Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  valkknopp

Organismgrupp Manteldjur Styela theeli
Valkknopp Manteldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En brun och skrynklig sjöpung som är mycket dåligt känd.

En solitär sjöpung som påträffas mycket sällan, vilket gör att det är vanskligt att uttala sig om dess storlek. De exemplar som hittills påträffats har varit upp till 3,5 cm långa och 2,5 cm breda där djuret fäster vid underlaget. Manteln är gulbrun eller mörkbrun och djupt fårad med grova valkar, så att den känns läderartad och grov. Mossdjur och foraminiferer (skalamöbor) kan ligga inbäddade i manteln, men det brukar varken finnas sandkorn eller skalpartiklar. Djuret fäster mot underlaget med sin vänstra sida, vilket gör att det som anges som djurets höjd egentligen är dess bredd och vice versa. De fårade, vårtiga sifonerna sitter mycket nära varandra i kroppens ena ände. De är lika stora, sticker inte ut särskilt långt från kroppen och har ingen särskild riktning. En möjlig förväxlingsart är russinknopp Styela coriacea. Hos denna art är dock avståndet mellan sifonerna något större, och det finns även skillnader i såväl mantelns utseende som den inre anatomin.
Inre anatomi: Gälkorgen har relativt få, korta, koniska och ibland oliklånga muntentakler. Den har fyra längsgående veck på vardera sidan. Flimmerorganet är hästskoformigt med framåtvänd urgröpning. Matstrupen (esophagus) är lång, medan magen är relativt liten, äggformig och har upp till 25 längsgående veck. Tarmen är lång och ligger som en slinga över magen. Det finns en gonad i kroppens vänstra sida och en eller två i den högra sidan. Varje gonad består av ett ovarium som är vikt i ett sicksackmönster och omgivet av flera mindre testiklar.
Utbredning
Länsvis förekomst för valkknopp Observationer i  Sverige för valkknopp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Valkknopp påträffades första gången i Samlenfjord, Hardanger i Norge. Den har också påträffats i Herdlafjorden utanför Bergen samt i Kosterrännan.
Arten är globalt endast känd från Bergen, Hardanger samt Kosterfjorden. Ett ytterligare fynd av arten registrerades i Svenska artprojektets marina inventering på 210-295 meters djup inom det s k Brattenområdet. Arten kan möjligen vara förbisedd p.g.a. sin djuputbredning och bristen på expertis.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
En djuplevande solitär sjöpung. Kroppen är ganska platt, med vulkanaktig eller hemisfärisk form. Ytan är vårtig med grova veck. Sifonerna är belägna nära varandra i ena änden av vänstersidan. Sjöpungen kan bli ca 35 mm lång och ca 23 mm bred. Arten är globalt endast känd från Bergen, Hardanger samt Kosterfjorden. Ett fynd av arten registrerades i Svenska artprojektets marina inventering på 210-295 meters djup inom det sk Brattenområdet. Arten ej ofta sedd i svenska vatten, men kan möjligen vara förbisedd pga sin djuputbredning. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Valkknopp lever fastsittande på stenar eller som påväxt på andra sjöpungar, t.ex. rynksjöpung Ascidia obliqua. Den har påträffats på 120-660 meters djup.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Ordning Stolidobranchiata, Familj Styelidae (sjöknoppar), Släkte Styela, Art Styela theeli Ärnbäck-Christie-Linde, 1921 - valkknopp Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En djuplevande solitär sjöpung. Kroppen är ganska platt, med vulkanaktig eller hemisfärisk form. Ytan är vårtig med grova veck. Sifonerna är belägna nära varandra i ena änden av vänstersidan. Sjöpungen kan bli ca 35 mm lång och ca 23 mm bred. Arten är globalt endast känd från Bergen, Hardanger samt Kosterfjorden. Ett fynd av arten registrerades i Svenska artprojektets marina inventering på 210-295 meters djup inom det sk Brattenområdet. Arten ej ofta sedd i svenska vatten, men kan möjligen vara förbisedd pga sin djuputbredning. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En brun och skrynklig sjöpung som är mycket dåligt känd.

