Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  violettkantad guldvinge

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Lycaena hippothoe
Violettkantad guldvinge Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hanens vingar är på översidan glänsande gulröda med svarta ytterkanter, framvingen också med delvis svartaktig framkant och svart diskfläck, bakvingen med mer utbredd svärta eller mörk gråton på den undre hälften. Vingarna är hos underarten stiberi mer violettskimrande än hos nominatunderarten hippothoe och underarten euridice. Honan har hos underarten stiberi blekt gulröda framvingar med tydlig teckning. Hos nominatunderarten är framvingarna mörkare kopparbruna med otydligare teckning och ibland helt bruna som hos underarten euridice. Teckningsmönstret består av dubbla rader, små svarta fläckar längs framvingens utkant och två svarta fläckar i diskfältet. Bakvingarna är alltid mörkare, svartbruna med ett ganska brett gulrött utkantsband. Endast honan kan förväxlas med två närstående arter påträffade i Danmark. Vingspannet är hos underarten stiberi något mindre, (25-) 30-35 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för violettkantad guldvinge Observationer i  Sverige för violettkantad guldvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Violettkantad guldvinge har tidigare varit utbredd i hela Fennoskandien och Danmark med undantag av delar av Norges Atlantkust. Få fynd har också rapporterats från bl.a. Gotland, den nederbördsrikaste delen av västra Sydsvenska höglandet och från de flackare fjällhedarna i nordligaste Finland och östra Finnmark. Arten förändras betydligt i utseendet från Sydsverige till fjälltrakterna och det är tänkbart att de olika populationerna, knutna till både ursprungliga (delvis ssp. stiberi) och människoskapade miljöer, har olika invandringshistoria. Av praktiska skäl behålls därför begreppet underart även om populationerna idag sannolikt befinner sig i en process av inbördes uppblandning. Underarten stiberi är utbredd i fjälltrakterna och närmast angränsande skogsland och underarten hippothoe från Götaland till norra Norrlands lågland. Underarten euridice som är utbredd i norra Centraleuropa till södra Danmark förefaller ha fått stort inflytande över vissa populationer i sydligaste Sverige, främst på Öland. Artens förekomstområden minskar för närvarande i snabb takt i hela Götaland, Svealand och där den förekommer i odlingslandskapet i Norrland. Endast i trakter med kalkrik morän, såsom t.ex. i östra Uppland, är minskningen mindre påtaglig då den här i högre utsträckning även kan leva i mer marginella öppna miljöer i skogslandskapet. Minskningen noterades i Sverige redan under 1980-talet och i våra grannländer är utvecklingen likartad från och med 1990-talet. Tillbakagången beror främst på förändrade skördemetoder av slåttermark. Arten finns fortfarande kvar på ett fåtal lokaler i alla svenska landskap, men fragmenteringen av gynnsamma habitat är idag så kraftig att några ogynnsamma år riskerar att slå ut arten från stora delar av landet så som tidigare skett med violett guldvinge Lycaena helle - en annan slåttergynnad art som tills nyligen hade stor utbredning i norra Svealand och Norrland. Världsutbredningen sträcker sig från Norden och Frankrike genom Mellaneuropa, Ryssland och Sibirien till Altaj, Mongoliet och Amurområdet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Violettkantad guldvinge är knuten till friska eller fuktiga öppna gräsmarker med en relativt artrik flora och gott om nektarblommor. Dessa miljöer har försvunnit från stora delar av landet i takt med nedläggningen av mindre jordbruk, genom igenplantering av magrare ängsmarker och med ändrade brukningsmetoder i mer storskalig drift. Detta har lett till att arten minskat mycket kraftigt i odlingslandskapet och även dött ut i vissa regioner. Fjärilen förekommer fortfarande lokalt på blomrikare högörtängar i fjällbjörksregionen längs hela fjällkedjan. Värdväxten är främst ängssyra och mer sällan bergsyra eller krusskräppa. Ängssyra liksom violettkantad guldvinge gynnas av traditionellt senarelagd slåtter, men överlever inte ständiga växlingar mellan vallodling och åker, liksom gödsling och alltför tidig slåtter med omdedelbar ensilering av fuktig gröda. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (stark gödsling, minskad areal slåttermark, tidig höskörd, igenväxning), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 15 (10-20) % inom 10 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A4bc).
Ekologi
Violettkantad guldvinge är en av få dagfjärilar som trivs väl på frisk ängsmark med en årlig traditionell slåtter i juli i södra Sverige och i augusti i norr. Slåttervallar som förnyas alltför ofta genom plöjning och insåning av gräs samt gödslas regelbundet fungerar dock sämre eller inte alls som livsmiljö för arten. Det tar också lång tid innan åkermark som omförts till betesmark eller slåttermark kan fungera som livsmiljö. I dagsläget förekommer arten främst på marginella ytor där avkastningen är av mindre betydelse för markägarna och som därför undgår mer vidlyftiga investeringar av ovan nämnda slag. Den förekommer också på ogödslade betesmarker då dessa inte utnyttjas. I fjälltrakterna förekommer arten på blomrikare gräsfläckar på den öppna fjällheden i anslutning till vattendrag eller i sluttningar med ytligt markvatten. I Norge har trädgränsen på många håll i de södra fjälltrakterna mycket tydligt flyttats nedåt i höjdled genom månghundraårig beteshävd av avverkade fjällnära skogsområden. Här finns fortfarande många gynnsamma miljöer för fjärilen. Det finns motsvarande miljöer i Sverige om än i mindre omfattning. Dessa miljöer befinner sig inte långt från dalbottnarnas slåtterängar som ännu ofta hävdas genom slåtter om det finns boskap eller ridhästar i trakten. Fjärilarna kan därför ganska lätt nykolonisera fjälldalarnas ängsmarker då de blivit lämpliga. Arten förekommer i de södra fjälltrakterna i Norge upp till 1100 m ö.h., och i den södra fjällkedjan i Sverige till ca 700 m ö. h. Längre norrut kan den förekomma på samma nivå i sydvända varmare lägen och i Torneträsk-området som har fler soltimmar än sydligare områden i Lappland förekommer den både i fjällbjörkskogen och ovanför denna. Norr om sjön har den påträffats lokalt långt över skogsgränsen, som här når upp till ca 600 m ö.h., norr om fjället Snuritjåkka i en sydsluttning med blomrikare fuktstråk ca 900 m ö.h. Fjärilarna flyger i söder från mitten av juni till juli och i fjälltrakterna vanligen från början av juli till augusti. Kyliga sommarsäsonger kan flygtiden vara mer utsträckt. Båda könen är flitiga blombesökare med en viss förkärlek för smörblommor Ranunculus spp. Hanarna patrullerar ängsmarken i sökandet efter oparade honor. De följer ofta naturliga gränser som vägar och diken och i sluttande terräng drar de sig gärna upp till livsmiljöns övre gräns mot annan marktyp. Honan lägger främst ägg på ängssyra Rumex acetosa, men kan även utnyttja bergsyra R. acetosella och krusskräppa R. crispus. Äggen sprids ut ett och ett och där grässvålen är kortare läggs de på bladen nära markytan. I högre och tätare gräs läggs äggen intill blomvippans nedre förgreningar. Äggen kläcks efter 1-2 veckor. Larven tillväxer långsamt och övervintrar i sitt 3:e stadium. Följande vår tillväxer larven ytterligare 5-7 veckor innan den förpuppas nära markytan fäst med en gördeltråd. Puppstadiet varar 2-3 veckor. Enligt en äldre svensk uppgift övervintrar ssp. stiberi i äggstadiet, vilket bör innebära att denna underart har en tvåårig livscykel och att den andra övervintringen sker som larv i ett senare stadium.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Parasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bergsyra
· bergsyra
· krusskräppa
· krusskräppa
· ranunkler
· ranunkler
· ängssyra
· ängssyra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Lycaenidae (juvelvingar), Släkte Lycaena, Art Lycaena hippothoe (Linnaeus, 1761) - violettkantad guldvinge Synonymer Lycaena dispar hippothoe (Schiffermüller, 1775), Papilio hippothoe Linnaeus, 1761, Heodes hippothoe (Linnaeus, 1761), Chrysophanus eurydame Hoffmansegg, 1806, Papilio eurybia Ochsenheimer, 1808, Polyommatus stiberi Gerhard, 1853

