Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vitnoppa

Organismgrupp Kärlväxter Pseudognaphalium luteoalbum
Vitnoppa Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vitnoppa är en ettårig, 1–4 dm hög, vitullig ört med uppstigande och vanligen från basen grenig stjälk. De 3–7 mm breda och 2–5 cm långa tunglika bladen har vågig kant och något stjälkomfattande bas. Blomkorgarna är 4–5 mm långa och sitter 4–12 tillsammans i täta huvud i stjälk- och grentoppar. Holkfjällen är hinnaktiga, halmfärgade och stjärnformigt utbredda i frukt. De är kala frånsett de yttre som är något ulliga vid basen. Blommorna är gulaktiga med röda nerver. Den 6–8 mm långa, bruna frukten är sträv av korta vita hår. Arten blommar i juli-september och förökar sig med frön.
Utbredning
Länsvis förekomst för vitnoppa Observationer i  Sverige för vitnoppa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vitnoppa är en inkommen art som påträffats som ogräs och som naturaliserad på flera platser i sydvästra Skåne, västra Blekinge, östra Småland, på Öland och i Bohuslän. Dessutom har arten blivit funnen som tillfällig i Göteborg, Uppland, Hälsingland och Medelpad. De flesta fynden är av gammalt datum. Under 1900-talet har vitnoppa blivit funnen på Öland, senast på 1930-talet, och i sydvästra Skåne där växten fanns kvar som ogräs i Skanör fram till mitten av 1970-talet. I detta område har vitnoppa varit känd sedan början av 1800-talet. Sommaren 2003 blev den funnen på en lokal i Bohuslän (rätt bestämd först 2004). På denna lokal är vitnoppan mycket riklig, åtskilliga tusen exemplar. Arten finns även kvar i några trädgårdar i västra Skåne dit den förts in från Skanör av botanister. I Danmark betraktas vitnoppa som försvunnen. Förutom några tillfälliga fynd i Köpenhamnsområdet, har den varit naturaliserad på Bornholm under senare hälften av 1800-talet. Från Norge och Finland är den endast känd genom några enstaka tillfälliga fynd. Vitnoppa är en vitt spridd art som finns i varmare trakter över en stor av världen. I Europa når den norrut till England och norra Tyskland och österut till de västra delarna av Ryssland och området kring Kaspiska Havet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Efter att ha senast varit sedd 1979 i Sverige som vildväxande upptäcktes en lokal i Bohuslän 2004. Den bohusländska lokalen var en grusplan, området har därefter asfalterats men vitnoppa finns kvar i kanterna och på andra platser som man lät bli asfaltera genom att visa hänsyn till arten. Trots detta har arten minskat och forsatt minskning kan befaras. Vitnoppa upptäcktes 2007 i Skåne och verkar nu hålla sig kvar på två lokaler där. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 632 (500-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-16) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Vitnoppa växer på öppen, näringsrik men kalkfattig mark. Växtplatserna är gärna sandiga och tidvis fuktiga. Som naturaliserad har den funnits på sandfält och strandvallar men oftast har den förekommit som ogräs på kraftigt störd kulturmark som gårdsplaner, trädgårdar, trädesåkrar, häckar och annan ruderatbetonad mark. Den Bohusländska lokalen är en grusplan som tidigare använts som uppställningsplats för importerade bilar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Pseudognaphalium (vitnoppor), Art Pseudognaphalium luteoalbum (L.) Hilliard & B. L. Burtt - vitnoppa Synonymer Pseudognaphalium luteo-album (L.) Hilliard & B. L. Burtt, Gnaphalium luteoalbum L.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Efter att ha senast varit sedd 1979 i Sverige som vildväxande upptäcktes en lokal i Bohuslän 2004. Den bohusländska lokalen var en grusplan, området har därefter asfalterats men vitnoppa finns kvar i kanterna och på andra platser som man lät bli asfaltera genom att visa hänsyn till arten. Trots detta har arten minskat och forsatt minskning kan befaras. Vitnoppa upptäcktes 2007 i Skåne och verkar nu hålla sig kvar på två lokaler där. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 632 (500-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-16) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Vitnoppa är en ettårig, 1–4 dm hög, vitullig ört med uppstigande och vanligen från basen grenig stjälk. De 3–7 mm breda och 2–5 cm långa tunglika bladen har vågig kant och något stjälkomfattande bas. Blomkorgarna är 4–5 mm långa och sitter 4–12 tillsammans i täta huvud i stjälk- och grentoppar. Holkfjällen är hinnaktiga, halmfärgade och stjärnformigt utbredda i frukt. De är kala frånsett de yttre som är något ulliga vid basen. Blommorna är gulaktiga med röda nerver. Den 6–8 mm långa, bruna frukten är sträv av korta vita hår. Arten blommar i juli-september och förökar sig med frön.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vitnoppa

