Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vinkelprytt rörfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Phragmatiphila nexa
Vinkelprytt rörfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Detta lilla rörfly är ljust tegelrött med inslag av gråare eller gulare nyanser. Centralt på framvingen finns en dominerande vit fläck med skarpa konturer som påminner om runtecknet för S (= ett utsträckt Z). Bakvingarna är enfärgad grå. Vingspann 24-29 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för vinkelprytt rörfly Observationer i  Sverige för vinkelprytt rörfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Denna mycket karaktäristiskt tecknade art uppgavs för första gången från Sverige av Wallengren 1874. I sitt opublicerade manuskript över Skandinaviens nattflyn skriver han om vinkelprytt rörfly att den är "träffad blott en gång i Skåne". Det var således ej hans eget fynd. Då senare endast ett oettiketterat exemplar kunde återfinnas i de äldre samlingarna på Lunds Universitets Zoologiska museum, kom arten naturligt nog att räknas till de dubiösa medlemmarna av vår fauna. Det vinkelprydda rörflyet återupptäcktes först 1968, strax efter att arten föreslagits utgå ur Sveriges faunalista. Den påträffades ungefär samtidigt på två skilda platser; i Västmanland, Kungs Barkarö vid Hedströmmens utlopp, och i Närke, Örebro, Myrö nära Hjälmarens strand. Båda fynden gjordes i ekhagar och var resultatet av närmigration. De närmast följande åren efter återfynden eftersöktes vinkelprytt rörfly mycket aktivt i sin rätta livsmiljö vid stränder. Den påträffades nu årligen, men sparsamt, nära de första fyndplatserna och på ytterligare våtmarksområden i varierande antal i Närke, Kvismaren 1969 (talrik), Västmanland, Västerås, Björnösundet 1970, Södermanland, Julita, Bergaön 1970, Västmanland, Arboga, Jäder 1973, Närke, Örebro, Oset 1974, Segersjö 1975, (talrik), Göksholm 1975, Västmanland, Kungsör och Strömsholmstrakten 1976. Dessa fynd visade att arten var mer eller mindre sammanhängande utbredd i lämpliga miljöer runt Hjälmaren och inre hälften av Mälaren och detta är fortfarande artens utbredningscentrum. Den reliktartade begränsningen till dessa två sjöar är sannolikt klimatiskt betingad. De ligger båda avsevärt lägre över havet än t.ex. de stora våtmarksområden Tåkern och Hornborgarsjön. Senare fynd har visat att arten följt några åar upp i odlingslandskapet till Västmanland, Hallstahammar och Fellingsbro, Sörbysjön som ligger på 35 m ö.h. Arten påträffades först 1993 i östra Mälardalen i Uppland, Enköping, Haga. Detta är fortfarande enda kända lokalen i Uppland trots att vattensystemen Sagån och Fyrisån erbjuder lämpliga habitat. En beräkning av arealen av potentiella våtmarker inom artens mellansvenska utbredningsområde utifrån kartstudier ger en yta av ca 50-60 km2. Inom denna areal är det dock endast en mindre andel som erbjuder rätt livsbetingelser. I Skåne blev vinkelprytt rörfly återfunnet vid Börringesjön 1976. Den påträffades där under en följd av år men verkar ha försvunnit under 2000-talet sedan strandängarna på nytt blivit betesmarker. Från 1990-talet har ett fåtal migrerande individer påträffats i automatiska UV-ljusfällor på sydöstra Österlen och på södra Gotland 2002. Ett exemplar är också påträffat 80 km norr om Mälaren i Norberg 1999. I Danmark är lokalerna för arten få och förekomstarealen starkt begränsad. Den påträffades första gången 1913 på Själland, längs Mölleån mellan Rådvad och Lyngby mose. Senare är den även funnen på Lolland, vid Söndersö, Söholt från 1974, Östjylland, Horsens, Bygholm sö från 1938 och Sydjylland, Haderslev, Haderslev dam. Likaså har tillfälliga fynd gjorts vid ett tiotal tillfällen på samtliga av de stora öarna. I Finland har sju exemplar påträffats i landets södra och sydöstra del sedan första fyndet 1967. De finska fynden är möjligen djur som migrerat från Estland, där arten finns etablerad på några områden. I Litauen är vinkelprytt rörfly sällsynt och lokal, med förekomst i fem av 45 distrikt. Arten är överallt i Europa lokal och omnämns i de flesta länders litteratur som mycket sällsynt. Världsutbredningen omfattar nordöstra Tyskland, Holstein, Brandenburg, bl.a. på öar i mynningen av floderna Elbe och Oder, samt i Sachsen och södra Bayern, norra och östra Frankrike, angränsande delar av Schweiz, samt området söder och öster om Alperna i norra Italien, östra Österrike och Ungern. Vidare förekommer arten inom ett fåtal relativt små och isolerade områden i centrala Italien och på Korsika. Världsutbredningen omfattar endast Europa. Dess nuvarande status i Centraleuropa är ofullständigt känd. Möjligen har arten där, liksom i Sverige, i ett övergångsskede gynnats av att betade ängar vid eutrofa våtmarker under 1900-talet i sjunkande grad utnyttjas för bete. Förekomstområdet för vinkelprytt rörfly i Mälar- och Hjälmarbäckenet är med stor sannolikhet ett av de arealmässigt största i Europa, samtidigt som arten i Mellaneuropa allvarligt hotas av det snabbt krympande antalet vattendrag med naturliga stränder och naturligt varierande vattenstånd. Arten bör därför uppfattas som en av de våtmarksarter för vilka Sverige har ett särskilt ansvar. Vinkelprytt rörfly är upptagen på Danmarks rödlista som sällsynt och särskilt ansvarskrävande.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Vinkelprytt rörfly förekommer i två helt separata områden, dels i våtmarker i södra Skåne och dels i Mälar/Hjälmar-bäckenet. Från Skåne är arten känd från Börringesjön och några ströfynd i Sandhammarsområdet (troligen migranter). I Svealand förekommer fjärilen lokalt runt Hjälmaren och vid vissa anslutande vattendrag samt i östra delarna av Mälaren. Arten är knuten till strandängar med bl.a. jättegröe (Glyceria maxima) eller vasstarr (Carex acuta). På grund av strandbete på artens lokaler är den numera försvunnen från Skåne (ej återfunnen under 2000-talet) och minskande i Mälar- och Hjälmarregionen. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1500-2500). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (1000-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-160) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Fjärilens flygperiod sträcker sig från sista dagarna i juli till början av oktober. I Mellansverige påträffas arten huvudsakligen mellan tredje veckan i augusti och tredje veckan i september, i Danmark och Skåne huvudsakligen mellan andra och sista veckan i augusti. Hanarna svärmar lågt i gräsvegetationen från solnedgången till mörkrets inbrott, sökande efter nykläckta honor. De kopulerande paren har påträffats efter svärmningen sittande lågt på starrgräs på våtare mark, men även i omgivande frisk gräsvegetation. Mot slutet av flygperioden påträffas honan oftare flygande från skymningen. Båda könen flyger vid varmare väderlek senare under natten och attraheras då lättare till UV-ljus. Under varma nätter kan båda könen av vinkelprytt rörfly avlägsna sig upp till någon kilometer från sin livsmiljö. Märkligt nog har detta sällan noterats i Danmark, och ytterst få honor har påträffats där, trots att hanarna ofta noterats i större antal vid UV-ljus. I Sverige har artens utveckling studerats genom uppfödning. De förhållandevis stora, brunaktiga äggen läggs enstaka, helst i bladskaften. Larvens tillväxt är långsam. I Danmark har fem larver påträffats vid Haderslev damm i strån av jättegröe, Glyceria maxima. De angripna plantorna stod samtliga öppet för solljus på en lös jordklump som höjde sig några decimeter ovan markplanet i ett större bestånd av jättegröe. Lokalen är ett mindre, tidvis översvämmat område vid en bäck omgiven av högväxt bladvass och videbuskar. Larven äter ur stråets kärna, vilket leder till att ingen blomma utvecklas. Angripna plantor röjer sig genom att de inre bladen vissnar. Den smutsvita, något rosafärgade larven förpuppar sig med huvudet nedåt i en puppkammare i strået. Kammaren är nedåt tillsluten av växtdelar och spinntråd mot den kortare gång som leder fram till det färdiggnagda utgångshålet, cirka en decimeter ovan markytan. Trots säkerheten i denna vattenlåskonstruktion tycktes arten föredra de torrast växande plantorna, vars rotsystem höjde sig något över omgivande mark. På flertalet förekomstområden i Sverige är jättegröe det dominerande gräset och den mest troliga värdväxten. I ett område med tillfällig massförekomst av vinkelprytt rörfly vid Kvismaren i Närke bestod biotopen delvis av äldre och yngre muddermassor från kanalgrävning, vilka bildade en torrare bank där jättegröe ännu helt dominerade vegetationen. I denna temporära miljö kommer jättegröe med tiden att konkurreras ut av andra gräs, örter och buskar. Vid Hedströmmens utlopp i Mälaren håvades både honan och hanen i skymningen, på invallningar runt en större våtmark där jättegröe helt saknades. Arten bör således även i Sverige kunna utnyttja andra värdväxter, t ex vasstarr, Carex acuta eller jättestarr, Carex riparia. Enligt uppgifter från Tyskland kan förpuppningen även ske utanför värdväxten bland vissna blad och strån på marken, vilket antyder att larverna sannolikt även kan leva på starr och gräsarter med korta blomskaft.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Sjöar
Sjöar
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· jättegröe
· jättegröe
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Phragmatiphila, Art Phragmatiphila nexa (Hübner, 1808) - vinkelprytt rörfly Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Vinkelprytt rörfly förekommer i två helt separata områden, dels i våtmarker i södra Skåne och dels i Mälar/Hjälmar-bäckenet. Från Skåne är arten känd från Börringesjön och några ströfynd i Sandhammarsområdet (troligen migranter). I Svealand förekommer fjärilen lokalt runt Hjälmaren och vid vissa anslutande vattendrag samt i östra delarna av Mälaren. Arten är knuten till strandängar med bl.a. jättegröe (Glyceria maxima) eller vasstarr (Carex acuta). På grund av strandbete på artens lokaler är den numera försvunnen från Skåne (ej återfunnen under 2000-talet) och minskande i Mälar- och Hjälmarregionen. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1500-2500). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (1000-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-160) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Detta lilla rörfly är ljust tegelrött med inslag av gråare eller gulare nyanser. Centralt på framvingen finns en dominerande vit fläck med skarpa konturer som påminner om runtecknet för S (= ett utsträckt Z). Bakvingarna är enfärgad grå. Vingspann 24-29 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vinkelprytt rörfly

