Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ängssolbi

Organismgrupp Steklar, Bin Dufourea dentiventris
Ängssolbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 7–8 mm. Ängssolbi är ett litet helsvart bi med kort, gles, svart behåring som täcker stora delar av kroppen. Arten är mycket lik, och har förväxlats med, det sällsynta klocksolbiet Dufourea inermis. Båda könen av ängssolbi har dessutom betydligt glesare och grundare punktur på bakkroppens första och andra ryggplåt än klocksolbi. Hanarna av de båda likstora arterna skiljs lättast på att ängssolbi har utdraget spetsiga sidovinklar på bakkroppens femte bukplåt, vilket klocksolbi saknar.
Utbredning
Länsvis förekomst för ängssolbi Observationer i  Sverige för ängssolbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ängssolbiet är utbrett och funnet i stora delar av landet från Skåne, längs Norrlandskusten till Norrbotten. Arten förefaller dock i de flesta fall vara mycket lokal och endast i Småland, Östergötland och Mälarlandskapen kan arten betraktas som någorlunda frekvent förekommande. Världsutbredningen omfattar Mellan- och Nordeuropa från Pyrenéerna, via Alperna till Sydostasien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Ängssolbiet är utbrett från Skåne till Norrbotten med undantag för fjällen. Biets viktigaste habitat, torrbackar med liten blåklocka, har minskat areellt genom igenväxning och kvävenedfall, vilket decimerat biets livsmiljöer och antal lokaler. Minskningstakten bedöms dock inte överskrida 15 %/år. Utbredningsområdet och antalet lokaler är fortfarande relativt stort och arten når därför inte kriterierna för Nära hotad NT. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (800-3000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Ängssolbi uppträder främst i områden som undgått modernisering av jordbruket. Arten påträffas på näringsfattigt torrängar i äldre jordbruksbygder med rik förekomst av näringsväxter. Den samlar i likhet med sin släkting klocksolbiet D. inermis endast pollen från blåklockor, främst liten blåklocka Campanula rotundifolia. Blombesök har också noterats på höstfibbla Scorzoneroides autumnalis och ljung Calluna vulgaris. Boet grävs ut i glest bevuxna, gärna sydlänta slänter på äldre gårdstun, åkerholmar, åkerkanter och i vägskärningar. Jordarten skall vara sandig–grusig och därmed lättdränerad. Ängssolbiet parasiteras av det sällsynta pärlbiet Biastes truncatus. Flygtiden för ängssolbi omfattar slutet av juli till slutet av augusti.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blåklockor
· blåklockor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Dufourea (solbin), Art Dufourea dentiventris (Nylander, 1848) - ängssolbi Synonymer blåklocksolbi, Halictoides dentiventris Nylander, 1848

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Ängssolbiet är utbrett från Skåne till Norrbotten med undantag för fjällen. Biets viktigaste habitat, torrbackar med liten blåklocka, har minskat areellt genom igenväxning och kvävenedfall, vilket decimerat biets livsmiljöer och antal lokaler. Minskningstakten bedöms dock inte överskrida 15 %/år. Utbredningsområdet och antalet lokaler är fortfarande relativt stort och arten når därför inte kriterierna för Nära hotad NT. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (800-3000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Längd 7–8 mm. Ängssolbi är ett litet helsvart bi med kort, gles, svart behåring som täcker stora delar av kroppen. Arten är mycket lik, och har förväxlats med, det sällsynta klocksolbiet Dufourea inermis. Båda könen av ängssolbi har dessutom betydligt glesare och grundare punktur på bakkroppens första och andra ryggplåt än klocksolbi. Hanarna av de båda likstora arterna skiljs lättast på att ängssolbi har utdraget spetsiga sidovinklar på bakkroppens femte bukplåt, vilket klocksolbi saknar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ängssolbi

Länsvis förekomst och status för ängssolbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ängssolbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ängssolbiet är utbrett och funnet i stora delar av landet från Skåne, längs Norrlandskusten till Norrbotten. Arten förefaller dock i de flesta fall vara mycket lokal och endast i Småland, Östergötland och Mälarlandskapen kan arten betraktas som någorlunda frekvent förekommande. Världsutbredningen omfattar Mellan- och Nordeuropa från Pyrenéerna, via Alperna till Sydostasien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Rophitinae  
  • Släkte
    Dufourea - solbin 
  • Art
    Dufourea dentiventris(Nylander, 1848) - ängssolbi
    Synonymer
    blåklocksolbi
    Halictoides dentiventris Nylander, 1848