Länsvis förekomst och status för vitnoppa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vitnoppa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vitnoppa är en inkommen art som påträffats som ogräs och som naturaliserad på flera platser i sydvästra Skåne, västra Blekinge, östra Småland, på Öland och i Bohuslän. Dessutom har arten blivit funnen som tillfällig i Göteborg, Uppland, Hälsingland och Medelpad. De flesta fynden är av gammalt datum. Under 1900-talet har vitnoppa blivit funnen på Öland, senast på 1930-talet, och i sydvästra Skåne där växten fanns kvar som ogräs i Skanör fram till mitten av 1970-talet. I detta område har vitnoppa varit känd sedan början av 1800-talet. Sommaren 2003 blev den funnen på en lokal i Bohuslän (rätt bestämd först 2004). På denna lokal är vitnoppan mycket riklig, åtskilliga tusen exemplar. Arten finns även kvar i några trädgårdar i västra Skåne dit den förts in från Skanör av botanister. I Danmark betraktas vitnoppa som försvunnen. Förutom några tillfälliga fynd i Köpenhamnsområdet, har den varit naturaliserad på Bornholm under senare hälften av 1800-talet. Från Norge och Finland är den endast känd genom några enstaka tillfälliga fynd. Vitnoppa är en vitt spridd art som finns i varmare trakter över en stor av världen. I Europa når den norrut till England och norra Tyskland och österut till de västra delarna av Ryssland och området kring Kaspiska Havet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Pseudognaphalium - vitnoppor 
  • Art
    Pseudognaphalium luteoalbum(L.) Hilliard & B. L. Burtt - vitnoppa
    Synonymer
    Pseudognaphalium luteo-album (L.) Hilliard & B. L. Burtt
    Gnaphalium luteoalbum L.

Vitnoppa växer på öppen, näringsrik men kalkfattig mark. Växtplatserna är gärna sandiga och tidvis fuktiga. Som naturaliserad har den funnits på sandfält och strandvallar men oftast har den förekommit som ogräs på kraftigt störd kulturmark som gårdsplaner, trädgårdar, trädesåkrar, häckar och annan ruderatbetonad mark. Den Bohusländska lokalen är en grusplan som tidigare använts som uppställningsplats för importerade bilar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Vitnoppan har försvunnit från tidigare växtplatser bl. a. genom ändrade brukningssätt inom jordbruket, dräneringar, ogräsbekämpning och anläggningsarbeten av olika slag. Det är en konkurrenssvag art som framförallt uppträtt som ett föga bofast ogräs i landet. Det är inte uteslutet att den förts in i landet vid flera tillfällen, men haft svårt att överleva och sprida sig. Detta kan bero på att det är en sydlig växt som är dåligt anpassad till vårt klimat.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Vitnoppan måste långsiktigt säkras på lokalen i Bohuslän. Vid anläggningsverksamhet inom området måste särskild hänsyn tas till vitnoppan och området där den förekommer får inte växa igen med sly. Arten bör övervakas av floraväktare.
Vitnoppa finns som odlad och det har visat sig att den lätt kan förvilda sig efter odling. I Botaniska trädgården i Uppsala fanns den som ogräs under flera år på 1970–80-talet. Utländska namn – NO: Kulegråurt, DK: Gulhvid Evighedsblomst, FI: Valkojäkkärä, GB: Jersey Cudweed.

Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Jonasson, I. 2005. Vitnoppa återfunnen i Norden. Svensk Bot. Tidskr. 99: 4–6.

Knutsson, T., Andersson, U.-A., Bringer, K.-G., Gunnarsson, T. & Lundkvist, H. 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Kraft, J. 1987. Falsterbohalvöns flora. Växterna vid kusten mellan Malmö och Trelleborg. Lund.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.Å. 1978. Projekt Linné rapporterar 80–92. Svensk Bot. Tidskr. 72: 189–203.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319-328.

Pedersen, A. 1961. Kurvblomsternes udbredelse i Danmark (ekskl. Hieracium og Taraxacum). Bot. Tidsskr. 57: 81–289.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. Rev. Mora Aronsson 2005. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Pseudognaphalium - vitnoppor 
  • Art
    Pseudognaphalium luteoalbum, (L.) Hilliard & B. L. Burtt - vitnoppa
    Synonymer
    Pseudognaphalium luteo-album (L.) Hilliard & B. L. Burtt
    Gnaphalium luteoalbum L.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. Rev. Mora Aronsson 2005. ©ArtDatabanken, SLU 2007.