Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ginstsandbi

Organismgrupp Steklar, Bin Andrena similis
Ginstsandbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sandbihonor känns igen på bakbenens kraftiga behåring (scopa), den speciella pollenkorg som bildas av långa krumböjda hår på bakhöfterna (flocculus) och sammetsbehårade, fördjupningar i pannan längs med ögonkanten (fovea). Ginstsandbi är ett medelstort sandbi med en kroppslängd på 9–11 mm. Det tillhör undersläktet Taeniandrena, representerat av en handfull arter av mycket snarlikt utseende. Honan av ginstsandbiet har mer orange ton i sin bruna behåring på huvud och mellankropp jämfört med de övriga arterna. Bakkroppen är svart med framträdande vitaktiga fransar längs bakkanten på ryggplåt 2 till 5, brett avbrutna i mitten på ryggplåt 2 och 3. Ryggplåtarna har en tät mikroskulptur (chagrinering), vilken tillsammans med en varierad tät punktur gör att kutikulan ger ett matt intryck. Bakskenben och fötter är rödgula. Övriga arter av undersläktet utgör en påtaglig förväxlingsrisk, inte bara vid fältobservationer utan också när det gäller insamlat material och preparerade exemplar. Främst honorna av ginstsandbi, väpplingsandbi A. gelriae, ärtsandbi A. wilkella och vitklöversandbi A. albofasciata är erkänt svåra att skilja åt och att säkert bestämma. Det kräver både erfarenhet och tillgängligt jämförelsematerial. Även insamlade och genitalpreparerade hanar kan medföra svårigheter och den utbredda och allmänna arten ärtsandbi kan lätt förväxlats med ginstsandbi. Därför finns det ofta anledning att ha en sund skepsis mot enstaka avvikande rapporterade observationer innan de är säkert bekräftade. Arten bestäms säkrast med Niemelä (1949) eller Amiet m.fl. (2010).
Utbredning
Länsvis förekomst för ginstsandbi Observationer i  Sverige för ginstsandbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ginstsandbi var på 1950-talet utbredd norrut till Södermanland (Ornö 1946). Enstaka äldre fynduppgifter finns också från Östergötland (troligen 1890-talet) och Blekinge (Jämshög 1935). I Småland har arten varit mera utbredd (Kalmar län: Hjorted 1957; Södra Vi 1929; Kristdala, Näjern 1932). Aktuella förekomster finns endast belagda på Öland och i södra Halland i ett begränsat område öster om Halmstad, samt en aktuell förekomst innanför gränsen till Småland (Kronobergs län, Ljungby kommun). Det finns en viss chans att ytterligare någon population fortfarande dröjer sig kvar på någon plats i Småland. Ginstsandbiet är nyligen påvisat i Norge (2010), både nära Oslo och på ett par platser på Västlandet. I en genomgång av museimaterial i Bergen har det visat sig att arten fanns utbrett redan på 1930-talet på många platser i sydvästra Norge (Ødegaard 2014). I Finland finns flera äldre uppgifter från de södra och sydöstra delarna av landet, men numera är endast en aktuell population känd (Söderman & Leinonen 2003). Från Danmark finns en uppgift från Bornholm (Calabuig & Madsen 2009), men dess närmare status behöver utredas. Utbredningen sträcker sig i övrigt genom Europa från Portugal österut till södra Ryssland, samt från Turkiet till Kazakstan och Afghanistan. Arten är också känd från Nordafrika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Genom äldre belägg är arten påvisad i sex landskap från Halland till Sörmland. Ginstsandbi har bara kända aktuella populationer i Halland och på Öland. Intensivt eftersökt på potentiella lokaler under 2007-08 i Kalmar län men inte påträffad. Tillbakagång observerad på Öland pga igenväxning och tillbakagång av fältvedel Astragalus campestris, som där är den viktigaste pollenkällan. I Halland har den viktigaste pollenkällan hårginst Genista pilosa minskat och fragmenterats och där är ginstsandbiet bara känd från Mästockaområdet. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6170 (3110-16000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (80-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Ginstsandbi förekommer på öppna sand- och grusmarker med rik förekomst av ärtväxter. Bona anläggs i sand eller lerblandad sand på plan eller sluttande mark med glest eller uppbrutet vegetationstäcke. Bona ligger ofta i smärre aggregationer. Varje hona gräver ut sitt eget bo som består av en huvudgång som grenar sig till allt fler sidogångar. Varje sidogång avslutas med en yngelcell som provianteras med pollen fuktat med nektar och format till en ärtstor kula. På denna lägger honan ett ägg varefter den försluts och en ny sidogång påbörjas. Den halländska populationen har hårginst Genista pilosa som huvudsaklig pollenkälla, medan den öländska populationen huvudsakligen är beroende av fältvedel Oxytropis campestris. Alla kända populationer i Norge har getväppling Anthyllis vulneraria som pollenkälla (F. Ødegaard, i brev 2015). Westrich (1989) anger ginstsandbi som förmodat oligolektisk på ärtväxter (Fabaceae) och anger engelsk ginst Genista anglica, käringtand Lotus corniculatus och rödklöver Trifolium pratense som pollenkällor i Tyskland. Stor risk finns dock generellt för sammanblandning mellan arterna som nämnts ovan, även när det gäller ekologiska iakttagelser. Av vissa författare (Schmied-Egger & Scheuchl 1997, Söderman & Leinonen 2003) anges arten vara polylektisk, dvs. samla pollen från flera olika växtfamiljer. Detta överensstämmer inte med erfarenheter från svenska populationer. I Finland kallas t.ex. arten för lingonsandbi, vilket kan förefalla något märkligt för svenska entomologer. Grunden till dessa olika uppfattningar kan behöva utredas ytterligare. Flygtiden sträcker sig från mitten av maj till mitten av juli. Hanarna flyger endast 3–4 veckor och börjar sin flygtid några dagar före honorna. Tendens till en andra generation antyds av ett par enstaka observationer i augusti. Hanar patrullerar bland annat på ljung och hårginst, samt över boområden och sandblottor. Ginstsandbi boparasiteras enligt flera författare av strimgökbi Nomada striata, vilket även gäller flera av de övriga arterna i undersläktet Taeniandrena.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fältvedel
· fältvedel
· hårginst
· hårginst
· käringtänder
· käringtänder
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Andrenidae (grävbin), Släkte Andrena (sandbin), Art Andrena similis Smith, 1849 - ginstsandbi Synonymer vedelsandbi

