Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  barbastell

Organismgrupp Däggdjur Barbastella barbastellus
Barbastell Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Barbastellen är en medelstor och mörk fladdermus. Pälshåren är svarta vid basen och gulaktiga i spetsen. Öronen är 12-18 mm långa, breda och framåtriktade och möts i pannan. Underarm 36-44 mm, vingspann 262-292 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för barbastell Observationer i  Sverige för barbastell
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Barbastellen är känd i Sverige sedan år 1746. Fram till 1950 finns 37 fynd från 22 lokaler i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Stockholm och Värmland. Under perioden 1978-2012 har observationer av barbastell gjorts på ett hundratal lokaler i 9 sydsvenska län. Barbastellen förekommer nu sällsynt från Skåne och Blekinge norrut till Västergötland och Östergötland. Återinventeringar och kontroller av kolonier i norra delen av utbredningsområdet tyder på en stark tillbakagång som fortfarande pågår. I Skåne och möjligen i Halland har arten ökat och expanderat sedan slutet av 1990-talet. Det är dock ovisst om ökningen ännu fortgår.
Arten observeras årligen på olika övervintringsplatser, i Skåne, enstaka platser i Halland och Småland samt regelbundet i Karlsborgs fästning i Västergötland där ca 30 individer räknas varje vinter. På den plats i nordligaste Småland där barbastell påvisades 1901 hittades en yngelkoloni 1988. Denna förekomst, som kontrollerats årligen sedan dess, finns fortfarande kvar. En inventering i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland resulterade i fynd av ca 20 kolonier i Vimmerby, Eksjö, Ydre och Kinda kommuner. Fortsatta inventeringar har sedan kartlagt populationer i sydligare områden i Småland och Halland. Det har även visat sig att det finns små populationer på Öland, Gotland och i Blekinge. Ökningen i söder kan bero på att de äldre lövträdsbestånden som nu får stå kvar med åldrande träd, oftast bok och ek, under en period fått alltmer död ved, lös bark, sprickor, blixtskador och hackspetthål. Almsjukan har också under en period gjort att lös bark kan ha underlättat spridning och återkolonisation av barbastell. Populationens storlek är okänd men kan tills vidare antas vara i storleksordningen 500-1 000 exemplar. Arten förekommer över stora delar av Mellaneuropa från Spanien, Frankrike, södra Storbritannien och Irland i väster till Kaspiska havet i öster, men är överallt sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Barbastell är en sällsynt art som är har observerats norrut till Västergötland och Östergötland. Den har tidigare förmodligen förekommit norrut till Värmland och Stockholmstrakten. Barbastellens biotopval och jaktbeteende antyder att den är gynnad av traditionell markanvändning. Miljöerna kännetecknas av äldre genuin gårdsbebyggelse, ofta i byar med flera närliggande gårdar och ladugårdar. I omgivningarna finns vanligen rikligt med äldre grova f.d. hamlade träd och andra äldre lövträd, beteshagar och ängar, gärna med översilningsmark och kärr. Trädgårdar av äldre typ, inte alltför intensivt skötta, utgör också en viktig jaktbiotop. I de sydligaste landskapen har arten sina huvudsakliga tillhåll och kolonier i gammal lövskog. Arten gör också regelbundet besök i omkringliggande skogsområden, bl.a. i äldre typ av skog som ännu bär spår av utmarksbete, upp till drygt fyra km från kolonin. Barbastellen är inte migrerande. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (2000-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (200-800) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 14 (= 2 generationer) år. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer (barbastellen uppvisade en ökning i Skåne under de inledande tio åren av 2000-talet men ökningen har troligen upphört under senare år). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1). Global rödlistningskategori: NT (2001).
Ekologi
Barbastellen har i sitt kärnområde i norra Småland och södra Östergötland oftast tillhåll i eller nära byar i skogslandskapet, till stor del belägna på hög höjd över havet (upp till ca 300 m.ö.h.). Miljöerna kännetecknas av äldre genuin gårdsbebyggelse, ofta i byar med flera näraliggande gårdar och ladugårdar. I omgivningarna finns vanligen rikligt med äldre, grova f.d. hamlade träd och andra äldre lövträd, beteshagar och ängar, gärna med översilningsmark och kärr. Trädgårdar av äldre typ, icke alltför intensivt skötta, utgör också en viktig jaktbiotop. Barbastellerna jagar mest i närområdet kring kolonierna men gör också regelbundet besök i skogsområdena runtom och jagar där bl.a. i äldre typ av skog som ännu bär spår av utmarksbete. Data från både västra och östra Småland visar att de regelbundet flyger minst 4 km från kolonimiljöerna. Mycket av dessa skogar avverkas nu och ersätts av kalhyggen och planterade ungskogar. Detta är troligen huvudorsaken till försvinnandet av flera kolonier och populationens tillbakagång i norra delen av utbredningsområdet. Vid dåligt väder använder barbastellerna ofta vind- och regnskyddade "lövtunnlar" i form av markvägar ut mot utmarken/skogen, omgivna av tätt lövverk såsom hasselbuskage. Arten är speciellt inriktad på att ta fjärilar, framför allt småfjärilar, men tar även flera andra smådjursgrupper, t.ex. tvåvingar och spindlar. Födotillgängligheten beror därför säkert på rikedomen och artsammansättningen av insekter som produceras i hagmarker, ängar, trädgårdar, lövridåer, längs markvägar etc. De hittills kända förekomsterna utgörs alltid av få individer. Hittills har endast enstaka platser med fler än 10 vuxna djur påträffats. I andra delar av Sydsverige har fynd gjorts i annorlunda miljöer, t.ex. äldre bokbestånd, slottsparker och grov lövdominerad gammelskog. Barbastellen är aktiv under en mycket lång säsong. På sydsvenska lokaler har arten observerats ute på födosök från april till mitten av oktober. Det är också känt att arten kan flyga vid mildväder under vintern. Barbastellen är inte någon migrerande art men företar lokala rörelser, mellan kolonitiden och övervintringen. Den har sålunda observerats vid insektrika kustlokaler där arten inte förekommer sommartid såsom Ven, Falsterbo, Osmarken, Revnabben, Hammars backar, Kåsehuvud och Åhus i Skåne, Ottenby på Öland och Hoburgen på Gotland. Övervintrande exemplar har i Sverige anträffats i jordkällare, gamla gruvor, samt i några slott och fästningar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Inomhusmiljöer
Inomhusmiljöer
Barrskog
Barrskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· fjärilar
· fjärilar
· spindlar
· spindlar
· tvåvingar
· tvåvingar
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Chiroptera (fladdermöss), Familj Vespertilionidae (läderlappar), Släkte Barbastella, Art Barbastella barbastellus (Schreber, 1774) - barbastell Synonymer Vespertilio barbastellus Schreber, 1774

