Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  igelkott

Organismgrupp Däggdjur Erinaceus europaeus
Igelkott Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd: Kropp 20–30 cm, svans 1,5–4 cm. Vikt 0,4–1,2 kg (sällan upp till 1,9 kg). Stora delar av pälsen är ombildad så att rygghåren är förtjockade till styva taggar som täcker det mesta av kroppen. Undersidan och större delen av huvudet täcks av normala, tunna hår. Taggarna är brokiga i mörkbrunt och gråvitt, och genom att fötterna är korta och öron och nos ganska korta ser hela djuret ut som en spräcklig, taggig boll. Vid minsta störning drar igelkotten in fötter och huvud mot kroppens undersida, så att den blir nästan helt rund och närmast omöjlig att komma åt för ett rovdjur.

Liknande arter: Igelkott är omisskännlig och går knappast att förväxla med något annat svenskt däggdjur. Under dåliga ljusförhållanden, främst på natten, kan den i profil möjligen påminna om en vildkanin som har fällt ner öronen. Den rör sig dock på ett helt annat sätt. Medan kaniner och harar även vid långsam förflyttning rör sig med hoppande rörelser springer igelkotten i en jämn rörelse.

 
Utbredning
Länsvis förekomst för igelkott Observationer i  Sverige för igelkott
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Igelkott finns i södra Sverige och norrut till Dalarna, några ställen i Jämtland, samt lokalt i kustlandskapen upp till Norrbotten, möjligen har en viss ökning i numerär skett här under senare tid. Det finns också några fynd från Lappland. Arten har starka fästen kring många större städer.

Igelkott finns i västra, södra och norra Europa. I Polen, Österrike, Balkanhalvön, Grekland och vidare österut till södra Sibirien ersätts den av den nyligen urskilda arten Erinaceus roumanicus, som tidigare betraktades som en underart till igelkott.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Igelkott förekommer i kulturbygder i Götaland, Svealand samt längs Norrlandskusten, och är vanligare i anlutning till mänsklig bebyggelse (villasamhällen, parker, trädgårdar) än i ren jordbruksbygd. Uppgifter finns tillgängliga om minskande populationer i Västra Götaland, medan det å andra sidan finns uppgifter om att arten ökar och sprider sig i Norrlands kustland. Mortalitetsfaktorerna är många; Det småskaliga jordbrukslandskapets försvinnande, trafikdödlighet (33 % årligen), naturlig predation (främst från grävling), direkt mortalitet orsakad av människor, dålig spridningsförmåga (4 km anges i litteratur), brist på övervintringsplatser, sjukdom, insekticider som utarmar födobasen, klimatförändringar kopplat till problem vid övervintringen. Ett sätt att i framtiden få ett mått på populationstrenden vore att allmänheten i större utsträckning rapporterade överkörda igelkottar i däggdjursportalen och/eller att försök görs med fångst-återfångst. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Populationen är uppskattad till 30000 individer. Antalet reproduktiva överstiger därför troligen 20000. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Igelkott lever främst i anslutning till bebyggelse, ofta i parker och trädgårdar och längs buskridåer. Den finns också i lövskogsdungar eller gles lövskog men undviker ren åkermark och barrskog. Den är huvudsakligen nattaktiv och livnär sig främst av diverse olika ryggradslösa djur, bl.a. daggmaskar, sniglar och insekter. Den tar också ödlor, grodor, ungar av smådäggdjur och markhäckande fåglar. Även en del vegetabilier ingår i födan, t.ex. ollon, svamp och bär.

Igelkott uppehåller sig gärna i trädgårdar och springer ofta längs husväggar när den söker föda. Den äter gärna av matrester som erbjuds i form av t.ex. kokt kött eller fiskbitar. Många husägare sätter också ut skålar med mjölk, möjligen ursprungligen till huskatter, vilket även utnyttjas av igelkott. Liksom många katter tål en del igelkottar inte laktos, och det är därför lämpligt att välja mjölk med låg laktoshalt om man vill ge mjölk till igelkottar.

