Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vinkelslemtråd

Organismgrupp Alger, Rödalger Helminthora divaricata
Vinkelslemtråd Alger, Rödalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den marina rödalgen vinkelslemtråd har en heteromorf generationsväxling, där gametofyterna kan vara sam- eller skildkönade. Gametofyternas gelatinösa bålar blir rikt förgrenade, och grenarna sitter i en vid vinkel. Bålarna kan vid Brittiska öarna bli upp till 25 cm höga och 3 mm breda. De har multiaxial uppbyggnad, där de stora cellerna i den centrala delen tydligt avviker från assimilationstrådarnas mindre celler med kloroplaster (Dixon & Irvine 1977) samt är svagt röda till brunaktiga (Guiry & Guiry 2011). Hanplantan bär spermatangier i sfäriska samlingar i toppen av korta sidogrenar. Efter befruktningen delar sig karpogonet, och endast den övre cellen bildar en karposporofyt, som är omgiven av trådar, vilka fäster den vid gametofyten med rhizoidlika trådar (Dixon & Irvine 1977). Tetrasporofyterna är mikroskopiska, och sitter endofytiskt i rödalgen klyving Polyides rotunda, därav synonymnamnet Acrochaetium polyidis (Magne & Abdel-Rahman 1983, Cunningham m.fl. 1993, se även Kylin 1944 Fig. 23B; som A. polyidis). Tetrasporangierna kan sitta sidoställda och släpps ofta ut som en tetrad (Magne & Abdel-Rahman 1983, Cunningham m.fl. 1993). Författarna beskrev också att tetrasporofyterna, liksom unga uniseriata gametofyter, även kan fortplanta sig med monosporer och genom fragmentering. Tetrasporerna utvecklas sedan till slemproducerande uniseriata plantor, som först påminner om tetrasporofyterna men som senare utvecklas till de multiaxiala gametofyterna genom aggregering av trådarna. Gametofyterna kan förväxlas med den grövre och djupare röda slemtråd Nemalion helminthoides, som dock har mindre riklig förgrening. Tetrasporofyterna kan å andra sidan lätt misstas för att vara någon av de små pysslingalgerna inom släktet Acrochaetium, men det endofytiska levnadssättet i klyving kan sannolikt skilja ut dem.
Utbredning
Länsvis förekomst för vinkelslemtråd Observationer i  Sverige för vinkelslemtråd
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Gametofyter av vinkelslemtråd har inte setts i Sverige sedan 1850-talets början, då upp till 10 cm långa exemplar insamlades av Ekman från Kosterområdet, Väderöarna och utanför Fjällbacka (under namnet Dudresnaya divaricata), sittande på klyving och kräkel Furcellaria lumbricalis (Ekman 1857, Kylin 1944). Den trådformiga tetrasporofyten med monosporangier växande i klyving finns rapporterad från Smedjan vid Kristineberg (Levring 1935; som Chantransia polyides). Det finns inga fynd rapporterade i Artportalen under perioden 2000-2015. I Danmark påträffades 1894 två, upp till 5,5 cm höga och fågrenade, gametofyter med flera spermatangiesamlingar växande på klyving på en 4-5 m djup lokal i norra Kattegatt (Rosenvinge 1909). Detta är det enda danska vattenområdet där arten är registrerad (Nielsen 2005; som H. stackhousei). Rosenvinge (1909) beskrev också tetrasporofyten (som C. polyides) från en 16 m djup lokal i norra Kattegatt, växande i klyving. I Norge finns enbart rapporter om tetrasporofyter, funna i Hordaland (Rueness 1977; som A. polyides) och på norska västkusten (Levring 1937; som C. polyides). I Tyskland har arten bara hittats vid Helgoland under perioden 1877-1905 (Bartsch & Kuhlenkamp 2000, Schories m.fl. 2009). Vinkelslemtråd är spridd kring Irland och de västra delarna av Brittiska öarna, upp till Skottland i norr. De få fynden av vinkelslemtråd i Sverige, liksom i övrigt i norra Europa, gör att vi vet mycket lite om hur utbredd arten är på svenska västkusten idag, och tetrasporofytstadiet är sannolikt förbisett. Vinkelslemtråd har därför klassificerats som Kunskapsbrist (DD).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Rödalgen Helminthora divaricata är i landet endast känd från Ekman (Väderöarna, Fjällbacka) på 1850-talet och Levring från Kristineberg 1935 (som Chantransia polyidis). Från Norge finns inga fynd rapporterade och inga fynd har gjorts på Helgoland sedan 1905. Ett fåtal fynd finns från Danmark. Tetrasporophytstadiet av arten (tidigare Acrochaetium polyidis=Chantransia polyidis) kan dock, i likhet med pysslingalgerna, vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
I Sverige och Danmark växer gametofyterna som epifyter på klyving eller kräkel (Ekman 1957, Rosenvinge 1909). Runt Brittiska öarna angav Dixon & Irvine (1977) att gametofyterna växer på sten, grus och skal liksom på förkalkade rödalger, men sällan på andra alger, från djupa hällkar ner till 30 m djup. Guiry & Guiry (2011) anger dock att de växer som epifyter på klyving, med förekomst främst i övre sublitoralen, från sen vår till tidig höst, ofta sporadiska, men att de ibland är vanliga t.ex. i stora sandiga hällkar. På Irlands västkust växer gametofyter av vinkelslemtråden exklusivt som epifyt på sandbegravd klyving på halvexponerade lokaler (Cunningham m.fl. 1993). De sistnämnda angav också att tetrasporangier främst bildas under kortdagsförhållanden vid (7-) 9-17 °C, och från sporerna växer det först ut uniseriata trådar, som främst under långdagsförhållanden vid samma temperaturer bildar de multiaxiala bålarna typiska för gametofyterna. Deras undersökning strävade dock inte efter att nå de letala temperaturgränserna. Inga uppgifter om artens tolerans mot lägre salthalter eller föroreningar har hittats.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· klyving
· klyving
· kräkel
· kräkel
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Florideophyceae, Ordning Nemaliales, Familj Liagoraceae, Släkte Helminthora (vinkelslemtrådar), Art Helminthora divaricata (C. Agardh) J. Agardh - vinkelslemtråd Synonymer Acrochaetium polyidis (Rosenvinge) Børgesen, Chantransia polyidis Rosenvinge, Dudresnaya divaricata (C. Agardh) J. Agardh, Helminthora stackhousei (Clemente) Cremades & Pérez-Cirera, Mesogloia divaricata C. Agardh, Mesogloia hornemanni Suhr ex Hornemann, Nemalion ramosissimum Zanardini, Colaconema polyidis (Rosenvinge) Woelkerling