Länsvis förekomst och status för vinkelprytt rörfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vinkelprytt rörfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Denna mycket karaktäristiskt tecknade art uppgavs för första gången från Sverige av Wallengren 1874. I sitt opublicerade manuskript över Skandinaviens nattflyn skriver han om vinkelprytt rörfly att den är "träffad blott en gång i Skåne". Det var således ej hans eget fynd. Då senare endast ett oettiketterat exemplar kunde återfinnas i de äldre samlingarna på Lunds Universitets Zoologiska museum, kom arten naturligt nog att räknas till de dubiösa medlemmarna av vår fauna. Det vinkelprydda rörflyet återupptäcktes först 1968, strax efter att arten föreslagits utgå ur Sveriges faunalista. Den påträffades ungefär samtidigt på två skilda platser; i Västmanland, Kungs Barkarö vid Hedströmmens utlopp, och i Närke, Örebro, Myrö nära Hjälmarens strand. Båda fynden gjordes i ekhagar och var resultatet av närmigration. De närmast följande åren efter återfynden eftersöktes vinkelprytt rörfly mycket aktivt i sin rätta livsmiljö vid stränder. Den påträffades nu årligen, men sparsamt, nära de första fyndplatserna och på ytterligare våtmarksområden i varierande antal i Närke, Kvismaren 1969 (talrik), Västmanland, Västerås, Björnösundet 1970, Södermanland, Julita, Bergaön 1970, Västmanland, Arboga, Jäder 1973, Närke, Örebro, Oset 1974, Segersjö 1975, (talrik), Göksholm 1975, Västmanland, Kungsör och Strömsholmstrakten 1976. Dessa fynd visade att arten var mer eller mindre sammanhängande utbredd i lämpliga miljöer runt Hjälmaren och inre hälften av Mälaren och detta är fortfarande artens utbredningscentrum. Den reliktartade begränsningen till dessa två sjöar är sannolikt klimatiskt betingad. De ligger båda avsevärt lägre över havet än t.ex. de stora våtmarksområden Tåkern och Hornborgarsjön. Senare fynd har visat att arten följt några åar upp i odlingslandskapet till Västmanland, Hallstahammar och Fellingsbro, Sörbysjön som ligger på 35 m ö.h. Arten påträffades först 1993 i östra Mälardalen i Uppland, Enköping, Haga. Detta är fortfarande enda kända lokalen i Uppland trots att vattensystemen Sagån och Fyrisån erbjuder lämpliga habitat. En beräkning av arealen av potentiella våtmarker inom artens mellansvenska utbredningsområde utifrån kartstudier ger en yta av ca 50-60 km2. Inom denna areal är det dock endast en mindre andel som erbjuder rätt livsbetingelser. I Skåne blev vinkelprytt rörfly återfunnet vid Börringesjön 1976. Den påträffades där under en följd av år men verkar ha försvunnit under 2000-talet sedan strandängarna på nytt blivit betesmarker. Från 1990-talet har ett fåtal migrerande individer påträffats i automatiska UV-ljusfällor på sydöstra Österlen och på södra Gotland 2002. Ett exemplar är också påträffat 80 km norr om Mälaren i Norberg 1999. I Danmark är lokalerna för arten få och förekomstarealen starkt begränsad. Den påträffades första gången 1913 på Själland, längs Mölleån mellan Rådvad och Lyngby mose. Senare är den även funnen på Lolland, vid Söndersö, Söholt från 1974, Östjylland, Horsens, Bygholm sö från 1938 och Sydjylland, Haderslev, Haderslev dam. Likaså har tillfälliga fynd gjorts vid ett tiotal tillfällen på samtliga av de stora öarna. I Finland har sju exemplar påträffats i landets södra och sydöstra del sedan första fyndet 1967. De finska fynden är möjligen djur som migrerat från Estland, där arten finns etablerad på några områden. I Litauen är vinkelprytt rörfly sällsynt och lokal, med förekomst i fem av 45 distrikt. Arten är överallt i Europa lokal och omnämns i de flesta länders litteratur som mycket sällsynt. Världsutbredningen omfattar nordöstra Tyskland, Holstein, Brandenburg, bl.a. på öar i mynningen av floderna Elbe och Oder, samt i Sachsen och södra Bayern, norra och östra Frankrike, angränsande delar av Schweiz, samt området söder och öster om Alperna i norra Italien, östra Österrike och Ungern. Vidare förekommer arten inom ett fåtal relativt små och isolerade områden i centrala Italien och på Korsika. Världsutbredningen omfattar endast Europa. Dess nuvarande status i Centraleuropa är ofullständigt känd. Möjligen har arten där, liksom i Sverige, i ett övergångsskede gynnats av att betade ängar vid eutrofa våtmarker under 1900-talet i sjunkande grad utnyttjas för bete. Förekomstområdet för vinkelprytt rörfly i Mälar- och Hjälmarbäckenet är med stor sannolikhet ett av de arealmässigt största i Europa, samtidigt som arten i Mellaneuropa allvarligt hotas av det snabbt krympande antalet vattendrag med naturliga stränder och naturligt varierande vattenstånd. Arten bör därför uppfattas som en av de våtmarksarter för vilka Sverige har ett särskilt ansvar. Vinkelprytt rörfly är upptagen på Danmarks rödlista som sällsynt och särskilt ansvarskrävande.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Phragmatiphila  
  • Art
    Phragmatiphila nexa(Hübner, 1808) - vinkelprytt rörfly

