Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  storringat jordfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Euxoa recussa
Storringat jordfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor nattflyart tillhörande det svåra släktet Euxoa i vilken genitalieskiljande karaktärer är små eller näst intill obefintliga. Violettbrunt jordfly är mindre variabel än flertalet av övriga arter med distinkt, mörk teckning runt de proportionerligt stora ring- och njurfläckarna på framvingen. Hanen har längre tänder på de kamtandade antennerna och de ljusare bakvingarna har en ganska distinkt avgränsad mörk utkantsbård. Hos båda könen är framvingarna något bredare än hos flertalet Euxoa-arter. Vingspann 32-37 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för storringat jordfly Observationer i  Sverige för storringat jordfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Violettbrunt jordfly är rapporterat från samtliga landskap och lappmarker utom Lycksele och Torne lappmark. Arten har inte heller påträffats på Gotska Sandön. I västra halvan av Sydsverige har dock utbredningen varit begränsad till nordligaste Bohuslän, kambrosilurområdet i centrala Västergötland och rikare berggrund i Dalsland. Fram till 1970 hade bara ett fynd rapporterats från respektive Halland och Bohuslän. I östra halvan av Sydsverige och i Mellansverige från Närkeslätten och mellersta och södra Dalarna mot Östersjö- och Bottenhavskusten rapporterades arten fram till 1970 från många lokaler. Detta är en påtaglig kontrast mot dagens kända förekomst. Det är bara på Gotland och i vissa delar av mer fjällnära områden, norrut till Jämtland, som arten ännu kan betraktas som mer talrik. I Falbygden och på Kinnekulle i Västergötland, på Koster i Bohuslän samt på Öland är den fortfarande mer stabil men lokal. I övrigt är fynden i södra hälften av landet under de senaste 20 åren avsevärt fåtaligare. Från sydöstra Skåne försvann arten efter den kyliga sommaren 1987. De enstaka fynden från Omberg i Östergötland och på Alnön i Medelpad antyder att områden med en speciell geologi eller topografi har kunnat behålla arten, medan landskapet i stort inte längre erbjuder passande miljöer. I Norge är arten fortfarande tämligen allmän i de torrare delarna av Östlandet. I regionen runt Gudbrandsdalen når den upp i fjällbjörksregionen. I Sydnorge förekommer den bara ett stycke in i landet och i Västnorge sällsynt i det inre av fjordarna. Nordligast är den funnen i Nord-Tröndelag. I Finland var den åtminstone fram till 1970-talet utbredd norrut till norra Bottenvikskusten, med flest fynd från Åland, Åbo- och Tammerforsregionen samt västra halvan av sydkusten. I Danmark är den bara påträffad som tillfällig migrant, först på Nordöstsjälland (1877) och senare främst på Bornholm 1973-1982. Den nordiska och österut utbredda populationen har avgränsats som underarten tetrastigma. I Europa förekommer nominatformen isolerat i bergstrakter från Pyrenéerna till östra Karpaterna men saknas i huvudsak på Balkanhalvön. Världsutbredningen sträcker sig från Europa och Turkiet genom Sibirien och berg i Centralasien till Amur.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Violettbrunt jordfly är utbredd på Öland och Gotland, i nordöstra Götaland, östra Svealand samt i Norrland upp till mellersta Jämtland. Arten påträffas framförallt på öppna, gärna hedartade platser men också lokalt i löv- och barrskog och uppvisar en kraftig tillbakagång under de senaste decennierna. Larven lever av ett flertal örter, bl.a. Taraxacum och Plantago. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat (möjlig orsak klimatförändring och ändrade brukningsformer inom jordbruket), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (5-40) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2b).
Ekologi
Violettbrunt jordfly är knuten till torra, näringsfattiga miljöer med lågväxt eller gles vegetation som erbjuder soluppvärmning av markskiktet. I likhet med andra jordflyn lever larven av rötter och spirande skott nära markytan och intar främst födan nattetid medan den tillbringar dagtiden nedgrävd. Larven förpuppas i en spånad under markytan och fjärilarna flyger främst i augusti, på vissa områden redan från slutet av juli och ibland påträffad in i september. Fjärilarna som enbart är nattaktiva attraheras av blommor, bl.a. till ljung. De attraheras också med lätthet till UV-ljus och jäst fruktsaft. Till skillnad från flertalet jordflyn förekommer den sällan i störningsmiljöer vid havet, men oftare längs grusiga älvstränder. Arten förefaller vara gynnad av basiska bergarter och uppträder därför mer talrikt i olika torra miljöer, också glest skogbevuxna, på främst kambrosilurberggrund. Övervintringen sker i äggstadiet.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· kämpar
· kämpar
· maskrosor
· maskrosor
· tvåhjärtbladiga blomväxter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Euxoa, Art Euxoa recussa (Hübner, 1817) - storringat jordfly Synonymer violettbrunt jordfly

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Violettbrunt jordfly är utbredd på Öland och Gotland, i nordöstra Götaland, östra Svealand samt i Norrland upp till mellersta Jämtland. Arten påträffas framförallt på öppna, gärna hedartade platser men också lokalt i löv- och barrskog och uppvisar en kraftig tillbakagång under de senaste decennierna. Larven lever av ett flertal örter, bl.a. Taraxacum och Plantago. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat (möjlig orsak klimatförändring och ändrade brukningsformer inom jordbruket), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (5-40) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2b).
En medelstor nattflyart tillhörande det svåra släktet Euxoa i vilken genitalieskiljande karaktärer är små eller näst intill obefintliga. Violettbrunt jordfly är mindre variabel än flertalet av övriga arter med distinkt, mörk teckning runt de proportionerligt stora ring- och njurfläckarna på framvingen. Hanen har längre tänder på de kamtandade antennerna och de ljusare bakvingarna har en ganska distinkt avgränsad mörk utkantsbård. Hos båda könen är framvingarna något bredare än hos flertalet Euxoa-arter. Vingspann 32-37 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för storringat jordfly

