Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sånglärka

Organismgrupp Fåglar Alauda arvensis
Sånglärka Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En gråbrunspräcklig, 16–18 cm lång fågel med streckat bröst och vit buk. Hanen kan resa en trubbig tofs på hjässan. Flyger med fladdriga vingslag varvid en vitaktig bakkant är synlig på vingens ovansida. Sjunger ofta i flykten – en oavbruten lång sträcka av kvittrande och rullande toner - varvid den med fladdrande vingar står stilla högt i skyn.
Utbredning
Länsvis förekomst för sånglärka Observationer i  Sverige för sånglärka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sånglärkan förekommer i hela Palearktis från Brittiska öarna i väster till Kamtchatka i öster. I söder når utbredningen ner till Medelhavet och de nordligaste förekomsterna finns i Skandinavien. Den Europeiska populationen har beräknats till 40–80 miljoner par (år 2000) och sånglärkan är trots omfattande minskningar den vanligaste häckfågeln i stora delar av Europas jordbrukslandskap. I Västeuropa har arten minskat kraftigt (halvering i många områden sedan 1970-talet), medan populationerna tycks ha varit stabila i östra Europa. I Sverige förekommer arten allmänt upp till Värmland och södra Dalarna. Sånglärkan är dessutom allmän längs Norrlandskusten, men i Norrlands inland är förekomsten glesare och koncentrerad till älvdalar och andra områden med jordbruksmark. Den svenska populationen uppskattades (år 2010) till 830000 par (570000-1,1 miljon). År 2008 fanns endast cirka 35 % av antalet från 1975 kvar. Minskningen tycks ha varit kraftigast fram till 1980-talets mitt och under perioden efter 1995 och särskilt markant i de småskaliga mellanbygderna. Under den senaste 10-årsperioden har den årliga minskningen uppgått till 2,2 %.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Sånglärka häckar huvudsakligen på jordbruksmark, men den förekommer även på mossar, hedar och alvar. Arten finns allmänt i södra och mellersta Sverige samt i Norrlands kustland. Den finns även sparsamt i inre Norrland, dock sällsynt i Torne lappmark. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (7-21) % under de senaste 10 åren. Under de senaste 30 åren har arten minskat med 59-65 %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (tätare grödor, snabbare tillväxt samt mer intensiv skötsel av trädor och gräsvallar, upphörande jordbruk och igenväxning). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc).
Ekologi
Huvuddelen av den svenska populationen häckar på jordbruksmark, men arten förekommer även på andra typer av öppna områden såsom mossar, hedar och alvar. Sånglärkan föredrar öppna landskap och undviker kantzoner mot skog och bebyggelse, och är oftast den vanligaste arten i öppna landskap med en stor andel öppna sädesfält (och lite småbiotoper). I en Finsk studie fanns nästan alla sånglärkerevir (95 %) mer än 60 m från närmaste bryn, och inga sånglärkor fanns i öppna områden mindre än 11,5 ha. En trolig orsak till att sånglärkan undviker skogsbryn och andra intilliggande områden är ökad bopredationsrisk i närheten av kantzoner och i närheten av träd och andra utkiksposter. Medeltätheten av sånglärka i åtta stora jordbruksområden (14,5–21,5 km2) i södra och mellersta Sverige som inventerades 1983–1985 var 0,26 revir/ha. Detaljerade inventeringar i olika habitat har påvisat de högsta tätheterna på trädor och förstaårsvallar (ofta 0,7–1,0 revir/ha). Tätheterna på sädesåkrar är oftast lägre (0,2–0,6 revir/ha) och betydligt lägre tätheter finns på strandängar och i hagmarker (ca 0,1 revir/ha). Undersökningar av vegetationshöjdspreferensen hos sånglärkor har visat att arten föredrar intermediära vegetationshöjder på 15–60 cm, men olika undersökningar har funnit något olika resultat. Dessa skillnader i optimal vegetationshöjd mellan olika undersökningar beror troligen på att sånglärkan kan häcka i fält med relativt hög vegetation om det finns luckor i vegetationen. Studier av mikrostrukturen på fält har också visat att sånglärkor föredrar delar av sädesåkrar med dålig tillväxt, där vegetationen är låg och gles. Sånglärkan häckar solitärt och anses ha ett monogamt häckningssystem med relativt stor partrohet och ortstrohet (dock sparsamt studerat). Revirstorleken har angetts som 1,7 ha på trädor, 4,5 ha på höstsådd säd och 2,5 ha på övriga grödor. Ruvningstiden anges till 10–11 dagar. I västra och centrala Europa är antalet kullar 2–3, medan den i Finland anges till en (sällsynt två). Medelkullstorleken varierar mellan 3,2 och 3,9 ägg i olika undersökningar. Sånglärkan har ett brett födoval. Under häckningstiden äter den främst insekter och andra ryggradslösa djur. Resten av året äter sånglärkan huvudsakligen frön och andra växtdelar. Sånglärkan är en flyttfågel (även om arten övervintrar i södra Sverige, speciellt milda vintrar) och övervintrar främst i västra och sydvästra Europa.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Alaudidae (lärkor), Släkte Alauda, Art Alauda arvensis Linnaeus, 1758 - sånglärka Synonymer Sanglerke