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Rödalgen Helminthora divaricata är i landet endast känd från Ekman (Väderöarna, Fjällbacka) på 1850-talet och Levring från Kristineberg 1935 (som Chantransia polyidis). Från Norge finns inga fynd rapporterade och inga fynd har gjorts på Helgoland sedan 1905. Ett fåtal fynd finns från Danmark. Tetrasporophytstadiet av arten (tidigare Acrochaetium polyidis=Chantransia polyidis) kan dock, i likhet med pysslingalgerna, vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Den marina rödalgen vinkelslemtråd har en heteromorf generationsväxling, där gametofyterna kan vara sam- eller skildkönade. Gametofyternas gelatinösa bålar blir rikt förgrenade, och grenarna sitter i en vid vinkel. Bålarna kan vid Brittiska öarna bli upp till 25 cm höga och 3 mm breda. De har multiaxial uppbyggnad, där de stora cellerna i den centrala delen tydligt avviker från assimilationstrådarnas mindre celler med kloroplaster (Dixon & Irvine 1977) samt är svagt röda till brunaktiga (Guiry & Guiry 2011). Hanplantan bär spermatangier i sfäriska samlingar i toppen av korta sidogrenar. Efter befruktningen delar sig karpogonet, och endast den övre cellen bildar en karposporofyt, som är omgiven av trådar, vilka fäster den vid gametofyten med rhizoidlika trådar (Dixon & Irvine 1977). Tetrasporofyterna är mikroskopiska, och sitter endofytiskt i rödalgen klyving Polyides rotunda, därav synonymnamnet Acrochaetium polyidis (Magne & Abdel-Rahman 1983, Cunningham m.fl. 1993, se även Kylin 1944 Fig. 23B; som A. polyidis). Tetrasporangierna kan sitta sidoställda och släpps ofta ut som en tetrad (Magne & Abdel-Rahman 1983, Cunningham m.fl. 1993). Författarna beskrev också att tetrasporofyterna, liksom unga uniseriata gametofyter, även kan fortplanta sig med monosporer och genom fragmentering. Tetrasporerna utvecklas sedan till slemproducerande uniseriata plantor, som först påminner om tetrasporofyterna men som senare utvecklas till de multiaxiala gametofyterna genom aggregering av trådarna. Gametofyterna kan förväxlas med den grövre och djupare röda slemtråd Nemalion helminthoides, som dock har mindre riklig förgrening. Tetrasporofyterna kan å andra sidan lätt misstas för att vara någon av de små pysslingalgerna inom släktet Acrochaetium, men det endofytiska levnadssättet i klyving kan sannolikt skilja ut dem.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vinkelslemtråd

