Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vindeltornsnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Boreotrophon truncatus
Vindeltornsnäcka Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Boreotrophon truncatus har ett solitt skal, som är ogenomskinligt och glänsande utan framträdande skalhud. Färgen är gulaktig med rosa ton, ljusare på ribborna. Arten blir upp till 15 mm hög och 7,5 mm bred. Spiran är skarpt konisk (apikalvinkel ca 48°) och skalet har sju vindlingar ganska jämnt avrundade med korta skuldror som möts i djupa sömmar. Den sista vindlingen upptar ca 50 % av den totala skalhöjden. Skalskultpuren består av täta smala längsgående tväråsar, och tvärlameller i form av brytande vågor med den konkava sidan neråt i spiralen. På de sista kroppsvindlingarna är tväråsarna 15–25 till antalet. Ribborna är lika breda som mellanrummet mellan dem. Spiralskulptur saknas. Skalöppningen upptar omkring hälften av den totala skalhöjden. Ytterläppen är slät och sifonrännan kort, bred och öppen. Djuret är gräddvitt med vita fläckar. Huvudet är rudimentärt och kroppen saknar således framskjutande partier. Ögonen sitter på tentaklerna, ca tredjedelar från basen. Hannar har C-formad penis. Foten är sköldformad med ett litet lock, operculum, över skalöppningen.
Utbredning
Länsvis förekomst för vindeltornsnäcka Observationer i  Sverige för vindeltornsnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har framförallt en arktisk utbredning och förekommer till norra Nordsjön och längs Storbritanniens kust ner till Biscaya. Den förekommer även runt Island och Grönland samt längs Amerikas östkust ner till Cape Cod. Arten finns utmed hela norska kusten. I Skagerrak och Kattegatt förekommer den på mjukbotten under 30 meters djup, och den återfinns även i Kattegatt, norra och mellersta Öresund samt Bälthavet. Arten är vanlig som subfossil längs västkusten. Under åren 1921–38 återfanns den på ett flertal platser, på blandad botten, i Skagerrak och södra Kattegatt ner till Glommen på djup mellan 18 och 200 meter. I skandinaviska vatten lever arten på steniga, grusiga eller mjuka bottnar från Laminaria-zonen och ner till omkring 200 meters djup. Under senare delen av 1900-talet har arten inte påträffats i Skagerrak eller västra Norge, och är heller inte rapporterad från Öresund eller Kattegatt. Den tycks således ha blivit mer ovanlig, men orsakerna är okända varför den klassificeras som DD.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
En liten karakteristisk snäcka, som blir upp till 15 mm hög. Arten har direktuvecklande larver vilket försvårar spridning och återkolonisation. I skandinaviska vatten är arten påträffad på steniga, grusiga eller mjuka bottnar från Laminaria-zonen och ner till omkring 200 meters djup. Arten har framförallt en arktisk utbredning. Närmast finns den utmed hela norska kusten, hos oss är arten påträffad i Skagerrak och Kattegatt på mjukbotten under 30 meters djup. Den är även känd från norra och mellersta Öresund samt Bälthavet. Arten är vanlig som subfossil längs västkusten. I Jägerskiölds undersökningar 1921-38 återfanns den på ett flertal platser, på blandad botten, i Skagerrak och södra Kattegatt ner till Glommen på djup mellan 18 och 200 meter. Under senare delen av 1900-talet har arten såvitt är känt inte påträffats i Skagerrak eller västra Norge, och den är inte heller rapporterad från Öresund. Från Kattegatt föreligger ett belagt fynd från 2005, på utsjöbanken Fladen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
B. truncatus är förmodligen ett rovdjur men det är okänt vilken föda den tar. Äggkapslarna fästs på stenar eller skal och innehåller ett fåtal ägg. Larverna har direktutveckling utan pelagiskt stadium vilket försvårar artens möjligheter till spridning och återkolonisation
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tare
· tare
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Neogastropoda, Familj Muricidae (purpursnäckor), Släkte Boreotrophon, Art Boreotrophon truncatus (Strøm, 1768) - vindeltornsnäcka Synonymer Trophon truncatus (Strøm, 1768)

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En liten karakteristisk snäcka, som blir upp till 15 mm hög. Arten har direktuvecklande larver vilket försvårar spridning och återkolonisation. I skandinaviska vatten är arten påträffad på steniga, grusiga eller mjuka bottnar från Laminaria-zonen och ner till omkring 200 meters djup. Arten har framförallt en arktisk utbredning. Närmast finns den utmed hela norska kusten, hos oss är arten påträffad i Skagerrak och Kattegatt på mjukbotten under 30 meters djup. Den är även känd från norra och mellersta Öresund samt Bälthavet. Arten är vanlig som subfossil längs västkusten. I Jägerskiölds undersökningar 1921-38 återfanns den på ett flertal platser, på blandad botten, i Skagerrak och södra Kattegatt ner till Glommen på djup mellan 18 och 200 meter. Under senare delen av 1900-talet har arten såvitt är känt inte påträffats i Skagerrak eller västra Norge, och den är inte heller rapporterad från Öresund. Från Kattegatt föreligger ett belagt fynd från 2005, på utsjöbanken Fladen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Boreotrophon truncatus har ett solitt skal, som är ogenomskinligt och glänsande utan framträdande skalhud. Färgen är gulaktig med rosa ton, ljusare på ribborna. Arten blir upp till 15 mm hög och 7,5 mm bred. Spiran är skarpt konisk (apikalvinkel ca 48°) och skalet har sju vindlingar ganska jämnt avrundade med korta skuldror som möts i djupa sömmar. Den sista vindlingen upptar ca 50 % av den totala skalhöjden. Skalskultpuren består av täta smala längsgående tväråsar, och tvärlameller i form av brytande vågor med den konkava sidan neråt i spiralen. På de sista kroppsvindlingarna är tväråsarna 15–25 till antalet. Ribborna är lika breda som mellanrummet mellan dem. Spiralskulptur saknas. Skalöppningen upptar omkring hälften av den totala skalhöjden. Ytterläppen är slät och sifonrännan kort, bred och öppen. Djuret är gräddvitt med vita fläckar. Huvudet är rudimentärt och kroppen saknar således framskjutande partier. Ögonen sitter på tentaklerna, ca tredjedelar från basen. Hannar har C-formad penis. Foten är sköldformad med ett litet lock, operculum, över skalöppningen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vindeltornsnäcka