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Barbastell är en sällsynt art som är har observerats norrut till Västergötland och Östergötland. Den har tidigare förmodligen förekommit norrut till Värmland och Stockholmstrakten. Barbastellens biotopval och jaktbeteende antyder att den är gynnad av traditionell markanvändning. Miljöerna kännetecknas av äldre genuin gårdsbebyggelse, ofta i byar med flera närliggande gårdar och ladugårdar. I omgivningarna finns vanligen rikligt med äldre grova f.d. hamlade träd och andra äldre lövträd, beteshagar och ängar, gärna med översilningsmark och kärr. Trädgårdar av äldre typ, inte alltför intensivt skötta, utgör också en viktig jaktbiotop. I de sydligaste landskapen har arten sina huvudsakliga tillhåll och kolonier i gammal lövskog. Arten gör också regelbundet besök i omkringliggande skogsområden, bl.a. i äldre typ av skog som ännu bär spår av utmarksbete, upp till drygt fyra km från kolonin. Barbastellen är inte migrerande. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (2000-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (200-800) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 14 (= 2 generationer) år. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer (barbastellen uppvisade en ökning i Skåne under de inledande tio åren av 2000-talet men ökningen har troligen upphört under senare år). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1). Global rödlistningskategori: NT (2001).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, EuroBats
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Global rödlistning NT (2008)
Barbastellen är en medelstor och mörk fladdermus. Pälshåren är svarta vid basen och gulaktiga i spetsen. Öronen är 12-18 mm långa, breda och framåtriktade och möts i pannan. Underarm 36-44 mm, vingspann 262-292 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för barbastell