Länsvis förekomst och status för vinkelslemtråd baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vinkelslemtråd

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Gametofyter av vinkelslemtråd har inte setts i Sverige sedan 1850-talets början, då upp till 10 cm långa exemplar insamlades av Ekman från Kosterområdet, Väderöarna och utanför Fjällbacka (under namnet Dudresnaya divaricata), sittande på klyving och kräkel Furcellaria lumbricalis (Ekman 1857, Kylin 1944). Den trådformiga tetrasporofyten med monosporangier växande i klyving finns rapporterad från Smedjan vid Kristineberg (Levring 1935; som Chantransia polyides). Det finns inga fynd rapporterade i Artportalen under perioden 2000-2015. I Danmark påträffades 1894 två, upp till 5,5 cm höga och fågrenade, gametofyter med flera spermatangiesamlingar växande på klyving på en 4-5 m djup lokal i norra Kattegatt (Rosenvinge 1909). Detta är det enda danska vattenområdet där arten är registrerad (Nielsen 2005; som H. stackhousei). Rosenvinge (1909) beskrev också tetrasporofyten (som C. polyides) från en 16 m djup lokal i norra Kattegatt, växande i klyving. I Norge finns enbart rapporter om tetrasporofyter, funna i Hordaland (Rueness 1977; som A. polyides) och på norska västkusten (Levring 1937; som C. polyides). I Tyskland har arten bara hittats vid Helgoland under perioden 1877-1905 (Bartsch & Kuhlenkamp 2000, Schories m.fl. 2009). Vinkelslemtråd är spridd kring Irland och de västra delarna av Brittiska öarna, upp till Skottland i norr. De få fynden av vinkelslemtråd i Sverige, liksom i övrigt i norra Europa, gör att vi vet mycket lite om hur utbredd arten är på svenska västkusten idag, och tetrasporofytstadiet är sannolikt förbisett. Vinkelslemtråd har därför klassificerats som Kunskapsbrist (DD).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Nemaliophycidae  
  • Ordning
    Nemaliales  
  • Familj
    Liagoraceae  
  • Släkte
    Helminthora - vinkelslemtrådar 
  • Art
    Helminthora divaricata(C. Agardh) J. Agardh - vinkelslemtråd
    Synonymer
    Acrochaetium polyidis (Rosenvinge) Børgesen
    Chantransia polyidis Rosenvinge
    Dudresnaya divaricata (C. Agardh) J. Agardh
    Helminthora stackhousei (Clemente) Cremades & Pérez-Cirera
    Mesogloia divaricata C. Agardh
    Mesogloia hornemanni Suhr ex Hornemann
    Nemalion ramosissimum Zanardini
    Colaconema polyidis (Rosenvinge) Woelkerling

I Sverige och Danmark växer gametofyterna som epifyter på klyving eller kräkel (Ekman 1957, Rosenvinge 1909). Runt Brittiska öarna angav Dixon & Irvine (1977) att gametofyterna växer på sten, grus och skal liksom på förkalkade rödalger, men sällan på andra alger, från djupa hällkar ner till 30 m djup. Guiry & Guiry (2011) anger dock att de växer som epifyter på klyving, med förekomst främst i övre sublitoralen, från sen vår till tidig höst, ofta sporadiska, men att de ibland är vanliga t.ex. i stora sandiga hällkar. På Irlands västkust växer gametofyter av vinkelslemtråden exklusivt som epifyt på sandbegravd klyving på halvexponerade lokaler (Cunningham m.fl. 1993). De sistnämnda angav också att tetrasporangier främst bildas under kortdagsförhållanden vid (7-) 9-17 °C, och från sporerna växer det först ut uniseriata trådar, som främst under långdagsförhållanden vid samma temperaturer bildar de multiaxiala bålarna typiska för gametofyterna. Deras undersökning strävade dock inte efter att nå de letala temperaturgränserna. Inga uppgifter om artens tolerans mot lägre salthalter eller föroreningar har hittats.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· klyving - Polyides rotunda (Viktig)
· kräkel - Furcellaria lumbricalis (Har betydelse)
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Då klyving är vanlig främst som undervegetation på klippbottnar borde inte bristen på substrat för den endofytiska tetrasporofyten vara något problem och dess växtsätt gör att den generationen sannolikt är förbisedd. Då gametofyterna ofta är vanliga runt de brittiska öarna kan det vara frågan om en alg som i Sverige växer nära sin nordliga utbredningsgräns, åtminstone vad gäller utvecklingen av hela livscykeln.
Ett mer riktat sökande efter tetrasporofytstadiet inuti klyving skulle kunna ge en bättre bild av vinkelslemtrådens nutida förekomst på svenska västkusten, men identifieringen kräver sannolikt experthjälp och/eller odling av sporer för att följa utvecklingen.

