Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  årta

Organismgrupp Fåglar Anas querquedula
Årta Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Årtan är något större än krickan, vars kroppsform och proportioner den delar. Hannar i praktdräkt känns lätt igen på sitt vinröda huvud med en bred vit rand från ögontrakten och bakåt. Honor, ungfåglar och hannar i eklipsdräkt förväxlas av den ovane lätt med kricka, men avviker genom att ha påtagligt ljus haka och antytt svart-vit-randigt ”ansikte”.
Utbredning
Länsvis förekomst för årta Observationer i  Sverige för årta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Årtan häckar över stora delar av den palearktiska faunaregionen, i den tempererade klimatzonen från Atlanten i väster till Stilla havet i öster. Det mesta tyder på att den större delen av totalbeståndet häckar öster om Uralbergen. I Europa hade arten förhållandevis starka bestånd för 100 år sedan, men vid mitten av 1900-talet noterades minskningar i centrala och västra Europa. Numera minskar arten även i Östeuropa, där uppskattningsvis minst 75 % av det europeiska beståndet återfinns. Hur många årtpar som häckar i Europa är dock dåligt känt; även relativt sentida skattningar varierar mellan cirka 390 000 och 1,1 milj. par. I Sverige häckar årtan lokalt och fåtaligt vid slättsjöar och strandängar i Götaland och Svealand, samt vid vegetationsrika sjöar och djupt inskurna havsvikar längs Bottniska Viken, främst i Gästrikland, Medelpad och Västerbotten. De starkaste förekomsterna bedöms finnas i näringsrika slättsjöar i Skåne, Västergötland, Östergötland och östra Svealand, men också på strandängar på Öland och Gotland. Tillfälliga häckningar har noterats i de flesta svenska landskap. Sverige ligger i den nordvästra utkanten av årtans europeiska utbredningsområde. Som randpopulation uppvisar den svenska därför betydande men alldeles naturliga årliga fluktuationer i storlek. Dessa anses i första hand bero på hur flyttningsvädret påverkar det antal som når landet genom förlängd vårflyttning från starkare fästen i sydost. Artens naturliga antalsmässiga avtagande mot NV illustreras av de svenska (350-860 par 2010), danska (260-300 par 1998) och norska (max 20 par) beståndens storlek i kontrast till det estniska om cirka 2500 par och det finska om 1000-4000 par. Årtan skiljer sig från våra andra simänder genom att nästan hela den europeiska populationen övervintrar utanför kontinenten (i Afrika, söder om Sahara).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Årta häckar sparsamt till sällsynt vid slättsjöar och strandängar vid kusten i Götaland och Svealand, med en förskjutning till de östra landskapen. Den häckar dessutom mycket lokalt i vegetationsrika sjöar och djupt inskurna havsvikar längs Norrlandskusten. Årta missgynnas då sjö- och havsstränder växer igen genom att slåtter och bete minskar eller upphör. Beståndet uppvisar påtagliga mellanårsvariationer. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (600-1500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (400-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. I Finland anses arten ha minskat med 43-75 % 2001-2012. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Årtan liknar rätt mycket skedanden i sin ekologi, bl.a. genom att ofta sila föda från vattenytan, men också i sin förkärlek till grunda vattensamlingar på mader och strandängar. Födan är till ganska stor del animalisk, också utanför den energikrävande äggläggningstiden. Årtan häckar senare på säsongen än de flesta andra simänder och flyttar söderut i juli–första halvan av sept.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sjöar
Sjöar
Småvatten
Småvatten
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Vattenyta
Vattenyta
Vattenmassa
Vattenmassa
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Anseriformes (andfåglar), Familj Anatidae (änder, gäss och svanar), Släkte Anas, Art Anas querquedula Linnaeus, 1758 - årta Synonymer Spatula querquedula (Linnaeus, 1758)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Årta häckar sparsamt till sällsynt vid slättsjöar och strandängar vid kusten i Götaland och Svealand, med en förskjutning till de östra landskapen. Den häckar dessutom mycket lokalt i vegetationsrika sjöar och djupt inskurna havsvikar längs Norrlandskusten. Årta missgynnas då sjö- och havsstränder växer igen genom att slåtter och bete minskar eller upphör. Beståndet uppvisar påtagliga mellanårsvariationer. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (600-1500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (400-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. I Finland anses arten ha minskat med 43-75 % 2001-2012. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Bernkonventionens bilaga III, Bonnkonventionens bilaga II, AEWA, CITES bilaga C, Typisk art i 3150 Naturligt näringsrika sjöar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6410 Fuktängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Årtan är något större än krickan, vars kroppsform och proportioner den delar. Hannar i praktdräkt känns lätt igen på sitt vinröda huvud med en bred vit rand från ögontrakten och bakåt. Honor, ungfåglar och hannar i eklipsdräkt förväxlas av den ovane lätt med kricka, men avviker genom att ha påtagligt ljus haka och antytt svart-vit-randigt ”ansikte”.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för årta