En solitär sjöpung som påträffas mycket sällan, vilket gör att det är vanskligt att uttala sig om dess storlek. De exemplar som hittills påträffats har varit upp till 3,5 cm långa och 2,5 cm breda där djuret fäster vid underlaget. Manteln är gulbrun eller mörkbrun och djupt fårad med grova valkar, så att den känns läderartad och grov. Mossdjur och foraminiferer (skalamöbor) kan ligga inbäddade i manteln, men det brukar varken finnas sandkorn eller skalpartiklar. Djuret fäster mot underlaget med sin vänstra sida, vilket gör att det som anges som djurets höjd egentligen är dess bredd och vice versa. De fårade, vårtiga sifonerna sitter mycket nära varandra i kroppens ena ände. De är lika stora, sticker inte ut särskilt långt från kroppen och har ingen särskild riktning. En möjlig förväxlingsart är russinknopp Styela coriacea. Hos denna art är dock avståndet mellan sifonerna något större, och det finns även skillnader i såväl mantelns utseende som den inre anatomin.
Inre anatomi: Gälkorgen har relativt få, korta, koniska och ibland oliklånga muntentakler. Den har fyra längsgående veck på vardera sidan. Flimmerorganet är hästskoformigt med framåtvänd urgröpning. Matstrupen (esophagus) är lång, medan magen är relativt liten, äggformig och har upp till 25 längsgående veck. Tarmen är lång och ligger som en slinga över magen. Det finns en gonad i kroppens vänstra sida och en eller två i den högra sidan. Varje gonad består av ett ovarium som är vikt i ett sicksackmönster och omgivet av flera mindre testiklar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för valkknopp

Länsvis förekomst och status för valkknopp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för valkknopp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Valkknopp påträffades första gången i Samlenfjord, Hardanger i Norge. Den har också påträffats i Herdlafjorden utanför Bergen samt i Kosterrännan.
Arten är globalt endast känd från Bergen, Hardanger samt Kosterfjorden. Ett ytterligare fynd av arten registrerades i Svenska artprojektets marina inventering på 210-295 meters djup inom det s k Brattenområdet. Arten kan möjligen vara förbisedd p.g.a. sin djuputbredning och bristen på expertis.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Stolidobranchiata  
  • Familj
    Styelidae - sjöknoppar 
  • Släkte
    Styela  
  • Art
    Styela theeliÄrnbäck-Christie-Linde, 1921 - valkknopp

Valkknopp lever fastsittande på stenar eller som påväxt på andra sjöpungar, t.ex. rynksjöpung Ascidia obliqua. Den har påträffats på 120-660 meters djup.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Eftersom arten är så dåligt känd är det svårt att uttala sig om eventuella hot
Då hotbilden inte är klarlagd är det svårt att föreslå några specifika åtgärder. En ökad kunskap om arten, dess ekologi och status i svenska vatten är önskvärd
Namngivning: Styela theeli Ärnbäck-Christie-Linde, 1921 Bergens Museum Aarbok 1919-20. Nr. 3: 1.
Etymologi: theeli genitiv av den latinska namnformen Theelus = Théels, efter Johan Hjalmar Théel, 1848-1937, svensk zoolog med stjärnmaskar och havsborstmaskar som specialitet. Ursprungligen verksam i Uppsala, sedermera professor vid Naturhistoriska riksmuseet och prefekt för Kristinebergs zoologiska station. Théel bar sin portfölj över axeln, vilket gjorde att den i studentkretsar benämndes epithéel.
Uttal: [Styela téëli]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Hansson, H. G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater utgåva 2. Länsstyrelsen Västra Götaland.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Stolidobranchiata  
  • Familj
    Styelidae - sjöknoppar 
  • Släkte
    Styela  
  • Art
    Styela theeli, Ärnbäck-Christie-Linde, 1921 - valkknopp
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).