Fjärilens flygperiod sträcker sig från sista dagarna i juli till början av oktober. I Mellansverige påträffas arten huvudsakligen mellan tredje veckan i augusti och tredje veckan i september, i Danmark och Skåne huvudsakligen mellan andra och sista veckan i augusti. Hanarna svärmar lågt i gräsvegetationen från solnedgången till mörkrets inbrott, sökande efter nykläckta honor. De kopulerande paren har påträffats efter svärmningen sittande lågt på starrgräs på våtare mark, men även i omgivande frisk gräsvegetation. Mot slutet av flygperioden påträffas honan oftare flygande från skymningen. Båda könen flyger vid varmare väderlek senare under natten och attraheras då lättare till UV-ljus. Under varma nätter kan båda könen av vinkelprytt rörfly avlägsna sig upp till någon kilometer från sin livsmiljö. Märkligt nog har detta sällan noterats i Danmark, och ytterst få honor har påträffats där, trots att hanarna ofta noterats i större antal vid UV-ljus. I Sverige har artens utveckling studerats genom uppfödning. De förhållandevis stora, brunaktiga äggen läggs enstaka, helst i bladskaften. Larvens tillväxt är långsam. I Danmark har fem larver påträffats vid Haderslev damm i strån av jättegröe, Glyceria maxima. De angripna plantorna stod samtliga öppet för solljus på en lös jordklump som höjde sig några decimeter ovan markplanet i ett större bestånd av jättegröe. Lokalen är ett mindre, tidvis översvämmat område vid en bäck omgiven av högväxt bladvass och videbuskar. Larven äter ur stråets kärna, vilket leder till att ingen blomma utvecklas. Angripna plantor röjer sig genom att de inre bladen vissnar. Den smutsvita, något rosafärgade larven förpuppar sig med huvudet nedåt i en puppkammare i strået. Kammaren är nedåt tillsluten av växtdelar och spinntråd mot den kortare gång som leder fram till det färdiggnagda utgångshålet, cirka en decimeter ovan markytan. Trots säkerheten i denna vattenlåskonstruktion tycktes arten föredra de torrast växande plantorna, vars rotsystem höjde sig något över omgivande mark. På flertalet förekomstområden i Sverige är jättegröe det dominerande gräset och den mest troliga värdväxten. I ett område med tillfällig massförekomst av vinkelprytt rörfly vid Kvismaren i Närke bestod biotopen delvis av äldre och yngre muddermassor från kanalgrävning, vilka bildade en torrare bank där jättegröe ännu helt dominerade vegetationen. I denna temporära miljö kommer jättegröe med tiden att konkurreras ut av andra gräs, örter och buskar. Vid Hedströmmens utlopp i Mälaren håvades både honan och hanen i skymningen, på invallningar runt en större våtmark där jättegröe helt saknades. Arten bör således även i Sverige kunna utnyttja andra värdväxter, t ex vasstarr, Carex acuta eller jättestarr, Carex riparia. Enligt uppgifter från Tyskland kan förpuppningen även ske utanför värdväxten bland vissna blad och strån på marken, vilket antyder att larverna sannolikt även kan leva på starr och gräsarter med korta blomskaft.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Sötvattensstrand, Sjöar