Parningstiden infaller under våren och försommaren och honan får efter 5–6 veckors dräktighet en kull med 2–10 (oftast ca 5) ungar i ett inrett bo i en lövhög eller liknande. Ungarna har korta, mjuka och vita taggar vid födseln. De stannar i boet ungefär tre veckor och följer sedan honan under ytterligare några veckor. Under vinterhalvåret ligger igelkott i dvala i ett vinterbo fodrat med gräs. Det kan ligga under uthus, i utegarage, i komposter, stora rishögar eller lövhögar som lämnats kvar. Om man har igelkottar på tomten och har samlat in rishögar är det därför inte lämpligt att elda upp dessa under vinterhalvåret. Det kan innebära en säker död för övervintrande igelkottar. Vinterdödligheten varierar men kan under svåra förhållanden vara 25–40 %. Tack vare sina taggar är det bara några få arter som dödar och äter igelkott, främst rödräv, grävling och berguv.

 
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· daggmaskar
· daggmaskar
· insekter
· insekter
· tättingar
· tättingar
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Ved och bark
Ved och bark
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Eulipotyphla (äkta insektsätare), Familj Erinaceidae (igelkottdjur), Släkte Erinaceus, Art Erinaceus europaeus Linnaeus, 1758 - igelkott Synonymer

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Igelkott förekommer i kulturbygder i Götaland, Svealand samt längs Norrlandskusten, och är vanligare i anlutning till mänsklig bebyggelse (villasamhällen, parker, trädgårdar) än i ren jordbruksbygd. Uppgifter finns tillgängliga om minskande populationer i Västra Götaland, medan det å andra sidan finns uppgifter om att arten ökar och sprider sig i Norrlands kustland. Mortalitetsfaktorerna är många; Det småskaliga jordbrukslandskapets försvinnande, trafikdödlighet (33 % årligen), naturlig predation (främst från grävling), direkt mortalitet orsakad av människor, dålig spridningsförmåga (4 km anges i litteratur), brist på övervintringsplatser, sjukdom, insekticider som utarmar födobasen, klimatförändringar kopplat till problem vid övervintringen. Ett sätt att i framtiden få ett mått på populationstrenden vore att allmänheten i större utsträckning rapporterade överkörda igelkottar i däggdjursportalen och/eller att försök görs med fångst-återfångst. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Populationen är uppskattad till 30000 individer. Antalet reproduktiva överstiger därför troligen 20000. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Bernkonventionens bilaga III
Längd: Kropp 20–30 cm, svans 1,5–4 cm. Vikt 0,4–1,2 kg (sällan upp till 1,9 kg). Stora delar av pälsen är ombildad så att rygghåren är förtjockade till styva taggar som täcker det mesta av kroppen. Undersidan och större delen av huvudet täcks av normala, tunna hår. Taggarna är brokiga i mörkbrunt och gråvitt, och genom att fötterna är korta och öron och nos ganska korta ser hela djuret ut som en spräcklig, taggig boll. Vid minsta störning drar igelkotten in fötter och huvud mot kroppens undersida, så att den blir nästan helt rund och närmast omöjlig att komma åt för ett rovdjur.

Liknande arter: Igelkott är omisskännlig och går knappast att förväxla med något annat svenskt däggdjur. Under dåliga ljusförhållanden, främst på natten, kan den i profil möjligen påminna om en vildkanin som har fällt ner öronen. Den rör sig dock på ett helt annat sätt. Medan kaniner och harar även vid långsam förflyttning rör sig med hoppande rörelser springer igelkotten i en jämn rörelse.

 

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för igelkott

Länsvis förekomst och status för igelkott baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för igelkott

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Igelkott finns i södra Sverige och norrut till Dalarna, några ställen i Jämtland, samt lokalt i kustlandskapen upp till Norrbotten, möjligen har en viss ökning i numerär skett här under senare tid. Det finns också några fynd från Lappland. Arten har starka fästen kring många större städer.

Igelkott finns i västra, södra och norra Europa. I Polen, Österrike, Balkanhalvön, Grekland och vidare österut till södra Sibirien ersätts den av den nyligen urskilda arten Erinaceus roumanicus, som tidigare betraktades som en underart till igelkott.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Eulipotyphla - äkta insektsätare 
  • Familj
    Erinaceidae - igelkottdjur 
  • Släkte
    Erinaceus  
  • Art
    Erinaceus europaeusLinnaeus, 1758 - igelkott

Igelkott lever främst i anslutning till bebyggelse, ofta i parker och trädgårdar och längs buskridåer. Den finns också i lövskogsdungar eller gles lövskog men undviker ren åkermark och barrskog. Den är huvudsakligen nattaktiv och livnär sig främst av diverse olika ryggradslösa djur, bl.a. daggmaskar, sniglar och insekter. Den tar också ödlor, grodor, ungar av smådäggdjur och markhäckande fåglar. Även en del vegetabilier ingår i födan, t.ex. ollon, svamp och bär.