Länsvis förekomst och status för barbastell baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för barbastell

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Barbastellen är känd i Sverige sedan år 1746. Fram till 1950 finns 37 fynd från 22 lokaler i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Stockholm och Värmland. Under perioden 1978-2012 har observationer av barbastell gjorts på ett hundratal lokaler i 9 sydsvenska län. Barbastellen förekommer nu sällsynt från Skåne och Blekinge norrut till Västergötland och Östergötland. Återinventeringar och kontroller av kolonier i norra delen av utbredningsområdet tyder på en stark tillbakagång som fortfarande pågår. I Skåne och möjligen i Halland har arten ökat och expanderat sedan slutet av 1990-talet. Det är dock ovisst om ökningen ännu fortgår.
Arten observeras årligen på olika övervintringsplatser, i Skåne, enstaka platser i Halland och Småland samt regelbundet i Karlsborgs fästning i Västergötland där ca 30 individer räknas varje vinter. På den plats i nordligaste Småland där barbastell påvisades 1901 hittades en yngelkoloni 1988. Denna förekomst, som kontrollerats årligen sedan dess, finns fortfarande kvar. En inventering i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland resulterade i fynd av ca 20 kolonier i Vimmerby, Eksjö, Ydre och Kinda kommuner. Fortsatta inventeringar har sedan kartlagt populationer i sydligare områden i Småland och Halland. Det har även visat sig att det finns små populationer på Öland, Gotland och i Blekinge. Ökningen i söder kan bero på att de äldre lövträdsbestånden som nu får stå kvar med åldrande träd, oftast bok och ek, under en period fått alltmer död ved, lös bark, sprickor, blixtskador och hackspetthål. Almsjukan har också under en period gjort att lös bark kan ha underlättat spridning och återkolonisation av barbastell. Populationens storlek är okänd men kan tills vidare antas vara i storleksordningen 500-1 000 exemplar. Arten förekommer över stora delar av Mellaneuropa från Spanien, Frankrike, södra Storbritannien och Irland i väster till Kaspiska havet i öster, men är överallt sällsynt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Ordning
    Chiroptera - fladdermöss 
  • Underordning
    Vespertilionoidea  
  • Familj
    Vespertilionidae - läderlappar 
  • Släkte
    Barbastella  
  • Art
    Barbastella barbastellus(Schreber, 1774) - barbastell
    Synonymer
    Vespertilio barbastellus Schreber, 1774

Barbastellen har i sitt kärnområde i norra Småland och södra Östergötland oftast tillhåll i eller nära byar i skogslandskapet, till stor del belägna på hög höjd över havet (upp till ca 300 m.ö.h.). Miljöerna kännetecknas av äldre genuin gårdsbebyggelse, ofta i byar med flera näraliggande gårdar och ladugårdar. I omgivningarna finns vanligen rikligt med äldre, grova f.d. hamlade träd och andra äldre lövträd, beteshagar och ängar, gärna med översilningsmark och kärr. Trädgårdar av äldre typ, icke alltför intensivt skötta, utgör också en viktig jaktbiotop. Barbastellerna jagar mest i närområdet kring kolonierna men gör också regelbundet besök i skogsområdena runtom och jagar där bl.a. i äldre typ av skog som ännu bär spår av utmarksbete. Data från både västra och östra Småland visar att de regelbundet flyger minst 4 km från kolonimiljöerna. Mycket av dessa skogar avverkas nu och ersätts av kalhyggen och planterade ungskogar. Detta är troligen huvudorsaken till försvinnandet av flera kolonier och populationens tillbakagång i norra delen av utbredningsområdet. Vid dåligt väder använder barbastellerna ofta vind- och regnskyddade "lövtunnlar" i form av markvägar ut mot utmarken/skogen, omgivna av tätt lövverk såsom hasselbuskage. Arten är speciellt inriktad på att ta fjärilar, framför allt småfjärilar, men tar även flera andra smådjursgrupper, t.ex. tvåvingar och spindlar. Födotillgängligheten beror därför säkert på rikedomen och artsammansättningen av insekter som produceras i hagmarker, ängar, trädgårdar, lövridåer, längs markvägar etc. De hittills kända förekomsterna utgörs alltid av få individer. Hittills har endast enstaka platser med fler än 10 vuxna djur påträffats. I andra delar av Sydsverige har fynd gjorts i annorlunda miljöer, t.ex. äldre bokbestånd, slottsparker och grov lövdominerad gammelskog. Barbastellen är aktiv under en mycket lång säsong. På sydsvenska lokaler har arten observerats ute på födosök från april till mitten av oktober. Det är också känt att arten kan flyga vid mildväder under vintern. Barbastellen är inte någon migrerande art men företar lokala rörelser, mellan kolonitiden och övervintringen. Den har sålunda observerats vid insektrika kustlokaler där arten inte förekommer sommartid såsom Ven, Falsterbo, Osmarken, Revnabben, Hammars backar, Kåsehuvud och Åhus i Skåne, Ottenby på Öland och Hoburgen på Gotland. Övervintrande exemplar har i Sverige anträffats i jordkällare, gamla gruvor, samt i några slott och fästningar.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö, Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog, Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö, Inomhusmiljöer

