Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rödfläckig blåvinge

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Aricia agestis
Rödfläckig blåvinge Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Rödfläckig blåvinge är en av våra mindre blåvingearter. Den skiljer sig främst, från de övriga tre blåvingar i Sverige som har bruna hanar, genom att de orangeröda kantfläckarna på båda vingparens översidor är större och mer jämnt utbredda över både fram- och bakvingar. Honan är lik hanen. Vingundersidorna har mycket distinkta teckningar i form av grovt svartkärnade vita punkter likt pärlband parallellt med vingarnas ytterkanter, samt mer eller mindre sammanhängande orangeröda fläckar nära ytterkanterna. Inom det svenska förekomstområdet finns det sällan orsak till förväxling. Vingspann 24-28 mm.
Utbredning
Observationer i  Sverige för rödfläckig blåvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Det riktiga i att uppställa rödfläckig blåvinge som egen art har varit omtvistat i Nordvästeuropa under mer än femtio år och har till fullo blivit accepterat först efter omfattande genetiska undersökningar av syskonarterna Aricia agestis och midsommarblåvinge, A. artaxerxes. I den svenska faunaförteckningen upptas arten först 1987. Tveksamheten har främst grundat sig på att de två arterna med få undantag inte uppträder tillsammans i tid och rum i Nordvästeuropa. Förnyade undersökningar i Tyskland och Ryssland placerar dem som artskilda inom samma geografiskt avgränsade områden. Främst åtskiljer sig rödfläckig blåvinge från midsommarblåvinge genom att alltid uppträda med två generationer per år och undgår huvudsakligen kontakt i tiden med syskonarten, som endast uppträder med en generation per år från Mellaneuropa till Nordnorge. I Sverige är utbredningen av rödfläckig blåvinge inskränkt till Skåne där den har sin främsta utbredning i Österlen från Löderups strand och Fyledalen mer eller mindre sammanhängande i kustnära områden till Kristianstadstraken, vidare ett utbredningscentrum i Vombsänkan och med mer glesa förekomster mellan Smygehuk, Falsterbohalvön och Malmö, i Kävlingetrakten, Fjärestad, Kullabygden och ytterst på Bjärehalvön. Mer tveksamma är rapporter från inlandet i höjd med Hässleholm där risken är större för sammanblandning med midsommarblåvinge. Under 2000-talet har arten etablerat sig i västra Blekinge. Först i en grusgrop i Sölvesborg och senare också på Stärnö utanför Karlshamn.Utbredningen sammanfaller främst med den av kalkrikare sandjordar. Arten är betydligt mer utbredd i Danmark, där den främst förekommer i Östjylland, på Fyn, Nordsjälland och Bornholm. Enstaka fynd finns från hela landet och arten breder ut sig i Nordjylland, där den nordligast förekommer isolerat vid Hirtshals. Även i England breder arten ut sig norrut. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavet och södra England till mellersta Sibirien och Altaj. Arten är upptagen på rödlistorna i Tyskland, Belgien och Nederländerna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Rödfläckig blåvinge förekommer i Sverige endast i Skåne samt på ett par lokaler i västra Blekinge till vilka den är nyspridd. Artens livsmiljö är torra, sandiga gräsmarker där värdväxterna skatnäva och andra nävor eller ljus solvända finns tillräckligt talrikt. Artens förekomstområden befinner sig i tätbefolkade och intensivt brukade jordbrukstrakter där markanvändningen snabbt kan vändas till fjärilens nackdel. Under senare års gynnsamma somrar har dock en ökning skett. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 19000 (18000-22500) km² och förekomstarean (AOO) till 1200 (888-2000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (igenväxning, intensivt bete) och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Artens larver lever i England på mjuknäva, Geranium molle, skatnäva, Erodium cicutarium och solvända, Helianthemum chamaecistus. I Tyskland på mjuknäva, skatnäva, fliknäva, Geranium dissectum, sparvnäva, Geranium pusillum och ljus solvända, Helianthemum nummularium. I Danmark har äggläggning främst observerats på mjuknäva och sparvnäva. Skatnäva och ljus solvända anges också som värdväxter, men den senare växer endast på ett fåtal av fjärilens förekomstområden. Larvutvecklingen är långsam hos den övervintrande första generationen. Den pågår från mitten av augusti till september och åter efter övervintringen från april till maj. Den andra generationens larver utvecklas snabbare under juli månad. Dessa uppgifter är från Danmark, Tyskland och Schweiz. Larverna har mycket nära samspel med myror och är utrustade med körtlar som avsöndrar synliga droppar av en sockerhaltig lösning. Vidare utsöndrar de ett begärligt extrakt över hela kroppen som gör att de får full vård av myror som håller dem rena. I England påträffas främst de välkamouflerade larverna genom de mer iögonfallande grupper av myror som sköter dem. Man har där studerat artens parasitoider och funnit sex arter som utvecklas i fjärilens larvstadier, varav flertalet också använder värdlarver av andra blåvingearter. Parasiteringsfrekvensen var högre (54 %) på områden där fjärilen funnits etablerad en längre period och lägre (25 %) på nykoloniserade områden. Olika parasitoidarter var ansvariga för majoriteten av parasiteringen på äldre och nya förekomstområden. Fjärilarnas flygperioder infaller i Sverige från sista veckan i maj till slutet av juni och åter i augusti till början av september. De kan vara relativt talrika inom små arealer av blomrikare, öppna torrängar på sand eller sandjord. Exempelvis på Kåsebergaåsen påträffas de främst i de sydvända sluttningarna på något avstånd från havet, där en ridå av skog ger vindskydd. I England beror kraftiga lokala fluktuationer främst på värdväxternas försämrade kvalitet vid extrem torka.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· mjuknäva
· mjuknäva
· sparvnäva
· sparvnäva
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Lycaenidae (juvelvingar), Släkte Aricia, Art Aricia agestis (Denis & Schiffermüller, 1775) - rödfläckig blåvinge Synonymer Papilio agestis Denis & Schiffermüller, 1775, Polyommatus astrarche (Bergsträsser, 1779)