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Genom äldre belägg är arten påvisad i sex landskap från Halland till Sörmland. Ginstsandbi har bara kända aktuella populationer i Halland och på Öland. Intensivt eftersökt på potentiella lokaler under 2007-08 i Kalmar län men inte påträffad. Tillbakagång observerad på Öland pga igenväxning och tillbakagång av fältvedel Astragalus campestris, som där är den viktigaste pollenkällan. I Halland har den viktigaste pollenkällan hårginst Genista pilosa minskat och fragmenterats och där är ginstsandbiet bara känd från Mästockaområdet. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6170 (3110-16000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (80-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Sandbihonor känns igen på bakbenens kraftiga behåring (scopa), den speciella pollenkorg som bildas av långa krumböjda hår på bakhöfterna (flocculus) och sammetsbehårade, fördjupningar i pannan längs med ögonkanten (fovea). Ginstsandbi är ett medelstort sandbi med en kroppslängd på 9–11 mm. Det tillhör undersläktet Taeniandrena, representerat av en handfull arter av mycket snarlikt utseende. Honan av ginstsandbiet har mer orange ton i sin bruna behåring på huvud och mellankropp jämfört med de övriga arterna. Bakkroppen är svart med framträdande vitaktiga fransar längs bakkanten på ryggplåt 2 till 5, brett avbrutna i mitten på ryggplåt 2 och 3. Ryggplåtarna har en tät mikroskulptur (chagrinering), vilken tillsammans med en varierad tät punktur gör att kutikulan ger ett matt intryck. Bakskenben och fötter är rödgula. Övriga arter av undersläktet utgör en påtaglig förväxlingsrisk, inte bara vid fältobservationer utan också när det gäller insamlat material och preparerade exemplar. Främst honorna av ginstsandbi, väpplingsandbi A. gelriae, ärtsandbi A. wilkella och vitklöversandbi A. albofasciata är erkänt svåra att skilja åt och att säkert bestämma. Det kräver både erfarenhet och tillgängligt jämförelsematerial. Även insamlade och genitalpreparerade hanar kan medföra svårigheter och den utbredda och allmänna arten ärtsandbi kan lätt förväxlats med ginstsandbi. Därför finns det ofta anledning att ha en sund skepsis mot enstaka avvikande rapporterade observationer innan de är säkert bekräftade. Arten bestäms säkrast med Niemelä (1949) eller Amiet m.fl. (2010).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ginstsandbi

