Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  igelkott

Organismgrupp Däggdjur Erinaceus europaeus
Igelkott Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Omisskännlig, enda svenska däggdjuret med taggar på ryggen. Vikten kan variera mellan 300 och 1500 gram.
Utbredning
Länsvis förekomst för igelkott Observationer i  Sverige för igelkott
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Igelkotten förekommer i Sverige upp till Dalarna, på några ställen i Jämtland, samt i kustlandskapen upp till Norrbotten. Sporadiskt sedd i Lappland. I norra Sverige är den troligen i stor utsträckning inplanterad. Lokala luckor i utbredningen förekommer som en följd av artens numerära nedgång de senaste decennierna. Under senare tid verkar det dock som om igelkotten har ökat i utbredning och förmodligen även i antal i norra Sverige, medan utvecklingen i södra och mellersta Sverige är osäker. Den har starka fästen i områdena kring många större städer. Igelkotten har en vidsträckt utbredning över hela Palearktis. Den finns i hela Europa utom i de nordligaste delarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Igelkott förekommer i kulturbygder i Götaland, Svealand samt längs Norrlandskusten, och är vanligare i anlutning till mänsklig bebyggelse (villasamhällen, parker, trädgårdar) än i ren jordbruksbygd. Uppgifter finns tillgängliga om minskande populationer i Västra Götaland, medan det å andra sidan finns uppgifter om att arten ökar och sprider sig i Norrlands kustland. Mortalitetsfaktorerna är många; Det småskaliga jordbrukslandskapets försvinnande, trafikdödlighet (33 % årligen), naturlig predation (främst från grävling), direkt mortalitet orsakad av människor, dålig spridningsförmåga (4 km anges i litteratur), brist på övervintringsplatser, sjukdom, insekticider som utarmar födobasen, klimatförändringar kopplat till problem vid övervintringen. Ett sätt att i framtiden få ett mått på populationstrenden vore att allmänheten i större utsträckning rapporterade överkörda igelkottar i däggdjursportalen och/eller att försök görs med fångst-återfångst. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Populationen är uppskattad till 30000 individer. Antalet reproduktiva överstiger därför troligen 20000. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Igelkotten är starkt knuten till mänsklig bebyggelse, men finns sparsamt även i vissa lövskogar. I barrskogsområden och ren åkermark saknas den nästan helt. Födan be­står huvud­sakligen av insekter och daggmask, mera sällan ungar och ägg av fåglar, små­gnagare och as. Ligger vintertid (oktober-april i södra Sverige) i dvala (hibernation) med sänkt kroppstemperatur och ämnesomsättning. Vinteridet tillreds av löv och fodras med gräs och placeras under uthus, i lövhögar, rishögar, komposter, stenmurar etc. Vinterdödlig­heten är cirka 25-40% under vissa förhållanden. Endast en kull per säsong med i genom­snitt fem ungar i juli-augusti. Ingen parbildning, utan honan sköter själv uppfödningen av ungarna. Predationen obetydlig (räv, grävling, hund, berguv). Livslängd normalt 3-5 år, sällsynt upp till sju år.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· daggmaskar
· daggmaskar
· insekter
· insekter
· tättingar
· tättingar
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Ved och bark
Ved och bark
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Eulipotyphla (äkta insektsätare), Familj Erinaceidae (igelkottdjur), Släkte Erinaceus, Art Erinaceus europaeus Linnaeus, 1758 - igelkott Synonymer

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Igelkott förekommer i kulturbygder i Götaland, Svealand samt längs Norrlandskusten, och är vanligare i anlutning till mänsklig bebyggelse (villasamhällen, parker, trädgårdar) än i ren jordbruksbygd. Uppgifter finns tillgängliga om minskande populationer i Västra Götaland, medan det å andra sidan finns uppgifter om att arten ökar och sprider sig i Norrlands kustland. Mortalitetsfaktorerna är många; Det småskaliga jordbrukslandskapets försvinnande, trafikdödlighet (33 % årligen), naturlig predation (främst från grävling), direkt mortalitet orsakad av människor, dålig spridningsförmåga (4 km anges i litteratur), brist på övervintringsplatser, sjukdom, insekticider som utarmar födobasen, klimatförändringar kopplat till problem vid övervintringen. Ett sätt att i framtiden få ett mått på populationstrenden vore att allmänheten i större utsträckning rapporterade överkörda igelkottar i däggdjursportalen och/eller att försök görs med fångst-återfångst. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Populationen är uppskattad till 30000 individer. Antalet reproduktiva överstiger därför troligen 20000. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Bernkonventionens bilaga III
Omisskännlig, enda svenska däggdjuret med taggar på ryggen. Vikten kan variera mellan 300 och 1500 gram.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för igelkott

Länsvis förekomst och status för igelkott baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för igelkott