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Violettkantad guldvinge är knuten till friska eller fuktiga öppna gräsmarker med en relativt artrik flora och gott om nektarblommor. Dessa miljöer har försvunnit från stora delar av landet i takt med nedläggningen av mindre jordbruk, genom igenplantering av magrare ängsmarker och med ändrade brukningsmetoder i mer storskalig drift. Detta har lett till att arten minskat mycket kraftigt i odlingslandskapet och även dött ut i vissa regioner. Fjärilen förekommer fortfarande lokalt på blomrikare högörtängar i fjällbjörksregionen längs hela fjällkedjan. Värdväxten är främst ängssyra och mer sällan bergsyra eller krusskräppa. Ängssyra liksom violettkantad guldvinge gynnas av traditionellt senarelagd slåtter, men överlever inte ständiga växlingar mellan vallodling och åker, liksom gödsling och alltför tidig slåtter med omdedelbar ensilering av fuktig gröda. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (stark gödsling, minskad areal slåttermark, tidig höskörd, igenväxning), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 15 (10-20) % inom 10 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A4bc).
Konventioner Typisk art i 6230 Stagg-gräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6270 Silikatgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6510 Slåtterängar i låglandet (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9070 Trädklädd betesmark (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Hanens vingar är på översidan glänsande gulröda med svarta ytterkanter, framvingen också med delvis svartaktig framkant och svart diskfläck, bakvingen med mer utbredd svärta eller mörk gråton på den undre hälften. Vingarna är hos underarten stiberi mer violettskimrande än hos nominatunderarten hippothoe och underarten euridice. Honan har hos underarten stiberi blekt gulröda framvingar med tydlig teckning. Hos nominatunderarten är framvingarna mörkare kopparbruna med otydligare teckning och ibland helt bruna som hos underarten euridice. Teckningsmönstret består av dubbla rader, små svarta fläckar längs framvingens utkant och två svarta fläckar i diskfältet. Bakvingarna är alltid mörkare, svartbruna med ett ganska brett gulrött utkantsband. Endast honan kan förväxlas med två närstående arter påträffade i Danmark. Vingspannet är hos underarten stiberi något mindre, (25-) 30-35 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för violettkantad guldvinge

