Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  förgyllt metallfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Lamprotes c-aureum
Förgyllt metallfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fjärilen har ett omisskännligt exotiskt utseende, men det är ytterst sällan arten påträffas i detta livsstadium. Framvingarnas typiska nattflyteckning är helt upplöst i diffusa svarta fält mot en violettgrå botten. I vingens yttre fält och nedre delen av mellanfältet finns stora glänsande guldfärgade fläckar. Framvingespetsen är vass. Bakvingarna är bruna, ljusare mot basen. Vingspann 33-35 mm. Larven som är lättare att påträffa är mätarlik genom sättet att förflytta sig och att endast två av bukfötterna och analfötterna är utvecklade på bakre delen av kroppen. Den är ljust grönvit med breda mörkgröna tvärfläckar baktill och längsorienterade fläckar framtill. Flertalet av kroppssegmenten är på ryggsidan puckelformiga.
Utbredning
Länsvis förekomst för förgyllt metallfly Observationer i  Sverige för förgyllt metallfly
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Förgyllt metallfly har i Sverige alltid varit mycket sällsynt och arten har med få undantag endast påträffats då den aktivt eftersökts. Idag är det mycket osäkert om den finns kvar som reproducerande art. Det första fyndet gjordes 1887 vid Kristianstad i Skåne. Det dröjde sedan till 1944 innan arten påträffades igen och då hittade man en lokal där den kunde påträffas årligen. Under 1960-talet eftersöktes arten noggrannare och hittades på några få platser belägna på Söderåsen och i skogsbygderna från Ringsjön och norrut. Ett par fynd har även gjorts vid Svalöv och vid Rickarum 1975. Den kända utbredningen sammanfaller ganska väl med förekomsten av basaltkäglor från forntida vulkaner. Arten var mellan 1973-1993 endast känd från en liten lokal nära Stockamöllan. Detta område har under 1990-talet kalavverkats och granplanterats och skånska fynd av arten saknas efter 1993. En enstaka individ som sannolikt är en migrant från Baltikum påträffades 2003 i en automatisk ljusfälla på Sudret på Gotland. I Danmark påträffades förgyllt metallfly för första gången 1913, i mindre antal och på flera platser samtidigt. Följande år kunde ett större förekomstområde lokaliseras. Arten är idag känd från ett tiotal förekomstområden på centrala södra hälften av Själland. I övrigt föreligger endast tillfälliga fynd från Fyn 1905 och 1974, Falster 1946 och Bornholm 1980. Även i Danmark har arten minskat och rapporter saknas från 1980-90-talen. Mellan 2001-2008 har den rapporterats från en större eutrofierad, utdikad mosse vid sjön Tissö på Nordvästsjälland, som mest med 30-talet larver per år. På Sydsjälland har enstaka fjärilar påträffats 2007-2008 vid Sorö och Slimminge, som sannolikt indikerar att det finns lokaler i grannskapet. I Finland påträffades förgyllt metallfly första gången före 1869, men hade fram till 1960 endast påträffats i två exemplar. Därefter har arten synbarligen ökat i frekvens och hade fram till 1990 påträffats i cirka 50 exemplar. Samtliga fynd är från kustlandet mot Finska viken, med en viss spridning inåt landet under 1970-80-talen. Ingen reproduktion har ännu påvisats i Finland och det högre antalet fynd från 1970-talet kan bero på ett kraftigt ökande antal automatiska ljusfällor och på artens expansion i Baltikum. Vid S:t Petersburg påträffades arten redan 1851 och i Baltikum gjordes första fyndet i Lettland, Riga 1853. Arten var under många år en stor sällsynthet, men 1961 angavs den som lokalt allmän i Lettland. Den rapporterades i Estland 1995-1996 från fem lokaler. Förgyllt metallfly är i Polen och norra Tyskland mycket lokal och sällsynt. I övriga Tyskland är arten lokal och sällsynt till tämligen sällsynt. Artens världsutbredning omfattar Belgien och sydöstra Frankrike, samt sträcker sig från Alpernas och Karpaternas sydsluttningar och norrut genom Tyskland, Polen, Norden och Baltikum och vidare österut med stora luckor i utbredningen genom Ryssland och Sibirien till Kaukasus, Centralasien och Transbajkal.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Förgyllt metallfly har tidigare förekommit mycket lokalt i Skånes inland på fuktiga trädbevuxna lokaler med aklejruta (Thalictrum aquilegifolium). Under senaste 35-årsperioden har arten endast kunnat hittas i anslutning till Söderåsen i ett område mellan Skäralid och Stehag. I början av 1990-talet kalavverkades och granplanterades den sista kända biotopen med en större population av c-aureum. Sedan dess har arten inte kunnat återfinnas i Sverige trots att det finns synbart lämpliga biotoper i närheten där arten dessutom tidigare förekommit. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Förgyllt metallfly är knuten till rikligare förekomster av larvens två värdväxter ängsruta Thalictrum flavum i Danmark och aklejruta Thalictrum aquilegifolium i Sverige. Aklejruta förekommer i Norden endast som ursprunglig i Sydsverige. Båda växterna är kalkgynnade och har höga krav på konstant markfuktighet och helst näringsrik mulljord på sandigt underlag. Främst växer de i översvämningszonen vid bäckar, sjö- och åstränder samt vid källdrag. I Danmark och Sverige har förgyllt metallfly nästan enbart påträffats i larvstadiet efter övervintringen, i maj och juni. Larven livnär sig av värdväxternas blad och kan påträffas under dagtid på bladens undersidor. Runt mitten av juni förpuppar den sig i en tunn spånad under värdväxtens blad. Flygperioden infaller i Sverige mellan mitten av juli och början av augusti. I Danmark kan flygperioden börja redan i slutet av juni, men i Finland vanligen först från slutet av juli till mitten av september. Förgyllt metallfly lockas endast i begränsad omfattning till UV-ljus. Denna fångstmetod svarar dock för samtliga fynd i Finland. Var äggen anbringas och om larverna före övervintringen även lever av värdväxternas frön är okänt. I likhet med aklejruta är förgyllt metallfly skuggfördragande, vilket möjligen gynnar larvernas tillväxt under kyliga försommarnätter med risk för frost. Detta gäller även i Danmark, där ängsrutan inte utnyttjas som värdväxt då den växer på öppna sankängar, utan endast då den växer i gläntor i sumpskog. Från Tyskland uppges utom ängsruta och aklejruta även akleja Aquilegia vulgaris som värdväxt. I Tyskland är larverna mycket hårt parasiterade, vilket inte kunnat konstateras i Danmark och Sverige. Artens försvinnande från några lokaler på Söderåsen, där ingen tydlig miljöförändring skett, kan möjligen bero på slumpmässiga faktorer. Dess synbarligen obrutna expansion öster om Östersjön kan tyda på att den i mindre grad än andra fjärilsarter påverkades negativt av det övervägande regniga och solfattiga sommarvädret under 1960-talet. En 20-årsperiod med vintrar utan extremt låga medeltemperaturer efter 1941-1942, kan även ha befrämjat artens expansion. Sträng kyla utan skyddande snötäcke är negativt för uttorkningskänsliga arter. Andra gynnsamma faktorer i framförallt Baltikum kan vara färre dikningsföretag, eftersatt skogsvård och ett minskande betestryck i värdväxternas livsmiljöer. Sannolikt gynnas förgyllt metallfly även i hög grad av olika miljöfaktorer som förhindrar tidig och sen nattfrost under vegetationsperioden.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Vattendrag
Vattendrag
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· akleja
· akleja
· aklejor
· aklejor
· aklejruta
· aklejruta
· rutor
· rutor
· ängsruta
· ängsruta
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Lamprotes, Art Lamprotes c-aureum (Knoch, 1781) - förgyllt metallfly Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Förgyllt metallfly har tidigare förekommit mycket lokalt i Skånes inland på fuktiga trädbevuxna lokaler med aklejruta (Thalictrum aquilegifolium). Under senaste 35-årsperioden har arten endast kunnat hittas i anslutning till Söderåsen i ett område mellan Skäralid och Stehag. I början av 1990-talet kalavverkades och granplanterades den sista kända biotopen med en större population av c-aureum. Sedan dess har arten inte kunnat återfinnas i Sverige trots att det finns synbart lämpliga biotoper i närheten där arten dessutom tidigare förekommit. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Fjärilen har ett omisskännligt exotiskt utseende, men det är ytterst sällan arten påträffas i detta livsstadium. Framvingarnas typiska nattflyteckning är helt upplöst i diffusa svarta fält mot en violettgrå botten. I vingens yttre fält och nedre delen av mellanfältet finns stora glänsande guldfärgade fläckar. Framvingespetsen är vass. Bakvingarna är bruna, ljusare mot basen. Vingspann 33-35 mm. Larven som är lättare att påträffa är mätarlik genom sättet att förflytta sig och att endast två av bukfötterna och analfötterna är utvecklade på bakre delen av kroppen. Den är ljust grönvit med breda mörkgröna tvärfläckar baktill och längsorienterade fläckar framtill. Flertalet av kroppssegmenten är på ryggsidan puckelformiga.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för förgyllt metallfly

