Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vedflamlav

Organismgrupp Lavar Ramboldia elabens
Vedflamlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vedflamlav är en skorplav med vitgrå och vårtig till kornig bål. De svarta, oftast glänsande apothecierna blir upp till 0,8 mm i diameter. De är först platta med tunn kant, men välver sig snart varvid kanten försvinner. Förväxlingsarter är t.ex. små exemplar av Mycoblastus affinis och blodlav M. sanguinarius. Dessa har emellertid större apothecier när de är väl utvecklade (0,5-2 mm i diameter) och sporerna är tjockväggiga, medan sporväggen är tunn hos vedflamlav.
Utbredning
Länsvis förekomst för vedflamlav Observationer i  Sverige för vedflamlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vedflamlav är en boreal barrskogslevande art. Den är spridd från Blekinge till Torne Lappmark, med tyngdpunkt från mellersta Dalarna och Gästrikland och norrut (Artportalen 2016). Den saknas helt i Skåne, i västra Sverige samt på Öland. En minskning av populationen pågår och förväntas fortgå vad gäller antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Vedflamlav saknas i Danmark men förekommer i Norge och Finland. I Fennoskandia är den bara rödlistad i Sverige. Utanför Europa förekommer vedflamlav i Nord- och Mellanamerika, i Asien och Australien (Hafellner 1993).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2b+3d+4c; D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
Arten förekommer på hård, gammal, exponerad ved, främst i ljusöppna lägen, t.ex. vid myrar och sjökanter, samt i glesa hällmarkskogar. Ibland kan arten förekomma i jordbrukslandskapet på gärdesgårdar och gamla omålade lador. Underlaget nyskapas i begränsad omnfattning. Antalet reproduktiva individer skattas till 1400 (200-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 700 (100-1500). Minskningstakten uppgår till 15 (5-20) % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (A2b+3d+4c; D1).
Ekologi
Arten påträffas på gammal hård och torr, exponerad kärnved av tall, främst på högstubbar i ljusöppna lägen, t.ex. vid och på myrar, sjökanter, i glesa hällmarkskogar och i brandpräglade tallnaturskogar. Vedflamlav förekommer vid enstaka tillfällen även på torrgrenar på gamla tallar och uppstickande rotben på gamla tallågor. Arten är en utmärkt indikator på höga naturvärden i denna skogstyp och en signalart (Nitare 2000). Någon gång kan arten förekomma i jordbrukslandskapet på gamla gärdesgårdar och gamla obehandlade timmer- och brädfodrade lador. En typisk följeart på grenar är ladkantlav Protoparmelia oleagina (rödlistad som Sårbar VU) och ibland finns även blanksvart spiklav Calicium denigratum (rödlistad som Nära hotad NT). På torrakor är typiska följearter blanksvart spiklav Calicium denigratum (rödlistad som Nära hotad NT), blågrå svartspik Chaenothecopsis fennica (rödlistad som Nära hotad NT), varglav Letharia vulpina (rödlistad som Nära hotad NT) och ladkantlav Protoparmelia oleagina (rödlistad som Sårbar VU). På tall-lågor är typiska följearter dvärgbägarlav Cladonia parasitica (rödlistad som Nära hotad NT) och vedskivlav Hertelidea botryosa (rödlistad som Nära hotad NT).
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Barrskog
Barrskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Småvatten
Småvatten
Sjöar
Sjöar
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Lecanorales, Familj Ramboldiaceae, Släkte Ramboldia, Art Ramboldia elabens (Fr.) Kantvilas & Elix - vedflamlav Synonymer Lecidea melancheima Tuck., Pyrrhospora elabens (Fr.) Hafellner, glänsande vedskivlav, Lecidea elabens Fr., Lecidea euphoroides sensu Fr.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2b+3d+4c; D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)

Dokumentation Arten förekommer på hård, gammal, exponerad ved, främst i ljusöppna lägen, t.ex. vid myrar och sjökanter, samt i glesa hällmarkskogar. Ibland kan arten förekomma i jordbrukslandskapet på gärdesgårdar och gamla omålade lador. Underlaget nyskapas i begränsad omnfattning. Antalet reproduktiva individer skattas till 1400 (200-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 700 (100-1500). Minskningstakten uppgår till 15 (5-20) % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (A2b+3d+4c; D1).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Vedflamlav är en skorplav med vitgrå och vårtig till kornig bål. De svarta, oftast glänsande apothecierna blir upp till 0,8 mm i diameter. De är först platta med tunn kant, men välver sig snart varvid kanten försvinner. Förväxlingsarter är t.ex. små exemplar av Mycoblastus affinis och blodlav M. sanguinarius. Dessa har emellertid större apothecier när de är väl utvecklade (0,5-2 mm i diameter) och sporerna är tjockväggiga, medan sporväggen är tunn hos vedflamlav.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vedflamlav