Länsvis förekomst och status för violettkantad guldvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för violettkantad guldvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Violettkantad guldvinge har tidigare varit utbredd i hela Fennoskandien och Danmark med undantag av delar av Norges Atlantkust. Få fynd har också rapporterats från bl.a. Gotland, den nederbördsrikaste delen av västra Sydsvenska höglandet och från de flackare fjällhedarna i nordligaste Finland och östra Finnmark. Arten förändras betydligt i utseendet från Sydsverige till fjälltrakterna och det är tänkbart att de olika populationerna, knutna till både ursprungliga (delvis ssp. stiberi) och människoskapade miljöer, har olika invandringshistoria. Av praktiska skäl behålls därför begreppet underart även om populationerna idag sannolikt befinner sig i en process av inbördes uppblandning. Underarten stiberi är utbredd i fjälltrakterna och närmast angränsande skogsland och underarten hippothoe från Götaland till norra Norrlands lågland. Underarten euridice som är utbredd i norra Centraleuropa till södra Danmark förefaller ha fått stort inflytande över vissa populationer i sydligaste Sverige, främst på Öland. Artens förekomstområden minskar för närvarande i snabb takt i hela Götaland, Svealand och där den förekommer i odlingslandskapet i Norrland. Endast i trakter med kalkrik morän, såsom t.ex. i östra Uppland, är minskningen mindre påtaglig då den här i högre utsträckning även kan leva i mer marginella öppna miljöer i skogslandskapet. Minskningen noterades i Sverige redan under 1980-talet och i våra grannländer är utvecklingen likartad från och med 1990-talet. Tillbakagången beror främst på förändrade skördemetoder av slåttermark. Arten finns fortfarande kvar på ett fåtal lokaler i alla svenska landskap, men fragmenteringen av gynnsamma habitat är idag så kraftig att några ogynnsamma år riskerar att slå ut arten från stora delar av landet så som tidigare skett med violett guldvinge Lycaena helle - en annan slåttergynnad art som tills nyligen hade stor utbredning i norra Svealand och Norrland. Världsutbredningen sträcker sig från Norden och Frankrike genom Mellaneuropa, Ryssland och Sibirien till Altaj, Mongoliet och Amurområdet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Lycaeninae - äkta juvelvingar 
  • Tribus
    Lycaenini - guldvingar 
  • Släkte
    Lycaena  
  • Art
    Lycaena hippothoe(Linnaeus, 1761) - violettkantad guldvinge
    Synonymer
    Lycaena dispar hippothoe (Schiffermüller, 1775)
    Papilio hippothoe Linnaeus, 1761
    Heodes hippothoe (Linnaeus, 1761)
    Chrysophanus eurydame Hoffmansegg, 1806
    Papilio eurybia Ochsenheimer, 1808
    Polyommatus stiberi Gerhard, 1853

