Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  likgul dyngbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Aphodius luridus
Likgul dyngbagge Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 6–9,5 mm lång bladhorning med bred, tillplattad kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart med benen brunsvarta. Täckvingarna är olivbruna med spridda långsträckta svarta fläckar i punktstrimmornas mellanrum. Fläckteckningen kan variera i omfattning, och hos de mörkaste exemplaren är täckvingarna enfärgat svarta. Arten är i sin svarta form svårbestämd, och bestämningen bör granskas av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för likgul dyngbagge Observationer i  Sverige för likgul dyngbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tidigare mer utbredd och känd från Skåne, Blekinge, Halland, östra Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Dalsland och Uppland. Starkt minskande under 1900-talet. Sentida fynd finns från Skåne, södra Halland, Öland och Gotland. Känd från de nordiska grannländerna och dessutom i större delen av övriga Europa liksom i Turkiet, Marocko, delar av sydvästra Asien och Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Lever i spillning på torr, öppen, sandig betesmark, t.ex. Skånes sandfält samt Ölands alvarmarker. Tidigare mer utbredd och känd från Skåne, Blekinge, Halland, östra Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Dalsland och Uppland. Starkt minskande under 1900-talet. Sentida fynd endast i några områden i Skåne, en lokal i södra Halland samt på Öland och Gotland. Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (100-200). Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (400-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever i spillning på torr, öppen betesmark, t.ex. sandmarker med sandstäpps-, torrängs- eller borsttåtelvegetation samt grusalvar och alvartorrängar. På Gotland även funnen i gles betad skog. Larvutvecklingen sker under sommaren, och de fullbildade skalbaggarna ses mest under våren och försommaren.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· får
· får
· häst
· häst
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Aphodius, Art Aphodius luridus (Fabricius, 1775) - likgul dyngbagge Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Lever i spillning på torr, öppen, sandig betesmark, t.ex. Skånes sandfält samt Ölands alvarmarker. Tidigare mer utbredd och känd från Skåne, Blekinge, Halland, östra Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Dalsland och Uppland. Starkt minskande under 1900-talet. Sentida fynd endast i några områden i Skåne, en lokal i södra Halland samt på Öland och Gotland. Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (100-200). Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (400-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Konventioner Typisk art i 6270 Silikatgräsmarker (Kontinental region (CON))
En 6–9,5 mm lång bladhorning med bred, tillplattad kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart med benen brunsvarta. Täckvingarna är olivbruna med spridda långsträckta svarta fläckar i punktstrimmornas mellanrum. Fläckteckningen kan variera i omfattning, och hos de mörkaste exemplaren är täckvingarna enfärgat svarta. Arten är i sin svarta form svårbestämd, och bestämningen bör granskas av en specialist.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för likgul dyngbagge

Länsvis förekomst och status för likgul dyngbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för likgul dyngbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tidigare mer utbredd och känd från Skåne, Blekinge, Halland, östra Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Dalsland och Uppland. Starkt minskande under 1900-talet. Sentida fynd finns från Skåne, södra Halland, Öland och Gotland. Känd från de nordiska grannländerna och dessutom i större delen av övriga Europa liksom i Turkiet, Marocko, delar av sydvästra Asien och Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Aphodius  
  • Art
    Aphodius luridus(Fabricius, 1775) - likgul dyngbagge

Lever i spillning på torr, öppen betesmark, t.ex. sandmarker med sandstäpps-, torrängs- eller borsttåtelvegetation samt grusalvar och alvartorrängar. På Gotland även funnen i gles betad skog. Larvutvecklingen sker under sommaren, och de fullbildade skalbaggarna ses mest under våren och försommaren.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· får - Ovis aries (Viktig)
· häst - Equus caballus (Viktig)
· nötkreatur - Bos taurus (Har betydelse)
Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Minskningen av arealen betesmark har slagit särskilt hårt mot de magra, sandiga markerna. Det generellt sett lägre betestrycket i dagens betesmarker leder dessutom till en tätare vegetationsstruktur med färre markblottor och ett mindre gynnsamt mikroklimat. Användandet av avmaskningsmedel (avermectiner) utgör en ytterligare belastning på populationer som redan är hårt trängda.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Upprätthåll beteshävd av magra, ogödslade naturbetesmarker. Ett relativt hårt bete är nödvändigt för att skapa en lämplig mark- och vegetationsstruktur för denna och andra värmekrävande arter. Användandet av avmaskningsmedel måste undvikas.

Landin, B.-O. 1957. Bladhorningar. Svensk Insektfauna. nr 46. Stockholm.

Ljungberg, H. 2001. Inventeringsresultat: dyngbaggar. I. Croneborg, H. (red.): Skogsbeten. En metodstudie från Gotland. Länsstyrelsen i Gotlands län, Livsmiljöenheten, rapport 5, 2001.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Aphodius  
  • Art
    Aphodius luridus, (Fabricius, 1775) - likgul dyngbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.