Länsvis förekomst och status för förgyllt metallfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för förgyllt metallfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Förgyllt metallfly har i Sverige alltid varit mycket sällsynt och arten har med få undantag endast påträffats då den aktivt eftersökts. Idag är det mycket osäkert om den finns kvar som reproducerande art. Det första fyndet gjordes 1887 vid Kristianstad i Skåne. Det dröjde sedan till 1944 innan arten påträffades igen och då hittade man en lokal där den kunde påträffas årligen. Under 1960-talet eftersöktes arten noggrannare och hittades på några få platser belägna på Söderåsen och i skogsbygderna från Ringsjön och norrut. Ett par fynd har även gjorts vid Svalöv och vid Rickarum 1975. Den kända utbredningen sammanfaller ganska väl med förekomsten av basaltkäglor från forntida vulkaner. Arten var mellan 1973-1993 endast känd från en liten lokal nära Stockamöllan. Detta område har under 1990-talet kalavverkats och granplanterats och skånska fynd av arten saknas efter 1993. En enstaka individ som sannolikt är en migrant från Baltikum påträffades 2003 i en automatisk ljusfälla på Sudret på Gotland. I Danmark påträffades förgyllt metallfly för första gången 1913, i mindre antal och på flera platser samtidigt. Följande år kunde ett större förekomstområde lokaliseras. Arten är idag känd från ett tiotal förekomstområden på centrala södra hälften av Själland. I övrigt föreligger endast tillfälliga fynd från Fyn 1905 och 1974, Falster 1946 och Bornholm 1980. Även i Danmark har arten minskat och rapporter saknas från 1980-90-talen. Mellan 2001-2008 har den rapporterats från en större eutrofierad, utdikad mosse vid sjön Tissö på Nordvästsjälland, som mest med 30-talet larver per år. På Sydsjälland har enstaka fjärilar påträffats 2007-2008 vid Sorö och Slimminge, som sannolikt indikerar att det finns lokaler i grannskapet. I Finland påträffades förgyllt metallfly första gången före 1869, men hade fram till 1960 endast påträffats i två exemplar. Därefter har arten synbarligen ökat i frekvens och hade fram till 1990 påträffats i cirka 50 exemplar. Samtliga fynd är från kustlandet mot Finska viken, med en viss spridning inåt landet under 1970-80-talen. Ingen reproduktion har ännu påvisats i Finland och det högre antalet fynd från 1970-talet kan bero på ett kraftigt ökande antal automatiska ljusfällor och på artens expansion i Baltikum. Vid S:t Petersburg påträffades arten redan 1851 och i Baltikum gjordes första fyndet i Lettland, Riga 1853. Arten var under många år en stor sällsynthet, men 1961 angavs den som lokalt allmän i Lettland. Den rapporterades i Estland 1995-1996 från fem lokaler. Förgyllt metallfly är i Polen och norra Tyskland mycket lokal och sällsynt. I övriga Tyskland är arten lokal och sällsynt till tämligen sällsynt. Artens världsutbredning omfattar Belgien och sydöstra Frankrike, samt sträcker sig från Alpernas och Karpaternas sydsluttningar och norrut genom Tyskland, Polen, Norden och Baltikum och vidare österut med stora luckor i utbredningen genom Ryssland och Sibirien till Kaukasus, Centralasien och Transbajkal.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Plusiinae  
  • Tribus
    Plusiini  
  • Undertribus
    Eucalciina  
  • Släkte
    Lamprotes  
  • Art
    Lamprotes c-aureum(Knoch, 1781) - förgyllt metallfly