Violettkantad guldvinge är en av få dagfjärilar som trivs väl på frisk ängsmark med en årlig traditionell slåtter i juli i södra Sverige och i augusti i norr. Slåttervallar som förnyas alltför ofta genom plöjning och insåning av gräs samt gödslas regelbundet fungerar dock sämre eller inte alls som livsmiljö för arten. Det tar också lång tid innan åkermark som omförts till betesmark eller slåttermark kan fungera som livsmiljö. I dagsläget förekommer arten främst på marginella ytor där avkastningen är av mindre betydelse för markägarna och som därför undgår mer vidlyftiga investeringar av ovan nämnda slag. Den förekommer också på ogödslade betesmarker då dessa inte utnyttjas. I fjälltrakterna förekommer arten på blomrikare gräsfläckar på den öppna fjällheden i anslutning till vattendrag eller i sluttningar med ytligt markvatten. I Norge har trädgränsen på många håll i de södra fjälltrakterna mycket tydligt flyttats nedåt i höjdled genom månghundraårig beteshävd av avverkade fjällnära skogsområden. Här finns fortfarande många gynnsamma miljöer för fjärilen. Det finns motsvarande miljöer i Sverige om än i mindre omfattning. Dessa miljöer befinner sig inte långt från dalbottnarnas slåtterängar som ännu ofta hävdas genom slåtter om det finns boskap eller ridhästar i trakten. Fjärilarna kan därför ganska lätt nykolonisera fjälldalarnas ängsmarker då de blivit lämpliga. Arten förekommer i de södra fjälltrakterna i Norge upp till 1100 m ö.h., och i den södra fjällkedjan i Sverige till ca 700 m ö. h. Längre norrut kan den förekomma på samma nivå i sydvända varmare lägen och i Torneträsk-området som har fler soltimmar än sydligare områden i Lappland förekommer den både i fjällbjörkskogen och ovanför denna. Norr om sjön har den påträffats lokalt långt över skogsgränsen, som här når upp till ca 600 m ö.h., norr om fjället Snuritjåkka i en sydsluttning med blomrikare fuktstråk ca 900 m ö.h. Fjärilarna flyger i söder från mitten av juni till juli och i fjälltrakterna vanligen från början av juli till augusti. Kyliga sommarsäsonger kan flygtiden vara mer utsträckt. Båda könen är flitiga blombesökare med en viss förkärlek för smörblommor Ranunculus spp. Hanarna patrullerar ängsmarken i sökandet efter oparade honor. De följer ofta naturliga gränser som vägar och diken och i sluttande terräng drar de sig gärna upp till livsmiljöns övre gräns mot annan marktyp. Honan lägger främst ägg på ängssyra Rumex acetosa, men kan även utnyttja bergsyra R. acetosella och krusskräppa R. crispus. Äggen sprids ut ett och ett och där grässvålen är kortare läggs de på bladen nära markytan. I högre och tätare gräs läggs äggen intill blomvippans nedre förgreningar. Äggen kläcks efter 1-2 veckor. Larven tillväxer långsamt och övervintrar i sitt 3:e stadium. Följande vår tillväxer larven ytterligare 5-7 veckor innan den förpuppas nära markytan fäst med en gördeltråd. Puppstadiet varar 2-3 veckor. Enligt en äldre svensk uppgift övervintrar ssp. stiberi i äggstadiet, vilket bör innebära att denna underart har en tvåårig livscykel och att den andra övervintringen sker som larv i ett senare stadium.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Parasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö, Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bergsyra - Rumex acetosella (Har betydelse)
· krusskräppa - Rumex crispus (Har betydelse)
· ranunkler - Ranunculus (Har betydelse)
· ängssyra - Rumex acetosa (Viktig)
Arten hotas dels av den kraftiga fragmenteringen av livsmiljönsom består av friska blomrika ängsmarker som hävdas genom sen slåtter, och dels genom den idag mycket utbredda tekniken att plasta in grödan för ensilage. Fragmenteringen av ogödslad blomrik ängsmark har fortgått under en längre tid. För hundra år sedan utgjorde ogödslade slåtterängar kanske hälften av all öppen mark i odlingsbygderna. Genom färre djurbesättningar, större gårdar, gödsling av slåtterängarna för ökad produktion av gräs och produktion av kraftfoder åt djuren har behovet av ytor för slåtter som också är lämpade för violettkantad guldvinge minskat oerhört starkt. Trots detta har arten lyckats hålla sig kvar i odlingslandskapet men med allt glesare lokala populationer. Risken är nu stor att fragmenteringen leder till att avstånden mellan lokala populationer för ett nödvändigt genetiskt utbyte passerar en kritisk gräns där det omöjliggörs. Traditionell slåtter var beroende av sommarvärmen/soltimmarna i likhet med fjärilens utvecklingsstadier. En regnig och kylig sommar betydde att höskörden fick skjutas fram i tiden, till en tidpunkt då också fjärilens ägg kläckt och de små larverna tillvuxit något. Genom att torkningen av höet skedde på markytan gavs de tröga larverna tid att förflytta sig till den ännu gröna vegetationen intill markytan. Med den nya ensilagetekniken är väderleken av helt underordnad betydelse. Skörden kan ske medan arten ännu befinner sig i äggstadiet och även om arten nått larvstadiet samlas all grödan in fuktig och packas omgående in i tät plast från vilken inga insekter kan fly.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Artens nuvarande utbredning bör kartläggas länsvis. Markägare med förekomster måste informeras om de hot mot artens existens som uppstår i samband med förändringar i markanvändningen, speciellt vid övergång från traditionell slåtter med marktorkning av höet till slåtter med ensilageteknik. Det är också viktigt att länsstyrelsernas tjänstemän för markägare presenterar de möjligheter som ges av Jordbruksverkets nya regelverk för tilläggsersättning för beteshävd och möjligheten till ett betesbefriat år (från 2007) inom kontraktstiden fem år. För detta måste speciella åtgärdsplaner upprättas. Vid tillämpning av regelverket för generell miljöersättning ges inget utrymme för extensiv beteshävd och marken måste hävdas årligen och vara väl avbetad vid säsongens slut. Denna skötsel är i strid med många nektarberoende insekters krav på livsmiljön och helt oförenligt med bevarandet av ett stort antal rödlistade fjärilsarter.
Clas Källander & Jan Gustafsson har bidragit med väsentlig information vid skrivandet av artfaktabladet. Jan-Olov Björklund har bidragit med väsentlig information vid första revisionen av artfaktabladet.

