Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Ectemnius fossorius

Organismgrupp Steklar, Rovsteklar Ectemnius fossorius
  Steklar, Rovsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 10–20 mm lång getingtecknad rovstekel. Släktet Ectemnius kännetecknas hos honan av att det sista bakkroppssegmentet är utformat som en bakåt avsmalnande urgröpt ränna (grävredskap) omgiven av borst. Hanens antenn har till skillnad från många grävstekelsläkten endast 12 leder och hos båda könen är kroppens punktur normal till svagt utvecklad. Ectemnius fossorius är den största arten i släktet och skiljer sig från de flesta närstående arter genom att ryggens främre del är regelbundet tvärstrierad, medan den bakre delen är längsstrierad. Hos honan är huvudet sett framifrån bredast i undre delen ungefär i höjd med käkarnas infästning och hanen skiljs lättast från närstående arter med hjälp av de inre antennledernas oregelbundet knotiga utformning. Arten kan bestämmas efter Lomholdt (1976) eller Jacobs (2007).
Utbredning
Länsvis förekomst för Ectemnius fossorius Observationer i  Sverige för Ectemnius fossorius
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Senaste fyndet av Ectemnius fossorius i Sverige gjordes 1957 i Jämtland. Det är uppenbart att en stark tillbakagång har ägt rum i modern tid eftersom äldre fynd finns från stora delar av Sverige, utom längst i söder och längst i norr. Arten är företrädd i flera av de äldsta bevarade svenska samlingarna, (såsom Paykull och Dalman), men har säkert alltid varit relativt ovanlig med endast lokala förekomster. Äldre fynd finns även från södra Norge och Finland. Det är mindre sannolikt att denna iögonfallande rovstekel skulle ha undgått upptäckt under de senaste 50 åren, varför den anses ha försvunnit från Sverige. Insamlingar i till synes lämpliga biotoper i nedre Dalälvsområdet har t.ex. genomförts på senare år, men med negativt resultat. Aktuella fynd finns närmast i ryska Karelen. I Tyskland föreligger enstaka moderna fynd, men tillbakagången under 1900-talet har varit dramatisk även i Centraleuropa. Artens totala utbredning sträcker sig från Nordspanien genom Mellan- och Nordeuropa vidare genom Centralasien till N-Ö Kina och Japan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Tidigare utbredd över stora delar landet, utom längst i söder och längst i norr. Senaste fyndet är gjort i Jämtland, 1957. En av våra största rovsteklar som borde ha påträffats under den senaste 50 årsperioden om den funnes kvar. Orsaken till försvinnandet är oklart. Boet anläggs i död ved, gärna i kläckhål efter stora långhorningar. Byte för larverna är stora flugarter. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1957.
Ekologi
Trots den ansenliga kroppsstorleken är levnadssättet hos denna art fortfarande ofullständigt känt. Den anses emellertid vara beroende av naturskogsbestånd, i Centraleuropa särskilt av alluviala skogar. Boanläggning har noterats framför allt i död ved, där troligen kläckhål efter stora långhorningar utnyttjas, men även i lodräta lerväggar. Som larvföda används stora flugor, som blomflugor, husflugor, parasitflugor och rovflugor. Blommor av flockblomstriga växter besöks. Aktivitetsperioden infaller under högsommaren.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flockblommiga
· flockblommiga
Ved och bark
Ved och bark
Levande djur
Levande djur
· blomflugor
· blomflugor
· husflugor
· husflugor
· parasitflugor
· parasitflugor
· rovflugor
· rovflugor
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Crabronidae, Släkte Ectemnius, Art Ectemnius fossorius (Linneaus, 1758) Synonymer Sphex fossorius Linneaus, 1758

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Tidigare utbredd över stora delar landet, utom längst i söder och längst i norr. Senaste fyndet är gjort i Jämtland, 1957. En av våra största rovsteklar som borde ha påträffats under den senaste 50 årsperioden om den funnes kvar. Orsaken till försvinnandet är oklart. Boet anläggs i död ved, gärna i kläckhål efter stora långhorningar. Byte för larverna är stora flugarter. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1957.
En 10–20 mm lång getingtecknad rovstekel. Släktet Ectemnius kännetecknas hos honan av att det sista bakkroppssegmentet är utformat som en bakåt avsmalnande urgröpt ränna (grävredskap) omgiven av borst. Hanens antenn har till skillnad från många grävstekelsläkten endast 12 leder och hos båda könen är kroppens punktur normal till svagt utvecklad. Ectemnius fossorius är den största arten i släktet och skiljer sig från de flesta närstående arter genom att ryggens främre del är regelbundet tvärstrierad, medan den bakre delen är längsstrierad. Hos honan är huvudet sett framifrån bredast i undre delen ungefär i höjd med käkarnas infästning och hanen skiljs lättast från närstående arter med hjälp av de inre antennledernas oregelbundet knotiga utformning. Arten kan bestämmas efter Lomholdt (1976) eller Jacobs (2007).