Länsvis förekomst och status för årta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för årta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Årtan häckar över stora delar av den palearktiska faunaregionen, i den tempererade klimatzonen från Atlanten i väster till Stilla havet i öster. Det mesta tyder på att den större delen av totalbeståndet häckar öster om Uralbergen. I Europa hade arten förhållandevis starka bestånd för 100 år sedan, men vid mitten av 1900-talet noterades minskningar i centrala och västra Europa. Numera minskar arten även i Östeuropa, där uppskattningsvis minst 75 % av det europeiska beståndet återfinns. Hur många årtpar som häckar i Europa är dock dåligt känt; även relativt sentida skattningar varierar mellan cirka 390 000 och 1,1 milj. par. I Sverige häckar årtan lokalt och fåtaligt vid slättsjöar och strandängar i Götaland och Svealand, samt vid vegetationsrika sjöar och djupt inskurna havsvikar längs Bottniska Viken, främst i Gästrikland, Medelpad och Västerbotten. De starkaste förekomsterna bedöms finnas i näringsrika slättsjöar i Skåne, Västergötland, Östergötland och östra Svealand, men också på strandängar på Öland och Gotland. Tillfälliga häckningar har noterats i de flesta svenska landskap. Sverige ligger i den nordvästra utkanten av årtans europeiska utbredningsområde. Som randpopulation uppvisar den svenska därför betydande men alldeles naturliga årliga fluktuationer i storlek. Dessa anses i första hand bero på hur flyttningsvädret påverkar det antal som når landet genom förlängd vårflyttning från starkare fästen i sydost. Artens naturliga antalsmässiga avtagande mot NV illustreras av de svenska (350-860 par 2010), danska (260-300 par 1998) och norska (max 20 par) beståndens storlek i kontrast till det estniska om cirka 2500 par och det finska om 1000-4000 par. Årtan skiljer sig från våra andra simänder genom att nästan hela den europeiska populationen övervintrar utanför kontinenten (i Afrika, söder om Sahara).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Anseriformes - andfåglar 
  • Familj
    Anatidae - änder, gäss och svanar 
  • Underfamilj
    Anatinae - änder 
  • Tribus
    Anatini - simänder 
  • Släkte
    Anas  
  • Art
    Anas querquedulaLinnaeus, 1758 - årta
    Synonymer
    Spatula querquedula (Linnaeus, 1758)

