Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sälgskimmerfjäril

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Apatura iris
Sälgskimmerfjäril Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 65-74 mm. Honan är större än hanen. Vingarna är på översidan svartbruna, hos hanen (men inte hos honan) med kraftigt blåviolett skimmer som syns blixtra till under flykten men vid närmare granskning bara syns i en viss belysningsvinkel. Framvingen har tre, i fläckar upplösta, vita diagonala tvärband, där det inre bara upptar nedre delen av vingen. Bakvingen har ett brett, obrutet vitt tvärband med en utåtriktad ”tagg” på mitten och närmare bakhörnet en svart ögonfläck med blå kärna omgiven av en tegelröd ring. Längs båda vingparens ytterkanter löper ett suddigt grått band, hos honan ibland med vita fläckar i mitten av varje vingcell. Bakvingens undersida är övervägande ljusgrå till beige, från vingrot och ytterkant gradvis övergående i kanelbrunt på ömse sidor om det breda vita tvärbandet. Ögonfläcken syns som en liten ljusblå punkt. Den vita teckningen på framvingens undersida är lik den på översidan, och grundfärgen är lik den på bakvingens undersida men med utbredd svart skuggning centralt på vingen. Strax utanför framvingens mitt finns en svart ögonfläck med blå kärna omgiven av en bred tegelröd ring. Till skillnad från aspskimmerfjäril Apatura ilia är denna ögonfläck inte rödringad på översidan. Den sällsynta formen iole saknar vita fläckar på vingarnas översidor.
Ägget är grönt med rödbrun bas, till formen likt en uppochnedvänd skål med en ytstruktur som påminner om ett uppfällt paraply. Larven är i sina tre senare stadier snigellik med två långa framåtriktade utskott ovanför huvudet. Den är grön men antar under övervintringen barkens gråbruna till rödbruna färg. Som fullväxt har den gula linjer ett stycke bakåt från utskotten samt längs sidorna gula diagonallinjer, en per segment och lutande bakåt från bukfötterna. Den mittersta diagonallinjen är något bredare, och den bakre linjen är vågrät och slutar på den av­smalnande analspetsen. Hela kroppen är fint knottrig och fint gulvitt punkterad. Puppan är ljusgrön med vass kölformig ryggsida, spetsig bakände och framände och med två spetsar på huvudet. Längs sidan löper en gulgrön mittlinje.
Utbredning
Observationer i  Sverige för sälgskimmerfjäril
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sälgskimmerfjäril påträffades första gången i Sverige på Stärnö i Blekinge 1981. I Skåne upptäcktes den första populationen på Kullaberg 1983. Dessa etableringar härrör sannolikt från migrerande fjärilar med olika ursprung, från Bornholm respektive Själland. Under de senaste 20 åren har arten sakta spritt sig till stora delar av Skåne, från Klagshamn i söder till Båstad i norr samt från Blekinge in i östra Skåne. Utanför dessa områden är den funnen på norra Öland 1991 och vid norra Smålandskusten 2003. I Danmark har arten varit känd från Lolland sedan 1800-talet, men det var först under 1940-talet som den utvidgade sitt utbredningsområde. Idag är den utbredd på alla större öar samt mer sporadiskt påträffad på Syd- och Östjylland. I Finland har arten uppträtt tillfälligt i flera perioder sedan 1927, men först under mitten av 1990-talet och den varma inledningen av 2000-talet har den etablerat sig på nytt och har nu påträffats längs sydkusten och i östra Finland till 61° N. Utbredningen var störst under en likartad värmeperiod före 1940 då den förekom mer utbrett till mellersta Finland.
