Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vedskivlav

Organismgrupp Lavar Hertelidea botryosa
Vedskivlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vedskivlav är en skorplav med tjock grynig bål med grova soredier. Färgen på bålen varierar med exponeringen och fuktigheten, men i allmänhet är den grå till blågrå till gråbrun. Som blöt har den en grön till turkosgrön färgton. Soralen brukar synas som små runda förhöjningar som är något ljusare än bålen. Bålen har perlatolsyra (tunnskiktskromatografi). Apothecier är vanliga och sitter gyttrade i små täta grupper. Apothecierna är små, 0,2-0,4 mm i diameter, brunsvarta och med en mer eller mindre tydligt ljus kant. Kanten försvinner när apothecierna blir äldre och välver sig. Bålen reagerar C-. De gyttrade små apothecierna gör arten svår att förväxla med andra arter. Saknas apothecier kan den vara svår att skilja från Lecidea nylanderi vilken dock har en tunn bål och divaricatsyra i bålen (tunnskiktskromatografi). Arten kan också vara lik vedknotterlav Trapeliopsis flexuosa som ofta växer på samma substrat. Den sistnämnda har dock tydliga bålvårtor/areoler och välavgränsade soral (vilka dock kan bli mer eller mindre sammanflytande) samt reagerar C+ rött.
Utbredning
Länsvis förekomst för vedskivlav Observationer i  Sverige för vedskivlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vedskivlav förekommer i hela landet, från norra Skåne och Blekinge till Torne lappmark, men längst i söder och längst i norr är den mycket sällsynt (Artportalen 2016). En minskning av populationen pågår och förväntas fortgå vad gäller antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Vedskivlav är rapporterad från Danmark, Norge och Finland. Den är rödlistad i Danmark (Nationellt utdöd RE, Wind & Pihl 2010) och Finland (Nära hotad NT, Jääskeläinen m.fl. 2010). Utbredningen på norra halvklotet är cirkumpolär.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2bc+3bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
Förekommer över hela Sverige på gammal hård ved, i södra Sverige på ek och i norra Sverige på tall. Ofta är veden delvis kolad men arten växer sällan direkt på den kolade ytan. Veden utgörs framförallt av grova stubbar, grenar och lågor. Substratet har blivit sällsyntare och nybildning av substrat sker bara i begränsad omfattning. Arten kan växa både i sluten skog och exponerat. Vid slutavverkning förstörs ofta substratet av skogsmaskiner. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (800-4000). En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 15 (10-25) % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc+3bc+4bc).
Ekologi
Vedskivlav växer på gammal, torr, exponerad, hård kärnved av framförallt tall i naturskogsartade bestånd. Hård, ofta delvis kolad kärnved skapas sannolikt ofta genom återkommande skogsbränder. Arten anses vara en utmärkt indikator-/signalart för denna typ av skogar (Nitare 2000). Vanligast är den på stubbar, gamla lågor och uppstickande rotben på rotvältor. Etableringen verkar ske sent efter brand, kanske först efter 100-300 år. Branter och tallhedar är vanliga naturtyper medan den mer sällsynt förekommer i myrskog. I södra Sverige har den sällsynt även noterats på grova, nedfallna ekgrenar i beteslandskap, brända ekstubbar och lågor. Vedskivlav förekommer också sällsynt på gammal, obehandlad ved i jordbrukslandskapet som t.ex. på timmerbyggnader, trägärdesgårdar och stolpar. Laven påträffas ofta tillsammans med de två arterna av kolflarnlavar Carbonicola (C. anthracophila, C. myrmecina, båda rödlistade som Nära hotade NT).
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Lecanorales, Familj Squamarinaceae, Släkte Hertelidea, Art Hertelidea botryosa (Fr.) Printzen & Kantvilas - vedskivlav Synonymer Biatora botryosa Fr., Lecidea botryosa (Fr.) Th.Fr.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2bc+3bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)

Dokumentation Förekommer över hela Sverige på gammal hård ved, i södra Sverige på ek och i norra Sverige på tall. Ofta är veden delvis kolad men arten växer sällan direkt på den kolade ytan. Veden utgörs framförallt av grova stubbar, grenar och lågor. Substratet har blivit sällsyntare och nybildning av substrat sker bara i begränsad omfattning. Arten kan växa både i sluten skog och exponerat. Vid slutavverkning förstörs ofta substratet av skogsmaskiner. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (800-4000). En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 15 (10-25) % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc+3bc+4bc).
Konventioner Typisk art i 9010 Taiga (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
Vedskivlav är en skorplav med tjock grynig bål med grova soredier. Färgen på bålen varierar med exponeringen och fuktigheten, men i allmänhet är den grå till blågrå till gråbrun. Som blöt har den en grön till turkosgrön färgton. Soralen brukar synas som små runda förhöjningar som är något ljusare än bålen. Bålen har perlatolsyra (tunnskiktskromatografi). Apothecier är vanliga och sitter gyttrade i små täta grupper. Apothecierna är små, 0,2-0,4 mm i diameter, brunsvarta och med en mer eller mindre tydligt ljus kant. Kanten försvinner när apothecierna blir äldre och välver sig. Bålen reagerar C-. De gyttrade små apothecierna gör arten svår att förväxla med andra arter. Saknas apothecier kan den vara svår att skilja från Lecidea nylanderi vilken dock har en tunn bål och divaricatsyra i bålen (tunnskiktskromatografi). Arten kan också vara lik vedknotterlav Trapeliopsis flexuosa som ofta växer på samma substrat. Den sistnämnda har dock tydliga bålvårtor/areoler och välavgränsade soral (vilka dock kan bli mer eller mindre sammanflytande) samt reagerar C+ rött.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vedskivlav