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Myrbiotoper, Blottad mark, Buskmark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· fjärilar - Lepidoptera (Viktig)
· spindlar - Araneae (Har betydelse)
· tvåvingar - Diptera (Har betydelse)
Ved och bark (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Kan vara utsatt för störningar på övervintringsplatser. Sommarkolonier kan drabbas när äldre byggnader renoveras eller hålträd fälls. Barbastellens sällsynthet talar dessutom för att artens krav på jaktbiotoper är kritisk för dess förekomst. Avverkning av äldre skog av utmarkstyp i norra delen av utbredningsområdet är tydligen ett allvarligt hot. Fortsatt tillbakagång av jordbruket med betesdjur, hävd av hagar, ängar och skogsbete på höglandet är säkerligen negativt för arten. Att man i dessa miljöer också omför äldre typ av trädgårdar till moderna med maskinklippta gräsmattor minskar utbudet av föda.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
Artens överlevnad kräver att kända yngelkolonier skyddas och att de viktigaste furageringsbiotoperna bevaras och vårdas. Övervintringplatser måste skyddas effektivt från störningar t.ex. genom att montera galler och grindar vid grottor eller gruvor där arten övervintrar regelbundet. Förfallna potentiella övervintringsplatser bör restaureras för att hindra vinddrag, nedkylning eller uttorkning. De viktigaste områdena för barbastellen bör säkras genom ”särskilda bevarandeområden” enligt Habitatdirektivets bilaga 2. Inom dessa måste artens födosöksbiotoper, aktivitetsområden, m.m. klarläggas ytterligare. Prioriterade områden bör snarast skyddas och vårdas t.ex. genom Natura 2000-områden, reservatsbildning, biotopskydd eller naturvårdsavtal.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Bredøreflaggermus, DK: Bredøret flagermus, FI: Mopsilepakko, GB: Barbastelle. Barbastellen är upptagen på den globala rödlistan (2008) där den är placerad i kategorin Nära hotad (NT). Därtill är arten upptagen bland arterna i EU:s habitatdirektiv, bilaga 2 och 4, den är fridlyst enligt Artskyddsförordningen (2007:845) 4 § och 5 §, samt är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter). Alla europeiska fladdermöss omfattas av ”Fladdermusavtalet” EUROBATS, the Agreement on the Conservation of Populations of European Bats, vilket lyder under Bonnkonventionen.

Abel, G. 1970. Zum Höchstalter der Mopsfledermaus (Barbastella barbastellus). Myotis 8: 38.

Ahlén, I. 2003. Inventeringen av barbastell (Barbastella barbastellus) 1999-2003 i Sverige. Rapport 2003-12-01 till Naturvårdsverket (Dnr 409-1092-03).