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Rödfläckig blåvinge förekommer i Sverige endast i Skåne samt på ett par lokaler i västra Blekinge till vilka den är nyspridd. Artens livsmiljö är torra, sandiga gräsmarker där värdväxterna skatnäva och andra nävor eller ljus solvända finns tillräckligt talrikt. Artens förekomstområden befinner sig i tätbefolkade och intensivt brukade jordbrukstrakter där markanvändningen snabbt kan vändas till fjärilens nackdel. Under senare års gynnsamma somrar har dock en ökning skett. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 19000 (18000-22500) km² och förekomstarean (AOO) till 1200 (888-2000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (igenväxning, intensivt bete) och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Rödfläckig blåvinge är en av våra mindre blåvingearter. Den skiljer sig främst, från de övriga tre blåvingar i Sverige som har bruna hanar, genom att de orangeröda kantfläckarna på båda vingparens översidor är större och mer jämnt utbredda över både fram- och bakvingar. Honan är lik hanen. Vingundersidorna har mycket distinkta teckningar i form av grovt svartkärnade vita punkter likt pärlband parallellt med vingarnas ytterkanter, samt mer eller mindre sammanhängande orangeröda fläckar nära ytterkanterna. Inom det svenska förekomstområdet finns det sällan orsak till förväxling. Vingspann 24-28 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för rödfläckig blåvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det riktiga i att uppställa rödfläckig blåvinge som egen art har varit omtvistat i Nordvästeuropa under mer än femtio år och har till fullo blivit accepterat först efter omfattande genetiska undersökningar av syskonarterna Aricia agestis och midsommarblåvinge, A. artaxerxes. I den svenska faunaförteckningen upptas arten först 1987. Tveksamheten har främst grundat sig på att de två arterna med få undantag inte uppträder tillsammans i tid och rum i Nordvästeuropa. Förnyade undersökningar i Tyskland och Ryssland placerar dem som artskilda inom samma geografiskt avgränsade områden. Främst åtskiljer sig rödfläckig blåvinge från midsommarblåvinge genom att alltid uppträda med två generationer per år och undgår huvudsakligen kontakt i tiden med syskonarten, som endast uppträder med en generation per år från Mellaneuropa till Nordnorge. I Sverige är utbredningen av rödfläckig blåvinge inskränkt till Skåne där den har sin främsta utbredning i Österlen från Löderups strand och Fyledalen mer eller mindre sammanhängande i kustnära områden till Kristianstadstraken, vidare ett utbredningscentrum i Vombsänkan och med mer glesa förekomster mellan Smygehuk, Falsterbohalvön och Malmö, i Kävlingetrakten, Fjärestad, Kullabygden och ytterst på Bjärehalvön. Mer tveksamma är rapporter från inlandet i höjd med Hässleholm där risken är större för sammanblandning med midsommarblåvinge. Under 2000-talet har arten etablerat sig i västra Blekinge. Först i en grusgrop i Sölvesborg och senare också på Stärnö utanför Karlshamn.Utbredningen sammanfaller främst med den av kalkrikare sandjordar. Arten är betydligt mer utbredd i Danmark, där den främst förekommer i Östjylland, på Fyn, Nordsjälland och Bornholm. Enstaka fynd finns från hela landet och arten breder ut sig i Nordjylland, där den nordligast förekommer isolerat vid Hirtshals. Även i England breder arten ut sig norrut. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavet och södra England till mellersta Sibirien och Altaj. Arten är upptagen på rödlistorna i Tyskland, Belgien och Nederländerna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Polyommatinae  
  • Tribus
    Polyommatini - blåvingar 
  • Släkte
    Aricia  
  • Art
    Aricia agestis(Denis & Schiffermüller, 1775) - rödfläckig blåvinge
    Synonymer
    Papilio agestis Denis & Schiffermüller, 1775
    Polyommatus astrarche (Bergsträsser, 1779)

