Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rödstrupig piplärka

Organismgrupp Fåglar Anthus cervinus
Rödstrupig piplärka Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd cirka 15 cm. Tämligen slank kroppsform med lång stjärt och spetsig näbb. Hjässan, kinden, nacken och övriga ovansidan har en brun bottenfärg, på ryggen omväxlande med svarta och vitaktiga/ljusa band. Undersidan är ljust gulvit eller vit med svarta fläckar över bröstet och med svarta streck längs kroppens sidor. Gamla fåglar är lätta att känna igen på sin roströda strupe och övre del av bröst. Marklevande. Kan lätt förväxlas med ängspiplärka.
Utbredning
Länsvis förekomst för rödstrupig piplärka Observationer i  Sverige för rödstrupig piplärka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Den rödstrupiga piplärkan förekommer inom en smal zon på tundran och i de nordligaste delarna av barrskogsregionen från Nordkalotten till västra Alaska. Arten är i många områden en karaktärsfågel på den öppna tundran, t.ex. i Finnmark i Norge. Den rödstrupiga piplärkan är en sällsynt häckfågel i landets nordligaste del, främst i områdena från norra delen av Lycksele lappmark till Treriksröset. Den absoluta merparten av det svenska beståndet finns av allt att döma i Torne lappmark och särskilt från trakten av Torne träsk och upp mot finska gränsen rapporteras arten ofta. Ansamlingar av fynd finns även från Sarek samt Vindelfjällen, något som rimligen inte alls speglar artens verkliga utbredning utan i större utsträckning ger en bild av besöksfrekvensen och inventeringsinsatsen i olika delar av fjällvärlden. Att rödstrupiga piplärkan numera verkligen är sällsynt eller åtminstone mycket sparsamt förekommande i fjällen torde dock vara ställt utom allt tvivel. Vid de standardiserade sträckfågelräkningarna i Falsterbo konstaterades en signifikant negativ trend av sydflyttande rödstrupiga piplärkor 1973-2009. Under 1970-talet räknades årligen i genomsnitt 90 individer, under 1980-talet ca 70, under 1990-talet drygt 50 och under 2000-talet ca 25. Inom 268 kvkm i Rautasområdet SO om Abisko minskade rödstrupig piplärka signifikant med närmare 95 % 1978-2001. Beståndsminskningen i Sverige de senaste 10 åren (2000-2009) bedöms uppgå till minst 45 (25-60) %. Den huvudsakliga anledningen till de glesa förekomsterna i Lappland kan möjligen vara viss brist på lämpliga häckningsmiljöer. Häckningsfynd utanför Lappland tillhör sällsyntheterna, men 1976 fanns troligen ett par i Härjedalsfjällen och 1988 häckade ett par i nordligaste Jämtland. I slutet av 1940-talet fanns en mindre koloni rödstrupiga piplärkor på Flatruet i Härjedalen. Den svenska populationen är beräknad till drygt 500 par (300–800). Den europeiska populationen beräknas till 1–3 milj. par varav 99 % finns i Ryssland. Den finska populationen (500–3000 par) minskade med 60 % 1990–2000.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Rödstrupig piplärka föredrar helt öppna fjällmiljöer och häckar oftast i gränsområdet mellan fjällhed och betydligt fuktigare marker med lågvuxna och frodiga videbuskage. Den förekommer i Pite och Torne lappmark, vissa år förmodligen även i Lycksele lappmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (160-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 km² och förekomstarean (AOO) till 400 (150-1000) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Populationen bedöms ha varit stabil de senaste tio åren, men har minskat kraftigt på 30 års sikt, möjligen upp till 75 %. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Den rödstrupiga piplärkan föredrar helt öppna fjällmiljöer. Till skillnad från ängspiplärkan, som helst vill ha öppna hedmarker, hittar man den rödstrupiga piplärkan oftast i gränsområdet mellan fjällhed och betydligt fuktigare marker – i kanten av ett litet bäckkärr eller en tjärn, blöta starrängar eller längs bäckar och andra vattendrag. Förutom sin förkärlek för fuktiga, eller rentav blöta miljöer, så bör där även finnas ordentligt med lågvuxna och frodiga videbuskage där den rödstrupiga piplärkan placerar sitt bo intill någon tuva eller buske. Med andra ord häckar den rödstrupiga piplärkan i samma slags biotop som föredras av enkelbeckasin och delvis av lappsparv. Kombinationen av ovannämnda biotopkrav uppfylls i Sverige huvudsakligen i de allra nordligaste delarna av fjällkedjan, särskilt i palsområdena ovan trädgränsen och i de översta delarna av björkskogsbältet i de nordligaste delarna av Torne lappmark. I Finland har arten tillfälligtvis