Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vitbrämad hoppspindel

Organismgrupp Spindeldjur, Spindlar Pseudicius encarpatus
Vitbrämad hoppspindel Spindeldjur, Spindlar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En relativt långsträckt hoppspindelart med något tillplattad kropp. Hanen mörk-vit längsrandig, medan honan har en vattrad teckning. Könen olika tecknade. Artens utseende särskiljer den från andra hoppspindelarter.
Hane: Längd 3,7-4,3 mm. Framkropp ljust mittband bestående av vita hår som i framkanten ofta blir mer diffust. Sidorna mörka med spridda gulbruna hår. Sidokanter med breda vita band. Bakkropp med två kontrasterande vita längsgående linjer på mörk botten. Första benparet svarta med enstaka vita hår. Tjockare än de övriga. Övriga benpar med mönster likt ben I men något ljusare. Palper med vit, borstig, behåring. Läpp med tydligt vitt band av täta vita hår. Främre ögonparets kant med orangebruna hår runt och mellan ögon. Könsorgan: Se Tullgren (1944) och Roberts (1995).
Hona: Längd 6,5-6,8 mm. Framkropp vit, gles, behåring utan tydligt mönster. Sidor med spridda vita hår. Sidokanter med breda vita band med otydlig övergång mot sidorna ovanför. I det ljusa bandets nederdel ett smalt mörkt band. Bakkropp diffust mönstrad i ljust och mörkt. Ljusa vinklar längs mittlinjen kan ibland skönjas i kombination med små prickar på sidorna. Sidor vita. Första benparet brungula med enstaka vita hår. Övriga benpar med mönster likt ben I. Palper med vit, borstig, behåring. Läpp med täta vita hår. Främre ögonparets kant med vit behåring som flyter samman med läppens hår. Könsorgan: Se Tullgren (1944) och Roberts (1995).
Utbredning
Länsvis förekomst för vitbrämad hoppspindel Observationer i  Sverige för vitbrämad hoppspindel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Förekomst i Sverige: Södra Götaland och Uppland. Sentida fynd endast i östra Uppland främst från norra och yttre skärgården. Första uppgiften i Sverige finns från Uppsala-trakten under senare delen av 1800-talet. Beläggmaterial ej funnet, varför den gamla identifieringen är osäker. Senare uppgifter även från nordöstra Skåne (Ivetofta, 1940-talet) samt från Blekinge (Hanö 1957). Båda utan belägg. Arten återfanns 2005 på en lokal på norra Gräsö, Upl (Kronestedt & Mellbrand, 2006). Därefter har ytterligare fynd gjorts i Stockholms norra och yttre skärgård.
Förekomst globalt: Centraleuropa österut till Asien. Arten är även funnen i den finska skärgården och har bedömts som minskande i Finland (rödlistad i Finland: NT, 2010).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Arten har en sydlig och östlig utbredning jämfört med Sverige. I Sverige finns ett 1800-tals fynd från Uppland, ett fynd från nordöstra Skåne (Ivetofta, 1940-talet) samt ett ex från Blekinge (Hanö 1957). Båda fynden saknar belägg. Arten återfanns sedan 2005 på en lokal på norra Gräsö, Upl.Därefter har fynd gjorts i Stockholms norra och yttre skärgård. Lever där dolt under lavar på bla strandhällar vilket gör att det kan finnas ett betydande mörkertal. Arten har dock eftersökts i skärgårdarna längs Sveriges östkust. Hoppspindelns utseende är dessutom uppseendeväckande vilket också talar emot ett allt för stort mörkertal. Arten är även funnen i den finska skärgården och bedömts som minskande i Finland. I Centraleuropa tycks arten förekomma under lös bark på äldre trädstammar och under stenar. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (2000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (20-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Förekommer främst på skär och klippor i yttre skärgården. Tidigare fynd även på trädstammar. Uppehåller sig bland lavar, i skärgården ofta färglav (Parmelia saxatilis) eller tuschlav. Flera honor funna i vita säcklika bon av silke på undersidan av lavbålarna, ofta tillsammans med honor av en annan för denna miljö typisk hoppspindel, Heliophanus auratus. Arten är i Finland likaså påträffad under lavar på skär och öar i skärgården vid bl.a. Tvärminne, Nagu och Örö. I Centraleuropa uppges den framför allt förekomma under gammal grov lös bark på stående, solexponerade, trädstammar men också under stenar. Det är inte helt uteslutet att den förekommer under likartade betingelser eller på andra slags torra och varma biotoper i vårt land. Honorna kan anlägga ett slags glesmaskiga nät som de använder för fångst av byten (Dobroruka 1995). Inom familjen hoppspindlar förekommer annars fångstnät huvudsakligen hos vissa tropiska arter. Adulter funna vår och höst.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Levande djur
Levande djur
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· färglav
· färglav
· lavar
· lavar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Arachnida (spindeldjur), Ordning Araneae (spindlar), Familj Salticidae (hoppspindlar), Släkte Pseudicius, Art Pseudicius encarpatus (Walckenaer, 1802) - vitbrämad hoppspindel Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Arten har en sydlig och östlig utbredning jämfört med Sverige. I Sverige finns ett 1800-tals fynd från Uppland, ett fynd från nordöstra Skåne (Ivetofta, 1940-talet) samt ett ex från Blekinge (Hanö 1957). Båda fynden saknar belägg. Arten återfanns sedan 2005 på en lokal på norra Gräsö, Upl.Därefter har fynd gjorts i Stockholms norra och yttre skärgård. Lever där dolt under lavar på bla strandhällar vilket gör att det kan finnas ett betydande mörkertal. Arten har dock eftersökts i skärgårdarna längs Sveriges östkust. Hoppspindelns utseende är dessutom uppseendeväckande vilket också talar emot ett allt för stort mörkertal. Arten är även funnen i den finska skärgården och bedömts som minskande i Finland. I Centraleuropa tycks arten förekomma under lös bark på äldre trädstammar och under stenar. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (2000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (20-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
En relativt långsträckt hoppspindelart med något tillplattad kropp. Hanen mörk-vit längsrandig, medan honan har en vattrad teckning. Könen olika tecknade. Artens utseende särskiljer den från andra hoppspindelarter.
Hane: Längd 3,7-4,3 mm. Framkropp ljust mittband bestående av vita hår som i framkanten ofta blir mer diffust. Sidorna mörka med spridda gulbruna hår. Sidokanter med breda vita band. Bakkropp med två kontrasterande vita längsgående linjer på mörk botten. Första benparet svarta med enstaka vita hår. Tjockare än de övriga. Övriga benpar med mönster likt ben I men något ljusare. Palper med vit, borstig, behåring. Läpp med tydligt vitt band av täta vita hår. Främre ögonparets kant med orangebruna hår runt och mellan ögon. Könsorgan: Se Tullgren (1944) och Roberts (1995).
Hona: Längd 6,5-6,8 mm. Framkropp vit, gles, behåring utan tydligt mönster. Sidor med spridda vita hår. Sidokanter med breda vita band med otydlig övergång mot sidorna ovanför. I det ljusa bandets nederdel ett smalt mörkt band. Bakkropp diffust mönstrad i ljust och mörkt. Ljusa vinklar längs mittlinjen kan ibland skönjas i kombination med små prickar på sidorna. Sidor vita. Första benparet brungula med enstaka vita hår. Övriga benpar med mönster likt ben I. Palper med vit, borstig, behåring. Läpp med täta vita hår. Främre ögonparets kant med vit behåring som flyter samman med läppens hår. Könsorgan: Se Tullgren (1944) och Roberts (1995).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vitbrämad hoppspindel

