Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skimlig fjällknäppare

Organismgrupp Skalbaggar, Knäppare och halvknäppare Lacon lepidopterus
Skimlig fjällknäppare Skalbaggar, Knäppare och halvknäppare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den fullbildade skalbaggen är 14–17 mm lång och är tätt beklädd med mörkbruna fjäll, men har även gulgula fjäll som liknar paljetter utspridda över hela kroppen. Antennerna är påfallande korta och kan fällas in fåror under halsskölden, vars bakhörn är utdragna till vassa spetsar. Den fulbildade skalbaggen har, liksom flertalet av familjens medlemmar, hoppförmåga om den hamnar på rygg.
Utbredning
Länsvis förekomst för skimlig fjällknäppare Observationer i  Sverige för skimlig fjällknäppare
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Känd från Öland, Östergötland och Västergötland. Fynden i Östergötland och Västergötland är gjorda under 1800-talet. Samtliga fynd från 1900-talet är gjorda på Öland, arten påträffades upprepade gånger från slutet av 1800-talet fram till 1967. Arten är även påträffad i några exemplar i en gammal, grov ek i Danmark under tiden 1906–1912. Ett fynd föreligger också från norra Finland (Oulanka nationalpark) 1989. I Mellaneuropa främst i de östra delarna, vidare utbredd österut till Iran och västra Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Lever i nedbruten ved i döda träd av grova dimensioner. I Sverige och Danmark funnen i ek, utomlands även i tall, silvergran och gran. Känd från Öland, Östergötland och Västergötland. Under 1900-talet endast i Halltorps hage på Öland, senast 1967. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Larvutvecklingen sker i brunrötad ved i grova, döda träd. De svenska fynd som vi har närmare uppgifter om är, liksom de danska fynden, gjorda på ek. I Finland är arten funnen i en granlåga, och i Mellaneuropa i tall, silvergran, gran och ek. Larverna lever förmodligen i huvudsak som rovdjur på andra vedlevande insektslarver och har en flerårig utvecklingstid.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ekar
· ekar
Levande träd
Levande träd
· ekar
· ekar
Dött träd
Dött träd
· ekar
· ekar
Levande djur
Levande djur
· leddjur
· leddjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Elateridae (knäppare), Släkte Lacon, Art Lacon lepidopterus (Panzer, 1800) - skimlig fjällknäppare Synonymer Adelocera lepidoptera (Panzer, 1800)

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Lever i nedbruten ved i döda träd av grova dimensioner. I Sverige och Danmark funnen i ek, utomlands även i tall, silvergran och gran. Känd från Öland, Östergötland och Västergötland. Under 1900-talet endast i Halltorps hage på Öland, senast 1967. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 6. Bestämmelsen gäller hela landet
Den fullbildade skalbaggen är 14–17 mm lång och är tätt beklädd med mörkbruna fjäll, men har även gulgula fjäll som liknar paljetter utspridda över hela kroppen. Antennerna är påfallande korta och kan fällas in fåror under halsskölden, vars bakhörn är utdragna till vassa spetsar. Den fulbildade skalbaggen har, liksom flertalet av familjens medlemmar, hoppförmåga om den hamnar på rygg.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för skimlig fjällknäppare

Länsvis förekomst och status för skimlig fjällknäppare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skimlig fjällknäppare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Öland, Östergötland och Västergötland. Fynden i Östergötland och Västergötland är gjorda under 1800-talet. Samtliga fynd från 1900-talet är gjorda på Öland, arten påträffades upprepade gånger från slutet av 1800-talet fram till 1967. Arten är även påträffad i några exemplar i en gammal, grov ek i Danmark under tiden 1906–1912. Ett fynd föreligger också från norra Finland (Oulanka nationalpark) 1989. I Mellaneuropa främst i de östra delarna, vidare utbredd österut till Iran och västra Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Elateroidea  
  • Familj
    Elateridae - knäppare 
  • Underfamilj
    Agrypninae  
  • Tribus
    Agrypnini  
  • Släkte
    Lacon  
  • Art
    Lacon lepidopterus(Panzer, 1800) - skimlig fjällknäppare
    Synonymer
    Adelocera lepidoptera (Panzer, 1800)

Larvutvecklingen sker i brunrötad ved i grova, döda träd. De svenska fynd som vi har närmare uppgifter om är, liksom de danska fynden, gjorda på ek. I Finland är arten funnen i en granlåga, och i Mellaneuropa i tall, silvergran, gran och ek. Larverna lever förmodligen i huvudsak som rovdjur på andra vedlevande insektslarver och har en flerårig utvecklingstid.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
Levande djur (Har betydelse)
· leddjur - Arthropoda (Har betydelse)
Lacon lepidopterus tillhör med all säkerhet de så kallade urskogsrelikterna. Den hör till de arter som är knutna till områden med lång kontinuitet av döda jätteträd. Detta kan dock tillåta att människan har haft en viss inverkan på lokalerna. Eftersom områden med jätteträdskontinuitet blir alltmer sällsynta har arten inte haft möjlighet att överleva på de ställen där den fanns i början av 1800-talet. Inte heller från Halltorps hage, där Ölandsfynden gjordes, finns några kända fynd under de senaste trettio åren, vilket kan indikera att arten är försvunnen. Genom att denna typ av djur, i detta fall dessutom en mycket attraktiv art, ofta finns i låga populationer kan insamling lätt sänka populationsstorleken under kritiska gränser.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
För att rädda denna art, liksom andra arter med samma krav på kontinuitet av grova, gamla döda träd är det viktigt att alla passande bestånd som finns kvar räddas för framtiden. Eftersom det ofta rör sig om träd som är flera hundra år gamla gäller det även att vi, vid såväl skogsskötsel som vård av gamla kulturmarker med grova lövträd, ser till att kontinuiteten av dessa träd kan upprätthållas även i framtiden. Tekniker för att påskynda att medelålders träd utvecklas till hålträd bör stimuleras. Bristen på äldre hålträd är idag et stort hot mot många arter och denna brist bör åtgärdas på lämpliga lokaler. Denna art är en av de få rödlistade insekter där insamling av individer kan vara ett stort hot ifall det skulle visa sig att den fortfarande finns kvar i landet. Arten är därför fridlyst i hela Sverige.

Horion, A. 1953. Faunistik der deutschen Käfer. III: 177–178. München.

Lundblad, O. 1949. Några faunistiska koleopternotiser av C.J. Schönherr. Ent. Tidskr. 70: 149.

Martin, O. 1989. Smaeldere (Coleopter, Elateridae) fra gammel lövskog i Danmark. Ent. Medd. 57(1-2): 32–35.

Nilsson, S. & Baranowski, R. 1994. Indikatorer på jätteträdskontinuitet - svenska förekomster av knäppare som är beroende av grova, levande träd. Ent. Tidskr. 115: 81–97.

Palm, T. 1959. Die Holz- und Rindenkäfer der süd- und mittelschwedischen Laubbäume. Opusc. Ent. Suppl. XVI: 242. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1997. Rev. Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Elateroidea  
  • Familj
    Elateridae - knäppare 
  • Underfamilj
    Agrypninae  
  • Tribus
    Agrypnini  
  • Släkte
    Lacon  
  • Art
    Lacon lepidopterus, (Panzer, 1800) - skimlig fjällknäppare
    Synonymer
    Adelocera lepidoptera (Panzer, 1800)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1997. Rev. Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.