Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  videsparv

Organismgrupp Fåglar Emberiza rustica
Videsparv Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Videsparven är jämnstor med sävsparv, eller för att jämföra med en mer välbekant fågel, lite mindre än en bofink. Hanen i häckningsdräkt har vit buk med rödbrunfläckiga kroppsidor, ett iögonenfallande rödbrunt band tvärs över bröstet, svart huvud med ett vitt ögonbrynsstreck och rödbrun nacke. Honan är i princip tecknad på samma sätt men är inte lika bjärt färgad. Ungfåglarna har en mer diskret färgad fjäderdräkt och kan vara svåra att skilja från flera andra fältsparvar. Varnar med korta, vassa "zit". Reser ofta på hjässfjädrarna så att en liten tofs blir synlig.
Utbredning
Länsvis förekomst för videsparv Observationer i  Sverige för videsparv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Videsparven är helt knuten till barrskogsregionen och har ett ursprungligt utbredningsområde i Ryssland, österut till Kamchatka och nordöstra Sibirien. Arten har sedan lång tid utvidgat sitt utbredningsområde mot väster, och vid början av 1900-talet nådde det fram till taigans västligaste utposter i Skandinavien. Därefter spred sig videsparven söderut i Sverige och nådde sin absolut sydligaste utbredning under 1980-talet då den häckade i norra Uppland, norra Västmanland och mellersta Värmland. Efter denna expansionsfas har videsparven successivt minskat i antal och utbredningsgränsen har dragit sig tillbaks mot norr. Antalet par i Sverige beräknas för närvarande till cirka 40000. Även i Finland och Norge har den minskat mycket starkt. Den är nästan utdöd i Norge och i Finland har den försvunnit från hälften jämfört med den första atlasinventeringen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2abcd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Videsparv är en sumpskogsart och den viktigaste häckningsbiotopen utgörs av lövrik sumpgranskog med ett rikt fältskikt av olika starr- och fräkenarter samt riklig förekomst av olika låga ris. Den förekommer sällsynt i norra Värmland - mellersta Dalarna och västra Gävleborgs län, mer allmänt från norra Jämtland/Ångermanland och norrut till finska gränsen. Videsparv bedömdes som NT 2010, men en accelererad beståndsminskning under de senaste 10 åren (tre generationer) medför att den nu uppfyller kriterierna för VU. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde (upp till 50 % minskat utbredningsområde de senaste 12 åren), förekomstarea och antalet reproduktiva individer (negativa händelser under flyttning eller i övervintringsområdet är sannolik orsak). Minskningstakten har uppgått till 45 (40-60) % under de senaste 10 åren. Under perioden 1980-2012 uppgick minskningen till 85-95 %. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex (standardrutter), minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och faktisk eller potentiell exploatering av arten (fångas i stora mängder i övervintringsområden belägna i Asien). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2abcd).
Ekologi
