Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skärfläcka

Organismgrupp Fåglar Recurvirostra avosetta
Skärfläcka Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skärfläckan är en stor vadare med en längd på cirka 45 cm (varav näbb ca 8 cm). Den är mycket lätt att känna igen på sin övervägande vita dräkt med svarta teckningar på vingar, hjässa och bakhals. Skärfläckan har en tunn, svart och kraftigt uppåtböjd näbb, och de långa ljusblå benen sticker ut bakom stjärten i flykten.
Utbredning
Länsvis förekomst för skärfläcka Observationer i  Sverige för skärfläcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Häckade sällsynt i södra Sverige under 1700- och 1800-talen men försvann som häckfågel i slutet av 1800-talet (sista häckningen på Gotland 1849, på Öland 1886, häckade tillfälligt i Skåne 1896). Arten återkoloniserade landet från och med 1927 (Skåne), 1939 (Halland), 1942 (Öland), 1947 (Gotland), samt 1960 (Blekinge). Det svenska beståndet uppgick vid slutet av 1990-talet till knappt 1 400 par, med drygt 500 par på Gotland, drygt 300 par på Öland, ett 30-tal par i Blekinge, 300-400 par i Skåne samt cirka 100 par i Halland. Arten ses mycket sällan norr om häckningsområdet i södra Sverige. Skärfläckan har en splittrad utbredning i Europa, Afrika och i Asien österut till norra Kina. Häckar längs kusterna i sydvästra Norge (0-3 par), Danmark (5 000), Estland (40), Tyskland (3 200), Nederländerna (8 800), Belgien (410-420), England (500), Frankrike (1 500), Portugal (50-100), Spanien (4 400), Italien (1 200-1 300), Balkanhalvön, längs Svartahavskusten, samt i inlandet i Ungern (200), Österrike (50-80), Jugoslavien (25-40), Rumänien och Sydryssland. Tillsammans med den svenska stammen beräknas cirka 20 000 par häcka i Nordvästeuropa och totalt i Europa inklusive Ryssland ungefär det dubbla antalet par.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Skärfläckan häckar vid flacka havsstränder. Den förekommer på Öland och Gotland, i östra Blekinge, i Skåne och Halland. Antalet reproduktiva individer skattas till 3400 (2400-4400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (200-1000) km². Populationen är ökande. Har ökat med 30-70 % de senaste 30 åren och med 5-25 % de senaste 10 åren. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Skärfläckan återkommer till Sverige från sina vinterkvarter i västra Frankrike, södra Portugal och sydvästra Spanien i slutet av mars-april. Kolonihäckare vid havsstränder. Inlandshäckningar är sällsynta men förekommer på Öland och i Skåne. Redet placeras på låga, betade strandängar, på fuktig ängsmark av marsklandstyp med laguner och vätar, i tångvallar, på gräsholmar med flacka sandstränder eller på låga sandrevlar, sällsynt på åkermark och nära sockerbruksdammar i Skåne. Ofta påträffas bona strax intill strandlinjen. Redet är en enkel bale byggt av grässtrån, tångruskor etc. I händelse av högvatten påbyggs bona som då blir små kullar omgivna av vatten. De fyra äggen läggs i slutet av april - början av maj. Omlagda kullar kan dock påträffas betydligt senare. Båda makarna ruvar i 24-25 dygn och är då mycket störningskänsliga. Ungarna sprids i terrängen efter kläckningen och uppsöker laguner eller strandkanter där födan är riklig. Skärfläckan söker föda på grunt vatten. Näbbens utseende och rörelsesättet vid proviantering utgör en specialisering för att fånga havsborstmaskar i strandvattnets dyskikt. Kan simma. Bortflyttning sker i juli-början av september.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Marin miljö
Marin miljö
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Havsstrand
Havsstrand
Sjöar
Sjöar
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
· insekter
· insekter
· kräftdjur
· kräftdjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Charadriiformes (vadarfåglar), Familj Recurvirostridae (skärfläckor), Släkte Recurvirostra, Art Recurvirostra avosetta Linnaeus, 1758 - skärfläcka Synonymer