Artens larver lever i England på mjuknäva, Geranium molle, skatnäva, Erodium cicutarium och solvända, Helianthemum chamaecistus. I Tyskland på mjuknäva, skatnäva, fliknäva, Geranium dissectum, sparvnäva, Geranium pusillum och ljus solvända, Helianthemum nummularium. I Danmark har äggläggning främst observerats på mjuknäva och sparvnäva. Skatnäva och ljus solvända anges också som värdväxter, men den senare växer endast på ett fåtal av fjärilens förekomstområden. Larvutvecklingen är långsam hos den övervintrande första generationen. Den pågår från mitten av augusti till september och åter efter övervintringen från april till maj. Den andra generationens larver utvecklas snabbare under juli månad. Dessa uppgifter är från Danmark, Tyskland och Schweiz. Larverna har mycket nära samspel med myror och är utrustade med körtlar som avsöndrar synliga droppar av en sockerhaltig lösning. Vidare utsöndrar de ett begärligt extrakt över hela kroppen som gör att de får full vård av myror som håller dem rena. I England påträffas främst de välkamouflerade larverna genom de mer iögonfallande grupper av myror som sköter dem. Man har där studerat artens parasitoider och funnit sex arter som utvecklas i fjärilens larvstadier, varav flertalet också använder värdlarver av andra blåvingearter. Parasiteringsfrekvensen var högre (54 %) på områden där fjärilen funnits etablerad en längre period och lägre (25 %) på nykoloniserade områden. Olika parasitoidarter var ansvariga för majoriteten av parasiteringen på äldre och nya förekomstområden. Fjärilarnas flygperioder infaller i Sverige från sista veckan i maj till slutet av juni och åter i augusti till början av september. De kan vara relativt talrika inom små arealer av blomrikare, öppna torrängar på sand eller sandjord. Exempelvis på Kåsebergaåsen påträffas de främst i de sydvända sluttningarna på något avstånd från havet, där en ridå av skog ger vindskydd. I England beror kraftiga lokala fluktuationer främst på värdväxternas försämrade kvalitet vid extrem torka.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· mjuknäva - Geranium molle (Har betydelse)
· sparvnäva - Geranium pusillum (Har betydelse)
Artens förekomstområden är starkt begränsade och den hotas såväl av igenväxning och igenplantering som av intensivt bete. I det tätbefolkade Skåne lämnas få ytor orörda under längre tid och marginella obrukade öppna, blomrika ytor på sandjordar blir allt ovanligare. Många nyskapade vägslänter trivialiseras genom insåning av gräs eller plantering av buskar. Generellt sker idag en kraftig förändring av alla torrängsmiljöer på sandmark och förklaringen är troligtvis främst atmosfäriskt kvävenedfall, men också etableringen av relativt nyspridda växtarter, t.ex. knylhavre. Detta ger förändringar i det marknära mikroklimatet där larvutvecklingen sker. Intensivt bete och gödsling har negativa effekter på värdväxternas frösättning respektive konkurrensförmåga. I övriga Nordvästeuropa breder arten sakta ut sig norrut, vilket bedöms vara en effekt av den globala uppvärmningen. I Sverige saknas sannolikt passande livsmiljöer i tillräcklig utsträckning för att arten i en nära framtid skall kunna etablera tillräckligt många nya populationer för att betraktas som livskraftig.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor positiv effekt)
  • Igenplantering (Stor positiv effekt)
I Österlen och på sandfälten söder och öster om Kristianstad förekommer ett stort antal rödlistade fjärilsarter, flera med sin enda svenska förekomst där. Dessa arter är i stort behov av att kvarvarande torrängar hålls öppna och ej tillåts växa eller planteras igen. Bevarandet av rödfläckig blåvinge bör samordnas med och underordnas bevarandet av de mer hotade arterna. I bl.a. Sandhammarsområdet är de mest värdefulla områdena för dagfjärilsfaunan även mycket populära strövområden och ängarna utgör här ett mycket estetiskt tilltalande avbrott i den mörkare skogen. Särskilt värdefulla ängar finns i Kåsebergaåsens sydvända sluttning mellan Löderups strandbad och bron över Tyge å, samt vid Hammarskjöldsgården. Dessa bör dock ej stängslas för hållande av betesdjur. Sannolikt är återkommande buskröjning det enda som krävs för att vidmakthålla en värdefull ängsflora. Marken är fläckvis mycket torr genom att underlaget är flygsand, vilket bromsar förbuskningen. Vidare är sannolikt kaninbetet och dessa djurs störning av markskiktet betydelsefullt, genom uppkomsten av varma solexponerade fläckar lämpade för fjärilarnas reproduktion. I andra delar av Skåne är det vanligare att torrängar betas alltför intensivt. Arten förekommer då endast under perioder utan beteshävd och i övrigt bara på helt marginella småytor, vilket inte kan anses tillfredställande för en långsiktigt god populationsnivå.
Ingvar Svensson har bidragit med värdefull information vid författandet av artfaktabladet och Nils Ryrholm vid första revisionen.