Länsvis förekomst och status för vedskivlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vedskivlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vedskivlav förekommer i hela landet, från norra Skåne och Blekinge till Torne lappmark, men längst i söder och längst i norr är den mycket sällsynt (Artportalen 2016). En minskning av populationen pågår och förväntas fortgå vad gäller antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Vedskivlav är rapporterad från Danmark, Norge och Finland. Den är rödlistad i Danmark (Nationellt utdöd RE, Wind & Pihl 2010) och Finland (Nära hotad NT, Jääskeläinen m.fl. 2010). Utbredningen på norra halvklotet är cirkumpolär.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Squamarinaceae  
  • Släkte
    Hertelidea  
  • Art
    Hertelidea botryosa(Fr.) Printzen & Kantvilas - vedskivlav
    Synonymer
    Biatora botryosa Fr.
    Lecidea botryosa (Fr.) Th.Fr.

Vedskivlav växer på gammal, torr, exponerad, hård kärnved av framförallt tall i naturskogsartade bestånd. Hård, ofta delvis kolad kärnved skapas sannolikt ofta genom återkommande skogsbränder. Arten anses vara en utmärkt indikator-/signalart för denna typ av skogar (Nitare 2000). Vanligast är den på stubbar, gamla lågor och uppstickande rotben på rotvältor. Etableringen verkar ske sent efter brand, kanske först efter 100-300 år. Branter och tallhedar är vanliga naturtyper medan den mer sällsynt förekommer i myrskog. I södra Sverige har den sällsynt även noterats på grova, nedfallna ekgrenar i beteslandskap, brända ekstubbar och lågor. Vedskivlav förekommer också sällsynt på gammal, obehandlad ved i jordbrukslandskapet som t.ex. på timmerbyggnader, trägärdesgårdar och stolpar. Laven påträffas ofta tillsammans med de två arterna av kolflarnlavar Carbonicola (C. anthracophila, C. myrmecina, båda rödlistade som Nära hotade NT).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Har betydelse)
Dött träd (Har betydelse)
Avverkning av tallskog av naturskogskaraktär med spår av återkommande bränder är ett hot. Mängden lämplig ved att växa på för mörk kolflarnlav minskar dels på grund av naturlig nedbrytning men framförallt på grund av att de förstörs i samband med slutavverkningar, gallringar och markberedning. Ännu finns skogar med kvarvarande lämpligt underlag kvar i Norrlands inland men ny lämplig ved bildas nästan inte alls då antalet naturliga skogsbränder har drastiskt minskat på grund av effektivare brandbekämpning. Om naturvårdsbränning kan skapa rätt typ av ved och ersätta de naturliga bränderna är fortfarande oklart.
Tall- och blandbarrskogar av naturskogskaraktär med spår av återkommande bränder hyser höga biologiska värden och bör skyddas. Skyddad gammal tallskog, med grova träd och rikligt med torrakor och högstubbar måste i ökad grad få tillåtas brinna. Lokaler i jordbrukslandskapet bör bevaras och återskapas.
Utländska namn - DK: Trækuls-skivelav, NO: Druvelav.

Jääskeläinen, K., Pykälä, J. Rämä, H., Vitikainen, O., Haikonen, V., Högnabba, F., Lommi S. & Puolasmaa, A. 2010. Lichens. I: Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (red.). The 2010 Red List of Finnish Species. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki, sid. 278-310.

Nitare, J. 2000. Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen, Jönköping.

Wind, P. & Pihl, S. (red.) 2010. Den danske rødliste. Danmarks Miljøundersøgelser, Aarhus Universitet [2004]-. redlist.dmu.dk [http://redlist.dmu.dk/] (opdateret april 2010). [uttag 2016-10-08]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson & Göran Thor

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Squamarinaceae  
  • Släkte
    Hertelidea  
  • Art
    Hertelidea botryosa, (Fr.) Printzen & Kantvilas - vedskivlav
    Synonymer
    Biatora botryosa Fr.
    Lecidea botryosa (Fr.) Th.Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Janolof Hermansson & Göran Thor