Ahlén, I. 2004. Inventeringen av barbastell (Barbastella barbastellus) 2004 i Sverige. Rapport 2004-12-14 till Naturvårdsverket (Dnr 301-930-04).

Ahlén, I. 2005. Inventering av barbastell (Barbastella barbastellus) 2005. Med notiser om andra ovanliga arter under året m.m. Rapport 2005-12-14 till Naturvårdsverket (Dnr 301-1330-05).

Ahlén, I. 2006. Handlingsprogram för skydd av fladdermusfaunan. Åtaganden enligt det europeiska fladdermusavtalet EUROBATS. Naturvårdsverket Rapport 5546.

Ahlén, I. 2006. Inventering av barbastell (Barbastella barbastellus) 2006. Med notiser om andra ovanliga arter under året. Rapport 2006-12-04 till Naturvårdsverket (Dnr 301-6799-05). Med några tillägg gjorda i februari 2007.

Ahlén, I. 2008. Barbastell och några andra ovanliga fladdermusarter i Sverige 2007. Rapport 2008-03-31 till Naturvårdsverket (Dnr 429-260-07 Nv).

Ahlén, I. 2008. Nya fynd i Skånes fladdermusfauna. Fauna och Flora 103(1): 28-34. [Summary: Newdiscoveries in the bat fauna of Skåne, Sweden.]

Ahlén, I. 2009. Barbastell-projektet, bestämningshjälp och raritetskontroll samt anmärkningsvärda fynd av fladdermöss I Sverige 2008. Rapport 2009-03-15 till Naturvårdsverket (Prot. N 96-08).

Ahlén, I. 2009. Gotlands fladdermöss. Natur på Gotland 2009 (3-4):18-23.

Ahlén, I. 2011. Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Fauna och Flora 106 (2): 2-19.

Ahlén, I. & Baagøe, H. J. 1999. Use of ultrasound detectors for bat studies in Europe - experiences from field identification, surveys and monitoring. Acta Chiropterologica 1:137-150.

Ahlén, I., H. J. Baagøe & L. Bach. 2009. Behavior of Scandinavian bats during migration and foraging at sea. Journal of Mammalogy 90 (6):1318-1223.

Ahlén, I. & Tjernberg, M. (red.) 1996. Rödlistade ryggradsdjur i Sverige - Artfakta. ArtDatabanken, Uppsala. 335 pp. (Sid 255 artfaktablad om barbastell)

Baagøe, H.J. 1987. The Scandinavian bat fauna: adaptive wing morphology and free flight in the field. In: Fenton, M.B.; Racey, P.; Rainer, J.M.V. (Eds.). Recent advances in the study of bats. Cambridge Univ. Press, Cambridge, pp. 57-74.

Baagøe, H.J. 2002. Flagermus Chiroptera. Pp. 57-60 in B. Muus (ed.) Danmarks Pattedyr. Gyldendal, København.

Baagøe, H.J. & T.S.Jensen. 2007. Dansk pattedyratlas. Gyldendal, København. 392 pp.

Beck, A. 1995. Faecal analysis of European bat species. Myotis 32-33: 109-119.

Denzinger, A., Siemers, B. M., Schaub, A., & Schnitzler, H.-U. 2001. Echolocation by the barbastelle bat, Barbastella barbastellus. Journal of Comparative Physiology 187: 521-528.

Dietz, C., O. von Helversen & D. Nill. 2007. Handbuch der Fledermäuse Europas und Nordwestafrikas. Kosmos, Stuttgart

Eriksson, A. 2004. Habitat selection in a colony of Barbastella barbastellus in south Sweden. Examensarbete i ämnet naturvårdsbiologi 20 poäng. Uppsala 2004, nr. 125.

Frank, H. 1960. Beobachtungen an Fledermäusen in Höhlen der Schwäbischen Alb unter besonderer Berücksichtigung der Mopsfledermaus (Barbastella barbastellus) Bonn. Zool. Beitr., Sonderheft II/1960:143-149.

Gerell, R. 1980. Fladdermöss i några nordöstskånska grottor. Skånes Natur, Årsskrift 67: 63-69.