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Skärfläckan häckar vid flacka havsstränder. Den förekommer på Öland och Gotland, i östra Blekinge, i Skåne och Halland. Antalet reproduktiva individer skattas till 3400 (2400-4400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (200-1000) km². Populationen är ökande. Har ökat med 30-70 % de senaste 30 åren och med 5-25 % de senaste 10 åren. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, AEWA, Typisk art i 1630 Strandängar vid Östersjön (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 1310 Glasörtstränder (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Skärfläckan är en stor vadare med en längd på cirka 45 cm (varav näbb ca 8 cm). Den är mycket lätt att känna igen på sin övervägande vita dräkt med svarta teckningar på vingar, hjässa och bakhals. Skärfläckan har en tunn, svart och kraftigt uppåtböjd näbb, och de långa ljusblå benen sticker ut bakom stjärten i flykten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skärfläcka

Länsvis förekomst och status för skärfläcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skärfläcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Häckade sällsynt i södra Sverige under 1700- och 1800-talen men försvann som häckfågel i slutet av 1800-talet (sista häckningen på Gotland 1849, på Öland 1886, häckade tillfälligt i Skåne 1896). Arten återkoloniserade landet från och med 1927 (Skåne), 1939 (Halland), 1942 (Öland), 1947 (Gotland), samt 1960 (Blekinge). Det svenska beståndet uppgick vid slutet av 1990-talet till knappt 1 400 par, med drygt 500 par på Gotland, drygt 300 par på Öland, ett 30-tal par i Blekinge, 300-400 par i Skåne samt cirka 100 par i Halland. Arten ses mycket sällan norr om häckningsområdet i södra Sverige. Skärfläckan har en splittrad utbredning i Europa, Afrika och i Asien österut till norra Kina. Häckar längs kusterna i sydvästra Norge (0-3 par), Danmark (5 000), Estland (40), Tyskland (3 200), Nederländerna (8 800), Belgien (410-420), England (500), Frankrike (1 500), Portugal (50-100), Spanien (4 400), Italien (1 200-1 300), Balkanhalvön, längs Svartahavskusten, samt i inlandet i Ungern (200), Österrike (50-80), Jugoslavien (25-40), Rumänien och Sydryssland. Tillsammans med den svenska stammen beräknas cirka 20 000 par häcka i Nordvästeuropa och totalt i Europa inklusive Ryssland ungefär det dubbla antalet par.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Charadriiformes - vadarfåglar 
  • Underordning
    Charadrii  
  • Familj
    Recurvirostridae - skärfläckor 
  • Släkte
    Recurvirostra  
  • Art
    Recurvirostra avosettaLinnaeus, 1758 - skärfläcka