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Sånglärka häckar huvudsakligen på jordbruksmark, men den förekommer även på mossar, hedar och alvar. Arten finns allmänt i södra och mellersta Sverige samt i Norrlands kustland. Den finns även sparsamt i inre Norrland, dock sällsynt i Torne lappmark. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (7-21) % under de senaste 10 åren. Under de senaste 30 åren har arten minskat med 59-65 %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (tätare grödor, snabbare tillväxt samt mer intensiv skötsel av trädor och gräsvallar, upphörande jordbruk och igenväxning). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc).
Konventioner Bernkonventionens bilaga III
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
En gråbrunspräcklig, 16–18 cm lång fågel med streckat bröst och vit buk. Hanen kan resa en trubbig tofs på hjässan. Flyger med fladdriga vingslag varvid en vitaktig bakkant är synlig på vingens ovansida. Sjunger ofta i flykten – en oavbruten lång sträcka av kvittrande och rullande toner - varvid den med fladdrande vingar står stilla högt i skyn.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sånglärka

Länsvis förekomst och status för sånglärka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sånglärka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sånglärkan förekommer i hela Palearktis från Brittiska öarna i väster till Kamtchatka i öster. I söder når utbredningen ner till Medelhavet och de nordligaste förekomsterna finns i Skandinavien. Den Europeiska populationen har beräknats till 40–80 miljoner par (år 2000) och sånglärkan är trots omfattande minskningar den vanligaste häckfågeln i stora delar av Europas jordbrukslandskap. I Västeuropa har arten minskat kraftigt (halvering i många områden sedan 1970-talet), medan populationerna tycks ha varit stabila i östra Europa. I Sverige förekommer arten allmänt upp till Värmland och södra Dalarna. Sånglärkan är dessutom allmän längs Norrlandskusten, men i Norrlands inland är förekomsten glesare och koncentrerad till älvdalar och andra områden med jordbruksmark. Den svenska populationen uppskattades (år 2010) till 830000 par (570000-1,1 miljon). År 2008 fanns endast cirka 35 % av antalet från 1975 kvar. Minskningen tycks ha varit kraftigast fram till 1980-talets mitt och under perioden efter 1995 och särskilt markant i de småskaliga mellanbygderna. Under den senaste 10-årsperioden har den årliga minskningen uppgått till 2,2 %.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Alaudidae - lärkor 
  • Släkte
    Alauda  
  • Art
    Alauda arvensisLinnaeus, 1758 - sånglärka
    Synonymer
    Sanglerke