Videsparven är starkt knuten till sumpskogar. Den viktigaste häckningsbiotopen är lövrik sumpgranskog men kan i mer sällsynta fall även utgöras av ren barrskogsmiljö. Undantagsvis hittar man videsparv i fjällbjörkskog med ett visst inslag av enbuskar eller gran. En mycket typisk häckningslokal kan beskrivas som ett lövrikt skogskärr med ett rikt fältskikt av starr- och fräkenarter. Ett typiskt karaktärsdrag är vidare förekomst av rejält fuktig, stortuvig mark med vattenfyllda höljor. Viktiga häckningsmiljöer är sumpskog längs vattendrag, myr- och kärrkanter, stränder vid sjöar och granskog på hängmyrar. Videsparven övervintrar i Centralasien, Kina och Japan. I mitten av april anländer enstaka fåglar till Sverige medan huvudmassan anländer i början till mitten av maj. Efter en kort sångperiod tystnar hanarna när den bildat par och blir därefter mycket svåra att finna. Den sjunger därtill främst under mycket tidig morgon. Boet byggs oftast på marken skyddat av gräs eller starrtuvor. Äggen (4-6) värps i slutet av maj till början av juni och en andra kull kan läggas i juli. Födan under häckningstiden utgörs till större delen av insekter och andra smådjur, medan den under övriga delen av året huvudsakligen består av frön. Flyttningen till övervintringsområdena som troligen är belägna i östra Kina och Korea startar i slutet av augusti och de sista fåglarna lämnar Sverige i slutet av september.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Lövskog
Lövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Buskmark
Buskmark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Barrskog
Barrskog
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bladmossor
· bladmossor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Emberizidae (fältsparvar), Släkte Emberiza, Art Emberiza rustica Pallas, 1776 - videsparv Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2abcd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Videsparv är en sumpskogsart och den viktigaste häckningsbiotopen utgörs av lövrik sumpgranskog med ett rikt fältskikt av olika starr- och fräkenarter samt riklig förekomst av olika låga ris. Den förekommer sällsynt i norra Värmland - mellersta Dalarna och västra Gävleborgs län, mer allmänt från norra Jämtland/Ångermanland och norrut till finska gränsen. Videsparv bedömdes som NT 2010, men en accelererad beståndsminskning under de senaste 10 åren (tre generationer) medför att den nu uppfyller kriterierna för VU. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde (upp till 50 % minskat utbredningsområde de senaste 12 åren), förekomstarea och antalet reproduktiva individer (negativa händelser under flyttning eller i övervintringsområdet är sannolik orsak). Minskningstakten har uppgått till 45 (40-60) % under de senaste 10 åren. Under perioden 1980-2012 uppgick minskningen till 85-95 %. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex (standardrutter), minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och faktisk eller potentiell exploatering av arten (fångas i stora mängder i övervintringsområden belägna i Asien). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2abcd).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Typisk art i 9740 Skogsbevuxen myr (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR))
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Videsparven är jämnstor med sävsparv, eller för att jämföra med en mer välbekant fågel, lite mindre än en bofink. Hanen i häckningsdräkt har vit buk med rödbrunfläckiga kroppsidor, ett iögonenfallande rödbrunt band tvärs över bröstet, svart huvud med ett vitt ögonbrynsstreck och rödbrun nacke. Honan är i princip tecknad på samma sätt men är inte lika bjärt färgad. Ungfåglarna har en mer diskret färgad fjäderdräkt och kan vara svåra att skilja från flera andra fältsparvar. Varnar med korta, vassa "zit". Reser ofta på hjässfjädrarna så att en liten tofs blir synlig.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för videsparv