Skärfläckan återkommer till Sverige från sina vinterkvarter i västra Frankrike, södra Portugal och sydvästra Spanien i slutet av mars-april. Kolonihäckare vid havsstränder. Inlandshäckningar är sällsynta men förekommer på Öland och i Skåne. Redet placeras på låga, betade strandängar, på fuktig ängsmark av marsklandstyp med laguner och vätar, i tångvallar, på gräsholmar med flacka sandstränder eller på låga sandrevlar, sällsynt på åkermark och nära sockerbruksdammar i Skåne. Ofta påträffas bona strax intill strandlinjen. Redet är en enkel bale byggt av grässtrån, tångruskor etc. I händelse av högvatten påbyggs bona som då blir små kullar omgivna av vatten. De fyra äggen läggs i slutet av april - början av maj. Omlagda kullar kan dock påträffas betydligt senare. Båda makarna ruvar i 24-25 dygn och är då mycket störningskänsliga. Ungarna sprids i terrängen efter kläckningen och uppsöker laguner eller strandkanter där födan är riklig. Skärfläckan söker föda på grunt vatten. Näbbens utseende och rörelsesättet vid proviantering utgör en specialisering för att fånga havsborstmaskar i strandvattnets dyskikt. Kan simma. Bortflyttning sker i juli-början av september.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Marin miljö, Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Havsstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Sjöar, Blottad mark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
Skärfläckan häckar mestadels vid långgrunda havsvikar som tillika ofta är omtyckta tillhåll för det rörliga friluftslivet. Många potentiella häckningslokaler är således förstörda bl.a. av badturism, lokalt (Öland) även av det fria fisket. På flera håll är arten beroende av kortbetade strandängar som förutsätter en fortgående tämligen intensiv betesgång. Vid nedläggning av betesdrift sker en igenväxning som kan medföra att lokalen överges. Under ruvningstiden är arten störningskänslig. Flitiga besök vid en skärfläckekoloni, särskilt vid kyliga och fuktiga väderleksförhållanden i maj-juni, orsakar att häckningarna i hög utsträckning misslyckas. Ett naturligt hot utgörs av de vattenståndsförändringar som inträffar i Östersjön och utefter västkusten. Om lågvatten råder vid bobyggandet medför vattenståndshöjningar i maj-juni (orsakade av t.ex. västliga stormar) att bon med ägg dränks och häckningarna spolieras. I kolonier i sydvästra Skåne utgör predation på ägg och ungar från bl.a. räv och kråka det främsta hotet mot arten. Av stor betydelse är att övervintringslokalerna skyddas; över 90% av de i Europa övervintrande skärfläckorna samlas på endast tio lokaler, med de viktigaste belägna i Frankrike, Portugal och Spanien.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Besöksförbud vid större skärfläckekolonier under tiden 1.4.-15.7. Besöksförbud kan vid behov åter införas på potentiella häckningsbiotoper (strandängar, gräsholmar, sandrevlar) där skärfläckan tidigare har häckat eller har stora möjligheter att nyetablera sig. Vandringsleder och fågeltorn bör komplettera skyddsbestämmelserna så att det ökade rörliga friluftslivet kanaliseras samtidigt som allmänheten ges möjlighet att uppleva kustfågellivet. Eftersom skärfläckan på flera håll är beroende av kortbetade strandängar är en fortgående tämligen intensiv betesgång önskvärd. På en del håll kan aktiv predationskontroll bli nödvändig. Reglerna för det fria fisket bör ses över och modifieras med hänsyn till hotade och sällsynta arter. Eftersom skärfläckorna är koncentrerade till endast ett litet antal övervintringsplatser är det viktigt att Sverige verkar internationellt för ordentligt skydd av dessa.
Utländska namn - NO: Avosett, DK: Klyde, FI: Avosetti, GB: Avocet. Skärfläckan är förtecknad i bilaga 1 i EUs fågeldirektiv (Rådets direktiv 79/409/EEG) och ingår i Natura 2000.

Batten, L.A. et al. (eds.) 1990. Red Data Birds in Britain. T & A D Poyser, London.

Bengtson, S-A. 1968. Skärfläckans uppträdande vid Hammarsjön under häckningstid. Medd. Skånes Orn. Fören. 7: 16.

Cherrug, S. et al. 1991. Fåglar i Skåne 1990. Anser, suppl. 29.

Cramp, S. och Simmons, K.E.L. (eds.). 1983. The Birds of the Western Palearctic, Vol. III. Oxford.

Devos, K. et al. 1991. Breeding populations of waders in Belgium, 1989-1990. Oriolus 57: 43-56.

Doncev, S. 1963. Über die Brutökologie des Säbelschnäblers (Recurvirostra avosetta L.) in Bulgarien. Framg. Balcania 4: 177-184.