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· jättegröe - Glyceria maxima (Viktig)
Vattenreglering är ett allvarligt hot genom att man därmed kan minska jättegröens konkurrenskraft på marker som normalt våröversvämmas och torkar upp under sommaren. Vid restaurering av våtmarker för fågelfaunan, där vattennivån på konstgjord väg höjs och bibehålles genom fågelarternas häckningssäsong, ändras livsförutsättningarna radikalt för fjärilsarter som lever i olika gräsarters rötter och strån. Effekten av en sådan restaurering blir särskilt negativ om inte delar av omgivande åker- och betesmark ingår i planeringen som en naturlig utvidgning av de översvämmade markerna, utan endast en begränsad våtmarksareal vallas in för att vattenståndet skall kunna höjas. Det största hotet mot vinkelprytt rörfly är idag naturvårdsinriktat bete av strandängar som fått en stark ökning genom de olika former av miljöersättningar som kan erbjudas lantbrukarna. Målet har oftast varit att göra strandängarna mer värdefulla som rastlokaler för fågelfaunan. Här kolliderar naturvårdsintressena och hänsyn bör tas till att vinkelprytt rörfly föredrar den under högsommaren torrt växande jättegröen. Detta gräs är mycket begärligt för betande kreatur, vilket säkerligen bidrar till att styra lantbrukarens/naturvårdarens val av betesobjekt till det viktigaste livsmiljöerna för arten. I Örebro län betas idag hela den grunda Sörbysjön av nötboskap och vinkelprytt rörfly har nu blivit svår att påträffa där. Betesdjuren äter mycket selektivt alla blomskaft av jättegröe. Även strandängarna vid Oset och Rynningeviken i västra Hjälmaren omfatts idag av så intensivt bete att det bedöms försvåra den långsiktiga överlevnaden för vinkelprytt rörfly.

