Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vanlig backsippa

Organismgrupp Kärlväxter Pulsatilla vulgaris subsp. vulgaris
Vanlig backsippa Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Backsippa är en flerårig ört med upprätt jordstam, vilken bär en rosett av smalflikiga, som unga mjukludna blad. Blomskottet är decimeterlångt med tre kransställda, finflikiga stjälkblad och en enda blomma. Blommorna är klocklika och snett uppåtriktade. De består av sex blåvioletta (sällan vita) kalkblad, talrika ståndare och talrika pistiller. Efter blomningen sträcker sig stjälken och bär frukterna samlade i en boll i toppen av ett upprätt skott. Fruktsamlingen utgörs av nötter med långa, hårförsedda spröt, bildade av pistillernas stift. Bland de fyra i Sverige förekommande arterna av släktet Pulsatilla känner man igen backsippa på de finflikiga bladen och den stora, djupt blåvioletta, snett uppåtriktade blomman. Den på Gotland endemiska underarten gotlandssippa ssp. gotlandica skiljer sig från backsippa genom att ha något bredare bladflikar och stjälkblad som är väl skilda från hyllet redan tidigt under blomningen.
Utbredning
Länsvis förekomst för vanlig backsippa Observationer i  Sverige för vanlig backsippa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Backsippa förekommer i Väst- och Centraleuropa, österut till Ukraina. I Danmark växer den huvudsakligen på Jylland, i Finland finns bara en känd förekomst och i Norge har bara ett tillfälligt fynd påträffats. Den svenska utbredningen är sydlig och sträcker sig norrut till södra Bohuslän, Västergötland, Värmland, Närke, Västmanland och Uppland. En förekomst på Gotland är troligen införd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
Förekommer i södra och mellersta delarna av landet. Växer på gräshedar, naturbetesmarker, gravfält och grusåsar. Backsippa har minskat eller kommer att minska i stora delar av sitt utbredningsområde. Eftersom arten har lång generationstid och senila populationer kan stå kvar länge efter det att förhållandena blivit ogynnsamma är möjligen minskningen ännu kraftigare, i synnerhet kommande decennier. Bete i lagom omfattning gynnar arten, för att frön ska gro krävs öppna ytor som djuren hjälper till att skapa. Alltför intensivt bete, gödsling, igenväxning, nya grustäkter och breddning av vägar är några av hoten mot arten. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 4000 (3000-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (25-50) % under de senaste 100 åren. Under de kommande 100 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 (25-60) %. Under en tidsperiod om 100 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 30 (25-60) %. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2ac).
Ekologi
Backsippa växer i öppna miljöer på torr, helst sandig eller grusig mark. Dess mest karakteristiska miljö är grusåsar, men den förekommer även på torrbackar, hedar och åkerholmar samt i naturbetesmarker och glesa tallskogar. Man finner den ofta på gravhögar och gravfält, där buskar och träd hålls nere genom bete eller annan störning eller där det är alltför torrt för att växtplatserna skall bli igenvuxna. Backsippan gynnas av bete, som dock inte får vara alltför hårt, och den sägs vara speciellt känslig för fårbete. De enskilda plantorna kan vara mycket långlivade och håller sig kvar även när förhållandena under en tid varit ogynnsamma. Blomningen avtar dock successivt och så småningom dör plantorna. För frögroningen krävs luckor i tät vegetation, vilka många gånger skapas genom betesdjurens tramp och störningar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ranunculales (ranunkelordningen), Familj Ranunculaceae (ranunkelväxter), Släkte Pulsatilla (pulsatillor), Underart Pulsatilla vulgaris subsp. vulgaris - vanlig backsippa Synonymer backsippa, Pulsatilla vulgaris ssp. vulgaris