Huvuddelen av den svenska populationen häckar på jordbruksmark, men arten förekommer även på andra typer av öppna områden såsom mossar, hedar och alvar. Sånglärkan föredrar öppna landskap och undviker kantzoner mot skog och bebyggelse, och är oftast den vanligaste arten i öppna landskap med en stor andel öppna sädesfält (och lite småbiotoper). I en Finsk studie fanns nästan alla sånglärkerevir (95 %) mer än 60 m från närmaste bryn, och inga sånglärkor fanns i öppna områden mindre än 11,5 ha. En trolig orsak till att sånglärkan undviker skogsbryn och andra intilliggande områden är ökad bopredationsrisk i närheten av kantzoner och i närheten av träd och andra utkiksposter. Medeltätheten av sånglärka i åtta stora jordbruksområden (14,5–21,5 km2) i södra och mellersta Sverige som inventerades 1983–1985 var 0,26 revir/ha. Detaljerade inventeringar i olika habitat har påvisat de högsta tätheterna på trädor och förstaårsvallar (ofta 0,7–1,0 revir/ha). Tätheterna på sädesåkrar är oftast lägre (0,2–0,6 revir/ha) och betydligt lägre tätheter finns på strandängar och i hagmarker (ca 0,1 revir/ha). Undersökningar av vegetationshöjdspreferensen hos sånglärkor har visat att arten föredrar intermediära vegetationshöjder på 15–60 cm, men olika undersökningar har funnit något olika resultat. Dessa skillnader i optimal vegetationshöjd mellan olika undersökningar beror troligen på att sånglärkan kan häcka i fält med relativt hög vegetation om det finns luckor i vegetationen. Studier av mikrostrukturen på fält har också visat att sånglärkor föredrar delar av sädesåkrar med dålig tillväxt, där vegetationen är låg och gles. Sånglärkan häckar solitärt och anses ha ett monogamt häckningssystem med relativt stor partrohet och ortstrohet (dock sparsamt studerat). Revirstorleken har angetts som 1,7 ha på trädor, 4,5 ha på höstsådd säd och 2,5 ha på övriga grödor. Ruvningstiden anges till 10–11 dagar. I västra och centrala Europa är antalet kullar 2–3, medan den i Finland anges till en (sällsynt två). Medelkullstorleken varierar mellan 3,2 och 3,9 ägg i olika undersökningar. Sånglärkan har ett brett födoval. Under häckningstiden äter den främst insekter och andra ryggradslösa djur. Resten av året äter sånglärkan huvudsakligen frön och andra växtdelar. Sånglärkan är en flyttfågel (även om arten övervintrar i södra Sverige, speciellt milda vintrar) och övervintrar främst i västra och sydvästra Europa.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Engelska studier anger det reducerade antalet häckningsförsök på grund av ökad areal höstsådd (med hög och tät vegetation), intensifierad gräsmarksskötsel (mindre andel lyckade häckningar), samt minskad diversitet av grödor (minskar möjligheterna för häckning i olika grödor under säsongen) som viktiga orsaker till de minskade populationerna. Det är dock osäkert om samma mekanismer ligger bakom minskningarna i norra Europa, eftersom antalet kullar per år i England är 2–3, medan det är osäkert hur vanligt det är med dubbla kullar i norra Europa. Tätare grödor, snabbare tillväxt, intensivare skötsel av trädor och gräsvallar är dock troligen orsaker till artens minskning även i Sverige. Upphört jordbruk och igenväxning kan på kort sikt försämra förutsättningarna för häckning och på lång sikt helt förstöra vissa häckningsområden i svenska skogs- och mellanbygder. I studier av häckningsframgång är oftast predation den viktigaste orsaken till misslyckade häckningar (ofta 70–80 % av alla boförluster). På gräsmarker och trädor är dock kreaturstramp och jordbruksoperationer såsom slåtter, putsning och skörd viktigare (20–50 % alla häckningar) och i flera studier har man funnit att skörd av gräsvallar var den enda jordbruksaktiviteten som hade signifikant påverkan på sånglärkans häckningsframgång. En svensk studie av konstgjorda sånglärksbon på ekologiska gröngödslingsträdor tyder på att cirka 50 % av alla bon förstörs vid putsning och att häckningsframgången blir något bättre om putsning sker först en bit in i juni (istället för i slutet av maj). I Finland sammanfaller dock tiden med första häckningen med tiden för vårsådden och en stor andel av förstahäckningarna riskerar att förstöras då.