Påverkan
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Vederbörlig hänsyn bör ges till att vinkelprytt rörfly kanske har sina främsta förekomster i världen inom ett smalt område med för arten gynnsam vattenregim runt sjöarna Hjälmaren och Mälaren, med sina mycket flacka tillrinningsområden. Vårfloden från det snörika bergslagsområdet garanterar nästan årliga och ofta långvariga översvämningar, trots vattenregleringar, detta främst genom Mälarens obetydliga (0,3 m) höjd över havet, som gör att den inte kan tömmas nämnvärt för att motverka effekten av vårflodens vattenmassor. Den mycket begränsade utbredningen i landet tyder på att vinkelprytt rörfly har ytterst speciella miljökrav. Stor försiktighet bör således iakttas vid restaureringen av våtmarksområden som hyser större populationer av arten. De mer tillfälligt skapade miljöer som kortvarigt gynnat arten, såsom muddermassor innehållande rotstockar av jättegröe, utgör ingen garanti för dess långsiktiga fortbestånd. Sannolikt kommer våtmarksskötseln i framtiden att bli mer inriktad på utvidgning av våtmarksarealer såsom sker vid Oset. Vid konstgjord tidsförlängning av klarvattenytorna mellan invallningar rubbas ekosystemet i grunden, vilket kan få förödande inverkan på evertebratfaunan. Det är därför önskvärt att delar av de aktuella våtmarkerna undantas sådana experiment och ges en möjlighet att fungera som refugier för sällsynta evertebrater, varifrån dessa sedan kan återinvandra till eventuella nyskapade livsmiljöer.
Jan Gustafsson och Nils Hydén har bidragit med värdefull information vid första revisionen av artfaktabladet.