Länsvis förekomst och status för storringat jordfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för storringat jordfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Violettbrunt jordfly är rapporterat från samtliga landskap och lappmarker utom Lycksele och Torne lappmark. Arten har inte heller påträffats på Gotska Sandön. I västra halvan av Sydsverige har dock utbredningen varit begränsad till nordligaste Bohuslän, kambrosilurområdet i centrala Västergötland och rikare berggrund i Dalsland. Fram till 1970 hade bara ett fynd rapporterats från respektive Halland och Bohuslän. I östra halvan av Sydsverige och i Mellansverige från Närkeslätten och mellersta och södra Dalarna mot Östersjö- och Bottenhavskusten rapporterades arten fram till 1970 från många lokaler. Detta är en påtaglig kontrast mot dagens kända förekomst. Det är bara på Gotland och i vissa delar av mer fjällnära områden, norrut till Jämtland, som arten ännu kan betraktas som mer talrik. I Falbygden och på Kinnekulle i Västergötland, på Koster i Bohuslän samt på Öland är den fortfarande mer stabil men lokal. I övrigt är fynden i södra hälften av landet under de senaste 20 åren avsevärt fåtaligare. Från sydöstra Skåne försvann arten efter den kyliga sommaren 1987. De enstaka fynden från Omberg i Östergötland och på Alnön i Medelpad antyder att områden med en speciell geologi eller topografi har kunnat behålla arten, medan landskapet i stort inte längre erbjuder passande miljöer. I Norge är arten fortfarande tämligen allmän i de torrare delarna av Östlandet. I regionen runt Gudbrandsdalen når den upp i fjällbjörksregionen. I Sydnorge förekommer den bara ett stycke in i landet och i Västnorge sällsynt i det inre av fjordarna. Nordligast är den funnen i Nord-Tröndelag. I Finland var den åtminstone fram till 1970-talet utbredd norrut till norra Bottenvikskusten, med flest fynd från Åland, Åbo- och Tammerforsregionen samt västra halvan av sydkusten. I Danmark är den bara påträffad som tillfällig migrant, först på Nordöstsjälland (1877) och senare främst på Bornholm 1973-1982. Den nordiska och österut utbredda populationen har avgränsats som underarten tetrastigma. I Europa förekommer nominatformen isolerat i bergstrakter från Pyrenéerna till östra Karpaterna men saknas i huvudsak på Balkanhalvön. Världsutbredningen sträcker sig från Europa och Turkiet genom Sibirien och berg i Centralasien till Amur.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Agrotina  
  • Släkte
    Euxoa  
  • Art
    Euxoa recussa(Hübner, 1817) - storringat jordfly
    Synonymer
    violettbrunt jordfly

Violettbrunt jordfly är knuten till torra, näringsfattiga miljöer med lågväxt eller gles vegetation som erbjuder soluppvärmning av markskiktet. I likhet med andra jordflyn lever larven av rötter och spirande skott nära markytan och intar främst födan nattetid medan den tillbringar dagtiden nedgrävd. Larven förpuppas i en spånad under markytan och fjärilarna flyger främst i augusti, på vissa områden redan från slutet av juli och ibland påträffad in i september. Fjärilarna som enbart är nattaktiva attraheras av blommor, bl.a. till ljung. De attraheras också med lätthet till UV-ljus och jäst fruktsaft. Till skillnad från flertalet jordflyn förekommer den sällan i störningsmiljöer vid havet, men oftare längs grusiga älvstränder. Arten förefaller vara gynnad av basiska bergarter och uppträder därför mer talrikt i olika torra miljöer, också glest skogbevuxna, på främst kambrosilurberggrund. Övervintringen sker i äggstadiet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Våtmark, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· kämpar - Plantago (Viktig)
· maskrosor - Taraxacum (Viktig)
· tvåhjärtbladiga blomväxter - Magnoliopsida (Viktig)
Artens biologi och ekologi är dåligt undersökt, men misstanken att atmosfäriskt kvävenedfall förändrat många av artens habitat är stark. De miljöer där den ännu är talrikare har en rikare ört- och gräsflora även på klippmarker med grunt moräntäcke ovanpå berggrunden. Andra tänkbara hot är upphörande beteshävd av magra moränmarker och igenplantering eller igenväxning.
Artens biologi och ekologi bör närmare undersökas och de habitat där arten ännu förekommer talrikare beskrivas i termer av solexponering, lutning, störning, hävd och vegetationens täthet och höjd. Sannolikt kan arten gynnas av åtgärder för andra rödlistade arter med liknande miljökrav, såsom extensivt bete av torra moränmarker med viss kalkpåverkan.
Nils Ryrholm har bidragit med värdefulla uppgifter vid författandet av artfaktabladet.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges fjärilar - en fälthandbok över samtliga dag- och nattfjärilar. Aprilina AB, Östermarie.

Fibiger, M. 1990. Noctuidae Europaea vol. 1. Noctuinae I. Entomological Press, Sorø.

Fibiger, M. 1990. Noctuidae Europaea vol. 3. Noctuinae III. Entomological Press, Sorø.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Skou, P. 1991. Nordens ugler (Lepidoptera: Noctuidae). Apollo books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Agrotina  
  • Släkte
    Euxoa  
  • Art
    Euxoa recussa, (Hübner, 1817) - storringat jordfly
    Synonymer
    violettbrunt jordfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.