Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stenknäck

Organismgrupp Fåglar Coccothraustes coccothraustes
Stenknäck Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En relativt stor men kortstjärtad småfågel, som framför allt karaktäriseras av sin mycket kraftiga näbb. Runt den stålblå näbben går ett svart band, runt ögonen och ner på hakan. Ryggsidan är mörkbrun med ett brett, väl synligt vingband. I flykten känns den lätt igen på vingbandet, den korta stjärten och oftast på lätet, ett vasst "stri".
Utbredning
Länsvis förekomst för stenknäck Observationer i  Sverige för stenknäck
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Häckar numera tämligen allmänt över delar av Götaland och Svealand, särskilt i de lövrika områdena i Skåne, södra och östra Småland, Blekinge, centrala delarna av Västergötland, Öland samt i Mälarlandskapen. Den är sparsammare på Gotland. Stenknäcken var till 1970-talet en ganska ovanlig fågel, som ansågs kräsen vad gäller häckningsmiljö och i synnerhet knuten till körsbär och avenbok. Det körsbärsrika platåbergslandskapet i centrala Västergötland (Kinnekulle, Billingen m fl) ansågs fram till 1970-talet som landets kärnområde, och har fortfarande goda bestånd. Parallellt med att tätheten ökat överlag har arten expanderat norrut, och finns nu regelbundet utmed hela norrlandskusten. I Norrlands inland förekommer den däremot fortfarande främst som tillfällig och lokal. Sveriges bestånd har senast uppskattats till 17 000 par (2012) men arten är svårinventerad och siffran kan vara större.
I Finland sparsammare men ökande (1000-1500 par), även Norge har sparsam förekomst som huvudsakligen finns kring Oslo­fjorden. Nominatrasen är spridd över kontinenten söderut till Medelhavet och sydvästra Ryssland och även i England. Andra raser finns genom Asien bort till och med Japan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Stenknäcken häckar i löv- och blandskog samt i parker och trädgårdar. Den förekommer i södra Sverige upp till södra Värmland - södra Dalarna - norra Uppland. Häckar lokalt även i Medelpad och södra Västerbotten. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beståndet har ökat med 25-75 % de senaste 30 åren men bedöms ha varit stabilt de senaste 10 åren. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Häckar med tätast bestånd i löv­skog och parker. Mängden lövträd behöver dock inte vara särskilt stor, och det förekommer ofta att boet läggs i granskog någon kilometer från närings­platsen. Boet är oftast tämligen högt placerat, gärna i körsbärsträd och stora häggar, i Skåne ofta i bok, men kan även placeras i en låg grenklyka, stundom blott någon meter högt i någon buske. Boet är lätt identifierbart, en klen, gles byggnad av knotiga småkvistar in­mängda med lavar av typ Parmelia och Evernia. Äggen läggs i maj, vanligen 4-5 i antal. Normalt en kull. Ägg senare än i maj antages vara omlagda kullar.
Den särskilt goda förekomsten på Billingen, Kinnekulle liksom i några andra områden i Syd- och Mellansverige, liksom ojämnheten och sparsamheten i övrig före­komst, torde sammanhänga med att arten är specialiserad på kärnor av Prunus-arter samt avenboksfrön och att dessa är begärliga ännu i maj. Stenknäcken äter kärnor eller frön av slån, hägg, körsbär, plommon, krikon, hagtorn, idegran, bok, avenbok, lönn, alm (almfrön är en betydelsefull föda i slutet av maj) och nypon. Fruktkött ratas. På våren äts även löv­trädsknoppar. Häckningen är så anpassad, att ungarna är i boet när deras huvudsakliga näring, larver av ekvecklare (Tortrix), frostfjäril (Cheimatobia) m.fl. är rikast i trädkronorna.

