Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mustaschfladdermus

Organismgrupp Däggdjur Myotis mystacinus
Mustaschfladdermus Däggdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Mustaschfladdermusen är en av Sveriges minsta fladdermusarter (underarmens längd: 30–37 mm). Öron och tragus är liksom hos andra Myotis-arter spetsiga. Färgteckningen är relativt mörk. Huden är ofta mörkbrun eller svart. Pälsen är på ovansidan mörkbrun, och på undersidan mörkgrå. Skiljer sig från Brandts fladdermus (som är den morfologiskt mest närstående arten) genom storleken på premolarerna i underkäken (Baagøe 1973, Schober & Grimmberger 1987).
Utbredning
Länsvis förekomst för mustaschfladdermus Observationer i  Sverige för mustaschfladdermus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mustaschfladdermusen är funnen upp till Hälsingland (62°N), södra Dalarna och mellersta Värmland. Den finns också på Öland och Gotland. I Uppland minskade förekomsten med cirka 70 % mellan åren 1978 och 1995. Det finns indikationer på minskningar även från andra delar av Sverige, men säkra data saknas. Populationens storlek är svårbedömd men kan antas vara inom intervallet 20 000–100 000 individer. Arten finns också i Norge (framförallt vid Oslofjorden och längs med kusten upp till 63°N), i Finland (den nordligaste lokalen nära Joensu 63°N) och i Danmark (endast på Bornholm). Den är dock relativt sällsynt i hela Norden. Världsutbredningen sträcker sig genom det palearktiska området från Irland till Japan. Söderut finns den ner till södra Kina. Den är även väl spridd i Europa med undantag av Spanien och delar av Rumänien och Balkan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU°)
Mustaschfladdermus förekommer i södra Sverige upp till mellersta Värmland - Hälsingland. Arten lever i skogar, parker, hagmarker och lövängar. Den var tidigare rödlistad baserat på data som då fanns från flera kolonier och tillhåll. Numera finns inte längre tillräckliga data för att bedöma om minskningen fortsätter och hur mycket. Därför är det nu oklart om den åter skall rödlistas. Populationen antas dock minska, möjligen med mer än 15 % på 21 år (tre generationer). Arten kräver därför ökad uppmärksamhet under de kommande åren. Mustaschfladdermus är inte migrerande. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningen kan möjligen kopplas till ökningen av vattenfladdermus (konkurrens). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
En relativt skygg art som huvudsakligen påträffas inne skog, i gläntor eller i kantzonen mellan skog och öppna biotoper. I likhet med de flesta andra små Myotis-arter påträffas den huvudsakligen i mer eller mindre sammanhängande skogsområden och undviker ofta att passera över stora, öppna ytor. Detta gäller framförallt under yngelperioden (juni-juli), medan den vid andra årstider även kan påträffas i andra biotoper som t.ex. öppna strandängar och klippbranter där det tidvis kan vara gott om insekter. Studier i Uppland har visat att mustaschfladdermusen främst förekommer i ett mer varierat och näringsrikt landskap med sjöar, skogsområden (både barr- och lövskog), hagmarker och åkrar, medan Brandts fladdermus finns i stora mer näringsfattiga barrskogsområden, ofta långt från sjöar. En speciellt viktig miljö i skogslandskapet är sumpskogar. Födan består framförallt av fjärilar, skalbaggar och mygg. Honorna bildar kolonier i juni-juli. Koloniplatsen kan vara i hus eller i ihåliga träd. Ungarna föds i månadsskiftet juni-juli och varje hona får i allmänhet en unge. Den övervintrar i grottor, gruvgångar och stenbyggnader.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Mammalia (däggdjur), Ordning Chiroptera (fladdermöss), Familj Vespertilionidae (läderlappar), Släkte Myotis, Art Myotis mystacinus (Kuhl, 1817) - mustaschfladdermus Synonymer Vespertilio mystacinus Kuhl, 1817

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU°)

Dokumentation Mustaschfladdermus förekommer i södra Sverige upp till mellersta Värmland - Hälsingland. Arten lever i skogar, parker, hagmarker och lövängar. Den var tidigare rödlistad baserat på data som då fanns från flera kolonier och tillhåll. Numera finns inte längre tillräckliga data för att bedöma om minskningen fortsätter och hur mycket. Därför är det nu oklart om den åter skall rödlistas. Populationen antas dock minska, möjligen med mer än 15 % på 21 år (tre generationer). Arten kräver därför ökad uppmärksamhet under de kommande åren. Mustaschfladdermus är inte migrerande. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningen kan möjligen kopplas till ökningen av vattenfladdermus (konkurrens). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig (LC).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, EuroBats, Typisk art i 8310 Grottor (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Mustaschfladdermusen är en av Sveriges minsta fladdermusarter (underarmens längd: 30–37 mm). Öron och tragus är liksom hos andra Myotis-arter spetsiga. Färgteckningen är relativt mörk. Huden är ofta mörkbrun eller svart. Pälsen är på ovansidan mörkbrun, och på undersidan mörkgrå. Skiljer sig från Brandts fladdermus (som är den morfologiskt mest närstående arten) genom storleken på premolarerna i underkäken (Baagøe 1973, Schober & Grimmberger 1987).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mustaschfladdermus