Mitchell-Jones, A.J., Amori, G., Bogdanowicz, W., Kryštufek, B., Reijnders, P.J.H., Spitzenberger, F., Stubbe, M., Thissen, J.B.M., Vohralík, V. & Zima, J. 1999. The Atlas of European Mammals. Poyser, London.

Nilsson, S. 1847. Skandinavisk Fauna. Första delen: Däggdjuren. Andra omarbetade upplagan. Gleerups, Lund.

Norberg, U.M. & Rayner, J.M.V. 1987. Ecological morphology and flight in bats. (Mammalia; Chiroptera); wing adaptations, flight performance, foraging strategy and echolocation. Phil. Trans. r. Soc. London (B) 316: 335-427.

Retzius, A. J. 1800. Faunae Suecicae. Leipzig.

Russo, D., Cistrone, L., Jones, G., Mazzoleni, S. 2004. Roost selection by barbastelle bats (Barbastella barbastellus, Chiroptera: Vespertilionidae) in beech woodlands of central Italy: consequences for conservation. Biological Conservation 117:73-81.

Ryberg, O. 1947. Studies on bats and bat parasites - especially with regard to Sweden and other neighbouring countries. Svensk Natur, Stockholm.

Rydell, J. 1983. Övervintrande bredörad fladdermus, Barbastella barbastellus Schreber 1774, i Västergötland. Fauna och Flora 78: 69-70.

Rydell, J. and Bogdanowicz, W. 1997. Barbastella barbastellus. Mammalian Species No. 557, pp. 1-8.

Rydell, J., Natuschke, G., Theiler, A. & Zingg, P.E. 1996. Food habits of the barbastelle bat Barbastella barbastellus. Ecography 19: 62-66.

Samuelsson, G. 1954. Kristinehamnstrakten. Sid. 243-252 i: Nils. H. Magnusson & Kai Curry-Lindahl (red.). Natur i Värmland. Svensk Natur, Stockholm.

Sierro, A and Arlettaz, R 1997. Barbastelles bats (Barbastella sp.) specialize in the predation of moths: possible implications for foraging tactics and conservation. Acta Oecologica 18: 91-106.

Sierro, A. 1999. Habitat selection by barbastelle bats (Barbastella barbastellus) in the Swiss Alps (Valais). Journal of Zoology, London 248:429-432.

Sierro, A. 1999. Habitat selection by barbastelle bats (Barbastella barbastellus) in the Swiss Alps (Valais). Journal of Zoology, London 248:429-432.

Sierro, A. 2003. Habitat use, diet and food availability in a population of Barbastella barbastellus in a Swiss alpine valley. Nyctalus (N.F.) 8: 670-673.

Stebbings, R. E. 1991. Genus Barbastella. I: Corbet, G. B. and Harris, S. (ads). The handbook of British mammals, third ed. Blackwell. Oxford, pp.128-130.

Steinhauser, D. 2002. Untersuchungen zur Ökologie der Mopsfledermaus, Barbastella barbastellus und der Bechsteinfldermaus, Myotis bechsteinii im Süden des landes Brandenburg. Schriftenreihe für Landschaftspflege under Naturschutz 71:81-98-

Themenheft “Zur Situation der Mopsfledermaus in Europa“. 2003. Nyctalus (N.F.) 8:507-12.

Welander, E. 1916. Barbastellen - Barbastella barbastellus - funnen i sydligaste Östergötland. Fauna och Flora 11: 144.

Welander, E. 1929. Barbastellen, Barbastella barbastellus Schreber, återfunnen i södra Östergötland. Fauna och Flora 24: 184-186.

Welander, E. 1950. Småländska smådäggdjur. sid 119-126 i: Natur i Småland. (J. A. Eklundh & K. Curry- Lindahl, red.). Svensk Natur, Stockholm.

Wikström, J. E. 1840. Stockholms flora. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Ordning
    Chiroptera - fladdermöss 
  • Underordning
    Vespertilionoidea  
  • Familj
    Vespertilionidae - läderlappar 
  • Släkte
    Barbastella  
  • Art
    Barbastella barbastellus, (Schreber, 1774) - barbastell
    Synonymer
    Vespertilio barbastellus Schreber, 1774
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2013.