Länsvis förekomst och status för ginstsandbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ginstsandbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ginstsandbi var på 1950-talet utbredd norrut till Södermanland (Ornö 1946). Enstaka äldre fynduppgifter finns också från Östergötland (troligen 1890-talet) och Blekinge (Jämshög 1935). I Småland har arten varit mera utbredd (Kalmar län: Hjorted 1957; Södra Vi 1929; Kristdala, Näjern 1932). Aktuella förekomster finns endast belagda på Öland och i södra Halland i ett begränsat område öster om Halmstad, samt en aktuell förekomst innanför gränsen till Småland (Kronobergs län, Ljungby kommun). Det finns en viss chans att ytterligare någon population fortfarande dröjer sig kvar på någon plats i Småland. Ginstsandbiet är nyligen påvisat i Norge (2010), både nära Oslo och på ett par platser på Västlandet. I en genomgång av museimaterial i Bergen har det visat sig att arten fanns utbrett redan på 1930-talet på många platser i sydvästra Norge (Ødegaard 2014). I Finland finns flera äldre uppgifter från de södra och sydöstra delarna av landet, men numera är endast en aktuell population känd (Söderman & Leinonen 2003). Från Danmark finns en uppgift från Bornholm (Calabuig & Madsen 2009), men dess närmare status behöver utredas. Utbredningen sträcker sig i övrigt genom Europa från Portugal österut till södra Ryssland, samt från Turkiet till Kazakstan och Afghanistan. Arten är också känd från Nordafrika.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Andrenidae - grävbin 
  • Underfamilj
    Andreninae  
  • Släkte
    Andrena - sandbin 
  • Art
    Andrena similisSmith, 1849 - ginstsandbi
    Synonymer
    vedelsandbi