Världsutbredningen är bicentrisk. Den västliga sträcker sig från norra Portugal och Spanien, södra England, Norden och Baltikum genom hela Mellaneuropa till Uralbergen, 58° N. Den östliga omfattar Transbajkal, Amur, Korea och nordöstra Kina. Populationstrenden är övervägande stabil i Europa men vikande i de mest tätbefolkade länderna i Mellaneuropa samt expanderande i Norden och centrala europeiska delen av Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)
De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Sälgskimmerfjäril påträffas i lövskogstrakter med en bestämd mosaik bestående av värdväxterna sälg Salix caprea, gråvide S. cinerea och bindvide S. aurita, öppnare gräsmarker och savande lövträd, främst ek Quercus robur och björk Betula spp. Fjärilarna, som uppträder från mitten av juli till ­mitten av augusti, är mycket snabba och deras fortplantningsområden är stora. På Kullaberg i Skåne söker sig hanarna till den nästan trädlösa högsta ­toppen och håller revir bland krattekar och enbuskar. De parningsvilliga honorna söker sig dit och återvänder sedan till bergets fot där lämpliga miljöer för äggläggning finns ca 500 m från hanarnas ­parningslek. Ett möte med en hane av sälgskimmerfjäril A. iris är en oförglömlig upplevelse då den blåvioletta färgen reflekteras lika starkt som en solkatt i en spegel. Oftast befinner sig parningslekarna dock i toppen av de högsta lövträden, främst i ekar och askar, och fjärilarna kan då endast studeras med kikare. De livnär sig främst av honungsdagg, men om det finns savande träd i reviret kan ett sådant attrahera många individer. Hanarna behöver även andra substanser för att producera spermier och uppsöker vägbanor, exkrementer och ruttnande djur, främst under morgonen och sena eftermiddagen.
Honan lägger äggen utspridda ett och ett på 3-5 m höjd på blad av sälg- och videbuskar. Äggen läggs oftast på stora buskar i sydvända men inte alltför solexponerade lägen intill mer högväxt skog. De kläcks efter cirka två veckor, och de små larverna placerar sig på bladens mittnerv. De gnager karakteristiskt från båda sidor av bladet mot mittnerven. Larverna sätter sig för övervintring i början av oktober, i grenklykor eller intill en knopp. De är mycket väl kamouflerade. Under våren livnär de sig först av knoppar och senare av blad. Förpuppningen sker efter cirka sex veckor, upphängda på undersidan av ett blad. Puppstadiet varar 2-3 veckor. I dagens igenväxande odlingslandskap skapas många nya lämpliga biotoper vilket kan förklara artens sena spridning till Sverige.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bindvide
· bindvide
· gråvide
· gråvide
· sälg
· sälg
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nymphalidae (praktfjärilar), Släkte Apatura, Art Apatura iris (Linnaeus, 1758) - sälgskimmerfjäril Synonymer Papilio iris Linnaeus, 1758, stor skimmerfjäril

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Vingspann 65-74 mm. Honan är större än hanen. Vingarna är på översidan svartbruna, hos hanen (men inte hos honan) med kraftigt blåviolett skimmer som syns blixtra till under flykten men vid närmare granskning bara syns i en viss belysningsvinkel. Framvingen har tre, i fläckar upplösta, vita diagonala tvärband, där det inre bara upptar nedre delen av vingen. Bakvingen har ett brett, obrutet vitt tvärband med en utåtriktad ”tagg” på mitten och närmare bakhörnet en svart ögonfläck med blå kärna omgiven av en tegelröd ring. Längs båda vingparens ytterkanter löper ett suddigt grått band, hos honan ibland med vita fläckar i mitten av varje vingcell. Bakvingens undersida är övervägande ljusgrå till beige, från vingrot och ytterkant gradvis övergående i kanelbrunt på ömse sidor om det breda vita tvärbandet. Ögonfläcken syns som en liten ljusblå punkt. Den vita teckningen på framvingens undersida är lik den på översidan, och grundfärgen är lik den på bakvingens undersida men med utbredd svart skuggning centralt på vingen. Strax utanför framvingens mitt finns en svart ögonfläck med blå kärna omgiven av en bred tegelröd ring. Till skillnad från aspskimmerfjäril Apatura ilia är denna ögonfläck inte rödringad på översidan. Den sällsynta formen iole saknar vita fläckar på vingarnas översidor.