Där tätare population förekommer, kan gemensam nattplats uppsökas upp till tre kilometer avlägsen från närings­platsen. Vissa vintrar stannar ett stort antal i Sverige, uppsöker lövskogar, trädgårdar och parker och särskilt i Skåne och Blekinge kan de ibland ses i betydande flockar. Stora flockar förekommer speciellt under år med riklig förekomst av bok- och särskilt avenboksfrön. Den övervintrar årligen i små antal upp till södra Norrbotten, tillfälligt eller i enstaka exemplar i inlandet eller längre norrut. Vintertid är stenknäcken i norra Sverige starkt knuten till häggförekomster. Stenknäckar utnyttjar också gärna fågelmatningar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Levande träd
Levande träd
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· avenbok
· avenbok
· bok
· bok
· lavar
· lavar
· prunusar
· prunusar
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Fringillidae (finkar), Släkte Coccothraustes, Art Coccothraustes coccothraustes (Linnaeus, 1758) - stenknäck Synonymer Loxia Coccothraustes Linnaeus, 1758

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Stenknäcken häckar i löv- och blandskog samt i parker och trädgårdar. Den förekommer i södra Sverige upp till södra Värmland - södra Dalarna - norra Uppland. Häckar lokalt även i Medelpad och södra Västerbotten. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beståndet har ökat med 25-75 % de senaste 30 åren men bedöms ha varit stabilt de senaste 10 åren. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
En relativt stor men kortstjärtad småfågel, som framför allt karaktäriseras av sin mycket kraftiga näbb. Runt den stålblå näbben går ett svart band, runt ögonen och ner på hakan. Ryggsidan är mörkbrun med ett brett, väl synligt vingband. I flykten känns den lätt igen på vingbandet, den korta stjärten och oftast på lätet, ett vasst "stri".

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stenknäck

Länsvis förekomst och status för stenknäck baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stenknäck

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Häckar numera tämligen allmänt över delar av Götaland och Svealand, särskilt i de lövrika områdena i Skåne, södra och östra Småland, Blekinge, centrala delarna av Västergötland, Öland samt i Mälarlandskapen. Den är sparsammare på Gotland. Stenknäcken var till 1970-talet en ganska ovanlig fågel, som ansågs kräsen vad gäller häckningsmiljö och i synnerhet knuten till körsbär och avenbok. Det körsbärsrika platåbergslandskapet i centrala Västergötland (Kinnekulle, Billingen m fl) ansågs fram till 1970-talet som landets kärnområde, och har fortfarande goda bestånd. Parallellt med att tätheten ökat överlag har arten expanderat norrut, och finns nu regelbundet utmed hela norrlandskusten. I Norrlands inland förekommer den däremot fortfarande främst som tillfällig och lokal. Sveriges bestånd har senast uppskattats till 17 000 par (2012) men arten är svårinventerad och siffran kan vara större.
I Finland sparsammare men ökande (1000-1500 par), även Norge har sparsam förekomst som huvudsakligen finns kring Oslo­fjorden. Nominatrasen är spridd över kontinenten söderut till Medelhavet och sydvästra Ryssland och även i England. Andra raser finns genom Asien bort till och med Japan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Fringillidae - finkar 
  • Släkte
    Coccothraustes  
  • Art
    Coccothraustes coccothraustes(Linnaeus, 1758) - stenknäck
    Synonymer
    Loxia Coccothraustes Linnaeus, 1758