häckat även på strandängar längs norra Bottenviken. Något sådant är inte känt från Sverige, men det är inte omöjligt att detta tillfälligt även kan förekomma lokalt i Norrbottens kustland, särskilt som den vanligaste häckningsbiotopen i norska Finnmark är fuktiga ängsmarker i havets närhet snarare än ren fjällhed. Den rödstrupiga piplärkan anländer till sina häckningslokaler i norra Sverige i slutet av maj och under de första veckorna i juni. Den lägger en kull om 5–6 ägg vilka ruvas i 11–14 dygn. Ungarna blir flygga efter 11–15 dygn. Fåglarna flyttar söderut från fjällen under senare hälften av augusti. Huvudpassagen av sydflyttande fåglar genom södra och mellersta Sverige sker under september. Majoriteten av de rödstrupiga piplärkorna övervintrar i fuktiga områden i Sahel samt längs de övre delarna av Nilens vattensystem. Den observeras dessutom fåtaligt i de östra delarna av Medelhavsområdet.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Vattendrag
Vattendrag
Sjöar
Sjöar
Småvatten
Småvatten
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Motacillidae (ärlor), Släkte Anthus (piplärkor), Art Anthus cervinus (Pallas, 1811) - rödstrupig piplärka Synonymer Motacilla cervina Pallas, 1811

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Rödstrupig piplärka föredrar helt öppna fjällmiljöer och häckar oftast i gränsområdet mellan fjällhed och betydligt fuktigare marker med lågvuxna och frodiga videbuskage. Den förekommer i Pite och Torne lappmark, vissa år förmodligen även i Lycksele lappmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (160-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 km² och förekomstarean (AOO) till 400 (150-1000) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Populationen bedöms ha varit stabil de senaste tio åren, men har minskat kraftigt på 30 års sikt, möjligen upp till 75 %. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Längd cirka 15 cm. Tämligen slank kroppsform med lång stjärt och spetsig näbb. Hjässan, kinden, nacken och övriga ovansidan har en brun bottenfärg, på ryggen omväxlande med svarta och vitaktiga/ljusa band. Undersidan är ljust gulvit eller vit med svarta fläckar över bröstet och med svarta streck längs kroppens sidor. Gamla fåglar är lätta att känna igen på sin roströda strupe och övre del av bröst. Marklevande. Kan lätt förväxlas med ängspiplärka.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rödstrupig piplärka

Länsvis förekomst och status för rödstrupig piplärka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rödstrupig piplärka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Den rödstrupiga piplärkan förekommer inom en smal zon på tundran och i de nordligaste delarna av barrskogsregionen från Nordkalotten till västra Alaska. Arten är i många områden en karaktärsfågel på den öppna tundran, t.ex. i Finnmark i Norge. Den rödstrupiga piplärkan är en sällsynt häckfågel i landets nordligaste del, främst i områdena från norra delen av Lycksele lappmark till Treriksröset. Den absoluta merparten av det svenska beståndet finns av allt att döma i Torne lappmark och särskilt från trakten av Torne träsk och upp mot finska gränsen rapporteras arten ofta. Ansamlingar av fynd finns även från Sarek samt Vindelfjällen, något som rimligen inte alls speglar artens verkliga utbredning utan i större utsträckning ger en bild av besöksfrekvensen och inventeringsinsatsen i olika delar av fjällvärlden. Att rödstrupiga piplärkan numera verkligen är sällsynt eller åtminstone mycket sparsamt förekommande i fjällen torde dock vara ställt utom allt tvivel. Vid de standardiserade sträckfågelräkningarna i Falsterbo konstaterades en signifikant negativ trend av sydflyttande rödstrupiga piplärkor 1973-2009. Under 1970-talet räknades årligen i genomsnitt 90 individer, under 1980-talet ca 70, under 1990-talet drygt 50 och under 2000-talet ca 25. Inom 268 kvkm i Rautasområdet SO om Abisko minskade rödstrupig piplärka signifikant med närmare 95 % 1978-2001. Beståndsminskningen i Sverige de senaste 10 åren (2000-2009) bedöms uppgå till minst 45 (25-60) %. Den huvudsakliga anledningen till de glesa förekomsterna i Lappland kan möjligen vara viss brist på lämpliga häckningsmiljöer. Häckningsfynd utanför Lappland tillhör sällsyntheterna, men 1976 fanns troligen ett par i Härjedalsfjällen och 1988 häckade ett par i nordligaste Jämtland. I slutet av 1940-talet fanns en mindre koloni rödstrupiga piplärkor på Flatruet i Härjedalen. Den svenska populationen är beräknad till drygt 500 par (300–800). Den europeiska populationen beräknas till 1–3 milj. par varav 99 % finns i Ryssland. Den finska populationen (500–3000 par) minskade med 60 % 1990–2000.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Motacillidae - ärlor 