Ginstsandbi förekommer på öppna sand- och grusmarker med rik förekomst av ärtväxter. Bona anläggs i sand eller lerblandad sand på plan eller sluttande mark med glest eller uppbrutet vegetationstäcke. Bona ligger ofta i smärre aggregationer. Varje hona gräver ut sitt eget bo som består av en huvudgång som grenar sig till allt fler sidogångar. Varje sidogång avslutas med en yngelcell som provianteras med pollen fuktat med nektar och format till en ärtstor kula. På denna lägger honan ett ägg varefter den försluts och en ny sidogång påbörjas. Den halländska populationen har hårginst Genista pilosa som huvudsaklig pollenkälla, medan den öländska populationen huvudsakligen är beroende av fältvedel Oxytropis campestris. Alla kända populationer i Norge har getväppling Anthyllis vulneraria som pollenkälla (F. Ødegaard, i brev 2015). Westrich (1989) anger ginstsandbi som förmodat oligolektisk på ärtväxter (Fabaceae) och anger engelsk ginst Genista anglica, käringtand Lotus corniculatus och rödklöver Trifolium pratense som pollenkällor i Tyskland. Stor risk finns dock generellt för sammanblandning mellan arterna som nämnts ovan, även när det gäller ekologiska iakttagelser. Av vissa författare (Schmied-Egger & Scheuchl 1997, Söderman & Leinonen 2003) anges arten vara polylektisk, dvs. samla pollen från flera olika växtfamiljer. Detta överensstämmer inte med erfarenheter från svenska populationer. I Finland kallas t.ex. arten för lingonsandbi, vilket kan förefalla något märkligt för svenska entomologer. Grunden till dessa olika uppfattningar kan behöva utredas ytterligare. Flygtiden sträcker sig från mitten av maj till mitten av juli. Hanarna flyger endast 3–4 veckor och börjar sin flygtid några dagar före honorna. Tendens till en andra generation antyds av ett par enstaka observationer i augusti. Hanar patrullerar bland annat på ljung och hårginst, samt över boområden och sandblottor. Ginstsandbi boparasiteras enligt flera författare av strimgökbi Nomada striata, vilket även gäller flera av de övriga arterna i undersläktet Taeniandrena.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fältvedel - Oxytropis campestris (Viktig)
· hårginst - Genista pilosa (Viktig)
· käringtänder - Lotus (Har betydelse)
Upphörd bränning i målområde på Mästocka skjutfält i samband med militärens minskade aktiviteter riskerar att försämra habitatkvaliteten genom igenväxning med skog för den troligen största populationen. Intensivt fårbete på Ölandslokalerna, främst på Stora alvaret, har minskat tillgången på blommande fältvedel och tros vara en förklaring till att arten blivit alltmer ovanlig på Öland.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
Ginstsandbi förväntas svara positivt på de aktiviteter och åtgärder som föreslås i åtgärdsprogrammet för ginstarter, trots att ginstsandbi inte ingår som en utpekad målart. Restaurering av ljunghedsmarker med ginst i Halland inkluderar åtgärder som bränning, småskalig markstörning och röjning. På marker helt utan hävd klarar inte nålginsten av att överleva långsiktigt. En viktig övervakningsåtgärd på Ölandslokalerna, främst på Stora alvaret, är att ha stor uppmärksamhet mot hårt betestryck av får, vilket kan bli särskilt intensivt under år med vårtorka efter en snöfattig vinter.

Amiet, F., Hermann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2010. Apidae 6. Andrena, Melitturga, Panurginus, Panurgus. Fauna Helvetica 26.

Calabuig, I. & Madsen, H.B. 2009. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 2: Andrenidae (Hymenoptera, Apoidea). Entomologiske Meddelelser 77: 83-113.

Dylewska, M. 1987. Die Gattung Andrena Fabricius (Andrenidae, Apoidea) in Nord- und Mitteleuropa. Acta Zoologica Cracoviensia 30: 359-708.

Larsson, Krister 2017. Ginstheden - en hotspot för hotade arter. Svensk Botanisk Tidskrift 111 (2): 68-80.

Naturvårdsverket 2007. Åtgärdsprogram för nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar. Rapport 5731. Förf. K. Larsson.

Niemelä, P. 1949. Mitteilungen über die Apiden Finnlands. 3. Die Untergattung Taeniandrena Hedicke. Ann. Ent. Fenn. 15: 101-120.

Schmidt-Egger, C. & Scheuchl, E. 1997. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs under Berücksichtigung der Arten der Schweiz. Band III: Andrenidae. Velden/Vils.

Söderman, G. & Leinonen, R. 2003. Soumen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy. Helsingfors.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany.

Ødegaard, F. Arter på nett: Junisandbie Andrena similis. [http://data.artsdatabanken.no/Pages/138151] (Nedladdat 2015-04-02).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Andrenidae - grävbin 
  • Underfamilj
    Andreninae  
  • Släkte
    Andrena - sandbin 
  • Art
    Andrena similis, Smith, 1849 - ginstsandbi
    Synonymer
    vedelsandbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.