Länsvis förekomst och status för mustaschfladdermus baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mustaschfladdermus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mustaschfladdermusen är funnen upp till Hälsingland (62°N), södra Dalarna och mellersta Värmland. Den finns också på Öland och Gotland. I Uppland minskade förekomsten med cirka 70 % mellan åren 1978 och 1995. Det finns indikationer på minskningar även från andra delar av Sverige, men säkra data saknas. Populationens storlek är svårbedömd men kan antas vara inom intervallet 20 000–100 000 individer. Arten finns också i Norge (framförallt vid Oslofjorden och längs med kusten upp till 63°N), i Finland (den nordligaste lokalen nära Joensu 63°N) och i Danmark (endast på Bornholm). Den är dock relativt sällsynt i hela Norden. Världsutbredningen sträcker sig genom det palearktiska området från Irland till Japan. Söderut finns den ner till södra Kina. Den är även väl spridd i Europa med undantag av Spanien och delar av Rumänien och Balkan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Chiroptera - fladdermöss 
  • Underordning
    Vespertilionoidea  
  • Familj
    Vespertilionidae - läderlappar 
  • Släkte
    Myotis  
  • Art
    Myotis mystacinus(Kuhl, 1817) - mustaschfladdermus
    Synonymer
    Vespertilio mystacinus Kuhl, 1817

En relativt skygg art som huvudsakligen påträffas inne skog, i gläntor eller i kantzonen mellan skog och öppna biotoper. I likhet med de flesta andra små Myotis-arter påträffas den huvudsakligen i mer eller mindre sammanhängande skogsområden och undviker ofta att passera över stora, öppna ytor. Detta gäller framförallt under yngelperioden (juni-juli), medan den vid andra årstider även kan påträffas i andra biotoper som t.ex. öppna strandängar och klippbranter där det tidvis kan vara gott om insekter. Studier i Uppland har visat att mustaschfladdermusen främst förekommer i ett mer varierat och näringsrikt landskap med sjöar, skogsområden (både barr- och lövskog), hagmarker och åkrar, medan Brandts fladdermus finns i stora mer näringsfattiga barrskogsområden, ofta långt från sjöar. En speciellt viktig miljö i skogslandskapet är sumpskogar. Födan består framförallt av fjärilar, skalbaggar och mygg. Honorna bildar kolonier i juni-juli. Koloniplatsen kan vara i hus eller i ihåliga träd. Ungarna föds i månadsskiftet juni-juli och varje hona får i allmänhet en unge. Den övervintrar i grottor, gruvgångar och stenbyggnader.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Myrbiotoper, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Buskmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
Dött träd (Har betydelse)
Ved och bark (Har betydelse)
Det största hotet är sannolikt förändringar av födotillgången. Födotillgången påverkas t.ex. av biotopvariation, lövinslag och förekomst av våtmarker. Sannolikt ställs betydligt högre krav på jord- och skogsbruk i områden där landskapet generellt producerar relativt lite insekter. Ett annat hot är konkurrens med andra fladdermusarter. Sannolikt är de största konkurrenterna Brandts fladdermus, vattenfladdermus, dvärgfladdermus och eventuellt också fransfladdermus. Den sistnämnda är dock så sällsynt att den normalt inte utgör något större hot. Brandts fladdermus och mustaschfladdermus förekommer sällan sympatriskt i Sverige. Förklaringen kan möjligen vara en viss skillnad i biotopval eller konkurrens. Däremot förekommer ofta vattenfladdermus och dvärgfladdermus tillsammans med mustasch-fladdermus. Både vatten- och dvärgfladdermus har sannolikt ökat under senare år. I Sverige är vattenfladdermus och mustaschfladdermus normalt uppdelade så att vattenfladdermusen jagar tätt över vattenytan medan mustaschfladdermusen jagar inne i skogen i små gläntor mellan trädtopparna. Ibland förekommer dock även vattenfladdermus inne i skogen. Dvärgfladdermusen jagar ofta i exakt samma miljö, och även på ett liknande sätt som mustaschfladdermusen. En generell förstärkning av insektsproduktionen i skogslandskapet skulle gynna arter som i likhet med mustaschfladdermus är skogsbundna och som sannolikt missgynnas av konkurrens från flera andra arter som har starka populationer i de mest artrika miljöerna nära sjöar. Viktiga skogsmiljöer är våtmarker, lövrika kantzoner eller relativt gles vegetation och stort lövinslag. Andra tänkbara hot är störningar vid, eller brist på lämpliga koloni- och övervintringsplatser. Så vitt vi vet är störningar för närvarande inte något stort problem. Om arten ska kunna öka och etablera sig i skogsområden som ligger långt från bebyggelse kan brist på lämpliga hålträd vara ett hinder.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Mustaschfladdermusen påverkas av åtgärder både inom jord- och skogsbruk. Generell hänsyn och restaurering av sumpskogar, våtmarker, bryn och lövträd är positiva åtgärder. Att bevara ett halvöppet kulturlandskap kan också vara positivt. För att kunna göra mer riktade åtgärder vore det värdefullt med mer detaljerade kunskaper om koloniplatser, övervintringsplatser och födosökslokaler för mustaschfladdermus.
Utländska namn – NO: Skjeggflaggermus, DK: Skaegflagermus, FI: Viiksisiippa, GB: Whiskered bat. Mustaschfladdermus är upptagen i EUs habitatdirektiv, bilaga 4. Vidare är den är fridlyst enligt Artskyddsförordningen (2007:845) 4 § och 5 § samt är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strängt skyddade djurarter). Alla europeiska fladdermöss omfattas av ”Fladdermusavtalet” EUROBATS, the Agreement on the Conservation of Populations of European Bats, vilket lyder under Bonnkonventionen.

