Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  västgötamaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum vestrogothicum
Västgötamaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Västgötamaskros hör till gruppen strandmaskrosor, Taraxacum sektionen Palustria. Den blir 10-20 cm hög. Arten utmärker sig främst genom de små korgarna med gröna, som torra nästan svarta, märken som har pollen, de lansettlika yttre holkfjällen, den särprägalde bladformen och fruktens ovanligt korta, blott 0,6–0,8 mm långa näbb. Bladen har 2-3 par flikar, vilka är korta och triangulärt utstående och ett plötsligt avsatt, ganska smalt ytterparti. Blomningen sker i maj-juni. Förökningen sker med frön bildade på könlös väg, s k apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för västgötamaskros Observationer i  Sverige för västgötamaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Västgötamaskros är mycket sällsynt och i hela världen blott känd från ett 10-tal lokaler i Västergötland. En äldre uppgift finns dessutom möjligen från Dalarna. Arten finns med säkerhet kvar endast på fyra av lokalerna. Ett nyfynd gjordes på Fårö 2001 men vid en inventering 2005 visade sig lokalen vara igenväxt och arten försvunnen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C2a(i); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Västgötamaskros är en strandmaskros vars återstående lokaler i Västergötland är hotade på sikt genom låg numerär och minskat bete i de kalkrika, hävdade fuktängar där den växer. Arten har inte setts sedan 2006 och bör prioriteras i floraväkteriet 2014. Lokalen på Gotland är utgången genom igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 25 (20-100). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (4-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 200 (176-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (16-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (C2a(i); D).
Ekologi
Västgötamaskros växer på öppna, kalkrika fuktängar i inlandet. Den är troligen betesgynnad, eftersom växtplatserna vid upphört bete skulle växa igen. Möjligen kan den överleva på platser med växlande vattenstånd. Ett visst mått av störning, t ex tramp av betesdjur är gynnsam för föryngringen.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum vestrogothicum Dahlst. - västgötamaskros Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C2a(i); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Västgötamaskros är en strandmaskros vars återstående lokaler i Västergötland är hotade på sikt genom låg numerär och minskat bete i de kalkrika, hävdade fuktängar där den växer. Arten har inte setts sedan 2006 och bör prioriteras i floraväkteriet 2014. Lokalen på Gotland är utgången genom igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 25 (20-100). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (4-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 200 (176-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (16-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (C2a(i); D).
Västgötamaskros hör till gruppen strandmaskrosor, Taraxacum sektionen Palustria. Den blir 10-20 cm hög. Arten utmärker sig främst genom de små korgarna med gröna, som torra nästan svarta, märken som har pollen, de lansettlika yttre holkfjällen, den särprägalde bladformen och fruktens ovanligt korta, blott 0,6–0,8 mm långa näbb. Bladen har 2-3 par flikar, vilka är korta och triangulärt utstående och ett plötsligt avsatt, ganska smalt ytterparti. Blomningen sker i maj-juni. Förökningen sker med frön bildade på könlös väg, s k apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för västgötamaskros

Länsvis förekomst och status för västgötamaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för västgötamaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Västgötamaskros är mycket sällsynt och i hela världen blott känd från ett 10-tal lokaler i Västergötland. En äldre uppgift finns dessutom möjligen från Dalarna. Arten finns med säkerhet kvar endast på fyra av lokalerna. Ett nyfynd gjordes på Fårö 2001 men vid en inventering 2005 visade sig lokalen vara igenväxt och arten försvunnen.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Palustria - strandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum vestrogothicumDahlst. - västgötamaskros

Västgötamaskros växer på öppna, kalkrika fuktängar i inlandet. Den är troligen betesgynnad, eftersom växtplatserna vid upphört bete skulle växa igen. Möjligen kan den överleva på platser med växlande vattenstånd. Ett visst mått av störning, t ex tramp av betesdjur är gynnsam för föryngringen.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Västgötamaskros tycks ha minskat, eftersom återfynden på de äldre lokalerna där den eftersökts är förhållandevis få. Orsakerna till minskningen har varit uppodling, gödsling, torrläggning och igenväxning till följd av upphörd betesdrift eller slåtter.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
En inventering av de återstående växtlokalerna av västgötamaskros för att klarlägga aktuell status bedöms angelägen då hotbilden är oklar. Framför allt gäller detta ölands- och gotlandsförekomsterna. Lokaler där arten finns kvar bör hävdas genom bete och/eller slåtter. Bestånden bör följas upp av floraväktare.
Västgötamaskros är svår för icke-specialister att känna igen, varför den naturligtvis kan vara till viss del förbisedd.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötland flora. Lund.

Dahlstedt, H. 1911. Västsvenska Taraxaca. Ark. f. Bot. 10(6).

Dahlstedt, H. 1928. De svenska arterna av släktet Taraxacum. III Dissimilia IV Palustria V Ceratophora VI Arctica VII Glabra. Kungl. Sv. Vetensk. Akad. Handl. III 6:3.

Kirschner, J. & Stépánec, J. 1998. A Monograph of Taraxacum sect. Palustria. Pruhonice.

Rydberg, H. 2003. De svenska strandmaskrosorna. Svensk Bot. Tidskr. 97: 274–294.

Rydberg, H. 2006. Strandmaskrosorna på Fårö. Svensk Bot. Tidskr. 100: 67–75.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 1996. Rev. Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Palustria - strandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum vestrogothicum, Dahlst. - västgötamaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 1996. Rev. Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.