Igelkott uppehåller sig gärna i trädgårdar och springer ofta längs husväggar när den söker föda. Den äter gärna av matrester som erbjuds i form av t.ex. kokt kött eller fiskbitar. Många husägare sätter också ut skålar med mjölk, möjligen ursprungligen till huskatter, vilket även utnyttjas av igelkott. Liksom många katter tål en del igelkottar inte laktos, och det är därför lämpligt att välja mjölk med låg laktoshalt om man vill ge mjölk till igelkottar.

Parningstiden infaller under våren och försommaren och honan får efter 5–6 veckors dräktighet en kull med 2–10 (oftast ca 5) ungar i ett inrett bo i en lövhög eller liknande. Ungarna har korta, mjuka och vita taggar vid födseln. De stannar i boet ungefär tre veckor och följer sedan honan under ytterligare några veckor. Under vinterhalvåret ligger igelkott i dvala i ett vinterbo fodrat med gräs. Det kan ligga under uthus, i utegarage, i komposter, stora rishögar eller lövhögar som lämnats kvar. Om man har igelkottar på tomten och har samlat in rishögar är det därför inte lämpligt att elda upp dessa under vinterhalvåret. Det kan innebära en säker död för övervintrande igelkottar. Vinterdödligheten varierar men kan under svåra förhållanden vara 25–40 %. Tack vare sina taggar är det bara några få arter som dödar och äter igelkott, främst rödräv, grävling och berguv.

 

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Buskmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· daggmaskar - Lumbricidae (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
· tättingar - Passeriformes (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Ved och bark (Har betydelse)
Dött träd (Har betydelse)
I norra delen av igelkottens utbredningsområde (Norden) minskade arten kraftigt under 1960- och 70-talen. Detta torde ha berott på flera samverkande faktorer. Igelkotten är starkt beroende av goda övervintringsplatser för hibernationen. Landskapsförändringar och förän­d­ring av våra samhällen har på många ställen orsakat en minskning av sådana platser. Igenväxningen av landskapet har troligen försämrat möjligheten att hitta föda på landsbygden. Den ökande biltrafiken skördar offer bland igelkottarna. Lokalt har igelkotten sannolikt för­svunnit på grund av bildöden. Vissa omständigheter tyder på att miljögifter kan ha större effekt på igelkotten än på många andra däggdjur. Klorkolväten som djuren får i sig lagras främst upp i kroppsfettet. Hos igelkotten kan detta i vissa fall innehålla stora mängder PCB och DDT. Eftersom igelkotten sover under vintern lägger den upp ett stort fettlager under sommaren som sedan omsätts under vintern. Detta medför lång exponeringstid för giftet och större effekt. Toxiska effekter på för hibernationen vitala funktioner har påvisats av klor­kolväten. Antalet kan variera mellan olika år.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
Bevarande av gammal bebyggelse- och markanvändningsstruktur med naturliga dungar, buskområden, häckar, stenmurar och gamla byggnader innebär gynnsammare livs­miljö (bättre näringsförhållanden och fler övervintringsplatser). Genomgångstrafiken bör läggas utanför bostadsområden för att minska vägdödligheten.
Utländska namn - NO: Piggsvin, DK: Pindsvin, FI: Siili, D: Igel, F: Hérisson, GB: Hedge­hog.

Göransson, G., Karlsson, J. och Lindgren, A. 1976. Igelkotten och biltrafiken. Fauna och flora 71: 1-6.

Kristiansson, H. 1984. Ecology of a hedgehog Erinaceus europaeus population in southern Sweden. - Doktorsavhandling, Lunds universitet.

Kristiansson, H. och Erlinge, S. 1979. Igelkottens ekologi. Forskning och framsteg 4: 3-8.

Kristiansson, H. och Erlinge, S. 1980. Igelkotten i Sverige. Sveriges Natur 71(2): 67-70.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ragnar Hall 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Eulipotyphla - äkta insektsätare 
  • Familj
    Erinaceidae - igelkottdjur 
  • Släkte
    Erinaceus  
  • Art
    Erinaceus europaeus, Linnaeus, 1758 - igelkott
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ragnar Hall 2018.