Påverkan
  • Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Sånglärkan hotas både av upphört jordbruk och intensivt modernt jordbruk. Det är en art som man med relativt enkla medel kan gynna i det moderna jordbrukslandskapet, med anläggande av trädor och andra extensivt brukade miljöer samt genom anpassningar i typ och tidpunkt för olika skötselåtgärder. Anläggning av trädor med relativt låg och gles vegetation i öppna slättlandskap (med låg bopredation) är en åtgärd som har stor positiv effekt på häckningsframgången för sånglärkor. Jämförelser mellan fasta och roterande trädor tyder på att tätheten av sånglärka, åtminstone i vissa fall, är högre på tillfälliga trädor med en varierad och relativt låg vegetation. Skötsel av trädor och kultiverade gräsmarker som anpassas till sånglärkans behov är därför ett sätt att gynna arten. Sånglärkans reproduktionscykel uppskattas ta 32 dagar från äggläggning till dess att ungarna är flygga och en reducering av antalet skördar/putsningar eller en ökning av tidsperioden mellan dem skulle därför troligen förbättra produktionen av ungar på kultiverade gräsmarker och trädor. Kanske kan till och med en för sånglärkan optimal skötsel resultera i en högre häckningsframgång än om ingen skötsel alls genomförs, eftersom lämpliga förhållanden för omläggningar (många bon rövas) skapas efter skörd och putsning. En nyckelfaktor är alltså när skörd/putsning är mest optimal för sånglärkan och hur detta förhåller sig till lämpliga tider för skörd av ensilage, hö och putsning av trädor. Etablering av osådda områden i sädesåkrar (även på vallar och trädor) kan vara ett verktyg om ett jordbruksområde skall skötas för att gynna sånglärkan. Åtgärder som kan öka tätheten av sånglärka i sädesåkrar kan vara viktigt för bevarandet av sånglärkan eftersom en stor del av populationen finns på dessa fält. Etablering av kantzoner och liknande kan också ha viss positiv effekt på sånglärkans täthet och häckningsframgång om de ligger på avstånd frånskog och bebyggelse, eftersom sånglärkan är en av de få arter i jordbrukslandskapet som påverkas mest av åtgärder på de öppna sädesåkrarna. I igenvuxna landskap i skogs- och mellanbygder är röjning och hävd av igenväxningsvegetation en faktor som kan förbättra sånglärkans häckningsbiotoper. Fortsatt jordbruk är en nyckelfaktor för sånglärkans förekomst i kulturlandskapet.
Utländska namn – NO: Lerke, DK: Sanglaerke, FI: Kiuru, GB: Sky Lark. Sånglärkan är förtecknad i Bernkonventionen bilaga III (skyddade djurarter) och är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Berg, Å. 2002. Composition and diversity of bird communities in Swedish forest-farmland mosaic landscapes. Bird Study 49: 153-165.

Berg, Å. & Kvarnbäck, O. Density and reproductive success of skylarks Alauda arvensis on organic farms - an experiment with undrilled skylark plots on autumn sown cereals. Ornis Svecica, in press.

Berg, Å., Kvarnbäck, O. & Gustafsson, Å. 2009. Breeding skylarks Alauda arvensis on organic set-asides - effects of time of cutting, landscape composition and vegetation structure. Ornis Svecica 19:32-40.

Berg, Å. & Pärt, T. 1994. Abundance of farmland birds on arable and set-aside fields at forest edges. Ecography 17: 147-152.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International (BirdLife Conservation Series No. 12).

Donald, P. 2004. The Skylark. Poyser, London.

Eraud, C. & Boutin, J. M. 2002. Density and productivity of breeding skylarks Alauda arvensis in relation to crop type on agricultural lands in western France. Bird Study 49: 287–296.

Gustafsson, Å. 2005. Effekter på sånglärkans (Alauda arvensis) häckningsframgång av bopredation och putsning på ekologiska gröngödslingsträdor. Examensarbete, Inst. för Naturvårdsbiologi, SLU nr 140.