Bartsch, I. & Kuhlenkamp, R. 2000. The marine macroalgae of Helgoland (North Sea): an annotated list of records between 1845 and 1999. Helgoland Marine Research 54: 160-189.

Cunningham, E.M., Guiry, M.D. & Breeman, A.M. 1993. Environmental regulation of development, life history and biogeography of Helminthora stackhousei (Rhodophyta) by daylength and temperature. Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 171: 1-21.

Dixon, P.S. & Irvine, L.M. 1977. Seaweeds of the British Isles. Volume 1 Rhodophyta. Part 1 Introduction, Nemaliales, Gigartinales. Natural History Museum, London: 1-252.

Ekman, F.L. 1857. Bidrag till kännedomen af Skandinaviens hafsalger. Akademisk Afhandling. Vidtberömda Filosofiska Fakulteten, Uppsala universitet: 1-16.

Guiry, M.D. & Guiry, G.M. AlgaeBase. World-wide electronic publication, National University of Ireland, Galway. [http://www.algaebase.org] [uttag 2011-07-13]

Kylin, H. 1944. Die Rhodophyceen der schwedischen Westküste. Lunds Universitets Årsskrift. Andra avdelningen, Medicin samt matematiska och naturvetenskapliga ämnen 40(2): 1-104 + 32 planscher.

Levring, T. 1935. Über einige Meeresalgen bei Kristineberg an der schwedischen Westküste. Botaniska Notiser 1935: 454-463.

Levring, T. 1937. Zur Kenntnis der Algenflora der norwegischen Westküste. Lunds Universitets Årsskrift. Andra avdelningen, Medicin samt matematiska och naturvetenskapliga ämnen 33 (8): 1-147 + 4 planscher.

Magne, F. & Abdel-Rahman, M.H. 1983. La nature exacte de l’Acrochaetium polyidis (Rhodophycées, Acrochaetiales). Cryptogamie, Algologie 4: 21-35.

Nielsen, R. 2005. Danish seaweeds. Distributional Index. Botanical Museum, Köpenhamn. [http://www.nathimus.ku.dk/bot/seaweeds.htm]

Rosenvinge, L.K. 1909. The marine algae of Denmark - Contributions to their natural history. Part I. Introduction. Rhodophyceae I. (Bangiales and Nemalionales). Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter 7. Række, Naturvidenskabelig og Mathematisk Afdeling 7(1): 1-151 + 2 planscher, 2 kartor.

Rueness, J. 1977. Norsk algeflora. Universitetsforlaget, Oslo: 1-266.

Schories, D., Selig, U. & Schubert, H. 2009. Species and synonym list of the German marine macroalgae based on historical and recent records. Rostocker Meeresbiologische Beiträge 21: 7-135.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2012, rev. 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Nemaliophycidae  
  • Ordning
    Nemaliales  
  • Familj
    Liagoraceae  
  • Släkte
    Helminthora - vinkelslemtrådar 
  • Art
    Helminthora divaricata, (C. Agardh) J. Agardh - vinkelslemtråd
    Synonymer
    Acrochaetium polyidis (Rosenvinge) Børgesen
    Chantransia polyidis Rosenvinge
    Dudresnaya divaricata (C. Agardh) J. Agardh
    Helminthora stackhousei (Clemente) Cremades & Pérez-Cirera
    Mesogloia divaricata C. Agardh
    Mesogloia hornemanni Suhr ex Hornemann
    Nemalion ramosissimum Zanardini
    Colaconema polyidis (Rosenvinge) Woelkerling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2012, rev. 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016