Årtan liknar rätt mycket skedanden i sin ekologi, bl.a. genom att ofta sila föda från vattenytan, men också i sin förkärlek till grunda vattensamlingar på mader och strandängar. Födan är till ganska stor del animalisk, också utanför den energikrävande äggläggningstiden. Årtan häckar senare på säsongen än de flesta andra simänder och flyttar söderut i juli–första halvan av sept.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Sjöar, Småvatten, Öppen fastmark, Sötvattensstrand, Vattenyta, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Ett uppenbart problem för årtans fortlevnad i Sverige är de för arten negativa biotopförändringar som uppstår då sjö- och havsstränder växer igen genom att slåtter och bete minskar eller upphör. Då bildas kompakta vegetationsbälten av t.ex. vass i stället för öppna stränder med kort vegetation, samtidigt som höljor och vattensamlingar innanför strandlinjen omsluts av högvuxen vegetation. Allt detta försämrar årtans födosöksbetingelser. I ett vidare perspektiv påverkas det svenska beståndet antagligen också av hur markanvändningen utvecklas i Ryssland och Ukraina, samt i vilken mån viktiga rastlokaler kan skyddas. Våra årtor kan vara särskilt beroende av rastplatser i Sydeuropa eftersom flyttningen vidare till Afrika sedan tycks gå i en etapp över både Nordafrika och Sahara. Också vinterförhållandena kan vara avgörande för populationsutvecklingen, eftersom fåglarna tycks vara koncentrerade till begränsade områden i Afrika (t.ex. 900 000 ex. i centrala Nigerdeltat). Årtan får inte jagas i Sverige, men svårigheten att identifiera den under jakt gör att den skjuts ungefär i proportion till sin talrikhet i höstens andpopulationer. Flertalet årtor lämnar dock landet innan jakten börjar. Längre söderut i Europa, främst i Frankrike, södra Ryssland, Ukraina och Polen, är jakten på arten ganska omfattande (ca en halv miljon fåglar skjuts årligen).

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss positiv effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Näringsrika, grunda sjöar med rik och ändå heterogen vegetation bör bibehållas och skyddas mot dikning och invallning. Strandängar med bete och slåtter bör bevaras och hållas fria från högvuxen vegetation. Lämpliga rastlokaler längs årtans flyttningsvägar måste bevaras och skyddas. Förhållandena på övervintringsområdena bör bevakas noggrant.
Utländska namn – NO: Knekkand, DK: Atlingand, FI: Heinätavi, GB: Garganey. Årtan är förtecknad i Bernkonventionen bilaga III (skyddade djurarter), Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter), AEWA (African-Eurasian Waterbird Agreement) samt CITES bilaga C. Arten är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Andell, P. 1987. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport. Del 1. Anser 25: 253–268.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Hagemeijer, E.J.M. & Blair, M.J. (red.) 1997. The EBCC atlas of European breeding birds: their distribution and abundance. T & AD Poyser, London.

Molodovskij, A. 1971. Krickans (Anas crecca) och årtans (A. querquedula) föda vid Gorkij-vattenreservoaren.

Nauonye doklady vyssej skoly. Biologiceskie nauki 11: 20–25.

Nilsson, L. 1978. Den häckande sjöfågelfaunan i svenska sjörestaureringsobjekt. Vår Fågelvärld 37: 225–240.

Renno, O. (red.) 1993. Eesti linnuatlas. Tallinn, s. 44.

Roux, F. 1976. The Status of Wetland in the West African Sahel. Proc. Int. Conf. on the Conservation of Wetlands and Waterfowl, Heiligenhofen 1974 (IWRB).

Scott, D.A. & Rose, P.M. 1996. Atlas of Anatidae populations in Africa and Western Eurasia. Wetlands International Publication 41.

Sterbetz, I. 1968. The comparative feed-examination of garganey and teal (Anas querquedula L. and A. crecca L.) in Hungary. Allattani Közlemenyek 55: 119–122.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31, Stockholm.

Tucker, G.M. & Heath, M.F. 1994. Birds in Europe: their conservation status. Cambridge, U.K.: BirdLife International (BirdLife Conservation Series no. 3).

Väisänen, R.A., Lammi, E. & Koskimies, P. 1998. Muuttava pesimälinnusto. [andra finska fågelatlasen] Otava, Helsingfors.

Wetlands International 2002 Waterbird population estimates – Third edition. Wetlands International Global Series No 12, Wageningen, The Netherlands.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Elmberg 2002. Rev. Johan Elmberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Anseriformes - andfåglar 
  • Familj
    Anatidae - änder, gäss och svanar 
  • Underfamilj
    Anatinae - änder 
  • Tribus
    Anatini - simänder 
  • Släkte
    Anas  
  • Art
    Anas querquedula, Linnaeus, 1758 - årta
    Synonymer
    Spatula querquedula (Linnaeus, 1758)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Elmberg 2002. Rev. Johan Elmberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2010.