Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  buskmus

Organismgrupp Däggdjur Sicista betulina
Buskmus Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd: Kropp 50–75 mm, svans 70–110 mm (120–130 % av kroppslängden). Vikt upp till 15 g. Pälsen är jämnt gråbrun till brun med ljusare brungrå undersida. Längs ryggen löper en distinkt, bred och svart ryggstrimma. Svansen är längre än hos någon annan svensk gnagarart och diffust tvåfärgad, dvs. bara något ljusare på översidan än på översidan. Ögonen är ganska små och öronen är små och smala jämfört med skogsmöss och husmus. På både fram- och baktassarna kan den yttersta tån sättas mot de andra, vilket är en anpassning till klättring. Till skillnad från alla möss och råttor har buskmus fyra kindtänder i vardera överkäkshalvan, en premolar och tre molarer. Övriga möss och råttor saknar premolarer och har tre kindtänder (molarer) i vardera käkhalvan både i överkäken och underkäken.

Liknande arter: Buskmus påminner om skogsmöss Apodemus men är mer jämnfärgad och har mindre öron och ögon. I de flesta fall kan den lätt kännas igen på den långa svansen i kombination med den svarta ryggstrimman. Den enda art som har påträfftas i Sverige och som också har distinkt svart ryggstrimma är brandmus Apodemus agrarius. Den har dock gulbrun till rödbrun päls och mycket kortare svans (ca 75 % av kroppslängden). I undantagsfall kan både större skogsmus Apodemus flavicollis och mindre skogsmus Apodemus sylvaticus som unga ha en svart ryggstrimma, men de har något resp. betydligt kortare svans, ljusare undersida och längre bakfot. Hos buskmus är bakfoten högst 18 mm lång, hos skogsmöss är den normalt mer än 20 mm lång.
Utbredning
Länsvis förekomst för buskmus Observationer i  Sverige för buskmus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Buskmus har en mycket stor utbredning och finns i nordvästra, mellersta och östra Europa samt i stora delar av Sibirien. Den förekommer både i tajga och i tempererade lövskogar samt i stäppområden gränsande till skog och i bergsområden kring trädgränsen. I nordvästra Europa och Mellaneuropa har isolerade förekomster konstaterats, men arten uppträder uppenbarligen även längre österut i mycket glesa bestånd. Från Sverige finns två äldre fynd (1695 i Lappland och 1835 vid Landskrona i Skåne). På senare tid finns den i tre geografisk åtskilda områden med ett flertal observationer i varje, nämligen i norra Jämtland (Frostviken, inklusive Jormlien, Kvarnbergsbränna och Björkvattnet), Bergslagen (inklusive norra Västergötland, Närke, Värmland, Västmanland och Dalarna) samt – nyupptäckt under 1980-talet – i Falköpingstrakten i Västergötland. Lokala bestånd finns också i Norge (Dovre-Tröndelag), Danmark (Jylland) och på flera ställen i södra Finland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Buskmus förekommer i ett litet område i nordligaste Jämtland samt i ett mer sammanhängande område i södra Dalarna, västra Västmanland, Närke, södra Värmland och Falbygden i Västergötland. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. I Falbygden (utbredningsområde minst 190 kvkm) anses arten inom vissa delområden ha en tät förekomst och antalet individer är uppskattat till intervallet 10.000-100.000. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Det föreligger inga uppgifter om minskning, men å andra sidan är inga tillförlitliga inventeringar gjorda i detta avseende. Det är fullt möjligt att en minskning pågår i vissa delområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Buskmus lever globalt sett främst i fuktiga barrskogsområden omväxlande med smärre öppna marker såsom slåttervallar, åkrar och myrar. I Bergslagen lever den också i sådana biotoper, medan den i Jämtland (och i Norge) påträffas i fjällbjörkskog med inslag av myrar, kalfjäll och åkermark. Mycket tyder på att arten ursprungligen varit knuten till brandsuccessioner med gamla lövträd inne i barrskogsområden. Den klättrar bra med hjälp av sina speciellt anpassade fötter men hoppar inte så ofta som skogsmössen. Enligt ryska uppgifter bygger den oftast bon i gamla murkna lövträd och arten uppträder därför ofta i områden med rik hackspettfauna (speciellt tillsammans med vitryggig hackspett). I Sverige (särskilt på Falbygden), liksom i Danmark, har en stor andel av fynden gjorts i områden dominerade av jordbruksmark, dock oftast i anslutning till fuktiga ängsmarker, björkdungar eller liknande. Ett flertal fynd har gjorts på intensivt odlad jordbruksmark långt från närmaste skog. Födan utgörs till stor del av insekter (bl.a. skalbaggar), men en betydande mängd frön ingår också.