Aagaard, K. Gärdenfors, U & Eliasson, C.U. 2002. Lycaena hippothoe, violettkantad guldvinge. In: Gärdenfors, U., Aagaard, K. & Biström, O. (eds.) & Holmer, M. (illustr.). Hundraelva nordiska evertebrater.

Handledning för övervakning av rödlistade småkryp. Nord 2002: 3. Nordiska Ministerrådet och ArtDatabanken, Uppsala.

Bink, F.A. 1992. Ecologische Atlas van de Dagvlinders van Noordwest-Europa. Schuyt & Co Uitgevers en Importeurs bv, Haarlem.

Ebert, G. 1993. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Bd. 2. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart.

Ehrhardt, A. 1992. Impact of grassland management on diurnal Lepidoptera in the Swiss Central Alps. In: T. Pavlicek-van Beek, A. H. Ovaa & J. G. van der Made. Future of Butterflies in Europe. Department of Nature conservation, Agricultural University, Wageningen.

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperidae-Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Geiger, W. 1987. Les papillon de jour et leurs biotopes; Espèces, dangers qui les menacent, protection. Ligue Suisse pour la Protection de la Nature. Fotorotar AG, Egg. Henriksen, H.J. & Kreutzer, I. 1982. The butterflies of Scandinavia in nature. Skandinavisk bogforlag, Odense.

Higgins, L.G. & Riley, N., svensk bearbetning Douwes, P. 1970. Europas dagfjärilar. Almqvist & Wiksell, Stockholm.

Langer, T.W. 1958. Nordens dagsommerfugle. Munksgaards forlag, Köpenhamn.

Lukhtanov, V. & Lukhtanov, A. 1994. Die Tagfalter Nordwestasiens (Lepidoptera: Diurna). Herbipoliana bd. 3. Verlag U. Eitschberger, Marktleuthen.

Nordström, F. 1933. Lapplands fjärilar. Ent. Tidskr. 54: 145-214.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F., Opheim, M. & Valle, K.J. 1955. De fennoskandiska dagfjärilarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Stoltze, M. 1996. Danske dagsommerfugle. Gyldendal, Köpenhamn.

Wahlgren, E. 1924. Om de svenska Heodes arterna. Ent. Tidskr. 45(2-3): 90-98.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2006. Rev. Claes U. Eliasson 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Lycaeninae - äkta juvelvingar 
  • Tribus
    Lycaenini - guldvingar 
  • Släkte
    Lycaena  
  • Art
    Lycaena hippothoe, (Linnaeus, 1761) - violettkantad guldvinge
    Synonymer
    Lycaena dispar hippothoe (Schiffermüller, 1775)
    Papilio hippothoe Linnaeus, 1761
    Heodes hippothoe (Linnaeus, 1761)
    Chrysophanus eurydame Hoffmansegg, 1806
    Papilio eurybia Ochsenheimer, 1808
    Polyommatus stiberi Gerhard, 1853
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2006. Rev. Claes U. Eliasson 2007 & 2012.