Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  väddgökbi

Organismgrupp Steklar, Bin Nomada armata
Väddgökbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 10–12 mm. Mellankropp och huvud är övervägande svarta, medan bakkroppen är ganska ljust roströd med gula sidofläckar och med begränsade svarta inslag. Antennernas sista segment är oftast orangefärgade och därmed kontrasterande mot de inre brunsvarta (hos honan) eller röda (hos hanen) segmenten. Behåringen är sparsam och hela biet ger ett mer eller mindre kalt intryck. Överläppen är försedd med en påtagligt kraftig, triangelformad tand. Väddgökbiet kan i fält förväxlas med andra likartat färgade väddbesökande Nomada-arter som t.ex. strimgökbi Nomada striata.
Utbredning
Länsvis förekomst för väddgökbi Observationer i  Sverige för väddgökbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Så sent som under 1960-talet var väddgökbiet utbrett norrut till Närke men tycks ha försvunnit från den norra delen av sitt utbredningsområde. Den nordligaste aktuella lokalen återfinns idag i södra Östergötland. Ett ökat eftersök har inneburit att arten under senare år påträffats på många tidigare okända platser i södra Sverige. Många populationer tycks vara isolerade och endast i de småskaliga jordbruksbygderna i östra Smålands skogsbygder tycks arten ha mer sammanhängande förekomst. Arten är storvuxen och välkänd, samt exponerar sig ofta i blommor av åkervädd, varför man får förmoda att mörkertalet är förhållandevis litet efter ca 10 år av inventeringsinsatser. Väddgökbi har inte påträffats i Finland och har under de senaste 100 åren inte kunnat påvisas varken i Danmark eller Norge. Utbredningsområdet omfattar i övrigt Syd- och Mellaneuropa från Brittiska öarna till Georgien (Celary 1995).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Historiskt är väddgökbi utbredd från Skåne till Närke. Arten finns i aktuell tid endast belagd från lokaler i Skåne, Småland och på Öland. Den tycks ha försvunnit från huvuddelen av sina tidigare förekomster i landet. Den är knuten till torrängar med bärande populationer av värdarten väddsandbi Andrena hattorfiana som samlar pollen endast på åkervädd (Knautia arvensis). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 480 (400-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,v)c(iv)).
Ekologi
Väddgökbiet är knutet till torrängar, blomrika utmagrade åkervallar, trädesåkrar eller sandstäpp med bärande populationer av värdarten väddsandbi Andrena hattorfiana som samlar pollen endast på åkervädd Knautia arvensis. Väddgökbiet noteras ofta när den födosöker på åkervädd eller uppehåller sig i anslutning till boområden med värdarten. Populationerna är ofta individfattiga och tycks fluktuera relativt kraftigt i individantal mellan olika år. Arten är indirekt, genom sin värdart, beroende av stora, sammanhängande bestånd av åkervädd som är stabila över tiden. Arten och dess värdart återfinns ofta i vägkanter med sen slåtter. Vägrenar har också en viktig funktion när det gäller att motverka isolering mellan populationer. Båda arterna är starkt synkroniserade med åkerväddens högblomning. Flygtiden omfattar andra halvan av juni och hela juli med en tyngdpunkt kring midsommar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Nomada (gökbin), Art Nomada armata Herrich-Schäffer, 1839 - väddgökbi Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Historiskt är väddgökbi utbredd från Skåne till Närke. Arten finns i aktuell tid endast belagd från lokaler i Skåne, Småland och på Öland. Den tycks ha försvunnit från huvuddelen av sina tidigare förekomster i landet. Den är knuten till torrängar med bärande populationer av värdarten väddsandbi Andrena hattorfiana som samlar pollen endast på åkervädd (Knautia arvensis). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 480 (400-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,v)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Global rödlistning NT (2013)
Längd 10–12 mm. Mellankropp och huvud är övervägande svarta, medan bakkroppen är ganska ljust roströd med gula sidofläckar och med begränsade svarta inslag. Antennernas sista segment är oftast orangefärgade och därmed kontrasterande mot de inre brunsvarta (hos honan) eller röda (hos hanen) segmenten. Behåringen är sparsam och hela biet ger ett mer eller mindre kalt intryck. Överläppen är försedd med en påtagligt kraftig, triangelformad tand. Väddgökbiet kan i fält förväxlas med andra likartat färgade väddbesökande Nomada-arter som t.ex. strimgökbi Nomada striata.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för väddgökbi