Förgyllt metallfly är knuten till rikligare förekomster av larvens två värdväxter ängsruta Thalictrum flavum i Danmark och aklejruta Thalictrum aquilegifolium i Sverige. Aklejruta förekommer i Norden endast som ursprunglig i Sydsverige. Båda växterna är kalkgynnade och har höga krav på konstant markfuktighet och helst näringsrik mulljord på sandigt underlag. Främst växer de i översvämningszonen vid bäckar, sjö- och åstränder samt vid källdrag. I Danmark och Sverige har förgyllt metallfly nästan enbart påträffats i larvstadiet efter övervintringen, i maj och juni. Larven livnär sig av värdväxternas blad och kan påträffas under dagtid på bladens undersidor. Runt mitten av juni förpuppar den sig i en tunn spånad under värdväxtens blad. Flygperioden infaller i Sverige mellan mitten av juli och början av augusti. I Danmark kan flygperioden börja redan i slutet av juni, men i Finland vanligen först från slutet av juli till mitten av september. Förgyllt metallfly lockas endast i begränsad omfattning till UV-ljus. Denna fångstmetod svarar dock för samtliga fynd i Finland. Var äggen anbringas och om larverna före övervintringen även lever av värdväxternas frön är okänt. I likhet med aklejruta är förgyllt metallfly skuggfördragande, vilket möjligen gynnar larvernas tillväxt under kyliga försommarnätter med risk för frost. Detta gäller även i Danmark, där ängsrutan inte utnyttjas som värdväxt då den växer på öppna sankängar, utan endast då den växer i gläntor i sumpskog. Från Tyskland uppges utom ängsruta och aklejruta även akleja Aquilegia vulgaris som värdväxt. I Tyskland är larverna mycket hårt parasiterade, vilket inte kunnat konstateras i Danmark och Sverige. Artens försvinnande från några lokaler på Söderåsen, där ingen tydlig miljöförändring skett, kan möjligen bero på slumpmässiga faktorer. Dess synbarligen obrutna expansion öster om Östersjön kan tyda på att den i mindre grad än andra fjärilsarter påverkades negativt av det övervägande regniga och solfattiga sommarvädret under 1960-talet. En 20-årsperiod med vintrar utan extremt låga medeltemperaturer efter 1941-1942, kan även ha befrämjat artens expansion. Sträng kyla utan skyddande snötäcke är negativt för uttorkningskänsliga arter. Andra gynnsamma faktorer i framförallt Baltikum kan vara färre dikningsföretag, eftersatt skogsvård och ett minskande betestryck i värdväxternas livsmiljöer. Sannolikt gynnas förgyllt metallfly även i hög grad av olika miljöfaktorer som förhindrar tidig och sen nattfrost under vegetationsperioden.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog, Människoskapad miljö på land, Buskmark, Vattendrag

