Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vit masksjögurka

Organismgrupp Tagghudingar, Sjögurkor Leptosynapta decaria
Vit masksjögurka Tagghudingar, Sjögurkor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten masklik, vit sjögurka som lever i sandiga bottnar.
Längd upp till 5 cm. Kroppen är liten och mycket smal. De tio tentaklerna har vanligen 2-4 par sidogrenar som brukar bli längre mot spetsen, och det opariga yttersta utskottet är vanligen längst. Arten har 2-3 poliska blåsor. Matsmältningskanalen syns genom den tunna kroppsväggen. Den är rak, och ingen tydlig muskulatur syns i anslutning till den. Två typer av ossikler förekommer i huden: ankare och plättlaggar med korta, outvecklade skaft. Kroppen kan vara nästan helt täckt av medelstora sandkorn, eftersom huden häftar vid bottenmaterialet.
Utbredning
Länsvis förekomst för vit masksjögurka Observationer i  Sverige för vit masksjögurka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vit masksjögurka förekommer i mellersta Kattegatt, Skagerrak och norra Nordsjön, längs Norges kust norrut till Sör-Tröndelag samt runt nordvästra Irland och Isle of Man. Enligt litteraturuppgifter är den också rapporterad från Adriatiska havet. Arten har i svenska vatten bara påträffats ett fåtal gånger i Kattegatt.
Arten är sannolikt mycket sällsynt hos oss, men mer kunskap behövs.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
En vitaktig och opigmenterad sjögurka som vanligen blir upp till 5 cm lång. Arten lever nedgrävd i sandiga och mjuka bottnar på 40-70 meters djup. Övrig ekologi i princip okänd. I skandinaviska vatten förekommer den längs Norges kust från Trondheimsfjorden söderut via Skagerrak in i södra Kattegatt. Dessutom är den påträffad i mellersta delen av norra Nordsjön, och runt Irlands norra kust ner till Isle of Man samt vid Rockall Trough och i Adriatiska Havet. L. decaria har i svenska vatten endast påträffats i Kattegatt. Arten är sannolikt mycket sällsynt hos oss, men kan vara förbisedd pga sitt grävande levnadssätt. Inga fynd från Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Vit masksjögurka är mycket dåligt känd. I Sverige har den påträffats på 40-70 meters djup i mjukbottnar med sandinslag och i bottnar med grov sand. I övrigt finns arten undantagsvis så grunt som 2 m och kanske så djupt som mer än 70 m. Den raka matsmältningskanalen saknar tydlig muskelmage och kan vara fylld med sandkorn, vilket tyder på att arten äter grövre material än t.ex. röd masksjögurka Leptosynapta bergensis.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Holothuroidea (sjögurkor), Ordning Apodida, Familj Synaptidae (masksjögurkor), Släkte Leptosynapta, Art Leptosynapta decaria (Östergren, 1905) - vit masksjögurka Synonymer Synapta decaria Östergren, 1905

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En vitaktig och opigmenterad sjögurka som vanligen blir upp till 5 cm lång. Arten lever nedgrävd i sandiga och mjuka bottnar på 40-70 meters djup. Övrig ekologi i princip okänd. I skandinaviska vatten förekommer den längs Norges kust från Trondheimsfjorden söderut via Skagerrak in i södra Kattegatt. Dessutom är den påträffad i mellersta delen av norra Nordsjön, och runt Irlands norra kust ner till Isle of Man samt vid Rockall Trough och i Adriatiska Havet. L. decaria har i svenska vatten endast påträffats i Kattegatt. Arten är sannolikt mycket sällsynt hos oss, men kan vara förbisedd pga sitt grävande levnadssätt. Inga fynd från Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En liten masklik, vit sjögurka som lever i sandiga bottnar.
Längd upp till 5 cm. Kroppen är liten och mycket smal. De tio tentaklerna har vanligen 2-4 par sidogrenar som brukar bli längre mot spetsen, och det opariga yttersta utskottet är vanligen längst. Arten har 2-3 poliska blåsor. Matsmältningskanalen syns genom den tunna kroppsväggen. Den är rak, och ingen tydlig muskulatur syns i anslutning till den. Två typer av ossikler förekommer i huden: ankare och plättlaggar med korta, outvecklade skaft. Kroppen kan vara nästan helt täckt av medelstora sandkorn, eftersom huden häftar vid bottenmaterialet.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vit masksjögurka

Länsvis förekomst och status för vit masksjögurka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vit masksjögurka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vit masksjögurka förekommer i mellersta Kattegatt, Skagerrak och norra Nordsjön, längs Norges kust norrut till Sör-Tröndelag samt runt nordvästra Irland och Isle of Man. Enligt litteraturuppgifter är den också rapporterad från Adriatiska havet. Arten har i svenska vatten bara påträffats ett fåtal gånger i Kattegatt.
Arten är sannolikt mycket sällsynt hos oss, men mer kunskap behövs.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Holothuroidea - sjögurkor 
  • Ordning
    Apodida  
  • Familj
    Synaptidae - masksjögurkor 
  • Släkte
    Leptosynapta  
  • Art
    Leptosynapta decaria(Östergren, 1905) - vit masksjögurka
    Synonymer
    Synapta decaria Östergren, 1905

Vit masksjögurka är mycket dåligt känd. I Sverige har den påträffats på 40-70 meters djup i mjukbottnar med sandinslag och i bottnar med grov sand. I övrigt finns arten undantagsvis så grunt som 2 m och kanske så djupt som mer än 70 m. Den raka matsmältningskanalen saknar tydlig muskelmage och kan vara fylld med sandkorn, vilket tyder på att arten äter grövre material än t.ex. röd masksjögurka Leptosynapta bergensis.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten har aldrig varit vanlig i våra vatten, så det är svårt att bedöma huruvida den minskat eller om det föreligger några hot.
Eftersom det inte är känt om något hot mot arten föreligger, är det heller inte möjligt att föreslå relevanta åtgärder. En ökad kunskap om artens ekologi och utbredning är önskvärd.
Namngivning: Leptosynapta decaria (Östergren, 1905). Originalbeskrivning: Synapta decaria. Archives de zoologie expérimentale et générale (4) 3. Notes et revue 7: 146-148.
Etymologi: decaria = ung. den med tio; deca (gr.) = tio; suffixet -arius (lat.). Syftar på artens tentakelantal.
Uttal: [Leptosynápta dekária]

Harvey, R., Gage, J. D., Billet, D. S. M., Clark, A. M. & Paterson, G. L. J. 1988. Echinoderms of the Rockall Trough and adjacent areas. 3. Additional records. Bulletin of the British Museum (Natural History).

Zoology 54(4): 153–198 Madsen, F. J & Hansen, B. 1994. Echinodermata Holothurioidea. Marine Invertebrates of Scandinavia. 9.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Scandinavian University Press. Mortensen, T. 1927. Handbook of the Echinoderms of the British Isles. Clarendon Press, Oxford.

Östergren, H. 1905. Zur Kenntniss der skandinavischen und arktischen Synaptiden. Arch. Zool. exp. et gén. 4(3). Notes et revue 7: 133–164.

Zavodnik, D. 1972. Peculiarities of geographic distribution of Adriatic echinoderms. Thalassia Jugoslavica 8(2): 321–330.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Holothuroidea - sjögurkor 
  • Ordning
    Apodida  
  • Familj
    Synaptidae - masksjögurkor 
  • Släkte
    Leptosynapta  
  • Art
    Leptosynapta decaria, (Östergren, 1905) - vit masksjögurka
    Synonymer
    Synapta decaria Östergren, 1905
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson 2005 (naturvårdsinformation).