Länsvis förekomst och status för väddgökbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för väddgökbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Så sent som under 1960-talet var väddgökbiet utbrett norrut till Närke men tycks ha försvunnit från den norra delen av sitt utbredningsområde. Den nordligaste aktuella lokalen återfinns idag i södra Östergötland. Ett ökat eftersök har inneburit att arten under senare år påträffats på många tidigare okända platser i södra Sverige. Många populationer tycks vara isolerade och endast i de småskaliga jordbruksbygderna i östra Smålands skogsbygder tycks arten ha mer sammanhängande förekomst. Arten är storvuxen och välkänd, samt exponerar sig ofta i blommor av åkervädd, varför man får förmoda att mörkertalet är förhållandevis litet efter ca 10 år av inventeringsinsatser. Väddgökbi har inte påträffats i Finland och har under de senaste 100 åren inte kunnat påvisas varken i Danmark eller Norge. Utbredningsområdet omfattar i övrigt Syd- och Mellaneuropa från Brittiska öarna till Georgien (Celary 1995).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada armataHerrich-Schäffer, 1839 - väddgökbi

Väddgökbiet är knutet till torrängar, blomrika utmagrade åkervallar, trädesåkrar eller sandstäpp med bärande populationer av värdarten väddsandbi Andrena hattorfiana som samlar pollen endast på åkervädd Knautia arvensis. Väddgökbiet noteras ofta när den födosöker på åkervädd eller uppehåller sig i anslutning till boområden med värdarten. Populationerna är ofta individfattiga och tycks fluktuera relativt kraftigt i individantal mellan olika år. Arten är indirekt, genom sin värdart, beroende av stora, sammanhängande bestånd av åkervädd som är stabila över tiden. Arten och dess värdart återfinns ofta i vägkanter med sen slåtter. Vägrenar har också en viktig funktion när det gäller att motverka isolering mellan populationer. Båda arterna är starkt synkroniserade med åkerväddens högblomning. Flygtiden omfattar andra halvan av juni och hela juli med en tyngdpunkt kring midsommar.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Hoten mot väddgökbiet består främst i övergödning och minskad markstörning i odlingslandskapet, vilket i sin tur slår ut den åkervädd som är en förutsättning för arten. Åkervädd är, som det svenska namnet antyder, en relativt kvävetålig art men den konkurreras på näringsrikare marker lätt ut av andra högresta gräs och örter när grässvålen sluter sig. På tillfälligt störda marker som t.ex. vägkanter, åkerrenar och torrängar, där markblottor ofta bildas, är arten en del av den dominerande pionjärvegetationen och arten frösår sig lätt på blottad mark. Samma markstörning som gynnar åkervädden är också en förutsättning för att värdarten väddsandbi Andrena hattorfiana ska kunna anlägga sitt bo. Denna art gräver ut sitt bo i glest bevuxen mark på sandhaltiga jordar. Den negativa effekten av ett mer slutet vegetationstäcke drabbar alltså väddgökbiet liksom dess värdart i dubbel bemärkelse.
Slåtter direkt före eller i början av blomningen innebär ett svårt avbräck för bin eftersom de inte kan kompensera för fördröjningen av blomningstiden med någon alternativ värdväxt. Slåtter av blomrika marker bör alltså ske sent och åtminstone efter blomningen.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Åtgärder för att gynna arten innefattar främst i att bevara och förstärka marker med god förekomst av åkervädd. På dessa marker, i synnerhet utmagrade åkervallar, vägkanter och extensivt betade hagmarker, bör man eftersträva att bibehålla en måttlig markstörning som är en förutsättning för artens livscykel. Detta kan göras med maskinell störning i form av pinnharvning eller genom att plöja upp perifera områden där åkervädden och andra störningsgynnade örter kan få växa fritt. Vägsträckningar med rik förekomst av åkervädd inom artens utbredningsområden bör antingen slås sent (i slutet av juli) eller omväxlande slås vartannat år medan den andra vägrenens flora fredas.

Åtgärdsprogram Fastställt

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20: 1–356.

Celary, W. 1995. Nomadini (Hymenoptera, Apoidea, Anthophoridae) of Poland. Monografie Fauny Polski 20: 1–281.

Johansson, N. 2010. Solitära gaddsteklar (Hymenoptera: Aculeata) på tre torrängsartade lokaler i Övre Emådalen. Entomologisk tidskrift 131(2): 113–130. Uppsala

Karlsson, T. & Larsson, K. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin på ängsmark 2011-2016. Naturvårdsverket rapport 6425.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr. 80: 7–52.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge- en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Scheuchl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel der gattungen und der Arten der familie Anthophoridae. Andra upplagan, Velden.

Ødegard, F. Arter på net. Rødknappvepsebie Nomada armata Herrich-Schäffer, 1839. [http://data.artsdatabanken.no/ScientificName/119695]. [Nedladdat 2016-04-18].

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012. Rev. Björn Cederberg 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada armata, Herrich-Schäffer, 1839 - väddgökbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012. Rev. Björn Cederberg 2016.