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Igelkotten förekommer i Sverige upp till Dalarna, på några ställen i Jämtland, samt i kustlandskapen upp till Norrbotten. Sporadiskt sedd i Lappland. I norra Sverige är den troligen i stor utsträckning inplanterad. Lokala luckor i utbredningen förekommer som en följd av artens numerära nedgång de senaste decennierna. Under senare tid verkar det dock som om igelkotten har ökat i utbredning och förmodligen även i antal i norra Sverige, medan utvecklingen i södra och mellersta Sverige är osäker. Den har starka fästen i områdena kring många större städer. Igelkotten har en vidsträckt utbredning över hela Palearktis. Den finns i hela Europa utom i de nordligaste delarna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Eulipotyphla - äkta insektsätare 
  • Familj
    Erinaceidae - igelkottdjur 
  • Släkte
    Erinaceus  
  • Art
    Erinaceus europaeusLinnaeus, 1758 - igelkott

Igelkotten är starkt knuten till mänsklig bebyggelse, men finns sparsamt även i vissa lövskogar. I barrskogsområden och ren åkermark saknas den nästan helt. Födan be­står huvud­sakligen av insekter och daggmask, mera sällan ungar och ägg av fåglar, små­gnagare och as. Ligger vintertid (oktober-april i södra Sverige) i dvala (hibernation) med sänkt kroppstemperatur och ämnesomsättning. Vinteridet tillreds av löv och fodras med gräs och placeras under uthus, i lövhögar, rishögar, komposter, stenmurar etc. Vinterdödlig­heten är cirka 25-40% under vissa förhållanden. Endast en kull per säsong med i genom­snitt fem ungar i juli-augusti. Ingen parbildning, utan honan sköter själv uppfödningen av ungarna. Predationen obetydlig (räv, grävling, hund, berguv). Livslängd normalt 3-5 år, sällsynt upp till sju år.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Buskmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· daggmaskar - Lumbricidae (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
· tättingar - Passeriformes (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Ved och bark (Har betydelse)
Dött träd (Har betydelse)
I norra delen av igelkottens utbredningsområde (Norden) minskade arten kraftigt under 1960- och 70-talen. Detta torde ha berott på flera samverkande faktorer. Igelkotten är starkt beroende av goda övervintringsplatser för hibernationen. Landskapsförändringar och förän­d­ring av våra samhällen har på många ställen orsakat en minskning av sådana platser. Igenväxningen av landskapet har troligen försämrat möjligheten att hitta föda på landsbygden. Den ökande biltrafiken skördar offer bland igelkottarna. Lokalt har igelkotten sannolikt för­svunnit på grund av bildöden. Vissa omständigheter tyder på att miljögifter kan ha större effekt på igelkotten än på många andra däggdjur. Klorkolväten som djuren får i sig lagras främst upp i kroppsfettet. Hos igelkotten kan detta i vissa fall innehålla stora mängder PCB och DDT. Eftersom igelkotten sover under vintern lägger den upp ett stort fettlager under sommaren som sedan omsätts under vintern. Detta medför lång exponeringstid för giftet och större effekt. Toxiska effekter på för hibernationen vitala funktioner har påvisats av klor­kolväten. Antalet kan variera mellan olika år.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
Bevarande av gammal bebyggelse- och markanvändningsstruktur med naturliga dungar, buskområden, häckar, stenmurar och gamla byggnader innebär gynnsammare livs­miljö (bättre näringsförhållanden och fler övervintringsplatser). Genomgångstrafiken bör läggas utanför bostadsområden för att minska vägdödligheten.
Utländska namn - NO: Piggsvin, DK: Pindsvin, FI: Siili, D: Igel, F: Hérisson, GB: Hedge­hog.

Göransson, G., Karlsson, J. och Lindgren, A. 1976. Igelkotten och biltrafiken. Fauna och flora 71: 1-6.

Kristiansson, H. 1984. Ecology of a hedgehog Erinaceus europaeus population in southern Sweden. - Doktorsavhandling, Lunds universitet.

Kristiansson, H. och Erlinge, S. 1979. Igelkottens ekologi. Forskning och framsteg 4: 3-8.

Kristiansson, H. och Erlinge, S. 1980. Igelkotten i Sverige. Sveriges Natur 71(2): 67-70.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Sam Erlinge, Hans Kristiansson 1987. Rev. Sam Erlinge 1994, Jonas Grahn 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015-06-23.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Eulipotyphla - äkta insektsätare 
  • Familj
    Erinaceidae - igelkottdjur 
  • Släkte
    Erinaceus  
  • Art
    Erinaceus europaeus, Linnaeus, 1758 - igelkott
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Sam Erlinge, Hans Kristiansson 1987. Rev. Sam Erlinge 1994, Jonas Grahn 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015-06-23.