Länsvis förekomst och status för videsparv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för videsparv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Videsparven är helt knuten till barrskogsregionen och har ett ursprungligt utbredningsområde i Ryssland, österut till Kamchatka och nordöstra Sibirien. Arten har sedan lång tid utvidgat sitt utbredningsområde mot väster, och vid början av 1900-talet nådde det fram till taigans västligaste utposter i Skandinavien. Därefter spred sig videsparven söderut i Sverige och nådde sin absolut sydligaste utbredning under 1980-talet då den häckade i norra Uppland, norra Västmanland och mellersta Värmland. Efter denna expansionsfas har videsparven successivt minskat i antal och utbredningsgränsen har dragit sig tillbaks mot norr. Antalet par i Sverige beräknas för närvarande till cirka 40000. Även i Finland och Norge har den minskat mycket starkt. Den är nästan utdöd i Norge och i Finland har den försvunnit från hälften jämfört med den första atlasinventeringen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Emberizidae - fältsparvar 
  • Släkte
    Emberiza  
  • Art
    Emberiza rusticaPallas, 1776 - videsparv

Videsparven är starkt knuten till sumpskogar. Den viktigaste häckningsbiotopen är lövrik sumpgranskog men kan i mer sällsynta fall även utgöras av ren barrskogsmiljö. Undantagsvis hittar man videsparv i fjällbjörkskog med ett visst inslag av enbuskar eller gran. En mycket typisk häckningslokal kan beskrivas som ett lövrikt skogskärr med ett rikt fältskikt av starr- och fräkenarter. Ett typiskt karaktärsdrag är vidare förekomst av rejält fuktig, stortuvig mark med vattenfyllda höljor. Viktiga häckningsmiljöer är sumpskog längs vattendrag, myr- och kärrkanter, stränder vid sjöar och granskog på hängmyrar. Videsparven övervintrar i Centralasien, Kina och Japan. I mitten av april anländer enstaka fåglar till Sverige medan huvudmassan anländer i början till mitten av maj. Efter en kort sångperiod tystnar hanarna när den bildat par och blir därefter mycket svåra att finna. Den sjunger därtill främst under mycket tidig morgon. Boet byggs oftast på marken skyddat av gräs eller starrtuvor. Äggen (4-6) värps i slutet av maj till början av juni och en andra kull kan läggas i juli. Födan under häckningstiden utgörs till större delen av insekter och andra smådjur, medan den under övriga delen av året huvudsakligen består av frön. Flyttningen till övervintringsområdena som troligen är belägna i östra Kina och Korea startar i slutet av augusti och de sista fåglarna lämnar Sverige i slutet av september.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Triviallövskog, Lövskog, Myrbiotoper, Buskmark, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Öppna strandbiotoper, Vattendrag, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Har betydelse)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bladmossor - Bryophyta (Har betydelse)
Ordentligt fuktiga skogsmiljöer har på grund av årtionden av skogsdikning minskat i areal och utbredning vilket i viss mån kan ha påverkat artens häckningsmöjligheter. Den huvudsakliga orsaken till den observerade populationsminskningen torde dock stå att finna i övervintringsområdet. Biotopförändringar i kombination med omfattande jakt på småfåglar i exempelvis Kina är troliga orsaker.

Påverkan
  • Händelser utanför Sverige (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Möjliga åtgärder som skulle gynna videsparven på flyttning och under övervintring är försumbara. I Sverige kan dock åtgärder vidtas för att öka häckningsframgången, främst genom begränsning eller upphörande av den skogsdikning som fortfarande bedrivs.
Utländska namn - NO: Vierspurv, DK: Pileværling, FI: Pohjansirkku, GB: Rustic Bunting. Videsparv är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter) och är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Cramp, S. & Perrins, D.J. (red.) 1994. Handbook of the birds of Europe, the Middle East and North Africa. The Birds of the Western Palearctic. Vol. 9. Oxford.

Dale, S. & Hansen, K. 2013. Population decline in the Rustic Bunting Emberiza rustica in Norway. Ornis Fennica 90:193-202.

Larsson, E. 2014. Habitat modeling for rustic bunting (Emberiza rustica) territories in boreal Sweden. Examensarbete i ämnet biologi, 2014:14. Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för vilt, fisk och miljö.

Nilsson, N. 1968. Anteckningar om videsparvens (Emberiza rustica) förekomst i Jämtland. Fauna & Flora 63: 100-102.

Staav, R. 1976. Videsparven i Sverige, utbredning och uppträdande under flyttningen. Fauna & Flora 71: 202-207.

Valkama, J., Vepsäläinen, V. & Lehikoinen, A. 2011. The Third Finnish Breeding Bird Atlas. Finnish Museum of Natural History and Ministry of Environment. [http://atlas3.lintuatlas.fi] (2015-06-23).

Öhrn, B. 1963. Barrskogsfåglar. P.A. Norstedt & Söners förlag. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Martin Tjernberg 2010, Rev. Jonas Grahn 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015-06-23.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Emberizidae - fältsparvar 
  • Släkte
    Emberiza  
  • Art
    Emberiza rustica, Pallas, 1776 - videsparv
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Martin Tjernberg 2010, Rev. Jonas Grahn 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015-06-23.