Länsvis förekomst och status för vedflamlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vedflamlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vedflamlav är en boreal barrskogslevande art. Den är spridd från Blekinge till Torne Lappmark, med tyngdpunkt från mellersta Dalarna och Gästrikland och norrut (Artportalen 2016). Den saknas helt i Skåne, i västra Sverige samt på Öland. En minskning av populationen pågår och förväntas fortgå vad gäller antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Vedflamlav saknas i Danmark men förekommer i Norge och Finland. I Fennoskandia är den bara rödlistad i Sverige. Utanför Europa förekommer vedflamlav i Nord- och Mellanamerika, i Asien och Australien (Hafellner 1993).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Ramboldiaceae  
  • Släkte
    Ramboldia  
  • Art
    Ramboldia elabens(Fr.) Kantvilas & Elix - vedflamlav
    Synonymer
    Lecidea melancheima Tuck.
    Pyrrhospora elabens (Fr.) Hafellner
    glänsande vedskivlav
    Lecidea elabens Fr.
    Lecidea euphoroides sensu Fr.

Arten påträffas på gammal hård och torr, exponerad kärnved av tall, främst på högstubbar i ljusöppna lägen, t.ex. vid och på myrar, sjökanter, i glesa hällmarkskogar och i brandpräglade tallnaturskogar. Vedflamlav förekommer vid enstaka tillfällen även på torrgrenar på gamla tallar och uppstickande rotben på gamla tallågor. Arten är en utmärkt indikator på höga naturvärden i denna skogstyp och en signalart (Nitare 2000). Någon gång kan arten förekomma i jordbrukslandskapet på gamla gärdesgårdar och gamla obehandlade timmer- och brädfodrade lador. En typisk följeart på grenar är ladkantlav Protoparmelia oleagina (rödlistad som Sårbar VU) och ibland finns även blanksvart spiklav Calicium denigratum (rödlistad som Nära hotad NT). På torrakor är typiska följearter blanksvart spiklav Calicium denigratum (rödlistad som Nära hotad NT), blågrå svartspik Chaenothecopsis fennica (rödlistad som Nära hotad NT), varglav Letharia vulpina (rödlistad som Nära hotad NT) och ladkantlav Protoparmelia oleagina (rödlistad som Sårbar VU). På tall-lågor är typiska följearter dvärgbägarlav Cladonia parasitica (rödlistad som Nära hotad NT) och vedskivlav Hertelidea botryosa (rödlistad som Nära hotad NT).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Människoskapad miljö på land, Småvatten, Sjöar, Vattendrag

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Avverkning av tallskog av naturskogskaraktär med spår av återkommande bränder är ett hot. Mängden lämplig ved att växa på för vedflamlav minskar dels på grund av naturlig nedbrytning men framförallt av att de förstörs i samband med slutavverkningar, gallringar och markberedning. Ännu finns skogar med kvarvarande lämpligt underlag kvar i Norrlands inland men ny lämplig ved bildas nästan inte alls då antalet naturliga skogsbränder har drastiskt minskat på grund av effektivare brandbekämpning. Om naturvårdsbränning kan skapa rätt typ av ved och ersätta de naturliga bränderna är fortfarande oklart.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Tall- och barrblandskogar med naturskogskaraktär och spår av bränder har ofta höga biologiska värden och bör skyddas. Skyddad gammal tallskog med grova träd och rikligt med torrakor och högstubbar måste i ökad grad få tillåtas brinna. Lokaler i jordbrukslandskapet bör bevaras och återskapas.

Artportalen. 2016. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2016-10-08].

Hafellner, J. 1993. Die Gattung Pyrrhospora in Europa. Eine erste Übersicht mit einem Bestimmungsschlüssel der Arten nebst Bemerkungen zu einigen aussereuropäischen Taxa (lichenisierte Ascomycotina, Lecanorales). Herzogia 9: 725-747.

Nitare, J. 2000. Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen, Jönköping.

Tibell, L. 1992. Crustose lichens as indicators of forest continuity in boreal coniferous forests. Nordic Journal of Botany 12: 427-450.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson, Svante Hultengren & Göran Thor

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Ramboldiaceae  
  • Släkte
    Ramboldia  
  • Art
    Ramboldia elabens, (Fr.) Kantvilas & Elix - vedflamlav
    Synonymer
    Lecidea melancheima Tuck.
    Pyrrhospora elabens (Fr.) Hafellner
    glänsande vedskivlav
    Lecidea elabens Fr.
    Lecidea euphoroides sensu Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson, Svante Hultengren & Göran Thor