Ahlén, I. 1998. Gotlands fladdermusfauna 1997. Länsstyrelsen i Gotlands län. Livsmiljöenheten – Rapport nr. 4. Visby.

Ahlén, I. 2011. Fladdermusfaunan i Sverige - Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Fauna och Flora 106 (2): 2-19.

Ahlén, I. & de Jong, J. 1996. Upplands fladdermöss – Utbredning, täthet och populationsutveckling 1978–1995.

Länsstyrelsens meddelandeserie 1996: 8. Uppsala.

Baagø, H.J. 1973. Taxonomy of two sibling species of bats in Scandinavia Myotis mystacinus and Myotis brandtii (Chiroptera). Vidensk. Meddr dansk naturh. Foren. 136: 191–216.

Baagøe, H. J. 2001. Danish bats (Mammalia: Chiroptera): Atlas and analysis of distribution, occurrence, and abundance. Steenstrupia 26 (1): 1–117. Köpenhamn.

Beck, A. 1995. Fecal analyses of European bat species. Myotis 32–33.

Gerell, R. 1987. Distribution of Myotis mystacinus and Myotis brandtii (Chiroptera) in Sweden. Z. Säugetierkunde 52: 338–341.

Gerell, R. & Gerell-Lundberg, K. 1999. Övervakning av fladdermöss i Skåne. Rapport för 1999. Länsstyrelsen i Skåne län. Skåne i utveckling 2000:15. Malmö.

Johansson, M. & de Jong, J. 1996. Bat species diversity in a lake archipelago in central Sweden. Biodiversity and conservation 5: 1221–1229.

de Jong, J. 1994. Distribution pattern and habitat use by bats in relation to landscape heterogeneity, and consequences for conservation. Ph.D.thesis. Swedish University of Agricultural Sciences, dept of Wildlife Ecology, report 26. Uppsala

de Jong, J. 1995. Habitat use and species richness of bats in a patchy landscape. Acta Theriologica 40: 237–248.

Lehmann, R. 1984. Myotis mystacinus (Kuhl, 1819) and Myotis brandtii (Eversmann, 1845) in Finland. Myotis 21/22: 96–101.

Olsen, K. M. (red.). 1996. Kunskapsstatus för flaggermus i Norge. Norsk Zoologisk forening. Rapport 2.

Taake, K-H. 1984. Strukturelle Unterschiede zwischen den Sommerhabitaten von Kleiner und Grosser Bartfledermaus (Myotis mystacinus und M. brandtii) in Westfalen. Nyctalus 2: 16–32.

Schober, W. & Grimmberger, E. 1987. Die Fledermäuse Europas. Kosmos, Stuttgart.

Vaughan, N. 1997. The diets of British bats (Chiroptera). Mammal Rev. 27: 77–94.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johnny de Jong 2001. Rev. Johnny de Jong 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Synapsida - synapsider 
  • Klass
    Mammalia - däggdjur 
  • Infraklass
    Placentalia - högre däggdjur 
  • Ranglös
    Boreoeutheria  
  • Överordning
    Laurasiatheria  
  • Ordning
    Chiroptera - fladdermöss 
  • Underordning
    Vespertilionoidea  
  • Familj
    Vespertilionidae - läderlappar 
  • Släkte
    Myotis  
  • Art
    Myotis mystacinus, (Kuhl, 1817) - mustaschfladdermus
    Synonymer
    Vespertilio mystacinus Kuhl, 1817
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johnny de Jong 2001. Rev. Johnny de Jong 2006.