Buskmus bygger ett runt sommarbo av gräs på marken eller i en utgrävd håla i marken. Uppgifterna om reproduktion och överlevnad avviker starkt från förhållandena hos talrikare, snabbreproducerande och kortlivade, smågnagare såsom de flesta sorkar. Honan får efter en dräktighetstid på 4–5 veckor en kull med 5–6 ungar (sällsynt upp till 11). Ibland föds en andra kull. Ungarna stannar cirka fyra veckor i boet. Under vinterhalvåret (september/oktober till april/juni), när arten ligger i dvala i en hålighet i marken eller i ett träd, kan den gå ner i vikt med 50 %. Buskmusen tas av ugglor, katter med flera predatorer. Livslängden uppges tre år i naturen.

 
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Rodentia (gnagare), Familj Sminthidae, Släkte Sicista, Art Sicista betulina (Pallas, 1779) - buskmus Synonymer björkmus, Mus betulinus Pallas, 1779, Mus betulina Pallas, 1779

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Buskmus förekommer i ett litet område i nordligaste Jämtland samt i ett mer sammanhängande område i södra Dalarna, västra Västmanland, Närke, södra Värmland och Falbygden i Västergötland. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. I Falbygden (utbredningsområde minst 190 kvkm) anses arten inom vissa delområden ha en tät förekomst och antalet individer är uppskattat till intervallet 10.000-100.000. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Det föreligger inga uppgifter om minskning, men å andra sidan är inga tillförlitliga inventeringar gjorda i detta avseende. Det är fullt möjligt att en minskning pågår i vissa delområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Längd: Kropp 50–75 mm, svans 70–110 mm (120–130 % av kroppslängden). Vikt upp till 15 g. Pälsen är jämnt gråbrun till brun med ljusare brungrå undersida. Längs ryggen löper en distinkt, bred och svart ryggstrimma. Svansen är längre än hos någon annan svensk gnagarart och diffust tvåfärgad, dvs. bara något ljusare på översidan än på översidan. Ögonen är ganska små och öronen är små och smala jämfört med skogsmöss och husmus. På både fram- och baktassarna kan den yttersta tån sättas mot de andra, vilket är en anpassning till klättring. Till skillnad från alla möss och råttor har buskmus fyra kindtänder i vardera överkäkshalvan, en premolar och tre molarer. Övriga möss och råttor saknar premolarer och har tre kindtänder (molarer) i vardera käkhalvan både i överkäken och underkäken.

Liknande arter: Buskmus påminner om skogsmöss Apodemus men är mer jämnfärgad och har mindre öron och ögon. I de flesta fall kan den lätt kännas igen på den långa svansen i kombination med den svarta ryggstrimman. Den enda art som har påträfftas i Sverige och som också har distinkt svart ryggstrimma är brandmus Apodemus agrarius. Den har dock gulbrun till rödbrun päls och mycket kortare svans (ca 75 % av kroppslängden). I undantagsfall kan både större skogsmus Apodemus flavicollis och mindre skogsmus Apodemus sylvaticus som unga ha en svart ryggstrimma, men de har något resp. betydligt kortare svans, ljusare undersida och längre bakfot. Hos buskmus är bakfoten högst 18 mm lång, hos skogsmöss är den normalt mer än 20 mm lång.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för buskmus