Länsvis förekomst och status för vitbrämad hoppspindel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vitbrämad hoppspindel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Förekomst i Sverige: Södra Götaland och Uppland. Sentida fynd endast i östra Uppland främst från norra och yttre skärgården. Första uppgiften i Sverige finns från Uppsala-trakten under senare delen av 1800-talet. Beläggmaterial ej funnet, varför den gamla identifieringen är osäker. Senare uppgifter även från nordöstra Skåne (Ivetofta, 1940-talet) samt från Blekinge (Hanö 1957). Båda utan belägg. Arten återfanns 2005 på en lokal på norra Gräsö, Upl (Kronestedt & Mellbrand, 2006). Därefter har ytterligare fynd gjorts i Stockholms norra och yttre skärgård.
Förekomst globalt: Centraleuropa österut till Asien. Arten är även funnen i den finska skärgården och har bedömts som minskande i Finland (rödlistad i Finland: NT, 2010).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Chelicerata - palpkäkar 
  • Klass
    Arachnida - spindeldjur 
  • Ordning
    Araneae - spindlar 
  • Underordning
    Araneomorphae - gripkäksspindlar 
  • Familj
    Salticidae - hoppspindlar 
  • Släkte
    Pseudicius  
  • Art
    Pseudicius encarpatus(Walckenaer, 1802) - vitbrämad hoppspindel