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Ädellövskog, Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· akleja - Aquilegia vulgaris (Har betydelse)
· aklejor - Aquilegia (Har betydelse)
· aklejruta - Thalictrum aquilegiifolium (Viktig)
· rutor - Thalictrum (Har betydelse)
· ängsruta - Thalictrum flavum (Viktig)
Arten hotas på sina tidigare kända lokaler i Skåne främst av den tilltagande markförsurningen vid plantering av gran på tidigare bok- och ädellövskogsmark. Härvid minskar förekomsten av aklejruta i lägen med för arten gynnsamt lokalklimat, där värdväxten är hänvisad till mycket små vattendrag eller rörligt markvatten. Skogsdikningen har här en mycket negativ effekt på aklejrutans livsmiljö genom markens tilltagande uttorkning, vilket leder till försvårade konkurrensvillkor gentemot andra växtarter. Då värdväxten och larverna är mycket lätta att hitta kan arten hotas av insamling då en lokal blir allmänt känd. Det faktum att arten inte påträffats under senare år, trots att den eftersökts, är mycket oroande. Under de senaste hundra åren har inte mindre än åtta dagfjärilsarter utrotats från Söderåsen och Ringsjötrakten genom människans försämring av deras livsmiljöer.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Artens nuvarande status och utbredning bör undersökas noga. En studie av artens tidiga utvecklingsstadier, predatorer och temperaturkrav bör utföras. Arten bör även i Sverige eftersökas på områden med ängsruta. Tidigare kända lokaler, varav en ingår i ett naturreservat, bör undantas från traditionell skogsavverkning och aldrig återplanteras med gran. Blädningsmetoden bör helst tillämpas inom de av dessa områden som inte kan lämnas för fri utveckling och ges skydd inom ramen för nyckelbiotop och Natura 2000.