Ander, K. 1945. Kritisk granskning av våra Macrolepidoptera dubiae. Opusc. ent. 10: 65-97.

Björklund, J.-O. & Eriksson, P. 2007. Sällsynta fjärilar i Uppsala län - nuvarande och historisk utbredning. Upplandsstiftelsen.

Eliasson, C. 1992. Riksintressanta fjärilar i Lindesbergs kommun, information för revision av naturvårdsöversikt över Lindesbergs kommun 1994, M. Andersson, Lindesbergs kommun.

Forster, W. & Wohlfahrt, T.A. 1980. Die Schmetterlinge Mitteleuropas, Eulen (Noctuidae). Franckhsches Verlagshandlung, Stuttgart.

Harrysson, L.-O. & Karlsson, H. 1969. Phragmitiphila nexa återfunnen i Sverige år 1968. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 1: 38-39.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Jennersten, O. 1974. Nattflyn. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 6: 20-23.

Karlsson, H. 1970. Inkomna rapporter av nattflyn. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 2: 36-42.

Karlsson, H. 1971. Inkomna rapporter av nattflyn. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 3: 31-34.

Karlsson, H. 1975. Nattflyn. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 7: 19-23.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 1977. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1976. Ent. Tidskr. 98: 31-33.

Palmqvist, G. 1992. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolep.) i Sverige 1991. Ent. Tidskr. 113 (4): 37-45.

Palmqvist, G. 2000. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1999. Ent. Tidskr. 121: 31-45.

Palmqvist, G. 2003. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolep.) i Sverige 2002. Ent. Tidskr. 124 (1-2): 47-58.

Pedmanson, R., Tammaru, T. & Viidalepp, J. 1993. Huvitavaid suurliblikaleide Eestist 1992. Lepidopteroloogiline Informatsioon 8: 38-49.

Ryrholm, N. 1994. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolep.) i Sverige 1993. Ent. Tidskr. 115(1-2): 37-44.

Skou, P. 1991. Nordens ugler (Lepidoptera: Noctuidae). Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I. 1967. Förändringar i Sveriges storfjärilsfauna senaste tioårsperioden. Opusc. ent. 32: 233-251.

Trei, H & Pellmyr, O. 1972. Nattflyn. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 4: (bilaga pp.1-4).

Trei, H. 1973. Nattflyn. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 5: 23-26.

Wallengren, H.D.J. 1874. Index specierum Noctuarum et Geometrarum in Scandinavia hucusque detectarum. Bihang Vet. Akad. handl. Bd. 2: 4. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Phragmatiphila  
  • Art
    Phragmatiphila nexa, (Hübner, 1808) - vinkelprytt rörfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2010.