Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vassångare

Organismgrupp Fåglar Locustella luscinioides
Vassångare Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vassångaren är cirka 14 cm lång, rödbrun på rygg och huvud, ostreckad gulbrun på undersidan. Rundad brun stjärt. Den yttersta handpennans ytterkant är arttypiskt vit. Vassångaren är mycket svår att få syn på eftersom den för det mesta uppehåller sig i tät vass. Den uppmärksammas främst på den märkliga sången som består av ett mycket snabbt, tonlöst surrande som kan pågå i timtal, framförallt under natten.
Utbredning
Länsvis förekomst för vassångare Observationer i  Sverige för vassångare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I början av 1900-talet var artens utbredning begränsad till Östeuropa och Ryssland. Kring 1930 började vassångaren expandera västerut. Den häckar numera i spridda områden över hela Västeuropa, även om huvuddelen av beståndet fortfarande finns öster om en tänkt linje östra Tyskland-Kroatien. I Sveriges närområde häckar vassångaren tämligen allmänt längs södra och östra Östersjökusten, norrut till Estland (totalt minst 25000 par), medan den fortfarande är ovanlig i Danmark. Det första fyndet i Sverige gjordes 1947. Därefter iakttogs arten inte förrän 1962. Efter 1967 har vassångaren påträffats årligen och den första helt säkra häckningen konstaterades i Hammarsjön i nordöstra Skåne 1992. Vassångaren har fortsatt att öka i antal sedan dess och koloniserat lämpliga vassområden, främst i näringsrika slättsjöar i Skåne, Västergötland, Östergötland, södra Värmland, Närke, Västmanland och Uppland. Beståndet beräknas f.n. till cirka 50 par.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT°)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Vassångare häckar i täta vassar. Den förekommer främst i Skåne och i de stora, vassrika fågelsjöarna i Västergötland, Östergötland, södra Värmland, Närke, Västmanland och Uppland. Antalet reproduktiva individer skattas till 60 (14-140). Bedömningen är gjord utifrån antalet revirhållande hanar. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (50-150) km². Populationen är ökande. Populationen har vuxit med 50-100 % de senaste tio åren. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till NT. Vassångaren har stora, stabila eller ökande populationer öster och sydost om Östersjön, vilket är motivet för nedgraderingen. (D).
Ekologi
Vassångaren är starkt knuten till förekomst av vass men kan även uppträda i andra typer av vassliknande miljöer, t.ex. sådana som utgörs av en blandning av vass och kaveldun eller vass och sjösäv. Ofta finns vide eller al i anslutning till reviret. Vidsträckta, men inte alltför täta vass- eller kaveldunsområden i anslutning till små öppningar med vattenfyllda laguner, utgör artens optimala häckningsmiljö. Eftersom vassångaren till stor del födosöker på marken är det viktigt att det i reviret finns mattor av avbrutna vass- eller kaveldunsstrån eller ytor med tätt fältskikt av mer lågvuxna växter som t.ex. starr och gräs. Vassångaren övervintrar i Afrika söder om Sahara och de första fåglarna anländer till Sverige i slutet av april. Boet byggs oftast på låg höjd, endast 1-2 decimeter ovanför våt mark eller vatten. Värper i medeltal 5 ägg, ruvar cirka 11 dygn och ungarna blir flygga efter ytterligare cirka 13 dygn. En andra kull kan värpas senare på sommaren och vissa hanar sjunger fortfarande långt in i augusti. Födan utgörs av insekter, spindeldjur, kräftdjur och snäckor.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· bladlöss
· bladlöss
· insekter
· insekter
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· vass
· vass
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Locustellidae (gräsfåglar), Släkte Locustella (locustellasångare), Art Locustella luscinioides (Savi, 1824) - vassångare Synonymer Sylvia luscinioides Savi, 1824

Kategori Nära hotad (NT°)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Vassångare häckar i täta vassar. Den förekommer främst i Skåne och i de stora, vassrika fågelsjöarna i Västergötland, Östergötland, södra Värmland, Närke, Västmanland och Uppland. Antalet reproduktiva individer skattas till 60 (14-140). Bedömningen är gjord utifrån antalet revirhållande hanar. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (50-150) km². Populationen är ökande. Populationen har vuxit med 50-100 % de senaste tio åren. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till NT. Vassångaren har stora, stabila eller ökande populationer öster och sydost om Östersjön, vilket är motivet för nedgraderingen. (D).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Vassångaren är cirka 14 cm lång, rödbrun på rygg och huvud, ostreckad gulbrun på undersidan. Rundad brun stjärt. Den yttersta handpennans ytterkant är arttypiskt vit. Vassångaren är mycket svår att få syn på eftersom den för det mesta uppehåller sig i tät vass. Den uppmärksammas främst på den märkliga sången som består av ett mycket snabbt, tonlöst surrande som kan pågå i timtal, framförallt under natten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vassångare