Häckar med tätast bestånd i löv­skog och parker. Mängden lövträd behöver dock inte vara särskilt stor, och det förekommer ofta att boet läggs i granskog någon kilometer från närings­platsen. Boet är oftast tämligen högt placerat, gärna i körsbärsträd och stora häggar, i Skåne ofta i bok, men kan även placeras i en låg grenklyka, stundom blott någon meter högt i någon buske. Boet är lätt identifierbart, en klen, gles byggnad av knotiga småkvistar in­mängda med lavar av typ Parmelia och Evernia. Äggen läggs i maj, vanligen 4-5 i antal. Normalt en kull. Ägg senare än i maj antages vara omlagda kullar.
Den särskilt goda förekomsten på Billingen, Kinnekulle liksom i några andra områden i Syd- och Mellansverige, liksom ojämnheten och sparsamheten i övrig före­komst, torde sammanhänga med att arten är specialiserad på kärnor av Prunus-arter samt avenboksfrön och att dessa är begärliga ännu i maj. Stenknäcken äter kärnor eller frön av slån, hägg, körsbär, plommon, krikon, hagtorn, idegran, bok, avenbok, lönn, alm (almfrön är en betydelsefull föda i slutet av maj) och nypon. Fruktkött ratas. På våren äts även löv­trädsknoppar. Häckningen är så anpassad, att ungarna är i boet när deras huvudsakliga näring, larver av ekvecklare (Tortrix), frostfjäril (Cheimatobia) m.fl. är rikast i trädkronorna.

Där tätare population förekommer, kan gemensam nattplats uppsökas upp till tre kilometer avlägsen från närings­platsen. Vissa vintrar stannar ett stort antal i Sverige, uppsöker lövskogar, trädgårdar och parker och särskilt i Skåne och Blekinge kan de ibland ses i betydande flockar. Stora flockar förekommer speciellt under år med riklig förekomst av bok- och särskilt avenboksfrön. Den övervintrar årligen i små antal upp till södra Norrbotten, tillfälligt eller i enstaka exemplar i inlandet eller längre norrut. Vintertid är stenknäcken i norra Sverige starkt knuten till häggförekomster. Stenknäckar utnyttjar också gärna fågelmatningar.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Urban miljö, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land, Buskmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Triviallövskog

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· avenbok - Carpinus betulus (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· lavar - Lichenes (Har betydelse)
· prunusar - Prunus (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Igenväxning med gran i lövmiljöer är ett potentiellt hot, liksom omföring av ädel lövskog (f.d. betes­hagar-lövängar) till granskog eller avverkningar i ädellövskog av grova träd med utvecklade kronor.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Ädellövträdsbestånd, hagmarker, lövängar, parker etc. som är betydelsefulla häck­nings- eller furageringsbiotoper för stenknäck bör bevaras och undantas från normala skogliga åtgärder. Åtgärder kan behövas för att gynna lövträd, och särskilt sötkörsbär. Plantering eller annan föryngring av körsbärsträd, bevarande av klarbärsskärmar vid gamla torp, selektivt bevarande av slån, hägg, avenbok och hagtorn vid brynröjning mot åker är lämpliga åtgärder som bör upp­muntras.

Axelsson, P., Källander, H. och Nilsson, S.G. 1977. Stenknäcken och avenboken. Anser 16: 241-246.

Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M.,

Nilsson, S. 1975. Stenknäcken i Kronobergs län - bestånd, biotop och föda. Fåglar i Kronobergs län 5(2): 2-6.

Strömberg, G. 1974. Återfynd av ringmärkta stenknäckar. Fåglar i Blekinge 1974: 232-237.

Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk Fågelatlas. Sveriges Ornitologiska förening, ArtDatabanken & Lunds universitet. Stockholm.

Wallin, L. 1966. Några observationer över stenknäckens (Coccothraustes coccothraustes) beteende under den tidigare delen av häckningssäsongen.

Vår Fågelvärld 25: 327-345.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven G. Nilsson, Per-Olof Swanberg 1987. Rev. Johan Elmberg 1994. Rev. Jonas Grahn 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015-08-17.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Fringillidae - finkar 
  • Släkte
    Coccothraustes  
  • Art
    Coccothraustes coccothraustes, (Linnaeus, 1758) - stenknäck
    Synonymer
    Loxia Coccothraustes Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven G. Nilsson, Per-Olof Swanberg 1987. Rev. Johan Elmberg 1994. Rev. Jonas Grahn 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015-08-17.