Ängssolbi uppträder främst i områden som undgått modernisering av jordbruket. Arten påträffas på näringsfattigt torrängar i äldre jordbruksbygder med rik förekomst av näringsväxter. Den samlar i likhet med sin släkting klocksolbiet D. inermis endast pollen från blåklockor, främst liten blåklocka Campanula rotundifolia. Blombesök har också noterats på höstfibbla Scorzoneroides autumnalis och ljung Calluna vulgaris. Boet grävs ut i glest bevuxna, gärna sydlänta slänter på äldre gårdstun, åkerholmar, åkerkanter och i vägskärningar. Jordarten skall vara sandig–grusig och därmed lättdränerad. Ängssolbiet parasiteras av det sällsynta pärlbiet Biastes truncatus. Flygtiden för ängssolbi omfattar slutet av juli till slutet av augusti.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blåklockor - Campanula (Viktig)
Torrängar med liten blåklocka, den viktigaste pollenkällan, har minskat areellt genom hårt utnyttjande av odlingsmark med kvävegödning och herbicider, men också kvävenedfall och igenväxning eller försämrad habitatkvalitet av örtrika marker och naturbetesmarker. Då ängssolbiet även nyttjar pollenresursen i vägkanter missgynnas den av för tidig slåtter som förintar en stor del av födoresursen. I vägkanter drar arten också nytta av de möjligheter till boplatsanläggning som erbjuds genom den störning som vägrenen och anslutande områden frekvent utsätts för genom nydikning och kedjeslåtter. Ängssolbiet missgynnas därför kraftigt av insådd med bindande gräsvegetation och pålagring av matjord eller bergkross. All typ av gödsling av vägkanter och andra perifera marginalmarker missgynnar också arten eftersom den påföljande förtätningen av vegetationsskiktet omöjliggör bobyggnad, samtidigt som den kväve- och fosforskyende värdväxten slås ut. 


Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
För att gynna ängssolbiet bör man lämna kvar sent hävdade eller helt ohävdade ytor där värdväxterna kan tillåtas blomma och sätta frö. Framför allt mindre blåklocka är starkt slåttergynnad, men också beroende av mer eller mindre omfattande markstörning för att de förhållandevis små och svaga fröna ska nå ner till fukthållande jordlager där de kan gro. Man bör därför också eftersträva att en viss störning av grässvålen sker genom mekanisk påverkan (räfsning, harvning, körning) eller tramp av betesdjur. I vägkanter inom artens förekomstområden bör man eftersträva sen slåtter inom blomrika kantavsnitt, något som också gynnar en rad andra blombesökande insekter. Man bör om möjligt också främja ökande hävd och bete på de magra marker som utgör huvudsaklig hemvist för mindre blåklocka för att på sikt öka denna blomresurs. Vid nyanläggning av vägar, ledningar eller vid dikesrensningar bör man på väldränerade jordarter undvika att så in jordbindande gräsfröblandningar eller belägga de schaktade ytorna med matjord eller stenkross. Istället bör man på utvalda ytor så in blomsterblandningar av exempelvis åkervädd, väddklint, vildmorot, rotfibbla, sommarfibbla, liten blåklocka och käringtand. Dylika blandningar med svensk proveniens saluförs numera av ett flertal inhemska fröfirmor. 

Amiet F., Neumeyer R., Müller A. 1999. Fauna Helvetica 4. Apidae 2. Colletes, Dufourea, Hylaeus, Nomia, Nomioides, Rhophitoides, Rhophites, Sphecodes, Systropha. Centre Suisse de cartographie del la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel.

Johansson, N. 2010. Solitära gaddsteklar (Hymenoptera: Aculeata) på tre torrängsartade lokaler i Övre Emådalen. Entomologisk tidskrift 131(2): 113-130. Uppsala.

Karlsson, T. 2008. Gaddsteklar i Östergötland - inventering i sand- och grusmiljöer 2002-2007, samt övriga fynd i Östergötlands län. Länsstyrelsen i Östergötland, rapport 2008:9.

Karlsson, T. & Larsson. K. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin på ängsmark 2011-2016. Naturvårdsverket rapport nr:6425.

Larsson M. & Sjödin E. 2010. Inventering av rödlistade vildbin i Uppsala län, 2001-2008. Länsstyrelsen i Uppsala län. Länsstyrelsens meddelandeserie 2010:7.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge - en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007–2008. Länsstyrelsen i Blekinge län. Rapport 2009:16. 

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012. Rev. Björn Cederberg 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Rophitinae  
  • Släkte
    Dufourea - solbin 
  • Art
    Dufourea dentiventris, (Nylander, 1848) - ängssolbi
    Synonymer
    blåklocksolbi
    Halictoides dentiventris Nylander, 1848
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012. Rev. Björn Cederberg 2018.