Henderson, I.G., Cooper, J., Fuller, R.J. & Vickery, J. 2000. The relative abundance of birds on set-asides and neighbouring fields in summer. Journal of Applied Ecology 37: 335–347.

Jenny, M. 1990. Territorialität und Brutbiologie der feldlerche Alauda arvensis in einer intensiv genutzen Agrarlandschaft. Journal für Ornithologie 131: 241–265.

Kragten, S., Trimbos, K.J. & de Snoo, G.R. 2008. Breeding skylarks (Alauda arvensis) on organic and conventional arable farms in The Netherlands. Agriculture, Ecosystems and Environment 126:163-167.

Lindström, Å., Green, M., Ottvall, R. & Svensson, S. 2009. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2008. Ekologiska Institutionen, Lunds Universitet.

Löfgren, M. 2000. Sånglärkan i det moderna jordbrukslandskapet – inverkan av vältning, skyddszon, grödoval och odlingsform. Examensarbete i miljöskydd och hälsoskydd. Naturgeografiska institutionen, Stockholms universitet.

Morris, A.J. & Gilroy, J.J. 2006. Close to the edge: predation risks for two declining farmland passerines. Ibis 150: 168-177.

Morris, A.J., Holland, J.H., Smith, B. & Jones, N.E. 2004. Sustainable farming for an improved environment (SAFFIE): managing winter wheat sward structure for skylarks Alauda arvensis. Ibis 146 (suppl): 155-162.

Oddeskare, P. Prang, A. Poulsen, J.G., Andersen, P.N. & Elmegaard, N. 1997. Skylark (Alauda arvensis) utilisation of micro-habitats in spring barley fields. Agriculture, Ecosystems & Environment 62: 21–29.

Piha, M., Pakkala, T & Tiainen, J. 2003. Habitat preferences of the Skylark Alauda arvensis in southern Finland. Ornis Fennica 80(3): 97–110.

Robertson, J.R. & Berg, Å. 1992. Status and population changes of farmland birds in southern Sweden. Ornis Svecica 2: 119–130. Schläpfer, A. 1988. Populationsökologie der Feldlerche Alauda arvensis in der intensiv genutzen Agrarlandschaft. Der Ornitologische Beobachter 85: 305–371.

Schon, M. 1999. On the significance of micro-structures in arable land: does the Skylark (Alauda arvensis) show a preference for places with stunted growth? Journal für Ornithologie 140: 87–91.

Söderström. B. & Pärt, T. 2000. Influence of landscape scale of farmland birds breeding in seminatural pastures. Conservation Biology 5: 18–32.

Tiainen, J, Pakkala, T., Piironen, J., Rintala, J. & Sirkiä, J. 2001. Long-term population trends of Skylarks Aluada arvensis in Finland. I: Donald, P. F. & Vickery, J. A. (red.). The ecology and conservation of Skylarks. S. 11–24. Royal Society for the Protection of Birds, Sandy.

Tiainen, J. & Pakkala, T. 2001. I: Pitkänen, M. & Tiainen, J. (red.). Biodiversity of agricultural landscapes in Finland s. 33–50. BirdLife Finland Conservation series No. 3. Yliopistopaino, Helsinki.

Toepfer, S. & Stubbe, M. 2001. Territory density of the Skylark (Alauda arvensis) in relation to field vegetation in central Germany. Journal für Ornithologie 142: 184–194.

Wilson, J.D., Whittingham, M.J. & Bradbury, R.B. 2005. The management of crop structure: a general approach to reversing the impacts of agricultural intensification on birds? Ibis 147: 453-463.

Wretenberg, J., Lindström, Å., Svensson, S., Thierfelder, T. & Pärt, T. 2006. Population trends of farmland birds in Sweden and England - similar trends but different patterns of agricultural intensification. J. Appl. Ecol. 43:1110-1120.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Åke Berg 2005. Rev. Martin Tjernberg 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Alaudidae - lärkor 
  • Släkte
    Alauda  
  • Art
    Alauda arvensis, Linnaeus, 1758 - sånglärka
    Synonymer
    Sanglerke
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Förf. Åke Berg 2005. Rev. Martin Tjernberg 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.