Länsvis förekomst och status för vassångare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vassångare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I början av 1900-talet var artens utbredning begränsad till Östeuropa och Ryssland. Kring 1930 började vassångaren expandera västerut. Den häckar numera i spridda områden över hela Västeuropa, även om huvuddelen av beståndet fortfarande finns öster om en tänkt linje östra Tyskland-Kroatien. I Sveriges närområde häckar vassångaren tämligen allmänt längs södra och östra Östersjökusten, norrut till Estland (totalt minst 25000 par), medan den fortfarande är ovanlig i Danmark. Det första fyndet i Sverige gjordes 1947. Därefter iakttogs arten inte förrän 1962. Efter 1967 har vassångaren påträffats årligen och den första helt säkra häckningen konstaterades i Hammarsjön i nordöstra Skåne 1992. Vassångaren har fortsatt att öka i antal sedan dess och koloniserat lämpliga vassområden, främst i näringsrika slättsjöar i Skåne, Västergötland, Östergötland, södra Värmland, Närke, Västmanland och Uppland. Beståndet beräknas f.n. till cirka 50 par.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Locustellidae - gräsfåglar 
  • Släkte
    Locustella - locustellasångare 
  • Art
    Locustella luscinioides(Savi, 1824) - vassångare
    Synonymer
    Sylvia luscinioides Savi, 1824

Vassångaren är starkt knuten till förekomst av vass men kan även uppträda i andra typer av vassliknande miljöer, t.ex. sådana som utgörs av en blandning av vass och kaveldun eller vass och sjösäv. Ofta finns vide eller al i anslutning till reviret. Vidsträckta, men inte alltför täta vass- eller kaveldunsområden i anslutning till små öppningar med vattenfyllda laguner, utgör artens optimala häckningsmiljö. Eftersom vassångaren till stor del födosöker på marken är det viktigt att det i reviret finns mattor av avbrutna vass- eller kaveldunsstrån eller ytor med tätt fältskikt av mer lågvuxna växter som t.ex. starr och gräs. Vassångaren övervintrar i Afrika söder om Sahara och de första fåglarna anländer till Sverige i slutet av april. Boet byggs oftast på låg höjd, endast 1-2 decimeter ovanför våt mark eller vatten. Värper i medeltal 5 ägg, ruvar cirka 11 dygn och ungarna blir flygga efter ytterligare cirka 13 dygn. En andra kull kan värpas senare på sommaren och vissa hanar sjunger fortfarande långt in i augusti. Födan utgörs av insekter, spindeldjur, kräftdjur och snäckor.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· bladlöss - Aphidoidea (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· vass - Phragmites australis (Viktig)
Inga reella hot finns mot arten även om vassområden lokalt kan försvinna eller arealmässigt decimeras, bl.a. genom förtätning av grågåsstammarna (grågåsen betar ung vass) eller ogynnsam reglering av vattennivåerna. Eftersom vassångare nyligen invandrat till Sverige och populationen av naturliga skäl är liten finns emellertid en uppenbar försvinnanderisk pga slumpfaktorer eller negativa händelser i övervintringsområdet.

Påverkan
  • Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Inga åtgärder är nödvändiga.
Utländska namn - NO: Sumpsanger, DK: Savisanger, FI: Ruo, GB: Savi´s Warbler. Enligt IUCN:s kriterier kvalificerar sig vassångaren för placering under Starkt hotad (EN). Eftersom arten har starka bestånd söder och öster om Östersjön och är under invandring i Sverige nedgraderas rödlistekategorin till Nära hotad (NT). Arten är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade arter) och Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter). Vassångaren är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Cramp, S., Brooks, D.J. et. al. (reds.) 1992. Handbook of the Birds of Europe the Middle East and North Africa. The Birds of the Western Palearctic. Vol 6, Oxford.

Melander, Y. 1947. Locustella luscinioides (Sav.) för första gången sedd i Norden och något om släktet Locustellas invandring till vårt land. Fauna och Flora 42: 229-239.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk Fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Martin Tjernberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Locustellidae - gräsfåglar 
  • Släkte
    Locustella - locustellasångare 
  • Art
    Locustella luscinioides, (Savi, 1824) - vassångare
    Synonymer
    Sylvia luscinioides Savi, 1824
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Martin Tjernberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.