Edelstam, C. 1971. Flyttning och dödlighet hos svenska skärfläckor Recurvirostra avosetta. Vår Fågelvärld 30: 168-179.

Hagemeijer, E.J.M. & Blair, M.J. (Eds.). 1997. The EBCC Atlas of European Breeding Birds: Their distribution and Abundance. T & A D Poyser, London.

Hansen, M. 1985. Bestanden af Stor Kobbersneppe Limosa limosa, Almindelig Ryle Calidris alpina, Brushane Philomachus pugnax og Klyde Recurvirostra avosetta i Danmark i 1980. Dansk Orn. Foren. Tidsskr. 79: 11-18.

Johansson, T., Hedgren, S., Kolehmainen, T. och Tydén, L. 2002. Återinventering 2001 av häckande fåglar på gotländska strandängar. Länsstyrelsen i Gotlands län.

Karlsson, L. och Jönsson, P.E. 1993. Inventering av fyra strandhäckande arter i Vellinge kommun 1988-92. I: SOF, Fågelåret 1992, Vår Fågelvärld, suppl. nr. 19: 126-129.

Mascher, J.W. 1976. Skärfläckan Recurvirostra avosetta på Öland. Calidris 5: 3-17.

Mascher, J.W. 1989. Om Ölands skärfläckor. Calidris 18: 191-192.

Ottosson, U., Johansson, K. och Pettersson, J. 1989. Häckfågelbestånden av and- och måsfåglar samt vadare på Ölands strandängar. Calidris 18: 47-87.

Persson, O. 1977. Förekomsten av skärfläcka Recurvirostra avosetta i Skåne 1977. Anser 16: 255-260.

Pettersson, G. 1975. Skärfläckan (Recurvirostra avosetta) vid Getterön 1946-1975. Medd. nr 11 från Getteröns fågelstation 1975, pp. 15-18.

Pettersson, J. 2001. Fåglar på Ölands sjömarker 1988-1998. Medd. 2001:12, Länsstyrelsen i Kalmar län.

Piersma, T. (ed.). 1986. Breeding waders in Europe. Wader Study Group Bull. No. 48, Suppl. 1-116.

SOF. 1990. Sveriges fåglar. Stockholm.

Stolt, B.-O. 1964. Skärfläckan på Gotland 1963 och 1964. Fauna och flora 59: 233-244.

Svensson, S., Svensson, M. och Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår fågelvärld, supplement 31, Stockholm.

Swahn, B.-E. 1966. Skärfläckan som häckfågel i Blekinge. Fåglar i Blekinge, Medd. nr 3 från Torhamns fågelstation, pp. 32-33.

Tinarelli, R. och Bacetti, N. 1989. Breeding waders in Italy. Wader Study Group Bull. 56: 7-15.

Tjallingii, S.T. 1971. De Kluten van de Dollard. Waddenbulletin 6(3): 1-4.

Träff, J. 1975. Skärfläckans häckningsutfall 1974. Bläcku 1: 6-7.

Tucker, G.M., och Heath, M.F. 1994. Birds in Europe: their conservation status. Cambridge, U.K.: BirdLife International (BirdLife Conservation Series no. 3).

de Vries, R. 1990. Brutvogelbestände an der deutchen Nordseeküste im Jahre 1988 - Dritte Erfassung durch die Arbeitsgemeinschaft "Seevogelschutz". Seevögel 11: 21-26.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Paul Eric Jönsson 1988. Rev. Paul Eric Jönsson 1994. Rev. Tomas Johansson 2002.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Charadriiformes - vadarfåglar 
  • Underordning
    Charadrii  
  • Familj
    Recurvirostridae - skärfläckor 
  • Släkte
    Recurvirostra  
  • Art
    Recurvirostra avosetta, Linnaeus, 1758 - skärfläcka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Paul Eric Jönsson 1988. Rev. Paul Eric Jönsson 1994. Rev. Tomas Johansson 2002.