Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  saltängslöpare

Organismgrupp Skalbaggar, Jordlöpare m.fl. Anisodactylus poeciloides
Saltängslöpare Skalbaggar, Jordlöpare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 10–13,5 mm lång jordlöpare med långsträckt, något plattad kroppsform och korta ben och antenner. Grundfärgen är svart, kroppens översida är starkt metalliskt grön- eller kopparglänsande.
Utbredning
Länsvis förekomst för saltängslöpare Observationer i  Sverige för saltängslöpare
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Under 1800-talets senare del påträffades arten på ett halvdussin lokaler längs kusten i sydvästligaste Skåne, från Kämpinge och Foteviken till Spillepengen norr om Malmö. Sammanlagt finns ett femtiotal exemplar belagda i museisamlingar. Efter 1900 har arten inte återfunnits. Närmast i Danmark, men är även där minskande och under 1900-talet endast påträffad på Amager (senast 1972). Artens utbredning sträcker sig längs Europas kuster från Polen till Frankrike, dessutom förekommer den i östra Medelhavsområdet och vid Svarta havet. Inlandsfynd finns från ett fåtal lokaler i Centraleuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Arten lever i Sverige uteslutande på marskländer och havsstrandängar med lågvuxen vegetation av saltkrävande växter. Endast funnen i sydvästligaste Skåne, där arten vid slutet av 1800-talet påträffades på ett halvdussin lokaler från Kämpinge till Malmö, men efter 1900 ej har återfunnits. Flertalet av de gamla strandängslokalerna är nu ödelagda genom utfyllnad eller bebyggelse. Sentida fynd finns dock från Själland. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Lever på öppen, fuktig mark med en betydande salthalt i jorden. Den förekommer främst (hos oss uteslutande) på marskländer och havsstrandängar med lågvuxen halofytvegetation av t.ex. Salicornia eller Juncus-arter, i Mellaneuropa även på salthaltiga lokaler i inlandet. De fullbildade skalbaggarna påträffas ofta nedgrävda vid rötterna av örter, men också under sten i uttorkade saltfrätor. De påträffas dels under fortplantningstiden på försommaren, dels på sensommaren. Arten övervintrar som fullbildad och genomgår larvutvecklingen under sommaren.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Havsstrand
Havsstrand
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· leddjur
· leddjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Carabidae (jordlöpare), Släkte Anisodactylus, Art Anisodactylus poeciloides (Stephens, 1828) - saltängslöpare Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Arten lever i Sverige uteslutande på marskländer och havsstrandängar med lågvuxen vegetation av saltkrävande växter. Endast funnen i sydvästligaste Skåne, där arten vid slutet av 1800-talet påträffades på ett halvdussin lokaler från Kämpinge till Malmö, men efter 1900 ej har återfunnits. Flertalet av de gamla strandängslokalerna är nu ödelagda genom utfyllnad eller bebyggelse. Sentida fynd finns dock från Själland. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
En 10–13,5 mm lång jordlöpare med långsträckt, något plattad kroppsform och korta ben och antenner. Grundfärgen är svart, kroppens översida är starkt metalliskt grön- eller kopparglänsande.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för saltängslöpare

Länsvis förekomst och status för saltängslöpare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för saltängslöpare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Under 1800-talets senare del påträffades arten på ett halvdussin lokaler längs kusten i sydvästligaste Skåne, från Kämpinge och Foteviken till Spillepengen norr om Malmö. Sammanlagt finns ett femtiotal exemplar belagda i museisamlingar. Efter 1900 har arten inte återfunnits. Närmast i Danmark, men är även där minskande och under 1900-talet endast påträffad på Amager (senast 1972). Artens utbredning sträcker sig längs Europas kuster från Polen till Frankrike, dessutom förekommer den i östra Medelhavsområdet och vid Svarta havet. Inlandsfynd finns från ett fåtal lokaler i Centraleuropa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Harpalinae  
  • Tribus
    Harpalini  
  • Släkte
    Anisodactylus  
  • Art
    Anisodactylus poeciloides(Stephens, 1828) - saltängslöpare

Lever på öppen, fuktig mark med en betydande salthalt i jorden. Den förekommer främst (hos oss uteslutande) på marskländer och havsstrandängar med lågvuxen halofytvegetation av t.ex. Salicornia eller Juncus-arter, i Mellaneuropa även på salthaltiga lokaler i inlandet. De fullbildade skalbaggarna påträffas ofta nedgrävda vid rötterna av örter, men också under sten i uttorkade saltfrätor. De påträffas dels under fortplantningstiden på försommaren, dels på sensommaren. Arten övervintrar som fullbildad och genomgår larvutvecklingen under sommaren.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Havsstrand, Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· leddjur - Arthropoda (Viktig)
Arten är med stor sannolikhet försvunnen från Sverige. Flertalet av de gamla strandängslokalerna är nu ödelagda genom utfyllnad eller bebyggelse och även de få kvarvarande fragmenten hotas av igenväxning på grund av upphörd eller avtagande hävd.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Att arten så sent som 1972 påträffades på en Sverige näraliggande dansk lokal, antyder att en svensk förekomst inte är alldeles utesluten. Om arten skulle återupptäckas måste den och dess biotop omedelbart skyddas och hävdas på lämpligt sätt.

Lindroth, C. 1986. The Carabidae, Coleoptera of Fennoscandia and Danmark. Fauna Ent. Scand. 15.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 1999. Rev. Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Harpalinae  
  • Tribus
    Harpalini  
  • Släkte
    Anisodactylus  
  • Art
    Anisodactylus poeciloides, (Stephens, 1828) - saltängslöpare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 1999. Rev. Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.