  • Släkte
    Anthus - piplärkor 
  • Art
    Anthus cervinus(Pallas, 1811) - rödstrupig piplärka
    Synonymer
    Motacilla cervina Pallas, 1811

Den rödstrupiga piplärkan föredrar helt öppna fjällmiljöer. Till skillnad från ängspiplärkan, som helst vill ha öppna hedmarker, hittar man den rödstrupiga piplärkan oftast i gränsområdet mellan fjällhed och betydligt fuktigare marker – i kanten av ett litet bäckkärr eller en tjärn, blöta starrängar eller längs bäckar och andra vattendrag. Förutom sin förkärlek för fuktiga, eller rentav blöta miljöer, så bör där även finnas ordentligt med lågvuxna och frodiga videbuskage där den rödstrupiga piplärkan placerar sitt bo intill någon tuva eller buske. Med andra ord häckar den rödstrupiga piplärkan i samma slags biotop som föredras av enkelbeckasin och delvis av lappsparv. Kombinationen av ovannämnda biotopkrav uppfylls i Sverige huvudsakligen i de allra nordligaste delarna av fjällkedjan, särskilt i palsområdena ovan trädgränsen och i de översta delarna av björkskogsbältet i de nordligaste delarna av Torne lappmark. I Finland har arten tillfälligtvis häckat även på strandängar längs norra Bottenviken. Något sådant är inte känt från Sverige, men det är inte omöjligt att detta tillfälligt även kan förekomma lokalt i Norrbottens kustland, särskilt som den vanligaste häckningsbiotopen i norska Finnmark är fuktiga ängsmarker i havets närhet snarare än ren fjällhed. Den rödstrupiga piplärkan anländer till sina häckningslokaler i norra Sverige i slutet av maj och under de första veckorna i juni. Den lägger en kull om 5–6 ägg vilka ruvas i 11–14 dygn. Ungarna blir flygga efter 11–15 dygn. Fåglarna flyttar söderut från fjällen under senare hälften av augusti. Huvudpassagen av sydflyttande fåglar genom södra och mellersta Sverige sker under september. Majoriteten av de rödstrupiga piplärkorna övervintrar i fuktiga områden i Sahel samt längs de övre delarna av Nilens vattensystem. Den observeras dessutom fåtaligt i de östra delarna av Medelhavsområdet.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Fjällbiotoper, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Buskmark, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Vattendrag, Sjöar, Småvatten, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
De miljöer som arten häckar i har varit mycket konstanta under hundratals år och inga större biotopförändringar bör ha skett på de svenska häckningsområdena. Emellertid har under de senaste 25 åren konstaterats tydliga tecken på att trädgränsen vandrar uppåt i fjällområden. Om denna process fortsätter kan man förvänta sig en minskad tillgång på lämpliga häckningsbiotoper inom en nära framtid. Då stora delar av beståndet övervintrar på fuktiga marker i Sahelområdet kan man även tänka sig att arten påverkas negativt av torkan i Västafrika. Det finns dock inga konkreta bevis på att så är fallet.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Det är angeläget att inventeringar och undersökningar genomförs så att kunskaperna om artens utbredning, habitatval, populationsstorlek och populationstrend förbättras.
Utländska namn – NO: Lapp-piplerke, DK: Rødstrubet piber, FI: Lapinkirvinen, GB: Red-throated Pipit. Fältpiplärka är förtecknad i Berkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter) och är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Berg, Å., Emanuelsson, U. & Rehnberg, M. 2004. Inventeringar av fåglar i Rautasområdet 1978 och 2001 – populationsförändringar i ett fjällområde. Ornis Svecica 14: 159-168.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Cramp, S., Brooks, D.J. m.fl. (red.) 1988. Handbook of the Birds of Europe, the Middle East and North Africa. The Birds of the Western Palearctic. Vol. 5. Oxford.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Svensson & Martin Tjernberg 2001. Rev. Martin Tjernberg 2005, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Motacillidae - ärlor 
  • Släkte
    Anthus - piplärkor 
  • Art
    Anthus cervinus, (Pallas, 1811) - rödstrupig piplärka
    Synonymer
    Motacilla cervina Pallas, 1811
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Svensson & Martin Tjernberg 2001. Rev. Martin Tjernberg 2005, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.