Allander, H. 1945. Två sällsynta fjärilar (Discoloxia blomeri Curt. och Chrysoptera c-aureum Knoch) i Skåne. Opusc. ent. 10(1-2): 60.

Andersson, J. 1890. Bidrag till kännedomen om svenska makrolepidopterers geografiska utbredning. Ent. Tidskr. 11(1-2): 81-86.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges Fjärilar. En fälthandbok över Sveriges samtliga dag- och nattfjärilar. Östermarie.

Franzén, M. 2004. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2003. Ent. Tidskr. 125: 27-42.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Kaisila, J. 1962. Immigration und Expansion der Lepidopteren in Finnland in den Jahren 1869-1960. Acta Ent. Fennica 18.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. III teil; Eulenfalter. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lindequist, C. 1880. Dagfjärilsfaunan på en fläck af mellersta Skåne. Ent. Tidskr. 1(2): 104-107.

Madsen, A., Bech, K., Szyska, P., Christensen, E., Fibiger, M., Helsing, F., Jensen, L.,Knudsen, K., & Möller, H.E. 2000-2009. Fund af Storsommerfugle i Danmark 2000-2009. Tillägg till Lepidoptera.

Mossberg, B. & Stenberg, L. 1992. Den nordiska floran. Wahlström & Widstrands förlag, Stockholm.

Sarv, K.K., Õunap, E. & Pedmanson, R. 1999. Huvitavamaid suurliblikate (Macrolepidoptera) Leide Eestist 1995 A. Lepidopteroloogiline Informatsioon 11:18-35.

Sarv, K.K., Õunap, E. & Pedmanson, R. 1999. Huvitavamaid suurliblikate (Macrolepidoptera) Leide Eestist 1996 A. Lepidopteroloogiline Informatsioon 11:36-51.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Plusiinae  
  • Tribus
    Plusiini  
  • Undertribus
    Eucalciina  
  • Släkte
    Lamprotes  
  • Art
    Lamprotes c-aureum, (Knoch, 1781) - förgyllt metallfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.