Länsvis förekomst och status för vindeltornsnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vindeltornsnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har framförallt en arktisk utbredning och förekommer till norra Nordsjön och längs Storbritanniens kust ner till Biscaya. Den förekommer även runt Island och Grönland samt längs Amerikas östkust ner till Cape Cod. Arten finns utmed hela norska kusten. I Skagerrak och Kattegatt förekommer den på mjukbotten under 30 meters djup, och den återfinns även i Kattegatt, norra och mellersta Öresund samt Bälthavet. Arten är vanlig som subfossil längs västkusten. Under åren 1921–38 återfanns den på ett flertal platser, på blandad botten, i Skagerrak och södra Kattegatt ner till Glommen på djup mellan 18 och 200 meter. I skandinaviska vatten lever arten på steniga, grusiga eller mjuka bottnar från Laminaria-zonen och ner till omkring 200 meters djup. Under senare delen av 1900-talet har arten inte påträffats i Skagerrak eller västra Norge, och är heller inte rapporterad från Öresund eller Kattegatt. Den tycks således ha blivit mer ovanlig, men orsakerna är okända varför den klassificeras som DD.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Neogastropoda  
  • Överfamilj
    Muricoidea  
  • Familj
    Muricidae - purpursnäckor 
  • Släkte
    Boreotrophon  
  • Art
    Boreotrophon truncatus(Strøm, 1768) - vindeltornsnäcka
    Synonymer
    Trophon truncatus (Strøm, 1768)

B. truncatus är förmodligen ett rovdjur men det är okänt vilken föda den tar. Äggkapslarna fästs på stenar eller skal och innehåller ett fåtal ägg. Larverna har direktutveckling utan pelagiskt stadium vilket försvårar artens möjligheter till spridning och återkolonisation

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tare - Laminaria (Har betydelse)
De senaste decenniernas övergödning har haft storskalig negativ inverkan på havsmiljön, exempelvis igenslamning av hårdbottnar och igenväxning av grunda havsvikar. Det är troligt att B. truncatus missgynnats av övergödningen och de biotopförändringar denna lett till. Klimatförändringar (uppvärmning) kan också vara ett hot mot artens förekomst i svenska vatten. Vidare har miljögifter, särskilt organiska tennföreningar, visat sig vara ett mycket allvarligt hot mot flera arter av snäckor eftersom de påverkar reproduktionen. Artens möjligheter till spridning och nyrekrytering är begränsade i och med att larverna inte är pelagiska. Stor kunskapsbrist råder om artens status längs svenska kusten.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras. Det är dock svårt att föreslå mer specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status i dagsläget är synnerligen bristfällig. Dessutom är artens levnadssätt i det närmaste okänt.

Fretter, V. & A. Graham. 1985. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark. Part 8 – Neogastropoda. J. Moll. Stud. Supplement 15.

Graham, A. 1988. Molluscs: Prosobranch and Pyramellid Gastropods. Synopses of the British Fauna (New Series) No. 2. The Linnean Society of London.

Hubendick, B & A, Warén. 1972. Småsnäckor från svenska västkusten - 4. släktena Laeocochilis, Triphora, Cerithiella, Aclis, Trophon m.fl. Särtryck ur Göteborgs Naturhistoriska Museum Årstryck 1972.

Jensen, K. R & J. Knudsen. 1995. Annotated checklist of recent marine molluscs of Danish waters. Zoological Museum, København.

Jägerskiöld, L. A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-fauna along the Swedish west coast 1921-1938. Acta Regiae Societatis Scintiarum. et Litterarum Gothoburgensis. Zoologica 6, Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället, Göteborg.

Hansson, H. G. (Comp.), NEAT (North East Atlantic Taxa): Scandinavian marine Mollusca Check-List. Internet Ed., Aug. 1998. (http://www.tmbl.gu.se).

Thorson, G. 1946. Reproduction and larval development of danish marine bottom invertebrates, with special reference to the planktonic larvae in the sound (Øresund). Medd. Komm. Danm. Fisk. Havund. Ser. Plankton. Bind IV. København.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Göransson. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Neogastropoda  
  • Överfamilj
    Muricoidea  
  • Familj
    Muricidae - purpursnäckor 
  • Släkte
    Boreotrophon  
  • Art
    Boreotrophon truncatus, (Strøm, 1768) - vindeltornsnäcka
    Synonymer
    Trophon truncatus (Strøm, 1768)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Göransson. © ArtDatabanken, SLU 2005.