Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vanlig backruta

Organismgrupp Kärlväxter Thalictrum simplex subsp. simplex
Vanlig backruta Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vanlig backruta är en drygt halvmeterhög, flerårig ört med uppåtriktade och upprepat parflikiga blad, sammansatta av smala småblad med en smal bas och som är tydligt längre än breda. Backruta blommar i juni-juli med en oftast smal och gles blomställning med lutande blommor som har violetta ståndarsträngar och gula ståndarknappar med kort uddspets. Backruta delas upp i tre underarter där nordruta ssp. boreale har bredare småblad och glesare blomställning. Underarten smalruta ssp. tenuifolium har mycket smala, spetsiga småblad med nedvikt bladkant. Vanlig backruta kan vara mycket lik ängsruta T. flavum som dock har upprätta blommor och ståndarsträngar. Kustruta T. minus skiljer sig från vanlig backruta genom sina breda, trekantiga blad med småblad som är ungefär lika breda som långa.
Utbredning
Länsvis förekomst för vanlig backruta Observationer i  Sverige för vanlig backruta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vanlig backruta förkommer spridd i de södra och mellersta delarna av landet upp till Jämtland, men har enstaka förekomster även längre norrut. Den minskar kraftigt i många landskap, troligen mest i de östra och södra delarna av landet. Antalet lokalområden i landet har uppskattats till omkring 10 000. Minskningstakten har beräknats uppgå till omkring 20 % under de senaste 30 åren och den minskande trenden bedöms fortsätta. I både Danmark och Norge finns arten framför allt i de östra delarna. I Finland är den sällsynt i de södra delarna. Backruta är en östlig art som har ett sammanhängande utbredningsområde från de centrala och sydöstra delarna av Europa och östrut till de centrala och östra delarna av Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2ac+3c+4ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Förekommer främst från Skåne upp till Jätmtland, enstaka förekomster längre norr ut. Minskat i stora delar av landet, främst kanske i södra och östra delarna. Växer på torr-frisk, näringsrik mark i ängar, naturbetesmarker och sätervallar samt på åkerrenar. Tål inte alltför hårt betestryck. Hotad av jordbrukets förändringar i odlingslandskapet, klarar ej igenväxning på sikt även om den överlever en viss tid. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 10000 (5000-50000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 20 (15-30) % inom 30 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ac+3c+4ac).
Ekologi
Vanlig backruta är något kalkgynnad och växer på torr till frisk, måttligt näringsrik mark. Förr hade den sina flesta växtplatser i slåtterängar, medan man idag främst finner den på extensivt betade marker, på åkerholmar, i bryn och utmed gärdsgårdar och vägrenar. Många av dess växtplatser idag är utan tvekan restbiotoper från den tidigare markanvändningen i form av slåtter. Även om vanlig backruta klarar en ganska kraftig igenväxning är den beroende av någon form av hävd för sin långsiktiga överlevnad.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ranunculales (ranunkelordningen), Familj Ranunculaceae (ranunkelväxter), Släkte Thalictrum (rutor), Underart Thalictrum simplex subsp. simplex - vanlig backruta Synonymer backruta, Thalictrum simplex ssp. simplex

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2ac+3c+4ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer främst från Skåne upp till Jätmtland, enstaka förekomster längre norr ut. Minskat i stora delar av landet, främst kanske i södra och östra delarna. Växer på torr-frisk, näringsrik mark i ängar, naturbetesmarker och sätervallar samt på åkerrenar. Tål inte alltför hårt betestryck. Hotad av jordbrukets förändringar i odlingslandskapet, klarar ej igenväxning på sikt även om den överlever en viss tid. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 10000 (5000-50000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 20 (15-30) % inom 30 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ac+3c+4ac).
Vanlig backruta är en drygt halvmeterhög, flerårig ört med uppåtriktade och upprepat parflikiga blad, sammansatta av smala småblad med en smal bas och som är tydligt längre än breda. Backruta blommar i juni-juli med en oftast smal och gles blomställning med lutande blommor som har violetta ståndarsträngar och gula ståndarknappar med kort uddspets. Backruta delas upp i tre underarter där nordruta ssp. boreale har bredare småblad och glesare blomställning. Underarten smalruta ssp. tenuifolium har mycket smala, spetsiga småblad med nedvikt bladkant. Vanlig backruta kan vara mycket lik ängsruta T. flavum som dock har upprätta blommor och ståndarsträngar. Kustruta T. minus skiljer sig från vanlig backruta genom sina breda, trekantiga blad med småblad som är ungefär lika breda som långa.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vanlig backruta

Länsvis förekomst och status för vanlig backruta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vanlig backruta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vanlig backruta förkommer spridd i de södra och mellersta delarna av landet upp till Jämtland, men har enstaka förekomster även längre norrut. Den minskar kraftigt i många landskap, troligen mest i de östra och södra delarna av landet. Antalet lokalområden i landet har uppskattats till omkring 10 000. Minskningstakten har beräknats uppgå till omkring 20 % under de senaste 30 åren och den minskande trenden bedöms fortsätta. I både Danmark och Norge finns arten framför allt i de östra delarna. I Finland är den sällsynt i de södra delarna. Backruta är en östlig art som har ett sammanhängande utbredningsområde från de centrala och sydöstra delarna av Europa och östrut till de centrala och östra delarna av Asien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Ranunculaceae - ranunkelväxter 
  • Släkte
    Thalictrum - rutor 
  • Art
    Thalictrum simplex - backruta 
  • Underart
    Thalictrum simplex subsp. simplex - vanlig backruta
    Synonymer
    backruta
    Thalictrum simplex ssp. simplex

Vanlig backruta är något kalkgynnad och växer på torr till frisk, måttligt näringsrik mark. Förr hade den sina flesta växtplatser i slåtterängar, medan man idag främst finner den på extensivt betade marker, på åkerholmar, i bryn och utmed gärdsgårdar och vägrenar. Många av dess växtplatser idag är utan tvekan restbiotoper från den tidigare markanvändningen i form av slåtter. Även om vanlig backruta klarar en ganska kraftig igenväxning är den beroende av någon form av hävd för sin långsiktiga överlevnad.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Backruta är en beteskänslig art som minskar och försvinner på intensivt betade marker. Å andra sidan tål den inte för stark igenväxning, utan försvinner med tiden om vegetationen blir alltför sluten.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Vanlig backruta bör skyddas mot alltför intensivt bete och dess växtplatser bör inte gödslas. Där vanlig backruta växer inom reservat eller områden som omfattas av biotopskydd och skötselavtal, bör åtgärder som gynnar den tas upp i de föreskrifter som upprättas. På växtplatser som håller på att växa igen alltför mycket kan hjälpåtgärder i form av röjningar och måttlig hävd, helst slåtter, vara gynnsamma åtgärder.

Anderberg, A. & Anderberg, A.-L. 2007. Den virtuella floran. ]http.//linnaeus.nrm.se/flora/welcome.html[. Nordiska Riksmuseet.

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.). 2007. Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Jonsell, L. (red.). 2010. Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Tyler, T. m.fl. (red.). 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 2012. © ArtDatabanken, SLU 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Ranunculaceae - ranunkelväxter 
  • Släkte
    Thalictrum - rutor 
  • Art
    Thalictrum simplex - backruta 
  • Underart
    Thalictrum simplex subsp. simplex, - vanlig backruta
    Synonymer
    backruta
    Thalictrum simplex ssp. simplex
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 2012. © ArtDatabanken, SLU 2012.