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för Ectemnius fossorius

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Ectemnius fossorius

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Senaste fyndet av Ectemnius fossorius i Sverige gjordes 1957 i Jämtland. Det är uppenbart att en stark tillbakagång har ägt rum i modern tid eftersom äldre fynd finns från stora delar av Sverige, utom längst i söder och längst i norr. Arten är företrädd i flera av de äldsta bevarade svenska samlingarna, (såsom Paykull och Dalman), men har säkert alltid varit relativt ovanlig med endast lokala förekomster. Äldre fynd finns även från södra Norge och Finland. Det är mindre sannolikt att denna iögonfallande rovstekel skulle ha undgått upptäckt under de senaste 50 åren, varför den anses ha försvunnit från Sverige. Insamlingar i till synes lämpliga biotoper i nedre Dalälvsområdet har t.ex. genomförts på senare år, men med negativt resultat. Aktuella fynd finns närmast i ryska Karelen. I Tyskland föreligger enstaka moderna fynd, men tillbakagången under 1900-talet har varit dramatisk även i Centraleuropa. Artens totala utbredning sträcker sig från Nordspanien genom Mellan- och Nordeuropa vidare genom Centralasien till N-Ö Kina och Japan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Crabroninae  
  • Tribus
    Crabronini  
  • Släkte
    Ectemnius  
  • Undersläkte
    Ectemnius (Metacrabro)  
  • Art
    Ectemnius fossorius(Linneaus, 1758)
    Synonymer
    Sphex fossorius Linneaus, 1758

Trots den ansenliga kroppsstorleken är levnadssättet hos denna art fortfarande ofullständigt känt. Den anses emellertid vara beroende av naturskogsbestånd, i Centraleuropa särskilt av alluviala skogar. Boanläggning har noterats framför allt i död ved, där troligen kläckhål efter stora långhorningar utnyttjas, men även i lodräta lerväggar. Som larvföda används stora flugor, som blomflugor, husflugor, parasitflugor och rovflugor. Blommor av flockblomstriga växter besöks. Aktivitetsperioden infaller under högsommaren.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Lövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Ädellövskog, Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Har betydelse)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· flockblommiga - Apiaceae (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· blomflugor - Syrphidae (Har betydelse)
· husflugor - Muscidae (Har betydelse)
· parasitflugor - Tachinidae (Har betydelse)
· rovflugor - Asilidae (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Den mest näraliggande orsaken till artens försvinnande är systematiska förändringar i markanvändning i de skogar och trädklädda kulturmarker som sannolikt har utgjort dess livsmiljö. Troligen har arten varit beroende av vissa strukturella förhållanden, såsom luckiga lövbestånd med god tillgång till grov död ved och gläntor som uppkommer genom naturlig skogsdynamik i anslutning till naturligt flödande större vattendrag. Artens dramatiska tillbakagång i hela Europa antyder höga biotopkrav och en liknande problematik som hos t.ex. vitryggig hackspett.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
I första hand bör eftersök ske i områden med tidigare belagda förekomster av arten. Återskapande av större sammanhängande strandnära skogsområden med naturlig vattenregim som fredas från skogsbruk eller där grov död ved tillskapas genom aktiva naturvårdsåtgärder skulle även gynna många andra arter.

Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands. Tierwelt Deutschlands 71. Keltern, Verlag Goecke & Evers.

Jacobs, H.-J. 2007. Die Grabwespen Deutschlands. Bestimmungsschlüssel. Tierwelt Deutschlands 79. Keltern, Verlag Goecke & Evers.

Lomholdt, O. 1976. The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 4: 2.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2008. © ArtDatabanken, SLU 2009.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Crabroninae  
  • Tribus
    Crabronini  
  • Släkte
    Ectemnius  
  • Undersläkte
    Ectemnius (Metacrabro)  
  • Art
    Ectemnius fossorius, (Linneaus, 1758)
    Synonymer
    Sphex fossorius Linneaus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2008. © ArtDatabanken, SLU 2009.