Ebert, G. 1993. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Bd. 2. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart.

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperidae-Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Entomologiska Sällskapet i Lund. (in prep.). Dagfjärilsinventering 2001-2003 (opublicerad).

Geiger, W. 1987. Les papillon de jour et leurs biotopes; Espèces, dangers qui les menacent, protection. Ligue Suisse pour la Protection de la Nature. Fotorotar AG, Egg.

Higgins, L.G. & Riley, N. (svensk bearbetning) Douwes, P. 1970. Europas dagfjärilar. Almqvist & Wiksell, Stockholm.

Hoegh-Guldberg, O. & Jarvis, F.V.L. 1969. Central and North European Ariciae. Relations, heredity, evolution. Natura Jutl. 15: 1-106.

Lukhtanov, V. & Lukhtanov, A. 1994. Die Tagfalter Nordwestasiens (Lepidoptera: Diurna). Herbipoliana bd. 3. Verlag U. Eitschberger, Marktleuthen.

Menéndez, R., González-Megías, A., Lewis, O.T., Shaw, M.R. & Thomas, C.D. 2008. Escape from natural enemies during climate-driven range expansion; a case study. Ecological Entomology 33:413-421.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Obraztsov, N.S. 1935. Lycaena (Aricia) allous Hb. und ihre oestlischen Rassen. Folia zool. hybrobiol. 8:141-150.

Stoltze, M. 1996. Danske dagsommerfugle. Gyldendal, Köpenhamn.

Svensson, I. 1967. Förändringar i Sveriges storfjärilsfauna senaste tioårsperioden (Lep.). Opusc. ent. 32: 233-251.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustavsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1987. Catalogus Lepidoptorum Sueciae. Naturhistoriska Riksmuseet & Entomologiska föreningen, Stockholm.

Thomas, J.A. & Lewington, R. 1991. Butterflies of Britain and Ireland. Dorling Kindersley Limited, London.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1998, 2010 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Polyommatinae  
  • Tribus
    Polyommatini - blåvingar 
  • Släkte
    Aricia  
  • Art
    Aricia agestis, (Denis & Schiffermüller, 1775) - rödfläckig blåvinge
    Synonymer
    Papilio agestis Denis & Schiffermüller, 1775
    Polyommatus astrarche (Bergsträsser, 1779)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1998, 2010 & 2012.