologi
Uppländsk klippfibbla växer på gråstensklippor och hällmarker.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Hieracium (hökfibblor), Art Hieracium oreades Fr. - uppländsk klippfibbla Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i)
Dokumentation Känd från spridda förekomster i Södermanland och Uppland. Troligen endemisk för området. Senast funnen 1960. Många av de gamla lokalerna är numer bebyggda. Antalet reproduktiva individer skattas till 1050 (700-1400). Antalet lokalområden i landet skattas till 14 (1-21). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10625 (5000-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 56 (4-84) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i)).
En särpräglad art med vanligtvis mycket stora och breda, på ovansidan håriga blad och lång och ljus hårbeklädnad på holkarna. Liksom många andra arter av sektionen klippfibblor modifieras uppländsk klippfibbla lätt av växtmiljön, och det finns många morfologiskt avvikande insamlingar från typlokalen vid Gottsunda utanför Uppsala.

Stjälk och bladskaft tämligen grova, ända från basen gröna och där med relativt tät 4–5 mm lång behåring. Stjälk även vid mitten relativt tätt borsthårig. Blad blågröna, ovan glest men jämnt långhåriga och med ca 3 mm långa kanthår. Bladskiva tämligen brett elliptisk med killik bas och grund till medeldjup, oregelbundet triangulär till såglik tandning. Stjälkblad 2–5, oftast utan stjärnhår. Korgställning som välutvecklad enkel men relativt kortgrenig med medellångt akladium. Holkskaft med tätt sittande hår och glandler i något varierande proportioner. Holkfjäll 9–11 mm, breda, smaltrubbiga till kortspetsiga, de yttre löst anlagda. Holkglandler oftast glest sittande, korta, mer eller mindre svarta. Holkhår tätt sittande, medellånga till långa, nästan från basen ljusa. Holkstjärnludd sparsamt till tämligen rikligt, ofta koncentrerat till fjällens kanter. Spetstofs ofta välutvecklad. Märke rent gult. Kronbräm glest men långt cilierat.

Cytogenetiska data saknas för denna art.

Välutvecklade exemplar av denna art kan knappast förväxlas med någon annan art, men klena exemplar skulle möjligen kunna förväxlas med borstig klippfibbla H. extensiforme även om uppländsk klippfibbla normalt har mycket bredare blad som är jämnt håriga även på ovansidan samt större dominans av ljusa och långa hår på korgskaft och holkfjäll.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för uppländsk klippfibbla

Länsvis förekomst och status för uppländsk klippfibbla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för uppländsk klippfibbla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Uppländsk klippfibbla var åtminstone förr glest spridd i Mälardalen, men inga fynd har gjorts sedan 1960. Se även bild med separat karta över validerade fynd.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Hieracium - hökfibblor 
  • Sektion
    Hieracium sect. Oreadea - klippfibblor 
  • Aggregat
    Hieracium saxifragum agg.  
  • Art
    Hieracium oreadesFr. - uppländsk klippfibbla

Uppländsk klippfibbla växer på gråstensklippor och hällmarker.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)


Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Namngivning: Hieracium oreades Fr.; Fries, E., Herbarium normale XII: 16 (1847).

Typmaterial: “Upsaliae. Montes Gottsundae, a filio meo Theodoro detectum. Jul.” (Fries Herb. Norm. XII: 16) i UPS (lektotyp, Tyler 2011).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Torbjörn Tyler 2019.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Hieracium - hökfibblor 
  • Sektion
    Hieracium sect. Oreadea - klippfibblor 
  • Aggregat
    Hieracium saxifragum agg.  
  • Art
    Hieracium oreades, Fr. - uppländsk klippfibbla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Torbjörn Tyler 2019.