Förekommer främst på skär och klippor i yttre skärgården. Tidigare fynd även på trädstammar. Uppehåller sig bland lavar, i skärgården ofta färglav (Parmelia saxatilis) eller tuschlav. Flera honor funna i vita säcklika bon av silke på undersidan av lavbålarna, ofta tillsammans med honor av en annan för denna miljö typisk hoppspindel, Heliophanus auratus. Arten är i Finland likaså påträffad under lavar på skär och öar i skärgården vid bl.a. Tvärminne, Nagu och Örö. I Centraleuropa uppges den framför allt förekomma under gammal grov lös bark på stående, solexponerade, trädstammar men också under stenar. Det är inte helt uteslutet att den förekommer under likartade betingelser eller på andra slags torra och varma biotoper i vårt land. Honorna kan anlägga ett slags glesmaskiga nät som de använder för fångst av byten (Dobroruka 1995). Inom familjen hoppspindlar förekommer annars fångstnät huvudsakligen hos vissa tropiska arter. Adulter funna vår och höst.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark, Havsstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Svampar och lavar (Viktig)
· färglav - Parmelia saxatilis (Viktig)
· lavar - Lichenes (Viktig)
Arten verkar vara sällsynt och lokal. Eventuellt har arten haft en vidare utbredning i inlandet på trädstammar. Från detta habitat tycks arten i så fall försvunnit. Direkt hot mot artens lokaler i Stockholms skärgård finns inte för tillfället.
Artens bör eftersökas och aktuell utbredning, hotbild och status fastställas.

Almquist, S. 2006. Swedish Araneae, part 2--families Dictynidae to Salticidae. Insect Systematics & Evolution, Supplement 63: 285-601.

Dobroruka L.J. 1995. Utilization of silk, use of webs, and predatory behaviour of the jumping spider Pseudicius encarpatus (Araneida: Salticidae). – Acta Societatis zoologicae bohemicae 59: 141–144.

Koponen, S. 2000. Spiders (Araneae) on sandy islands in the southwestern archipelago of Finland. – Ekológia (Bratislava) 19, Suppl. 4: 79–85.

Kronestedt, T. & Mellbrand, K. 2006. Hoppspindeln Pseudicius encarpatus återfunnen i Sverige. Fauna och Flora 101(3): 24-28.

Mathiasson, S. 1957. Hanön - en karg östersjö-ö. Anteckningar om djurvärlden 1956. Fauna Flora, Upps. 52: 64–70.

Mikhailov, K. G. 1999. Catalogue of the spiders (Arachnida, Aranei) of the territories of the former Soviet Union. Addendum 2. Zoological Museum, Moscow State University, Moskva.

Palmgren, P. 1972. Studies on the spider populations of the surroundings of the Tvärminne Zoological Station, Finland. Commentationes biologicae 52: 1–133.

Roberts, M. J. 1995. Spiders of Britain & Northern Europe. Collins, London.

Thorell, T. 1872. Remarks on synonyms of European spiders 2. C. J. Lundström, Upsala.

Tullgren, A. 1944. Salticidae, Thomisidae, Philodromidae och Eusparrassidae. Svensk Spindelfauna 3. Egentliga spindlar, Araneae Fam. 1–4. Entomologiska föreningen, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Torbjörn Kronestedt 2002, rev Jonas Sandström 2015, 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Chelicerata - palpkäkar 
  • Klass
    Arachnida - spindeldjur 
  • Ordning
    Araneae - spindlar 
  • Underordning
    Araneomorphae - gripkäksspindlar 
  • Familj
    Salticidae - hoppspindlar 
  • Släkte
    Pseudicius  
  • Art
    Pseudicius encarpatus, (Walckenaer, 1802) - vitbrämad hoppspindel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Torbjörn Kronestedt 2002, rev Jonas Sandström 2015, 2016.