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer i södra och mellersta delarna av landet. Växer på gräshedar, naturbetesmarker, gravfält och grusåsar. Backsippa har minskat eller kommer att minska i stora delar av sitt utbredningsområde. Eftersom arten har lång generationstid och senila populationer kan stå kvar länge efter det att förhållandena blivit ogynnsamma är möjligen minskningen ännu kraftigare, i synnerhet kommande decennier. Bete i lagom omfattning gynnar arten, för att frön ska gro krävs öppna ytor som djuren hjälper till att skapa. Alltför intensivt bete, gödsling, igenväxning, nya grustäkter och breddning av vägar är några av hoten mot arten. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 4000 (3000-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (25-50) % under de senaste 100 åren. Under de kommande 100 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 (25-60) %. Under en tidsperiod om 100 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 30 (25-60) %. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2ac).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Global rödlistning NT (2014)
Backsippa är en flerårig ört med upprätt jordstam, vilken bär en rosett av smalflikiga, som unga mjukludna blad. Blomskottet är decimeterlångt med tre kransställda, finflikiga stjälkblad och en enda blomma. Blommorna är klocklika och snett uppåtriktade. De består av sex blåvioletta (sällan vita) kalkblad, talrika ståndare och talrika pistiller. Efter blomningen sträcker sig stjälken och bär frukterna samlade i en boll i toppen av ett upprätt skott. Fruktsamlingen utgörs av nötter med långa, hårförsedda spröt, bildade av pistillernas stift. Bland de fyra i Sverige förekommande arterna av släktet Pulsatilla känner man igen backsippa på de finflikiga bladen och den stora, djupt blåvioletta, snett uppåtriktade blomman. Den på Gotland endemiska underarten gotlandssippa ssp. gotlandica skiljer sig från backsippa genom att ha något bredare bladflikar och stjälkblad som är väl skilda från hyllet redan tidigt under blomningen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vanlig backsippa

Länsvis förekomst och status för vanlig backsippa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vanlig backsippa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Backsippa förekommer i Väst- och Centraleuropa, österut till Ukraina. I Danmark växer den huvudsakligen på Jylland, i Finland finns bara en känd förekomst och i Norge har bara ett tillfälligt fynd påträffats. Den svenska utbredningen är sydlig och sträcker sig norrut till södra Bohuslän, Västergötland, Värmland, Närke, Västmanland och Uppland. En förekomst på Gotland är troligen införd.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Ranunculaceae - ranunkelväxter 
  • Släkte
    Pulsatilla - pulsatillor 
  • Art
    Pulsatilla vulgaris - backsippa 
  • Underart
    Pulsatilla vulgaris subsp. vulgaris - vanlig backsippa
    Synonymer
    backsippa
    Pulsatilla vulgaris ssp. vulgaris

Backsippa växer i öppna miljöer på torr, helst sandig eller grusig mark. Dess mest karakteristiska miljö är grusåsar, men den förekommer även på torrbackar, hedar och åkerholmar samt i naturbetesmarker och glesa tallskogar. Man finner den ofta på gravhögar och gravfält, där buskar och träd hålls nere genom bete eller annan störning eller där det är alltför torrt för att växtplatserna skall bli igenvuxna. Backsippan gynnas av bete, som dock inte får vara alltför hårt, och den sägs vara speciellt känslig för fårbete. De enskilda plantorna kan vara mycket långlivade och håller sig kvar även när förhållandena under en tid varit ogynnsamma. Blomningen avtar dock successivt och så småningom dör plantorna. För frögroningen krävs luckor i tät vegetation, vilka många gånger skapas genom betesdjurens tramp och störningar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
De viktigaste hoten mot backsippan är igenväxning med buskar och träd eller med höga och täta gräs och örter, något som kan förorsakas av upphört bete och gödsling. Visserligen kan arten öka något i en tidig igenväxningsfas, men därefter minskar den först långsamt, senare upphör blomningen och slutligen försvinner den helt. Nyetablering genom frön försvåras av tät och hög vegetation utan luckor. Även om bete kan vara nödvändigt för att backsippelokalerna skall hållas öppna, är alltför hårt bete, speciellt fårbete, negativt. Till hoten hör även exploatering av växtlokalerna, t.ex. genom grustäkter eller breddning av vägar.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Lokaler med förekomster av backsippa bör hållas öppna, men betet får inte vara alltför hårt. Förekomsterna bör uppmärksammas i samband med olika typer av exploatering. Floraväktare bör övervaka växtplatserna.
Utländska namn - NO stor kubjelle, DK opret kobjælde, FI lännenkylmänkukka, GB pasqueflower.
Backsippa är fridlyst i hela Sverige.

Ekstam, U. & Forshed, N. 1992. Om hävden upphör. Naturvårdsverket.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. Uppsala.

Lindell, T. 2001. Pulsatilla. I Jonsell, B. (red.) Flora Nordica 2. Stockholm.

Maad, J. m.fl. 2009. Floraförändringar i Uppland under 1900-talet - en analys från Projekt Upplands flora. Svensk Bot. Tidskr. 103: 67-104.

Mossberg, B. & Stenberg, L. 1999. Vårfloran. Wahlström och Widstrand.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Ranunculaceae - ranunkelväxter 
  • Släkte
    Pulsatilla - pulsatillor 
  • Art
    Pulsatilla vulgaris - backsippa 
  • Underart
    Pulsatilla vulgaris subsp. vulgaris, - vanlig backsippa
    Synonymer
    backsippa
    Pulsatilla vulgaris ssp. vulgaris
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22