Ägget är grönt med rödbrun bas, till formen likt en uppochnedvänd skål med en ytstruktur som påminner om ett uppfällt paraply. Larven är i sina tre senare stadier snigellik med två långa framåtriktade utskott ovanför huvudet. Den är grön men antar under övervintringen barkens gråbruna till rödbruna färg. Som fullväxt har den gula linjer ett stycke bakåt från utskotten samt längs sidorna gula diagonallinjer, en per segment och lutande bakåt från bukfötterna. Den mittersta diagonallinjen är något bredare, och den bakre linjen är vågrät och slutar på den av­smalnande analspetsen. Hela kroppen är fint knottrig och fint gulvitt punkterad. Puppan är ljusgrön med vass kölformig ryggsida, spetsig bakände och framände och med två spetsar på huvudet. Längs sidan löper en gulgrön mittlinje.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för sälgskimmerfjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sälgskimmerfjäril påträffades första gången i Sverige på Stärnö i Blekinge 1981. I Skåne upptäcktes den första populationen på Kullaberg 1983. Dessa etableringar härrör sannolikt från migrerande fjärilar med olika ursprung, från Bornholm respektive Själland. Under de senaste 20 åren har arten sakta spritt sig till stora delar av Skåne, från Klagshamn i söder till Båstad i norr samt från Blekinge in i östra Skåne. Utanför dessa områden är den funnen på norra Öland 1991 och vid norra Smålandskusten 2003. I Danmark har arten varit känd från Lolland sedan 1800-talet, men det var först under 1940-talet som den utvidgade sitt utbredningsområde. Idag är den utbredd på alla större öar samt mer sporadiskt påträffad på Syd- och Östjylland. I Finland har arten uppträtt tillfälligt i flera perioder sedan 1927, men först under mitten av 1990-talet och den varma inledningen av 2000-talet har den etablerat sig på nytt och har nu påträffats längs sydkusten och i östra Finland till 61° N. Utbredningen var störst under en likartad värmeperiod före 1940 då den förekom mer utbrett till mellersta Finland.
Världsutbredningen är bicentrisk. Den västliga sträcker sig från norra Portugal och Spanien, södra England, Norden och Baltikum genom hela Mellaneuropa till Uralbergen, 58° N. Den östliga omfattar Transbajkal, Amur, Korea och nordöstra Kina. Populationstrenden är övervägande stabil i Europa men vikande i de mest tätbefolkade länderna i Mellaneuropa samt expanderande i Norden och centrala europeiska delen av Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Apaturinae - skimmerfjärilar 
  • Släkte
    Apatura  
  • Art
    Apatura iris(Linnaeus, 1758) - sälgskimmerfjäril
    Synonymer
    Papilio iris Linnaeus, 1758
    stor skimmerfjäril

Sälgskimmerfjäril påträffas i lövskogstrakter med en bestämd mosaik bestående av värdväxterna sälg Salix caprea, gråvide S. cinerea och bindvide S. aurita, öppnare gräsmarker och savande lövträd, främst ek Quercus robur och björk Betula spp. Fjärilarna, som uppträder från mitten av juli till ­mitten av augusti, är mycket snabba och deras fortplantningsområden är stora. På Kullaberg i Skåne söker sig hanarna till den nästan trädlösa högsta ­toppen och håller revir bland krattekar och enbuskar. De parningsvilliga honorna söker sig dit och återvänder sedan till bergets fot där lämpliga miljöer för äggläggning finns ca 500 m från hanarnas ­parningslek. Ett möte med en hane av sälgskimmerfjäril A. iris är en oförglömlig upplevelse då den blåvioletta färgen reflekteras lika starkt som en solkatt i en spegel. Oftast befinner sig parningslekarna dock i toppen av de högsta lövträden, främst i ekar och askar, och fjärilarna kan då endast studeras med kikare. De livnär sig främst av honungsdagg, men om det finns savande träd i reviret kan ett sådant attrahera många individer. Hanarna behöver även andra substanser för att producera spermier och uppsöker vägbanor, exkrementer och ruttnande djur, främst under morgonen och sena eftermiddagen.
Honan lägger äggen utspridda ett och ett på 3-5 m höjd på blad av sälg- och videbuskar. Äggen läggs oftast på stora buskar i sydvända men inte alltför solexponerade lägen intill mer högväxt skog. De kläcks efter cirka två veckor, och de små larverna placerar sig på bladens mittnerv. De gnager karakteristiskt från båda sidor av bladet mot mittnerven. Larverna sätter sig för övervintring i början av oktober, i grenklykor eller intill en knopp. De är mycket väl kamouflerade. Under våren livnär de sig först av knoppar och senare av blad. Förpuppningen sker efter cirka sex veckor, upphängda på undersidan av ett blad. Puppstadiet varar 2-3 veckor. I dagens igenväxande odlingslandskap skapas många nya lämpliga biotoper vilket kan förklara artens sena spridning till Sverige.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Våtmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bindvide - Salix aurita (Har betydelse)
· gråvide - Salix cinerea (Viktig)
· sälg - Salix caprea (Viktig)
Etymologi: Iris (gr.) = gudarnas budbärare, regnbågen.
Uttal: [Apatúra íris]

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Apaturinae - skimmerfjärilar 
  • Släkte
    Apatura  
  • Art
    Apatura iris, (Linnaeus, 1758) - sälgskimmerfjäril
    Synonymer
    Papilio iris Linnaeus, 1758
    stor skimmerfjäril
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson, 2005.