Länsvis förekomst och status för buskmus baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för buskmus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Buskmus har en mycket stor utbredning och finns i nordvästra, mellersta och östra Europa samt i stora delar av Sibirien. Den förekommer både i tajga och i tempererade lövskogar samt i stäppområden gränsande till skog och i bergsområden kring trädgränsen. I nordvästra Europa och Mellaneuropa har isolerade förekomster konstaterats, men arten uppträder uppenbarligen även längre österut i mycket glesa bestånd. Från Sverige finns två äldre fynd (1695 i Lappland och 1835 vid Landskrona i Skåne). På senare tid finns den i tre geografisk åtskilda områden med ett flertal observationer i varje, nämligen i norra Jämtland (Frostviken, inklusive Jormlien, Kvarnbergsbränna och Björkvattnet), Bergslagen (inklusive norra Västergötland, Närke, Värmland, Västmanland och Dalarna) samt – nyupptäckt under 1980-talet – i Falköpingstrakten i Västergötland. Lokala bestånd finns också i Norge (Dovre-Tröndelag), Danmark (Jylland) och på flera ställen i södra Finland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Euarchontoglires  
  • Ordning
    Rodentia - gnagare 
  • Underordning
    Myomorpha - råttartade gnagare 
  • Överfamilj
    Dipodoidea  
  • Familj
    Sminthidae  
  • Släkte
    Sicista  
  • Art
    Sicista betulina(Pallas, 1779) - buskmus
    Synonymer
    björkmus
    Mus betulinus Pallas, 1779
    Mus betulina Pallas, 1779

Buskmus lever globalt sett främst i fuktiga barrskogsområden omväxlande med smärre öppna marker såsom slåttervallar, åkrar och myrar. I Bergslagen lever den också i sådana biotoper, medan den i Jämtland (och i Norge) påträffas i fjällbjörkskog med inslag av myrar, kalfjäll och åkermark. Mycket tyder på att arten ursprungligen varit knuten till brandsuccessioner med gamla lövträd inne i barrskogsområden. Den klättrar bra med hjälp av sina speciellt anpassade fötter men hoppar inte så ofta som skogsmössen. Enligt ryska uppgifter bygger den oftast bon i gamla murkna lövträd och arten uppträder därför ofta i områden med rik hackspettfauna (speciellt tillsammans med vitryggig hackspett). I Sverige (särskilt på Falbygden), liksom i Danmark, har en stor andel av fynden gjorts i områden dominerade av jordbruksmark, dock oftast i anslutning till fuktiga ängsmarker, björkdungar eller liknande. Ett flertal fynd har gjorts på intensivt odlad jordbruksmark långt från närmaste skog. Födan utgörs till stor del av insekter (bl.a. skalbaggar), men en betydande mängd frön ingår också.

Buskmus bygger ett runt sommarbo av gräs på marken eller i en utgrävd håla i marken. Uppgifterna om reproduktion och överlevnad avviker starkt från förhållandena hos talrikare, snabbreproducerande och kortlivade, smågnagare såsom de flesta sorkar. Honan får efter en dräktighetstid på 4–5 veckor en kull med 5–6 ungar (sällsynt upp till 11). Ibland föds en andra kull. Ungarna stannar cirka fyra veckor i boet. Under vinterhalvåret (september/oktober till april/juni), när arten ligger i dvala i en hålighet i marken eller i ett träd, kan den gå ner i vikt med 50 %. Buskmusen tas av ugglor, katter med flera predatorer. Livslängden uppges tre år i naturen.

 

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Triviallövskog, Trädbärande gräsmark, Barrskog, Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Buskmark, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
Dött träd (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Ved och bark (Har betydelse)
Igenläggning av marginella åkermarker och fäbodvallar kan vara en negativ faktor liksom borttagandet av gammal lövskog (som bo- och furageringsplats?). I Finland har fällfångster gjorts på hyggen, som skulle kunna vara en ersättningsbiotop, men en stor fångstinsats på hyggen i Frostviken-Strömsunds-trakten 1971-2001, resulterande i betydligt mer än 10 000 gnagare, har inte givit en enda buskmus. Arten påträffas fortfarande regelbundet i det närbelägna Frostviken. I Bergslagsområdet fångas något exemplar nästan årligen, även på hyggen, bland annat vid Grimsö i Västmanland och i finnskogsområden i Värmland. Många fynd är buskmöss fångade av katter.


Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Buskmusen är totalfridlyst sedan 1968. Med de brister som fortfarande föreligger i kunskaperna om artens livskrav kan inga klara skyddsåtgärder rekommenderas. Artens förekomst och dess relation till skogs- och annan markskötsel borde studeras. Buskmusen tycks emellertid vara svår att fånga i konventionella gnagarfällor (tas oftast med handen!). Mellaneuropeiska erfarenheter tyder på att en extensiv analys av ugglornas (kanske speciellt horn-, jord- och pärlugglans) bytesdjur inom hela barrskogsregionen samt åtminstone i södra fjälltrakterna skulle ge önskad information.
Namn på andra språk: Norska: Bjørkemus, danska: Birkemus, finska: Koivuhiiri, engelska: Northern Birch-mouse.

Bergström, U. 1928. Några faunistiska notiser från Jorm. Fauna och flora 23: 169-179.

Curry-Lindahl, K. 1975. Däggdjur i färg. Stockholm.

Grahn, J. 2007. Buskmus på Falbygden. Fauna och flora 102(2): 30-31.

Granqvist, T. 2002. Buskmusen - en doldis i Sveriges natur. Fauna och flora 97.

Hanson, T. 1958. Björkmusen. Ett nyupptäckt inslag i Bergslagens Fauna. I: Walldén, B. & Curry-Lindahl, K. (red.). Natur i Västmanland. Uppsala.

Hanström, B. 1955. Nyare uppgifter om björkmusens (Sicista betulina) utbredning i Bergslagen. Fauna och flora 50: 129-138.

Hanström, B. 1956. Ytterligare björkmusfynd i Bergslagen. Fauna och flora 51: 10-14.

Kubik, J. 1952. Biologische und morphologische Untersuchungen über die Birkenmaus (Sicista betulina Pall.) im Naturschutzpark von Bialowieza. Ann. Univ. Marie Curie-Sklodowska 7: 1-63.

Löset, F. & Spikkeland, U.K. 1984. Björkemus i Norge. Fauna 37: 89-93.

Mitchell-Jones, A.J. et.al. (eds.) 1999. The Atlas of European Mammals. T & AD Poyser Ltd, London.

Ognev, S.I. 1963. Mammals of U.S.S.R. and adjacent countries. Band 4, sid. 32-45. Jerusalem.

Rytterås, F. 1986. På spaning efter buskmöss. Skaraborgsnatur 23: 46-49.

Sonerud, G.A. 1987. Nytt funn av björkemus Sicista betulina i sörost Norge. Fauna 40: 163.

Zedja, J. 1970. Die heutigen Kenntnisse über die Verbreitung der Birkenmaus (Sicista betulina, Pall. 1779, Zapodidae, Rodentia, Mammalia) in Mitteleuropa. Zool. Listy 19: 235-246.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Lennart Hansson, Mats Olsson, Filip Rytterås & G. Westman 1987. Rev. Lennart Hansson & Lena Berg 1991, Lennart Hansson 2002, Jonas Grahn 2015. Ragnar Hall 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Euarchontoglires  
  • Ordning
    Rodentia - gnagare 
  • Underordning
    Myomorpha - råttartade gnagare 
  • Överfamilj
    Dipodoidea  
  • Familj
    Sminthidae  
  • Släkte
    Sicista  
  • Art
    Sicista betulina, (Pallas, 1779) - buskmus
    Synonymer
    björkmus
    Mus betulinus Pallas, 1779
    Mus betulina Pallas, 1779
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Lennart Hansson, Mats Olsson, Filip Rytterås & G. Westman 1987. Rev. Lennart Hansson & Lena Berg 1991, Lennart Hansson 2002, Jonas Grahn 2015. Ragnar Hall 2018.